Evercade-special: Tre spelsamlingar

När jag var liten ägde familjen bara en PC och konsoler som Sega Mega Drive eller NES spelades bara hos vänner. Därför är jag tämligen begränsad vad gäller mina erfarenheter med äldre konsoler och gamla klassiker får jag först uppleva genom de där gulliga Classic-versionerna som har släppts på sistone. Evercade är den senaste i raden av verktyg jag har fått tillgång till för att gräva upp pixliga skatter från förr och jag tänkte att jag skulle bjuda på några intryck från någon som alltså inte växte upp med de tidlösa konsolerna! I samlingen jag packade upp fick jag chansen att klämma på följande kassetter: Atari Lynx Collection 1, Worms Collection 1 och Jaleco Collection 1.

Atari Lynx Collection 1
Spel: Awesome Golf, Basketbrawl, Crystal Mines 2, CyberVirus, Dracula the Undead, Gordo 106, Ishido: The Way of Stones, Jimmy Connors Tennis, Loopz, Malibu Bikini Volleyball, MegaPak Vol. 1, Power Factor, Remnant Planar Wars, Super Super Asteroids/ Missile Command, Scrapyard Dog, Super Skweek och Xump: The Final Run.

Min första Evercade-samling gav inte direkt det bästa intrycket av vad Evercade hade att erbjuda. Till att börja med har jag väldigt svårt för sportspel och det hjälpte nog inte att de första titlarna jag tog mig an - Awesome Golf, Malibu Bikini Volleyball och Basketbrawl - inte gav det bästa intrycket. Basketspelet har en rätt jobbig bildhastighet och golfliret var ganska stelt för mig, exempelvis. Malibu Bikini Volleyball är grafiskt tilltalande, men inga pixliga bikinibrudar kan rädda den ryckiga kontrollen - något som kan beskriva majoriteten av dessa minispel. Bäst här är nog Jimmy Connors Tennis, även om det också kommer med sina frustrerande inslag. Plattformsmässigt var jag inte heller överdrivet imponerad. Gordo - om en apa som flyr sitt kosmetikafängelse - är mest ryckigt, och Scrapyard Dog var mer av en axelryckning, även om mekaniken i sig fungerar helt ok. Megapak kan man också klara sig bra utan, då det i sig är en minisamling som består av mediokra inslag som Etch-A-Sketch, ett helikopterspel, Black Jack och en epilepsiframkallande bild av en bil (?)

Det finns dock gott om pusselspel och enklare spelkoncept som passar Evercade-formatet bättre, där exempelvis Crystal Mines 2 - där man spelar som en liten robot som gräver efter skatter - och Xump: The Final Run lyste till med sin finurlighet (trots något sladdrig kontroll i sistnämnda) och jag uppskattade även det klassiska skjutandet i spel som Super Asteroids och Remnant Planar Wars. Även Cyber Virus var småhäftig att ta sig igenom, trots att det kändes söligt. Ishido fungerade väl i sin enkelhet, där man måste matcha färgglada stenar med varandra för att färdigställa pusslet. Roligast hade jag dock med Dracula the Undead, som försöker sig på ett pusselberättande där man klickar sig fram i ett slott för att interagera med sin omgivning. Rätt trögt och fult i grunden, men det väckte definitivt min nyfikenhet.

Sammanfattningsvis är detta en helt ok spelkollektion som bjuder på lite allt möjligt, men som också sätter kvantitet framför kvalitet i sitt urval av minispel.

Bäst: Dracula the Undead, Crystal Mines 2, Ishido, Super Asteroids
Sämst: Awesome Golf, Gordo, Megapak, Basketbrawl

Worms Collection 1
Spel: Worms, Worms Armageddon och Worms Blast

Jag har alltid älskat Worms-serien, men det ska erkännas att jag aldrig har tagit an de tidigaste spelen. Förstnämnda är härligt att upptäcka för första gången när man väl blir van vid den bökiga kontrollen, men maskarna är lite väl små i skärmen kan jag tycka (även om man kan koppla upp det till TV-skärmen) och när det betydligt bättre Armageddon finns i samma samling finns det egentligen ingen anledning att spela denna annat än nostalgiska skäl. Det är också lite väl knaggligt att växla mellan olika maskar, vilket är en central del av Worms-upplevelsen. Som jag har förstått det är det inte heller original-versionen av spelet som har portats och det saknas funktioner för den som är sugen på att återuppleva just denna titel.

Armageddon är det mycket fräschare alternativet, där både menyerna och vapnen är enklare att handskas med. Det både låter och ser betydligt bättre ut i sin lilla skärm än ovannämnda spel och det går att ställa in en match så att man kan skicka sin Evercade vidare till en annan Worms-sugen spelare. Det går också bra att spela mot en AI, men det är ju inte riktigt samma sak.

