Idag vill jag ta upp och förklara mitt andra missanpassade beteende. När jag är nervös eller det minsta stressad, eller pressad, så känner jag ett starkt sug efter att bita eller pilla på mina fingrar. Jag har hållit på med det i nästan hela mitt pubertala och postpubertala liv. Jag har nästan aldrig lyckats sluta mer än några enstaka dagar. Rekordet ligger på en vecka, skulle jag kunna tänka mig. Situationer där jag brukade låta mina fingrar vara i fred är sommarlov. Men nu är jag vuxen och har inga sommarlov längre. Nu är sommarlov bara synonymt med arbetslöshet. Arbetslöshet, studier, och jobb också, är stressigt. Alla dessa tre alternativ leder till samma sak. Jag blir stressad och för att "hantera" det så biter jag på fingrarna. Patetiskt.