Free Guy, Ryan Reynolds senaste komedi, är äntligen på väg till biografer världen över efter att ha försenats lite väl många gånger och huruvida TV-spelgenren görs rättvisa på vita duken kan du läsa om i vår recension. Men är du inte övertygad av det du har sett hittills kanske vår frågestund med några av filmens talanger, samt några av dess cameos, kan förändra det? Regissören Shawn Levy var nämligen noga med att skapa en så trovärdig spelvärld som möjligt, men var desto noggrannare med att välja rätt "representanter" till filmen och det resulterade i ett antal gästspel från flertal kända ansikten från Youtube- och Twitch-sfären. Våra första intervjuoffer var de populära Youtube-profilerna Jacksepticeye och DanTDM, som var exalterade över att vara med i en biofilm för första gången. Min eminenta, norska GR-kollega Eirik var nyfiken på vad det var som fick de att hoppa ombord just detta projekt, där deras scener spelades in bakom deras egna skrivbord.:
DanTDM: Vad som fick mig att tacka ja var filmens kaliber. Den träffar just det tema som vi lever efter och andas varje dag och efter en konversation med regissören var jag helt såld. Hans energi är så otroligt smittsam, något som förs över till filmen och just det sättet som vi spelar oss själva, fast i en fiktiv kontext, fungerar riktigt bra.
Jacksepticeye: Två ord: Ryan Reynolds. Nämner du honom så är jag ombord. Jag skulle följa honom i strid. För det första är ju inte detta en chans vi får så ofta. Vi är ju inte skådespelare och såna roller måste man söka på egen hand. Det är ju en konkurrenskraftig industri, men när något sånt här dyker upp - en film som handlar om TV-spel med folk som jag verkligen beundrar och en grym regissör - då är det ju ett enkelt beslut, det är bara att tacka ja.
Jacksepticeye, eller Seán som han egentligen heter, tillade att man i sin lilla cameo-roll (en av många ska tilläggas) egentligen inte hade det största kreativa utrymmet, men att man ändå kunde agera konsult för att ge filmen lite mer legitimitet och rätt terminologi. Något som också lockade var att Free Guy inte var baserad på något TV-spel och spelet Free City är påhittat, vilket gör att dess angrepssätt skiljer sig något från andra TV-spelsfilmer. Seán och Dan tror att detta kan vara värt att eftersträva i fortsättningen om fler filmer av samma sort ska fungera:
Jacksepticeye: Många av de TV-spelsfilmer som vi får är för ytliga. Man tar ett spel, sen tar man en film och försöker trycka ihop dem. [Free Guy] använder sig dock av ett helt nytt spel som är skapad från grunden, som faktiskt känns äkta och som kan existera. Filmen får sin karaktär, sitt hjärta och sitt drama just för att allt är påhitt. Allt är påkommet för filmen, där man satte sina egna regler och gränser. Så länge terminologin var korrekt och representationen av TV-spel var tillfredställande så föll ju allt på plats så mycket lättare.</e>
DanTDM: <em>Det skapas ju inga skyhöga förväntningar just på grund av att spelet är fiktivt. Om man bara gjorde en Fortnite-film skulle alla ha sina egna föreställningar om hur den ska vara. Om den inte lever upp till de förväntningarna kan det bli väldigt fel. Som Jack sa: den har ett eget trumfkort som lyckas stå på egna ben i sin egen filmvärld.
En av filmens mer underliggande teman handlar om hur spel kan vara så mycket mer än själlösa produkter och när jag frågade herrarna om deras ideala spel kunde de inte sluta kärleksförklara spel som Minecraft och Bloodborne - spel som i deras värld förkroppsligar det bästa TV-spel har att erbjuda:
DanTDM: Minecraft är nog det ideala spelet, och jag vet att jag alltid säger såmen det känns som ett spel som skapades för mig. Vad jag älskar att göra, som inte bara handlar om att skapa berättelser och göra videor, är att bara fly från allt som har hänt i det verkliga livet. Det kan vara så rogivande, det vända vilken sur sinnesstämning eller dålig dag som helst och bara göra allt så mycket bättre. Så jag skulle nog säga att Minecraft redan är mitt ideala spel.