Vill man åt en mer solovänlig upplevelse finns dock Worms Blast att tillgå, ett pusselspel med Worms-tema där man skjuter raketer mot färgkonstellationer för att låsa upp stjärnor. Inte riktigt vad jag ville ha som Worms-fan, men det fungerar samtidigt ganska bra och gillar man småknepiga pussel i bärbart format kan Worms Blast roa en bra stund. I det stora hela känns det dock som att denna samling hade kunnat fyllas ut betydligt mer Worms-galenskap. Kanske kan den kommande Evercade VS-manicken förgylla denna kollektion?

Bäst: Worms Armageddon, Worms Blast
Sämst: <em>Worms

Jaleco Collection 1
Spel: Bases Loaded, Super Goal! 2, Totally Rad, Operation Logic Bomb: Search & Destroy, Earth Defense Force, The Ignition Factor, Brawl Brothers, Turf Rivals, City Connection, Astyanax</em>

Till skillnad från Atari Lynx-samlingen fanns det mer självklara pärlor här, även om de besvärliga sportspelen också finns med på ett hörn. Baseball och fotboll är bland de tråkigaste sporterna jag kan tänka mig, vilket gör den gäspframkallande Bases Loaded och den onödigt tillkrånglade Super Goal 2 till de sämsta titlarna i Jaleco-skaran. Nu när vi har fått dessa överstökade kan vi istället gå vidare till resten av denna varierade samling!

Jag började med Totally Rad, för hur kan man inte lockas av ett av 90-talets starkaste slagord? Totally Rad är en Mega Man-doftande plattformare som har en betydligt enklare svårighetsgrad till en början och bandesignen är inte alltid de mest kreativa, men utmaningarna kickar in efter några banor och förvandlas snart till ett överraskande underhållande actionäventyr som flockas av härligt vidriga bossar. Det är lite repetitivt, men det är svårt att lägga ifrån sig ett spel som dränks i 90-talets purpurdränkta färgpalett och som uppenbarligen har haft kul med sin vrickade fiendedesign. Spelet lever alltså upp till sin titel.

Sedan fortsatte med Astyanax, en enkel plattformare som använder sig av en Power-bar för att bestämma hur kraftigt vapnet blir. Det var säkert nytänkande på sin tid, vilket tillför en oemotståndlig charm till ett redan mysigt äventyr med en härligt ostig story. En annan pärla stavas Operation Logic Bomb: Search & Destroy, en stentuff actiontitel som låter spelaren lösa alla problem genom att peppra sönder allt i sin väg. Kontrollen fungerar bra, grafiken är snygg och det finns ett skönt flyt i det hjärndöda skjutandet. Det kan vara lite svår att reagera på skjutande fiender som inte laddas in i tid och det är stundtals svårt om man råkar slarva, men jag har väldigt lite att klaga på här.

Earth Defense Force är ganska standard i sin utformning, men gillar man rymdskjutare där tusen projektiler flyger åt alla håll är detta såklart spelvärd och The Ignition Factor visade sig vara ett oväntat intensivt litet brandkårsäventyr som glänste till tack vare sin realistiska approach. Trots den simpla grafiken räcker det inte med att spruta projektiler som i Operation Logic Bomb - man måste också rädda människor, ha koll på syret och ta vara på sin dyrbara utrustning. Det tar ett tag att vänja sig vid kontrollen, men det blir roligare när man väl har vant sig.

Denna Jaleco-samling bjuder också på två beat 'em ups och är som natt och dag sett till kvalitet. Brawl Brothers kan frustrera när slagen inte landar och fiender smockar skärmen, men det är också snyggt och röjigt. Turf Rivals däremot är trist och ohyggligt mediokert både grafiskt och kontrollmässigt. Arkadliret City Connection hamnar också i denna kategori, som jag mest upplevde som sladdrig och krånglig som bäst.

I korthet utser jag Jaleco Collection 1 till den bästa av de tre jag har fått recensera, då några av actiontitlarna överglänste de mer standardiserade spelen jag förväntade mig från denna kassett.

Bäst: Operation Logic Bomb, Totally Rad, The Ignition Factor, Brawl Brothers, Astyanax
Sämst: Super Goal! 2, Bases Loaded, Turf Rivals, City Connection

I det stora hela hade jag väldigt roligt med dessa Evercade-kassetter och jag gillar själva Evercade-konsolen i sig. Jag upplever den som väldigt smidig, men spelen i sig är tyvärr inte alltid de smidigaste. Jag skulle dock inte påstå att det rör sig om ospelbara spel, direkt, och man kan ändra inställningar ifall man vill göra vissa spel lite mer bekväma att styra. Manualerna som medföljer har också sin charm, även om jag hade önskat lite tydligare instruktioner eller tips för vissa av spelen. I övrigt kändes detta som att åka iväg på en tidsresa, där man var tvungen att skriva upp koder och gräma sig över den orättvisa svårighetsgraden.

Här kan du köpa Evercade och spelkassetter: Arcade Dreams