Svenska
Gamereactor
artiklar

Redaktionens Sommarspel (1)

Dags för oss på Gamereactor att lista titlarna som känns somrigast av allt som går att hitta på spelhimlen. Här kommer den första av två delar...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Redaktionens Sommarspel (1)

Marie Liljegrens sommarspel:
Dead Island
Det finns få spel som andas sommar för mig så som Dead Island gör så det blir liksom ett självklart spel att sätta igång på semestern när den svenska sommaren visar sig från sin sämsta sida. Vad säger sommar mer än brunbrända kroppar, sandiga bara fötter och turkost böljande vatten? Okej, vattnet färgas av rött rätt friskt under besöket i spelet men det gör det ju inte mindre somrigt. Alla har vi kvinnor någon gång räknat fel på månaden. Och ja, de solbrända bikinibrudarna saknar helt intresse av grillkorvsselfies vid vattenbrynet och det är kanske inte så konstigt när de mest av allt vill ta en tugga på dina ack så smakliga stämband.

Men vilket gift par vill inte det för några minuters tystnad på semestern efter att ha tillbringat på tok för mycket tid med mannen som inte vet hur man fäller ner ett dasslock? I poolbaren märker man knappt att de står odöda och stönar vid bardisken. Synen är som vilken dag på Harrys som helst, dyngraka karlar som istället för ord stöter fram ett och annat ljud som är svårtolkat samtidigt som de gungar ostadigt mot disken och ger dig en och annan hungrig blick. Varje sommar ska det renoveras och byggas altandäck på löpande band och vad säger semester mer än ett verktygsbälte runt midjan och en hammare i handen? Okej, vi slår in huvuden och inte spikar i spelet, men det är ju också lite somrigt och för tankarna direkt till det där trallvirket du funderat på, inte sant? Om något så gör vi ju lite ommöbleringar även om det råkar vara i någons ansikte. Palmerna vajar i vinden och hotellet är "top notch" även om jag såg en anställd tugga på mitt bagage när jag stängde dörren i hans ansikte när han såg allt annat än nöjd ut över min brist på dricks. Poolområdet är precis lika otäckt som i en vanlig pool på Alcudia. Men istället för halvfeta ungar som gör kanonkulan mitt i din personliga "space" och sabbar din mascara och som kissar i vattnet och är allt för högljudda vadar nu män i badbyxor på jakt efter en och annan stringrumpa att bita i. Vet faktiskt inte vilket jag föredrar, är ju som att välja mellan pest eller kolera. Men Dead Island är mitt säkra sommarkort varje sommar, det blir en varm härlig semester med lite bett i. Även om risken finns att man förlorar en kroppsdel eller två.

Redaktionens Sommarspel (1)
Detta är en annons:

Henric Pettersson:
The Legend of Zelda: Wind Waker
Inget spel skriker så mycket sommar och glädje som Links episka äventyr till Gamecube, om du frågar mig. Inför köpet av Nintendo Wii U såg jag det som en självklarhet att jag skulle köpa Wind Waker-utgåvan som jag än idag har i min ägo. Sällan använd, sällan sedd. Men kvar är den. Endast på grund av HD-utgåvan av The Legend of Zelda: Wind Waker som jag gärna plockar fram varje sommar. När jag var mindre, säg 7-12 år gammal, spelade jag det väldigt mycket om sommaren. Att upptäcka skogarna, havet och alla öar - det var upptäckarglädje för mig. Och den sitter kvar, än idag. Nostalgi spelar därför ett stort värde för mig här men efter att ha funderat på vilket som är mitt sommarspel, ja då finns inget annat tänkbart spel. Därför hade det varit glädjande om det även släpptes till Nintendo Switch så jag kunde göra mig av med min Wii U för gott. Att veta att mitt sommarspel ligger intryckt, längst in i förrådet till min lägenhet bland lampskärmar, cykel, skåp och allmän skit - det smärtar. För det borde älskas året om. Nåja. Jag får helt enkelt bege mig ned dit och svära över all skit som står i vägen och halvt slå sönder bråten för att ge Wind Waker lite välbehövd och varm sommarkärlek.

Redaktionens Sommarspel (1)

Marie Liljegren:
Uncharted 4
Precis som Dead Island luktar Uncharted 4 sommar för mig. Det luktar salta vatten, torra öknar och äventyr. Och rom, glöm inte doften av rom för allt i världen! Kanske är det för att hela spelet är som en perfekt planerad semesterresa för en som jag som är för rastlös för att bara ligga som en död fisk i en solstol i tre veckor och jobba på min bränna som alltid slutar i femtio nyanser av grisrosa? Så det är ett säkert kort för mig när jag tröttnar på altanhäng med Prosecco och att vara social när jag har långledigt. Då smyger jag ner i min svala källare och startar i gång spelet och hänger med hunkarns hunk Nathan Drake en stund.