Jacksepticeye: För mig är det nog Bloodborne. Det är på min arm, på mina hyllor... det känns som det perfekta spelet för mig. Den slösar inte min tid, det är ren och skär gameplay och det tillåter mig att knåpa min egna historia. Jag älskar det. Jag älskar den där sortens tvetydiga berättande. Ju mindre dialog desto bättre, för man kan ju bara låta världen berätta historien. Jag älskar kolossala varelser, så Bloodborne är nog favoriten, med Shadow of the Colossus tätt bakom.
Film-, TV- och spelvärlden är mer sammanlänkade och beroende av varandra idag än för tio år sedan, men det är såklart inte alltid lätt att hitta en balans mellan medierna med tanke på vissa mindre lyckade TV-speladaptioner. Jack och DanTDM menar att industrierna bör fortsätta samarbeta för att finslipa berättarkonsten, men om det finns förbättringsområden som båda industrier kan ta till sig är att varken underskatta tittarens eller spelarens intelligens:
Jacksepticeye: Många filmer tenderer att behandla sin publik som om de inte vet ett dyft och i filmen måste de lägga så mycket tid på just exposition och vad det är som händer - trots att publiken är smartare än så. Folk , man behöver inte förklara TV-spel för personer som inte spelar och man behöver inte förklara film för personer som enbart spelar TV-spel. De världarna kan samleva väldigt bra. Många filmer idag följer ju redan en TV-spelsstruktur, det mesta är ju redan likartade hjälteresor; man går från punkt A till B och i vissa filmer känns det som att man är på uppdrag likt ett TV-spel. Jag tror att man anstränger sig för mycket att göra båda sidor nöjda, vilket resulterar i att ingen blir det.
DanTDM: Jag håller med, det finns redan så många paralleler mellan film och TV-spel. Historier är tradionellt sett redan väldigt lika: många filmer som baseras på TV-spel fokuserar på att tilltala en viss grupp, men så länge historien håller, bra karaktärer och referenser här och där så brukar gamers ändå nöja sig.
Jacksepticeye: Precis, TV-spel lånar ju väldigt mycket från filmer numera. [...] Uncharted, The Last of Us, Grand Theft Auto och Red Dead är ju starkt inspirerade av äldre filmer så de kan existera sida vid sida. Det är bara det att ingen tar sig tiden att diskutera saken.
Free Guy handlar lika mycket om TV-spelsfigurer som spelarna bakom sina avatarer, där hobbyns värsta och bästa sidor ställs mot varandra. När jag frågade irländaren och engelsmannen om vad filmen försöker kommunicera med sitt porträtt av denna generations gamers lät det så här:
Jacksepticeye: Jag vet inte om filmen försöker dela med sig av något större budskap, men det är också mer än vad som syns på ytan. Ignorera inte folk för att du tror dig veta allt om dem efter första ögonkastet, för det finns mer bakom personers fasader än man tror. Dan nämnde förut att gamers ofta klumpas ihop i negativ benämning på grund av sakerna vi säger online och liknande. Jag skulle snarare säga att gamers är riktigt trevliga personer och allt kommer från en känsla av gemenskap, där man vill träffas och dela en upplevelse med varandra.
DanTDM: En av filmens styrkor är ju dess humor. Det finns ju djupare element till den och mycket känslor, men i grunden är den riktigt rolig och det finns ett underliggande tema om att ta kontrollen över sitt eget öde och att ge sig själv tillräckligt mycket förtroende för att göra precis det man vill.
Jacksepticeye: Jupp, filmen fungerar särskilt bra mot slutet av en lång pandemi!
