I fredags arrangerade jag min andra klubbkväll. Kanske, kanske den technoigaste technokvällen som ägt rum i Gävle på närmare 10 år. Vi hade en rysligt smal sista timme live-techno, med ett förvisso glest, men ändock intensivt dansgolv. Hela klubbsatsningen jag dragit under hösten har i sin helhet gått över förväntan dock. Och framförallt har det varit väldigt kul.
Alla som känt mig hyfsat länge och känner till mitt spelintresse har förstått att jag har sjukt udda spelsmak, att jag sällan har en susning om det som "alla" spelar och att jag älskar visuellt tilltalande och välljudande produktioner (film, spel eller musik). Det är bara så det är. En störning jag har eller nåt.
Det känns som jag sagt det ca. 100 ggr bara den senaste månaden, till garanterat färre än hundra personer. 2016 är ett riktigt bra musikår för Sverige. Inte minst inom det elektroniska; eller dansmusik - om man så vill. Senaste tiden har jag lyssnat nästan uteslutande på just svensk house och techno, där jag upptäcker nya mästerverk på nästan daglig basis. Kanske är det inte nödvändigtvis så att all musik jag lyssnar på är släppt i år, men jag tycker den sammantagna floran av svensk dansmusik som nu finns tillgänglig är mycket tillfredsställande.
Världens bästa skivbolag ca. Eller nåja, någon hejd får det väl vara. Men på fullt allvar, svensk elektronisk dansmusik har aldrig varit intressantare än vad den är just nu, enligt mig. En viss typ av House, som blandar melodiska, modernare vibbar med mer klassiska, utnyttjar polyrytmik och är allmänt kärleksfullt producerad, med såpass mycket variation att man inte förlyssnar sig på det.
Fick för mig att göra en dålig musikvideo med de småkryp jag hitintills noterat och stött på. Tyvärr var det inte läge att filma både galna brämsen och arga getingen ;-)