Pokémon Brilliant Diamond/Shining Pearl är här och tyvärr verkar det inte vara något att hänga i julgranen. Så jag kommer nog att skippa det här spelet. Men samtidigt ger det en bra chans att ta en tillbakablick på originalen och vilka monster jag gillar bäst. Här nedan kommer jag ge min topplista, som dock inte kommer innehålla några legendary eller mythical Pokémon. Mina favoriter från alla legendarys får bli en annan lista.
Det är en sak att slå på den stora trumman med hur mycket mikrotransaktioner ditt spel kommer ha, som NBA 2K-serien som inte verkar bry sig alls och istället visar upp casinoliknande spel redan i trailers. Sen finns det utvecklare som smyger in giriga uppdateringar till sina spel, utan att ens förvarna spelarna. Något sådant hände nämligen häromdagen i Pokémon Go, av alla spel. Men jag vill först påminna dig om ett annat exempel, Crash Team Racing Nitro-Fueled. Ett spel som jag verkligen älskade och spelade väldigt mycket av för övrigt.
Det känns inte speciellt sannolikt att Pokémon skulle välja att byta ut deras ansikte utåt, Pikachu. Åskmusen har ju liksom blivit symbolen för hela serien. Men om vi skulle leka med tanken att Nintendo skulle vilja byta ut denne mot något annat, vem skulle kunna bli den nya maskoten? Jag läste några tankar på ett internetforum, men här tänker jag ge några av mina egna.
För de flesta är Pokémon Go ett spel där man går runt och fångar fickmonster i lokala parker eller på gatan. Så var det också för mig fram till i mars. Då beslutade jag att jag skulle testa på att spela PvP. Och sen den dagen är jag fast. Säsongerna är indelade i tre olika tävlingsformat, från Great League där din Pokémon får ha max 1500 cp och Ultra League med max 2500 cp till den stora stygga Master League där dina monster får vara hur jäkla starka som helst. Det finns olika varianter av dessa också där det för tillfället finns Ultra League Premier Cup, där du inte får ha några legendaries med.
Jag spelade fruktansvärt mycket Pokémon Go när det släpptes 2016 och fångade tusentals monster, men till slut tog suget slut då jag kände att det inte fanns så mycket att göra. Kort efter att jag lyckades fånga
Du läste kanske nyheten att Pokemon Go fortfarande drar in cirka en fantasiljon i månaden, give or take. För vissa kanske det är en överraskning, men inte för mig. Pokemon Go är nämligen med stor marginal det spelet jag har spelat mest de senaste tre och ett halvt år sedan. Jag menar, jag har slutat. I två och ett halvt år har jag hållit på att sluta, jag har bara inte slutat ... sluta än.
Nu har jag sprungit kors och tvärs över Galar-regionen i drygt 40 timmar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte haft roligt ihop med mina Pokémon. Men jag skulle också ljuga om jag inte erkänner en inneboende besvikelse. En känsla av såväl uppgivelse som frustration. För detta var precis det jag förväntade mig av seriens flytt från bärbara spelkonsoler till Switch, men det var exakt det jag önskade att det inte skulle vara.
Familjen har fått tillökning, ett gulligt Nintendo Switch. Har länge funderat på att köpa Switch, mest beroende på att jag pendlar med tåg till och från jobbet varje dag, en timme dit och en timme tillbaka. Jag a
Pokémon Sword/Sheild är nog det spel jag sett allra mest fram emot till Switch. Innan det ens var utannonserat har jag fantiserat om vad som komma skall och kanske byggt upp orimliga förväntningar. Nu när det äntligen är här borde jag flyga över molnen, men det gör jag inte, inte alls faktiskt.
Jag kom just tillbaka från bion, och jag kan nog säga med stor säkerhet att Detective Pikachu är den bästa spelbaserade filmen. Men det är å andra sidan en väldigt, väldigt låg ribba och att det var Warcraft som hade den titeln tidigare säger väl en del (Wreck-it-Ralph räknas inte). Till skillnad från praktiskt taget alla andra liknande filmer verkar den i alla fall uppskatta och hylla sitt ursprung.