Nästa, skrikigt blåhåriga intervjuoffer behöver väl knappast någon introduktion. Richard Tyler Blevins tog världen snabbt med storm genom spel som PUBG och Fortnite under namnet "Ninja" och är idag den mest följda Twitch-streamaren någonsin. Det var enbart naturligt att inkludera gamergurun i Free Guy, där han spelar en av många fans som hejar på huvudpersonen Guy och även om det återigen rör sig om en ytterst minimal roll har han mycket att säga om TV-spelfilmens framfart, samt lite planer för filmbranschen. Förutom att han skulle älska att medverka i en Muppets-film berättar han också att han har sysslat med flera miniprojekt tillsammans med sin fru, såsom att spela in reklamfilmer, vilket har gett honom mersmak för filmens värld. När vi väl slog oss ner med influencern blev det en hel del diskussion om just spelkulturen som har omgett honom och hur den har gestaltats i Free Guy.
Ninja: Bara att vara en del av en film med Ryan, Shawn, hela rollistan och även det faktum att detta är min första film och att det är spelrelaterat och det är superautentiskt har varit en jäkla välsignelse och en ära. Det är ärligt talar en uppfylld dröm och jag är lyckligt skattad. Han tillägger: Det krävdes inte mycket för att övertyga mig. Bara det att [Shawn Levy] nådde ut till mig och ville ha mig fick mig att inse att han visste precis vilken film han vill göra, där han ville ha autenticitet och kopplingar till den riktiga spelvärlden. Han har verkligen gjort sin research. Filmen kommer att bli fenomenal, jag blev inte besviken!
Jag och Twitch-giganten diskuterar sedan hur Free Guy reflekterar gamingkulturen idag, den digitala gemenskapen som filmen försöker förmedla och vilken typ av film som Free Guy bäst kan jämföras med - något han får fundera länge över. Han går lite i linje med Jacksepticeyes och DanTDM:s diskussion om filmens "giltighet":
Ninja: Jag kan inte direkt komma på någon film i samma stil, men jag kan säga att Free Guy gör en fläckfri skildring av spelvärlden och vad som potentiellt kan hända i den verkliga spelindustrin. Det är nog därför filmen kommer att bli så framgångsrik. [...] Det som många filmer missar idag är att de misstolkar dagens spelkultur. De fördjupar sig inte tillräckligt mycket, de missar poängen och tror att det bara handlar om nördar eller något. Det är hur som helst inte något som tilltalar gamers och bryr man sig inte om att filmen ska fånga målgruppen kommer gamers inte tycka att den är autentisk eller giltig, då blir filmen inte särskilt bra. Men Free Guy lyckas, på alla plan.
Jag bad honom ge exempel på hur detta och vi hamnade snart i en diskussion om hur Free Guy gestaltar gamers bästa sidor. Man kan säga att han känner igen sig i några scener:
Ninja: Det finns ständiga scener där spelare bygger sina avatarer i spelet och man känner "oh, det känns som en riktigt person". Den där genuina glädjen man kan se hos folk finns där, men också ilskan. Det visar återigen hur lyckliga människor kan bli av TV-spel. [...] Jag tycker att det visar hur lättsam och rolig den gemenskapen kan vara, men också hur passionerade de är. I filmen sabbar ju Guy för flera spelare på grund av sina handlingar, där det visar att det är OK att bli arg eftersom de är passionerade över spelet. Det är inte något negativt och visar bara hur entusiastiska de är över något de gillar.
Det är såklart alldeles för tidigt att säga om Free Guy skulle få en uppföljare, men vi låter Ninja ändå leka med tanken och vad han skulle vilja se i en eventuell fortsättning:
Ninja: Jag älskar världen de har skapat. Jag skulle vilja se mer från det universumet. [...] Allt som har med Ryan att göra blir grymt och han lär ju uppenbarligen vara med i en uppföljare, han är ju huvudpersonen. Om utvecklar-karaktärerna också är med kanske de skapar ett nytt spel och för över Ryan till det... det är allt jag kan tänka mig just nu. Så länge de behåller kärnskådisarna blir det bra, för de är fenomenala. Det är bokstavligen allt jag vill se. Jag vill att exakt samma filmteam återvänder till nästa film.
