Svenska
Blog

Min Zelda-oskuld är tagen

Skrivet av 5murfen den 6 november 2017 kl 14:47

Brukar ni också kunna ha musik på som bakgrundsljud till era tankar? Då ska det liksom vara på en sådan där perfekt ljudnivå att det inte stör men man ändå hör. Idag när jag satt och tänkte i bilen på väg hem på lunchen hade jag radiomusiken så och plötsligt snappade jag upp ett "I'm Justin Bieber" och jag ba w00t? Spetsade öronen lite och hörde att det bara var Ozzy som sjöng I'm just a dreamer, kommer aldrig kunna höra den på samma sätt igen. Traumatiskt värre.

Nåja. Det var inte det jag tänkte skriva om, hur otroligt intressant det än var, utan jag tänkte berätta att jag har testat mitt allra första Zelda-spel. Till slut, efter att ungefär en miljon internetmänniskor har tjatat på mig om det de senaste åren. Det enda jag har testat av Zelda innan räknas inte, det var nämligen bara fem minuter av det där spelet där han sitter på en häst på framsidan, det jag fick gratis ihop med min 3DS som jag köpte inför Super Mario 3D Land-releasen. Jag testade några minuter, märkte att man inte kunde hoppa, sålde skiten och spelade Mario istället. Slutet gott, allting gott. Hehe.

För några veckor sedan blev jag påtvingad Breath of the Wild av en av mina vänners ungar som var över på spelkväll. Jag har lite svårt att säga nej ibland så jag lovade att testa det och på Switchen kan man ju till och med se sådant så jag kunde inte direkt ljuga om det. Idag behöver jag lämna tillbaka det så igår kom dagen då jag måste prova (någon annan som gillar att skjuta upp tråkiga uppgifter till dagen före deadline?)(hehe).

Jag hade tänkt ge spelet en halvtimme men jag gav det nog närmare två timmar, ett ganska bra betyg i sig. Det första jag märkte var att man kunde hoppa med Zelda i det här (sorry, med Link menar jag)(ja, jag skojar bara men jag är en av de där som trodde fel förut) och att man även kunde ändra på vad som ska vara hoppknapp så den sitter rätt. Mycket viktigt, jag får panik om jag ska gå långt med en gubbe utan att kunna hoppa (hopp gör att det känns som om man tar sig fram snabbare). Det andra jag märkte var att man inte tänker på den fula grafiska designen när man väl sitter och spelar, man glömmer bort den efter ett tag. Tacksamt nog.

I övrigt tyckte jag att det var riktigt mysigt på flera sätt, passade rätt bra en lat söndagsmorgon. Det var kanske lite långtråkigt ibland för världen kändes ganska så tom med onödigt långa transportsträckor - och herregud vad irriterande att ta sig fram genom snö när man förlorar liv snabbare än man hinner blinka (jag som brukar älska snövärldar och så får jag inte ens gå i snö utan att få stress och ångest, snyft).

Spelet verkar spännande i alla fall, mister Smoke Monster (Man in Black, is that you?) runt slottet verkar läskig och elak så jag hoppas att han dör episkt på slutet (är nyfiken faktiskt). Huruvida jag själv kommer skaffa spelet och köra det senare återstår att se. Jag hade nog inte tvekat om det hade varit ett tjugotimmarsspel men när jag sett att det tar folk runt hundra timmar så blir jag lite avskräckt. Jag har svårt att tänka mig att det kan hålla sig intressant såpass länge utan att bli totalt repetitivt. Men vad vet jag?

Min Zelda-oskuld är tagen

Såhär långt kom jag. Svävade ner över muren.

Annars har det varit Super Mario Odyssey för hela slanten senaste veckorna. Det är riktigt roligt men det saknar en viss Mario-magi så det är inget toppspel eller GOTY för mig. Velar mellan 8.5 och 9 i betyg, får se efter ikväll då sista upplåsbara banan (efter 500 månar) ska klaras.

HQ