Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
artiklar

Johans bortglömda guldkorn

Rollspelstoken Vahlström har listat fem gamla favoriter som han tycker glömts bort helt i onödan...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här - Få information om julkalendern

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Som någon som spelar många japanska rollspel kommer jag alltid hitta guldkorn den stora massan aldrig ens hört talas om eller bryr sig om. Därför kommer min egna guldkornslista bestå av en hel uppsjö av dessa rollspel från olika konsolgenerationer. Några av dessa, eller alla, har du kanske hört talas om eller spelat själv, men det går inte att förneka att dessa spel antingen inte fick den framgång de förtjänade eller har glömts bort. Suikoden? Absolut, det bör vara med, men jag har tjatat tillräckligt mycket om det i min blogg och andra artiklar. Därför kommer det här några andra guldkorn.

Johans bortglömda guldkorn

Azure Dreams (Playstation / 1997)
Ett av mina absoluta favoritspel någonsin. Azure Dreams hade ju egentligen allt för att bli ett riktigt framgångsrikt japanskt rollspel. Förutom namnet då, som egentligen är rätt uselt. Där fanns en väldigt bra berättelse, unik gameplay och minnesvärda karaktärer. Huvudkaraktären Guy anländer till staden Monsbaiya för att hitta sin far. Denne har nämligen försvunnit efter att ha gått in i stadens monstertorn. Det är i staden och tornet som spelet utspelar sig. Tornet har ett stort fokus och det är där alla strider äger rum. Mekaniken går att jämföra med Pokémon Mystery Dungeon. För varje sak du gör (tar ett steg eller svingar ett svärd) får fienderna också göra något. Du tar dig uppåt genom tornets 40 våningar genom att hitta utgången som teleporterar dig till nästa nivå. Alla nivåer är slumpmässigt genererade och har du otur trampar du på en dold rostruta. Det sabbar dina vapen helt och håller och du bör fundera på reträtt. Till din hjälp har du monster du fångar i tornet. Du kan hitta ägg som sedan kläcks till ett monster. Dessa kan du ta med dig som lagkamrater. Pengarna du tjänar i tornet kan användas till att bygga upp staden. Kasino, badhus, bowlinghall, sjukhus. Dessutom finns det flera romansval. Som sagt, helt fullsmäckat med innehåll. Tyvärr blev det aldrig nån succé.

Johans bortglömda guldkorn
Detta är en annons:

Golden Sun (Game Boy Advance / 2001)
Det här får mig bara att minnas mina dagar med lila/genomskinliga Game Boy Advance som jag fick i present av mina föräldrar. Det spelet jag minns allra mest från denna konsol är Golden Sun. Ett av de bästa spelen som släpptes till Advance. Uppföljaren Golden Sun: The Lost Age släpptes året efter till samma plattform. Vi fick också en tredje del i serien, Golden Sun: Dark Dawn, som kom 2010 till DS. Sedan dess har det tyvärr varit tyst. Jag skulle nästan vilja beskriva det som en mix mellan japanskt rollspel och pusselspel. Mycket tid tillbringas nämligen utanför strider där olika pussel ska lösas, nästan alltid genom att använda huvudkaraktärernas magiska egenskaper. Det kan vara att använda ismagi för att skapa isblock från vattenpölar för att hoppa på. Rollspelsdelen är också riktigt bra. En stor del av spelet är att hitta Djinns, andar/varelser som ger dig extra egenskaper och magi. Det finns 28 stycken att hitta runtom i spelvärlden. Golden Sun var något verkligen speciellt och ett riktigt guldkorn jag tycker att du bör spela om du får chansen eller hittar ett Game Boy Advance liggandes någonstans.

Johans bortglömda guldkorn

Lost Odyssey (Xbox 360 / 2007)
Xbox 360 hade faktiskt överraskande många bra rollspel. Tales of Vesperia, Blue Dragon och Eternal Sonata till exempel. De två sistnämnda är också bortglömda guldkorn som jag hade kunnat inkludera i denna lista. Favoriten på plattformen är dock Lost Odyssey som är ett av de bästa japanska rollspelen av hela generationen. Bakom spelet fanns Final Fantasy-skaparen Hironobu Sakaguchi. Spelet hade en väldigt allvarlig ton och inte alls de färgglada och roliga spelen som genren kopplas ihop med. Huvudkaraktärerna kan inte dö, men har tappat minnet. Den gamla härliga rollspelsfrågan "vem är jag?". Genom spelet fick jag lära mig mer och mer om dessa karaktärer och deras kraftfulla och känslofyllda förflutna. Det var och är bland de bäst skrivna spelen någonsin. Huvudberättelsen är över 50 timmar lång och det krävdes fyra skivor för att få plats med allt innehåll. Lost Odyssey är ett fruktansvärt underskattat spel som aldrig fick en uppföljare. Sakaguchi är inte ens sugen på att göra en remaster av spelet. Så lite kärlek har det fått.

Johans bortglömda guldkorn
Detta är en annons:

Breath of Fire IV (Playstation / 2001)
Egentligen skulle jag väl kunna inkludera hela serien här, men det blir den fjärde delen då det är min personliga favorit. Seriens sista riktiga spel släpptes 2003 i Europa som Breath of Fire: Dragon Quarter. Den femte delen i serien. Sen dess har det varit tyst. Jag vägrar räkna in Breath of Fire 6 som var ett free-to-play-spel med mikrotransaktioner till mobiler och PC. Det som den fjärde delen gjorde så bra var att göra både huvudkaraktären och den onde karaktären väldigt minnesvärda. Genom att få spela en stund som den uppvaknade, odödlige kejsaren fick jag också en känsla av vad han känner och vad hans mål är. Huvudkaraktären Ryu kan förvandla sig till en drake och bara det är tillräckligt coolt för att få mig intresserad. De handritade tvådimensionella karaktärerna håller än idag. Det här är en personlig favorit på plattformen. Tyvärr lånade jag ut spelet och fick aldrig tillbaka det. Förhoppningsvis fick den som lånade det lika mycket glädje av spelet som jag fick.

Johans bortglömda guldkorn

The Lost Vikings (Super Nintendo / 1993)
Efter fyra japanska rollspel kan vi avsluta med ett av de absolut största guldkornen till Super Nintendo. Ett spel som, enligt mig, är ett av de bästa till konsolen. The Lost Vikings var ett spel min familj köpte till vårt Super Nintendo. Jag var trots allt bara fem år gammal när det släpptes. Det är ett spel där jag tvingades tänka och planera rejält med min unga hjärna. De tre vikingarna jag styrde, Baleog, Erik och Olaf, hade alla en egenskap var och det krävdes att alla jobbade tillsammans för att klara av banorna. En kunde hoppa och springa snabbt, en annan kunder besegra fiender med svärd och pilbåge (som också används för att skjuta olika knappar) och den tredje hade en sköld som blockerade fiendeattacker, användes för att glidflyga eller som platå för de andra två att använda. Det var ett riktigt utmanade spel, men också väldigt underhållande.



Loading next content