Jag knöt ihop pratstunden med att återigen blicka tillbaka till spelninjans framtidsplaner och målade upp ett scenario för honom: om han skulle få chansen att adaptera vilket TV-spel som helst till en film, vilken skulle det då vara och hur skulle han tackla det?
Ninja: Supergrym fråga. Dark Souls, dude, 100%. Dark Souls-universumet är mörkt, vackert och ensamt... det skulle inte finnas någon som helst dialog. Lite A Quiet Place-vibbar över det, det skulle vara väldigt, väldigt tyst. Man skulle enbart höra rustningen skramla, i jakten på fler vilsna själar. Jag skulle älska det. Vilket spel eller version man än spelar så handlar det alltid om någon som blir körd. Man måste antingen förbanna hela sina värld för all framtid eller rensa världen och förbanna nästa. Den twisten skulle vara fantastisk att se i en film!
Jag pratade inte bara med Youtube-giganter. En film som mixar olika genrer behöver såklart olika sorters talanger, där den kanadensiske produktionsdesignern Ethan Tobman, den amerikanske stunt-koordinatorn Chris O'Hara och den kanadensiske musikkompositören Christophe Beck - som för övrigt har jobbat med Shawn Levy åtta gånger nu - valde att dela med sig av sina spelrelaterade erfarenheter och popkulturella inspirationskällor till Free Guy. För denna trio var det en utmaning att ta sig an en film om ett påhittat TV-spel, men de var även tacksamma över att det åtminstone inte var ännu en serietidningsfilm i mängden:
Tobman: Det är en besannad dröm! Man har fått nycklarna till slottet, så att säga. Det är ett originellt koncept som varken är serietidningbaserat eller en nytolkning på någon filmtrilogi; det är en gåva! Det är otroligt utmanande och det må ha varit lite skrämmande, men med folk som Shawn, Ryan och Zak [Penn] bakom rodret... de är så uppmanande. Om man pitchar idéer till dem kan dessa bli hela sekvenser i filmen. De är också väldigt tydliga med vad de inte vill ha med så att man kan samarbeta och brainstorma med det här gänget. De letar efter verkligt exceptionella idéer, men de är duktiga på att guida dessa till mållinjen.
O'Hara: Det är inte någon Marvel-superhjälterulle eller något annat galet, men det har tillräckligt med action. Att skapa den här världen var riktigt häftigt. Det faktum att vi i princip kunde göra vad vi ville är ju en stuntmans dröm. Man tänker i banor som "OK, här ska kraschen ske, där ska bilen flyga, de här människorna ska falla härifrån..." Allt drev historien framåt. Jag tycker att det blev en perfekt blandning mellan action, skådespel och komedi, till den grad att allt bara klaffade ihop. Jag är superexalterad över Free Guy, jag är glad att jag tog mig an filmen.
Beck: Om det är något originellt brukar det göra mig exalterad. Någonting med en äkta, legitim, autentisk och emotionell kvalitet som jag som kompositör kan sätta tänderna i. Vad som får mig att stiga upp morgonen är att spela en stor roll i själva berättandet och är något som jag känner är otroligt belönande, om än något utmanande. Vi börjar med en huvudperson i en repetitiv men munter existens och plötsligt sker något magiskt! Han börjar se möjligheterna till någonting utöver det vanliga och det är där jag blir exalterad som kompositör. Här får jag verkligen göra lite av grovjobbet, där orkestern blir större, ledmotiven blir större, han förälskar sig och jag får skriva ett kärleksmotiv. Allt detta har varit riktigt spännande.
