Alundra är ett annorlunda spel, det försöker vara mörkt och rått men grafiken är mysig och fin. Det verkar vilja vara en slags klon av Mana serien men ändå Zelda serien. Jag hade aldrig spelat Alundra innan jag köpte det på PSN för några år sen. Dock så måste jag säga att jag tyckte om spelet då när jag började spela. Men allt längre in i spelet jag kom desto mer tappade jag suget. Det som höll igång mig var att vilja veta vart storyn tog vägen. Men jag fick nog av alla platformssekvenser där man måste hoppa med pixelperfektion. Spelet i sig tycker jag inte är särskilt svårt om det inte vore för dessa. Sen när man spelar minispelen så upptäcker man att spelet är gjort av Satan själv. De första två är inga problem, lite träffsäkerhet med pilbågen och lite snabbhets test med svärd men när man kommer till det tredje minispelet, roulette bordet. Där märker man att spelet är skapat för att skapa hat. För mig som körde med inställningen att jag skulle 100% spelet gjorde det att jag tappade lusten till att vilja fortsätta men ändå var det något som fick mig att plåga mig i timme efter timme vid det där vidriga och det sjuka är att när jag väl klarade av det och fick min gilded falcon så ville jag fortsätta.