För han är trots allt stiligare än alla levande karlar jag känner och bra mycket roligare. Och jag älskar verkligen allt med detta spel än idag, trots ett tiotal omspelningar senare. De har ju trots allt lyckats samla de mesta jag älskar i ett och samma spel! Äventyr, pussel, action och pirater. Ända sedan det var jag och Guybrush Threepwood i Monkey Island och jag drev en Cabanaboy till vansinne så har jag i smyg varit rent fanatisk på pirater. Så till den milda grad att jag helt missade när folk tyckte herr Depp spelade över i rollen som Kapten Jack Sparrow.

Detta är en annons:

Och om det hade funnits ett jobb där man letar skatter på andra sidan jorden hade jag tagit det på en nanosekund. Och nej, en arkeolog kommer inte ens i närheten av det Nathan Drake gör. Att ligga på knä med en toaborste och leta efter antika extremiteter från nån farao med grav IBS får vem som helst att gäspa, iallafall mig. Nä, jag snackar djungeln, grottor och öppet hav. Dock utan spindlar, ormar och hajar tack. Då skulle jag lätt ta det. Men det måste finnas AC annars får jag stå över. Och vattentoalett. För en kvinna måste ju ha lite standard. Men annars är jag rätt äventyrlig, för en kvinna som inte använder offentliga toaletter och är höjdrädd. Så om ni undrar vad lilla Majsan gör när solen går ner så sitter hon i sängen och tar av sig sitt träben och pratar med sin papegoja på axeln medans hon hinkar rom och får utlopp av sin äventyrslystnad genom att styra runt Nathan och samtidigt får njuta av djungeln helt småkrypsfritt. På säkert avstånd.

Redaktionens Sommarspel (1)

Måns Lindman:
PGA Tour 2K21
När solen tittar fram och temperaturen börjar närma sig det röda området på termometern är det förstås dags att plocka fram golfbagen. Att släpa ut gamla Bettan från det dammiga förrådet och ge sig ut på tur. Äntligen är tiden inne för frisk luft och motion och nu kan man åter njuta av välklippta gräsmattor, azurblått vatten och fågelkvitter. För så är det ju när sommaren anländer. Världen vaknar till liv igen och vi med den. Må så vara att jag fortfarande sitter och degar i soffan men nog känns det bättre i själen. Solsken i sinne men goast är ju ändå inne, ni vet allt det där. För plötsligt står jag där, vid virtuell tee, iklädd skrikrosa byxor och gubbkeps och med Big Bertha i handen. Ett perfekt utslag som flyger över både sjöar och sandbunkrar för att landa mitt i fairway, över 330 yards. Två torra farbröder som låter golfflosklerna avlösa varandra, "yeah, that dog will hunt." Ibland har de helt fel och säger att jag är på väg ned i ruffen när jag i själva verket landar på green. Då hytter jag med näven och mumlar något om idioter. Det är så otroligt lätt att glömma att jag sitter hemma i soffan när timmarna flyger förbi i PGA Tour 2K21 och tack vare den inbyggda bandesignern är nöjet i det närmsta oändligt. Ofta fylls det på med en handfull nya banor varje dag och även om det trollas då och då så håller ändå många banor väldigt hög kvalitet. Det är dessutom ett av ytterst få spel där det går utomordentligt fint att inmundiga alkoholhaltiga drycker. Det lugna tempot och de behagliga miljöerna öppnar för den optimala njutningen och jag kan vara salong redan runt hål 14. Det är verkligen ett perfekt sommarspel.

Redaktionens Sommarspel (1)