Free Guy blandar friskt från moderna onlinespel, men inspirationskällor kom från lite olika håll för denna passionerade filmskara. Tobman, som växte under Nintendos och Segas storhetstid med spel som Zelda och Mario, diskuterar vilket självklart band spel och film har idag:
Tobman: Det vi började inse under förproduktionen var att TV-spel har varit så influerade av filmer och filmer har I sin tur börjat influeras av TV-spelen. När jag först upptäckte Red Dead Redemption eller Shadow of the Colossus insåg jag först inte hur filmiska de var: de hade strukturer och karaktärsutveckling som liknade noir-filmer, västernrullar och 80-talets fantasy-filmer. I samma veva har filmer förändrats de senaste 10-15 åren tack vare spelen. Det fanns också inslag av filmer som Being There med Chance the Gardner - dumbomen som kunde uppnå storhet, The Truman Show - att vara fängslad i en värld där alla bevakar dig, Brazil - där man kontrolleras av allt och alla. Vi fick leka med alla dessa genrer i form av satir, action, fantasy, romantik och såklart komedi. Jag tror att det är just detta som TV-spel och filmer gör just nu, de hyllar sitt förflutna men skapar samtidigt en helt unik story.
Beck: Det är ju mitt jobb att stödja berättandet och historien om karaktärens resa. När filmen väl börjar introduceras vi till den här karaktären och hans repetitiva existens som bankbiträde. Varje dag blir han rånad ungefär tolv gånger om dagen, men han gör det med ett leende på läpparna. Det finns en optimism till den här figuren och detta reflekteras i musiken. Bara det faktum att det utspelar sig i ett TV-spel gör musiken väldigt elektronisk i sin natur, vars livliga synthar trappar upp rytmen och fungerar som en motor under filmens början. Det är en nickning till TV-spelen i all sin teknologi, mikrochips och artificiella intelligens. Orkestern kommer in i takt med att han vaknar upp och hans drömmar börjar få fäste och syntharna tynar bort i bakgrunden.
Beck tillbringade mycket av sin barndom i arkadhallarna, men även när han växte ifrån det kunde han i vuxen ålder ta lite egentid från sitt mycket upptagna schema för att återuppväcka spelmagin igen. I skapandet av Free Guy har han också lärt sig att det finns oskrivna historier var man än vänder sig i TV-spel:
Beck: Jag har fått några intressanta möjligheter att komponera music till TV-spel, men det har aldrig riktigt funnits en lucka i mitt schema för det. Det är otroligt tidskrävande. Det är ett stort jobb. Jag kan dock säga att min erfarenhet av denna film har fått mig att se NPC-karaktärer i ny dager. Det kommer att vara svårt för mig att betrakta en NPC när jag spelar och inte fundera vad dennes musikaliska inre liv skulle vara och hur jag skulle komponera det. Mitt arbete med filmen har fått mig att se alla spelfigurer som utvecklade karaktärer med drömmar, förhoppningar och kärlek.
Tobman: När jag växte upp som barn var jag besatt av Rosencrantz & Guildenstern-typen av berättande med små biroller och göra hela filmer om dem. En sak som jag inte insåg att jag gjorde när jag spelade, men som jag gör mer än någonsin just nu, var att jag slumpmässigt förföljde någon spelfigur för att se vad spelutvecklarna gjorde för att fylla ut realismen i dennes anonyma liv. Nyfikenheten ligger i skaparens natur, för vi letar alltid efter vinklar och vrår och se hur trollkarlen bakom gardinen lever. Ofta finner jag mig rätt ointresserad av huvudstoryn i ett TV-spel och blir istället nyfiken på vad som händer i dess utkanter.
O'Hara: För mig handlar det om att se vad TV-spel kan göra idag, se vad de har skapat i en dator och kläcka nya sätt att förverkliga allt det där i det verkliga livet. Hur kan jag uppnå just det som händer i TV-spel på ett både praktiskt och säkert sätt? En av de häftiga grejerna som jag har tagit med mig från Free Guy är att jag nu kan titta på TV-spel och försöka det i praktiska scenarier i världen.
