Jag fullkomligt älskar Dark Souls, det första spelet alltså. Eller ja inte det första i Souls-serien, men ni fattar. Dark Souls är nämligen enligt mig inte bara ett av de absolut bästa spelen den förra generationen utan även ett av de allra bästa spelen någonsin. Sen 2011 har liret nog vandrat snabbt från en placering i min topp 20 till en kandidat till topp 10, och ibland funderar jag även om det inte är topp 5-material när den där berömda kritan kommer och går. Tvåan som släpptes i år är sen kanske inte fullt lika bra men fortfarande ett toppspel av rang och som efter lite funderande, höftande och tankekaramellssugande känns som en solklar 9:a i betyg. Ruskigt bra, beroendeframkallande och utmanande men inte det där mästerverket som ettan var.