André Lamartine:
Dragon Age: Origins
Det är kanske inte det somrigaste spelet, men Biowares utsökta rollspel från 2009 har varit något av en sommartradition, för min del. Det äger inte rum varje sommar, men det är något som tas fram när jag verkligen behöver slappna av - särskilt i solstekta sommartider. Det började väl med att jag hade ett mycket slitsamt sommarjobb för många år sedan och jag behövde något att fly bort till när jag väl kom hem, utmattad och frustrerad. Dragon Age visade sig vara lösningen där och då, och man kände sig som pojken i Oändliga Historien: man bara försvann in i fantasylandskapet, man glömde bort alla bekymmer i världen tänkte inte på något annat än hur man skulle ta sig an utmanande quests. Jag kommer aldrig att glömma hur jag räddades av en Grey Warden från alv-ghettot, bara för att se samma tappra krigare avrättas av Darkspawn-äckel på grund av något politiskt spel och sedan viga mitt liv (eller ja, min karaktärs liv) åt att skipa rättvisa i Thedas. Och musiken! Att höra kärleksmotivet eller titelmelodin är som att viras om i en nostalgisk filt som aldrig vill släppa taget. Denna sommar har jag påbörjat en ny historia och har valt människornas värld som startpunkt för första gången, då jag redan har utforskat alvernas, dvärgarnas och trollkarlarnas bakgrundshistorier. Tillsammans med min lojala jycke "Fettojävel" ska vi jaga rätt på Howe och hämnas min digitala kungafamilj, samt grilla marshmallows över lägerelden till Lelianas camping-sånger...

Redaktionens Sommarspel (1)

Joakim Sjögren:
Super Mario Sunshine
Det är få spel som är så somriga som Marios semesteräventyr till Nintendo Gamecube. Jag vet visserligen att det råder en del delade meningar kring spelets kvalitet, speciellt om man ska jämföra med mästerverk som Super Mario 64 och Super Mario Galaxy, men jag älskade verkligen detta soldränkta plattformslir när det begav sig i början på 2000-talet, och jag gör det dessutom än idag så här en 15-20 år senare. Miljöerna är nämligen fullkomligt underbara med sitt tropiska tema, och att besöka mysiga nöjesparker, kritvita stränder och fridfulla paradis-byar inuti denna klassiska spelkubspärla utsöndrar samma typ av glädjehormoner som när man beskådar gamla semesterbilder från när man besökte Gran Canaria och Turkiet som pottfrisyrsbeklädd 14-åring. Visst, det spelmekaniska är kanske inte i samma klass som ovannämnda fullpoängare, men om man behöver en virtuell semester långt bort från den gråa vardagen så är det få resmål som toppar Isla Delfino och Super Mario Sunshine.

Redaktionens Sommarspel (1)

Adam Holmberg:
Pippa Funell 3: Take the Reigns
Det var nyhetsredaktör Mäki som för ett drygt år sen tipsade mig om det tredje spelet i den kritikerrosade Pippa-serien och sedan dess har jag suttit fast, varit helt besatt av min otroligt vackra hopphäst Dante. Det känns somrigt att rykta honom slät och fin. Och det gör mig glad.

Redaktionens Sommarspel (1)

Olof Westerberg:
Mario Golf 64
Mario Golf: Super Rush lärde mig en sak jag aldrig trodde jag skulle säga om golf: det är tråkigt när det inte kan gå dåligt. Som gammal, synnerligen usel golfare har jag genom åren både kastat och sparkat på klubbor när jag skruvat ut bollen i skogen/vattnet/bunkern för tredje gången på första hålet, och det är faktiskt just det jag saknar i TV-spelsammanhang. Som så många somrar förr har jag därför konkat upp mitt Wii med fyra tillhörande Gamecube-handkontroller från förrådet och kört igång det alldeles fantastiska Nintendo 64-utbudet på Virtual Console. Tillsammans med Mario Tennis (64) men framförallt Mario Golf (64) har jag och vännerna fördrivit mängder med trötta eftermiddagar med stekande sol utanför lägenheten. Nintendo 64-upplagan av Mario Golf har nämligen precis allt vad man vill ha av ett golfspel. Djupa men tydliga system för väder, vind och underlag, varierade och solstinna banor, men framförallt en slagmekanik som premierar den spelare som vet vad han/hon sysslar med på banan. Ett snedslag kan gå åt skogen och förstöra hela 18-hålsrundan för en, vilket gör att man sitter som på nålar inför varje slag, något som knappast kan sägas om det nybörjarvänliga Super Rush. Golf behöver liksom inte bli sömnigare än vad det redan är.

Redaktionens Sommarspel (1)

Petter Hegevall:
Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2
Jag åkte skateboard ett par år, som liten. men jag var genuint värdelös och slog mig i stort sett varje gång som jag slungade min spensliga lilla 11-åriga lekamen upp på Hosoi-brädan. Skateboard i sig, som sport, har aldrig riktigt varit min grej men det finns få saker som enligt mig känns somrigare än att dundra igång Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2 (PS5), höra hur Les Claypool och resten av progkungarna i Primus lira "Jerry Was a Race Car Driver" medan jag gör kickflips över skolbänkar.

Vilka är dina favorit-sommarspel?
Nästa del av denna artikel publiceras under morgondagen.



Loading next content