Stuntkoordinatorn O'Hara växte inte direkt upp med TV-spel, men anmärker att spel ändå är en del av hans liv främst genom sina barn. Som avslut på vår lilla diskussion reflekterade han och övriga deltagare över TV-spelfilmens framtid och hur lika spel är filmer nuförtiden:
O'Hara: Jag var inte direkt den största gamern när jag växte upp, men genom mina tre tonåringar kan man se TV-spelens effekt på dem och vilken gigantisk närvaro de har i dagens samhälle. Massvis med pengar strömmar in till TV-spelen, som ju är en multimiljardindustri, och de håller på att bli mer verkliga och realistiskt skildrade med tiden. De är i princip filmer! Varje TV-spel är som en film. Det kommer att komma fler TV-spelsfilmer och några spelas in i detta nu, för den marknaden existerar ju. TV-spelskulturen är enorm för alla, stora som små! Jag tror att fler populära TV-spel kommer att filmatiseras. Vi kommer att få se ett par TV-spelsfilmer under de kommande två åren och blir de framgångsrika kan vi räkna med att se ännu fler spel filmatiseras.
Beck: TV-spelens framtid är otroligt spännande. Många beskriver ju denna film som den första utomordentliga TV-spelsfilmen och jag håller helhjärtat med. Det är den perfekta filmen att se efter pandemin, den har så mycket hjärta, så mycket livfullhet och så mycket humor. Det är spännande just för att den pekar mot TV-spelsfilmens framtid, hur de görs och vad de kan bli.
Tobman: Som produktionsdesigner har jag alltid varit konsumerad av världsbyggande. TV-spelens utveckling har lett till att världen som omringar våra karaktärer har blivit alltmer detaljerade och filmiska. De kan inspirera oss att göra bättre filmer och vi kan inspirera dem att göra bättre TV-spel. Jag skulle älska att designa ett TV-spel en vacker dag, då det börjar likna mitt nuvarande jobb mer och mer. [...] Ingenting slår känslan av immersion just nu. Teknologin utvecklas så snabbt att jag inte kan föreställa mig att filmer eller spel inte kommer att ha starkare synergi med tiden. Filmer som denna är speciella för att de, på något sätt, återbesöker våra barndomar men de indikerar också var filmmakandet är på väg.
Sist men inte minst har vi australienska LazarBeam, eller Lannan Eacott som han kallas i folkmun, som jag fick ha helt för mig själv på grund av knasiga tidszoner. Youtube-profilen har precis vaknat upp och har knappt hunnit smutta på sin nybryggda kaffe innan jag började avfyra frågor. Innan han hoppade på Youtube-tåget arbetade han inom bygge, men spelvärlden var alltid Youtube-personlighetens riktiga hem och mer än sex år senare han har alltså tagit ett steg närmare filmvärlden. Han börjar med att jämföra det ansvar han har som influencer i spelvärlden jämtemot professionella skådespelare:
LazarBeam: Det skiljer sig från Hollywood-stjärnor som har med sig teams överallt. Allt de gör är ju kontrollerat, medan vi är ständigt framför kameran. Det är inte som att vi utbildas att hantera press och vårt inflytande så fort man får en miljon prenumerationer. Det är väldigt surrealistiskt, men jag tror inte att någon förstår fullt ut hur man hanterar det överhuvudtaget.
Hur blev du en del av detta projekt? Vad fick dig att tacka ja?
LazarBeam: jag hade precis börjat jobba med en agentur och de föreslog det till mig. Jag tror att jag bara behövde höra tre sekunder av det innan jag sa "Ja, 100%, nu kör vi!". Nuförtiden kan man växa upp med Youtube, men jag växte upp Ryan Reynolds-rullar och jag tänkte "Ja för fan, vad ni än vill att jag gör så gör jag det!". Regissören ville se till att gaminggestaltningen i filmen skulle vara så trovärdig som möjligt. Han ville involvera folk som har betydligt mer erfarenhet av det än han själv. Han satt inte bara där och låtsades som att han visste allt, han nådde ut till oss för att försäkra sig om att filmen respekterar spelvärlden i stort.
Det finns många TV-spelsfilmer som misslyckas kritiskt och kommersiellt. Vad skiljer Free Guy från de filmerna, enligt dig?
LazarBeam: Allt handlar om hur mycket regissören ifråga bryr sig. Jag känner inte till [Shawn Levys] kunskapsnivå om spel och i början var den inte särskilt hög, men han lärde sig så mycket som möjligt och visade ödmjukhet när någon förklarade hur saker och ting fungerade. Han var galet mottaglig till den information han fick, vilket gör en stor skillnad. Många gånger handlar det om kostymnissar i en studio som bara vill tjäna snabba pengar på spelkulturen, men han brydde sig genuint mycket om det och det gör skillnad.
Hur mycket skillnad gjorde ditt bidrag till filmen?
LazarBeam: Jag ska inte gå in i detalj om vad exakt jag gjorde i filmen, men skulle definitivt säga att regissören var väldigt öppen till allt jag ville förändra och prata om. Jag var där ett par dagar, men han brydde sig verkligen om vad jag hade att säga, vilket uppskattas. Jag kan verkligen inte understryka mer hur mycket jag älskade att arbeta med honom, han tog allt jag hade att säga i åtanke. Jag ska inte säga alltför mycket, men jag låg sdefinitivt bakom visa mindre justeringar i filmen. Han är mycket ödmjuk i det avseendet, säger han och tillade: Filmen tar hänsyn till vad det innebär att vara en gamer och det positiva med gaming.
Du nämner att det finns mycket positivt i spelvärlden. Hur har gaming-gemenskapen påverkat dig under din karriär och är detta något som reflekteras i filmen?
LazarBeam: Absolut! Som liten mobbades jag i skolan och jag använde spelen som ett utlopp för min undanflykt, att separera sig själv från den här giftiga världen. Jag gick från gemenskaper som inte delade minsta intresse till gemenskaper som faktiskt gjorde det. Jag hittade likasinnade vänner som jag kunde vara mig själv med, som kunde omfamna den jag faktiskt var. Detta är något som definitivt reflekteras i filmen till 100%. Spelande var på många sätt och vis min räddning och de har gjort spelvärlden rättvisa när det gäller att vara två personer på samma gång i spelet.
Vad gör spelhobbyn så unikt?
LazarBeam: Jag tänker tillbaka på mina skoldagar då jag kände mig annorlunda, men jag lyckades till slut hitta en gemenskap och jag tror att många gamers för några årtionden sen var de utstötta, barnen som inte passade in någonstans. Gaming är väldigt speciellt för många människor för att det gjorde all skillnad; det var vår undanflykt, det var så ingrott i våra väsen. När det presenteras väl är det en väldigt spännande händelse för oss, något som vi alla kan ställa oss bakom. Det är vad som gör gaming speciellt.
Om du skulle sammanfatta filmens budskap, vad skulle det vara?
LazarBeam: Alla kan vara hjältar, antar jag? Det handlar om en kille som inte är menad att vara en hjälte, han är bara en del av en story, men han går ändå ut på en episk resa. Jag tycker att det ä ren väldigt positive historia.
Om det här spelet fanns på riktigt, hur skulle det fara i dagens marknad? Skulle det ha någon chans mot dagens populära spel?
LazarBeam: Jag tror absolut att det kommer ett liknande spel en dag. Uppenbarligen skulle det behöva finjusteras vad gäller dess gameplay i verkligheten, kanske när teknologin tillåter det. Jag tror absolut att det kommer att finnas fler spel som denna och att det skulle fungera riktigt bra, sade Youtube-profilen och framförde att han skulle älska att spela just Free City om det fanns på riktigt. Jag skulle spela det, till 100%! Jag tror att vi kommer att se exakt det här spelet i framtiden, det är därför filmen blev så bra. Jag kan faktiskt tänka mig att spela det en dag.
Då närmar vi oss slutet på vår pratstund. Något du vill hälsa Gamereactors läsare innan vi går vidare?
LazarBeam: Gå gärna och se filmen! Jag ber snällt för att jag personligen inte kan se den på grund av lockdown. Hoppas ni gillar den!
Free Guy får svensk biopremiär den elfte augusti. Ska du se den?