Jag hade verkligen inte särskilt stora förväntningar på James Camerons lilla passionsprojekt Alita efter floppvibbarna och kritiken den har fått, men gick ändå och såg Robert Rodriguez tappning och känner mig helt omvänd. Alita: Battle Angel är inte på något sätt något mästerverk. Långt ifrån perfekt. Den kan bitvis vara töntig, klyschig och smårörig, men ändå lyckas den engagera och fläta samman trådarna så... rätt. Filmen känns så rätt, på något sätt. Framförallt känns den klassisk och tillfredställande och inte så där tråkigt slätstruken som många dystopier och young adult-filmer kan kännas idag.