Snorlax är min personliga Pokémon-favorit, av samtliga snart tre miljoner monster. Att se honom/henne (våga vägra hen!) i den nya trailern för kommande Detective Pikachu var roligt och hur underbart lurvig är Snorl
Eftersom vi nu har denna tävling började jag själv fundera på vilka som är mina favoriter i den ursprungliga Pokémon-världen. Och jag vet att det inte heter Pokémonsarna, det bara blev så :)
Häromdagen läckte Spaceworld 1997 betan till Pokémon Gold ut och jag fullkomligt älskar de monster som aldrig hamnade i den färdigställda versionen som släpptes 2 år senare. Speciellt Kotora, en liten elektrisk tiger-hamster hybrid. Så var tvungen att rita lite fanart xD
Ryktena kring att Nintendo kommer släppa en Nintendo Classic Mini: Nintendo 64 är väldigt stora. Framförallt sedan det senaste patentet som Nintendo hade lämnat in.
Ett av de mest sålda, mest populära och mest betydelsefulla spelserie fyller idag 20 år. Pokemon Röd och Grön släpptes i Japan den 27 februari 1996 och har sedan dess nått enorm populäritet och är idag mycket mer än bara spel utan även anime, manga, samlarkort och en massa med merchendise.
Nintendo (eller, jao, The Pokémon Company) visade under dagens Nintendo/Pokémon Direct två nya Pokémon spel, Pokémon Sun/Moon, precis som tidigare spekulerat.
Alla har vi våra minnen från när vi spelade just de där spelen. Ni vet, de spelen som fick er att vilja spela mer, och som dessutom har format er smak för spel idag. För vissa var det Pac-Man, andra Super Mario. Och i det här inlägget ska jag gå igenom de spelen som formade mig och min spelsamling.
Att vänta på att potäter ska koka klart är inte det mest givande här i världen. I ärlighetens namn är det faktiskt ganska så tråkigt. Så när det var midsommar och det nalkades tillagning av krubb försökte jag och två av mina systrar att få tiden att gå lite fortare genom att knäcka diverse tankenötter. Utmaningen föll på att försöka - från minnet - namnge alla hundrafemtio fickmonstrerna från de första Pokémon-spelen. halv-svårt men absolut ingen omöjlighet. Det gick även tämligen bra till en början och vi tog oss fort över hundrastrecket samt att vi lyckades med runt tjugo till innan det verkligen började kärva i minnesbanken. Såväl Lickytung, Aerodactyl, Ditto och fossilsyskonen Omanyte och Kabuto ramlande in relativt sent men det mest skämmiga var nog att den ultravanliga Pidgey och dess utvecklingar inte fick polletten att ramla ner fören plats 138-140. Vi kröp sedan hela vägen fram till hundrafyrtionio innan det tog tvärstopp. Det gick bara inte att minnas något mer. Bara en enda Pokémon återstod men det gick inte att komma på vilken. Potatisen blev klar, middagen åts, dagen tog slut och fotfarande nada. Jag gav upp. Det gick bara inte. Det gjorde för ont att försöka minnas. Det var först dagen därpå, när jag var på väg ut med hunden och befann mig mittemellan en massiv svartvinbärsbuske och en lika stor röd variant som det slog mig likt en käftsmäll. Porygon! Den hiskeligt fula datorfågeln hade gömts sig på den sista platsen och listan med hundrafemtio Pokémon (förädlad på ett stycke toalettpapper som du kan se här nedan) var därmed komplett.
Nu har jag verkligen gått in för att fylla min Pokédex i mitt Pokémon X så mycket jag kan innan Pkmn ORAS släpps. Och det är ett rejält jobb, jag letar efter de jag inte har, utvecklar de som behöver, breedar de större så jag även får lägre utvecklingar (kan man kalla dem för det?).
Twitch spelar Pokemon blev aldrig särskilt kul. Visst var det en häftig ide och jag är otroligt imponerad att det överhuvudtaget gick att spela trots kaoset men för mig så är Twitch plays Suikoden 2 så mycket mycket bättre. Runt 20personer är online hela tiden och här samlas Suikoden fans från hela världen. Vi röstar om vad vi tycker vi ska göra här näst, alla har hela tiden en grym respekt och än så länge har inga spammers dykt upp. Jag har pratat mer Suikoden än på flera år och det är grymt kul att dela mina åsikter med andra minst lika fanatiska fans. Jag har varit online nästan all min lediga tid sen kanalen gick online och haft fantastiskt kul.
Hej på er! Nu har då även jag blivit med 3ds (eller ja... om ett par dagar). Så jag tänkte kika lite om någon har lust att köra lite Pokémon när jag blivit bättre? Jag har (ska få) Y-versionen. Tänker att det
Jag gillar crossovers. Jag kan uppskatta en smart och kreativ kombination där två olika serier kombineras för att bilda ett helt nytt verk. Det är något polska tecknaren AiWa-sensei har skapat, hon har gjort en väldigt intressant blandning utav brittiska deckarserien Sherlock och japanska spelserien Pokémon: