Svenska
Gamereactor
artiklar
Far Cry 6

Redax Resonerar: Har Far Cry stagnerat?

Efter att Ubisoft under förra veckan visade upp den sjätte delen i Far Cry-sagan har Gamereactors samlade redaktion diskuterat spelseriens framtid...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Petter Hegevall:
Jag minns ettan som om jag hade spelat igenom det igår, snudd-på - trots att min gamla gubbhjärna idag mest påminner om sump. Jag minns hur otroligt, otroligt imponerande Crysis-studions egenbyggda renderingsteknologi var, då, och hur beroendeframkallande deras söderhavs-sandlåda var. Tvåan, efter att Ubisoft köpt upp och tagit över, var en renodlat skräphög i jämförelse, även om det fanns potential i Afrikas stekheta stäpper. Trean däremot var spelseriens absoluta höjdpunkt för egen del, ett open world-actionspel som perfekt blandade frihetens vansinne med en tight och nervig story om galenskap, tortyr och hämnd. Det var väl dock där som Far Cry slutade att förtrolla, åtminstone för mig. Blood Dragon, Primal, Far Cry 4, 6 och kommande 6:an känns för egen del lite som spel som jag redan tagit mig igenom, men med ett nytt "skin" på, och ett par nya röstskådespelare. När Far Cry 6 nyligen visades upp i form av en gameplay-video satt jag vid datorn och gäspade, även om det såg både snyggt och förhållandevis atmosfäriskt ut. Hur känner ni andra?

Joakim Sjögren:
Trean var mycket riktigt underbar, men efter det har det verkligen varit mer av samma gamla skåpmat utportionerat med ett par års mellanrum. Det tråkiga med många av Ubisofts titlar är att man verkligen kan se receptet och utformningen för alla deras spel. Det finns liksom ingen magi bakom ridån längre utan det är spel byggda efter en bestämd mall för att genererar så många sålda exemplar som möjligt. Uppenbarligen fungerar det ju dessutom då Assassin's Creed och Far Cry säljer som smör i solsken, men för min egen del slutade jag bry mig efter Far Cry 3 och Assassin's Creed Black Flag då det, precis som Petter beskriver, känns som man spelar samma äventyr om och om igen. Vill dock poängtera att spelen i fråga verkligen inte är dåliga eller tråkiga att spela, men de känns bara så extremt "säkra" och intetsägande vilket naturligtvis inte genererar något nämnvärt intresse hos en som älskar när utvecklare vågar testa något nytt.

Far Cry 6Far Cry 6
Vad tycker du om det som visats upp från Far Cry 6 såhär långt?

Patrik Severin:
Jag älskar Far Cry 2 och Primal som är mina två favoritspel i serien. Men för att besvara frågan ovan självklart har serien stagnerat. Det finns nästan ingen långkörande serie i spelvärlden som inte träder i samma fotspår. Oavsett om det är Nintendo, Dice eller Activision Blizzard. Det kommer ner till att vi konsumenter ogärna ser förändringar. Vi vill ha det senaste och nya men ändå något som är bekant. Vi köper nog inte Mario om man säljer möbler på Ikea lika gärna som nästa fullstora titel.

Mitt favoritexempel är Dawn of War serien vars två första spel är otroligt distinkta från varandra. Det finns säkert en del som uppskattar båda men spelen fick också sin egna grupp konsumenter som föredrog det ena över det andra. När trean väl skulle komma ville spelarna som älskade ettan ha något mer åt det hållet och de som föredrog tvåan ha ett spel närmare den delen. Trean som jag upplever är mest likt ettan försökte dock göra båda lägren glada. Det skapade ett spel som i viss mån saknade sin egna identitet och inte gjorde någon glad. Dawn of War serien vet inte vad den är och kan inte beskyllas för stagnation. Däremot har den en tendens för varje spel att söndra spelarbasen i olika läger.

Far Cry däremot vet vad den är och på gott och ont rör sig inte särskilt långt från det. Den är som bäst när de gör något udda med sin speldesign. Far Cry 2 bjöd på eld med effekter som senare delar tonat ner lite. Exempelvis är effekterna mer uttalade i tvåan än i femman. Om du skjuter en raketkastare mot luften kan elden från bakporten sätta eld i gräset runt om dig något senare delar inte heller hade. Självklart hade tvåan sina brister, en lite stelare värld och avsaknaden av många funktioner vi tar för givet. Det var en värld av detaljer, savanner och en mer brutal upplevelse. Primal bjöd oss istället på en av de mest unika upplevelserna med en resa till stenåldern (senpaleolitikum-mesolitikum). Jag skulle våga påstå att det är med Primal som seriens alla spelmekaniska inslag kom rätt. Allt från medicinmän, unika språk, droger, samlande av resurser och att jaga.

Det är lite i detta som problematiken finns. Vad gör ett företag med serien de har etablerat för att få nytt liv i den utan att tappa kunder. En aspekt som utvecklats enormt sen det första spelet av Crytek och det andra av Ubisoft är berättelsen. Med trean hittade serien sin unika identitet med sin typiska spelmekanik, men också sina starka fantastiska skurkar. Det här mitt stora problem med serien uppkommer. Den vill numera ta sig själv seriöst med en mogen berättelse men är helt tondöv spelmekanisk. Denna Ludonarrativa dissonans är också det som ger spelen sin identitet idag.

Lösningen på detta är att bygga om serien spelmekaniskt och designmässigt. Berättelsen kommer inte kunna vända stagnationen utan det är vår interaktion med världen som är viktig. En potentiell lösning är att minska dissonansen mellan berättelsen och det interaktiva spelmässiga. Säg att du i nästa titel blir en fotograf som inte får skjuta med vapen. Jag tror inte att spelarna hade accepterat det. Vilket leder mig tillbaka till argumentet att det är vi konsumenter som är bromsklossen för att vända på en utveckling ner i total stagnation. Det är först när vi slutar köpa spelen och krav på förändring som det börjar ske. Ingen utvecklare vill råka ha sönder en kassako av misstag.

Petter:
Samtidigt finns det ju andra exempel på när utvecklare nyttjar EA:s sport-affärsmodell och bara re-skinnar ett gammalt spel och släpper det igen. Creative Assembly har väl gjort det i omgångar med sina strategititlar, och det verkar ju rätt få gamers klaga på. Kanske borde vi bara acceptera att vissa spelserier måste få stagnera eftersom det är i det bekanta, beprövade där värdet ligger?

Måns Lindman:
Om man slänger ett getöga i backspegeln och tänker på Ubisoft och vad de brukade stå för så är det förstås ett helt annat företag nu. Det enda de är intresserade av numera är stålar och det kan väl inte ens kallas spekulation längre utan är väl snarare ren fakta, efter alla avslöjanden. Förr hette titlarna Splinter Cell, Ghost Recon och Rainbow Six. Tunga, komplexa upplevelser med fokus på stealth, strategi och strid. Utan tvekan både nyskapande och bäst i branschen. Nu är det Assassin's Creed, Watch Dogs och Far Cry som gäller. Generiska open-world-spel som bara blir mer och mer ambitiösa i form av storlek och irrelevant innehåll, samtidigt som ambitionerna blir allt mindre när det kommer till originalitet och nya idéer. Även om Watch Dogs: Legion faktiskt hade en helt unik mekanik i att man kunde rekrytera i princip vem man ville. Men jag skulle faktiskt inte säga att de har stagnerat egentligen. Det är nog snarare ett synnerligen medvetet val. Mer att de har hittat sin plats, sitt kall, sin nisch och pressar den nu tills det inte finns en enda blodsdroppe kvar att krama ur.

Ubisoft är nämligen en av de mest lömska aktörerna på marknaden när det kommer till mikrotransaktioner, och i synnerhet pay-to-win. Deras nätbutik skyltar med rent kosmetiska köp, som vapen, rustningar och rena skins men där bakom, i kulisserna ligger den, tillräckligt väl dold men likväl ack så tydlig. XP-boostern. Något som marknadsförs som "den perfekta kompromissen." Nu när spelen blir allt större och därmed tar mer tid i anspråk kanske inte alla har tid att levla upp sin karaktär, då är Ubisoft så hygglo att de erbjuder en stackars stressad gamer att köpa XP-boosters istället, eller "Time-savers" som de så fint kallas. För riktiga pengar såklart. När det avslöjades att det sanslöst trasiga Tom Clancy's Ghost Recon Breakpoint bestod av mer mikrotransaktioner än spel gick de ut och sa att de bara råkat lägga in pay-to-win men att de såklart genast plockar bort dessa direkt. Dock inte utan att förbehålla sig rätten att senare kunna addera rubbet på nytt. Dessutom släpper Ubisoft så många versioner av varje spel att man numera behöver en översiktskarta i A3-format för att förstå vad som faktiskt ingår. Något som förstås är planerat in i minsta detalj då det i slutändan leder till att ingen orkar längre och köper Ultimate Platinum Super Mega Motherfucker Edition för 1 299. Då vet man att man inte riskerar att missa något. FOMO är mången gamers stora akilleshäl och det är de förstås väl medvetna om.

Allt det där är såklart helt sjukt men det som är ännu sjukare är att jag vet allt det där men ändå ser fram emot Far Cry 6 orimligt mycket, faktiskt så mycket att jag nästan får både feber och frossa. Precis som jag gör med varenda Ubisoft-titel där jag vet att den väl tilltagna kartan kommer att vara proppfull med meningslösa sidouppdrag med pajiga karaktärer. Karaktärer och miljöer som förstås kommer att vara mer eller mindre återanvänt grundmaterial med nytt uppdaterat skal och det kommer att vara fullt med buggar. Som Ubisofts titlar alltid är vid release. Vapenhanteringen kommer att vara underhållande men mekaniken samtidigt medelmåttig och bilkörningen alternativt ridningen kommer att vara precis så där halvrisig som vanligt, så där typiskt Ubisoftig. Transportmedlet fungerar och det får räcka så. Ja, ni vet ju vad jag menar. "Hey, we are Ubisoft, we only do bare minimum here." Men jag vet ju samtidigt precis vad jag får och jag vet också att jag inte kommer att vråla "Årets spel" men jag kommer heller inte att gå under av ren besvikelse. Jag kommer att ha rysligt roligt i 30-40 timmar, där cirka 75 % av tiden kommer att vara ren utfyllnad. Kort sagt, jag måste ha det. Direkt när det släpps måste jag äga Far Cry 6. Jag har köpt alla Ubisofts open-world dag ett och jag kan inte se varför jag skulle avstå just den här gången. Jag vet också att jag inte kommer att köpa endast grundspelet eller ens stanna vid Guld-bundlingen. Nej, jag kommer att köpa Ultimate Platinum Super Mega Motherfucker Edition med dubbla Season Pass, ett soundtrack i något obskyrt format som bara går att spela på konsolen, några trötta skisser från produktionen och ett interaktivt bakgrundstema. Jag kommer förstås aldrig att använda något av extramaterialet men bättre det än att riskera att missa något. Så tack Ubisoft, så här på förhand för att ni aldrig överraskar mig.

Adam Holmberg:
Att fråga om bara Far Cry stagnerat är lite lustigt då i princip hela Ubisoft har gjort det sedan år tillbaka. Samma typ av modeller och serier som säljs med ny skrud med oftast enkla mekaniska eller bara visuella justeringar. De har sina mallar de måste få plats med sina varumärken i och vi har än så länge inga faktiska tecken på att Ubisoft tänker ändra på saken.

Marie Liljegren:
Visst är det så att det är mycket av samma sak vi redan sett hundra tusen gånger men jag råkar tyvärr vara en av de som gillar samma. Jag gillar när ett spel jag älskat att spel får en uppföljare och de inte ändrat för mycket och stökat till det. Jag är den otroligt tråkiga personen som oftast köper samma rätt på restaurangen för jag vet att jag då får valuta för pengarna och slipper gå sur där ifrån för att det nya jag testade smakade disktrasa. Samma sak är det med vissa spel för mig, som jag sa till dig härom dagen Petter, varför laga nått som inte är trasigt? Älskade Far Cry 3 med superskurken Vaas och jag gillade verkligen Far Cry 5. Älskade upplägget med minibossarna och att röja runt med en annan filur vid min sida. Det ger alltid fega Majsan lite extra stake. Nä, för min del får de gärna fortsätta spotta ut spel och Far Cry 6 kommer definitivt inhandlas. Allt måste inte vara så jäkla nytänkande hela tiden. Ge mig spel som känns trygga och hemma, ge mig spel som jag slipper känna mig lurad på 700 spänn när de suger apröv.

Jonas Mäki:
När ska vi prata om Mach Rider?

Johan Mackegård:
"Ubisoft-modellen" är här för att stanna. Så är det. Personligen älskade jag Far Cry 3 och de tidiga Assassins Creed-spelen och jag hade det riktigt roligt i de poänglöst stora världarna. Men någonting hände när Assassins Creed Unity släpptes och jag var plötsligt inte alls lika sugen längre. Jag köpte det på releasedagen, taggad som vanligt men efter dryga två timmar så stängde jag av och startade det aldrig igen. Faktum är att jag samma vecka gav bort skivan till en kompis och sedan dess har jag aldrig ens petat på ett Ubisoftspel igen. Jag blev mätt på formatet och hungern har aldrig väckts till liv igen. Men hungern har som sagt funnits där och det är därför som jag tror att Ubisofts recept alltid kommer att funka för det kommer hela tiden att finnas nya gamers som plockar upp Far Cry 6,7,8,9,10 och de kommer att få nästsn exakt samma upplevelse som jag hade med Far Cry 3. Och det var ju en fruktansvärt stark upplevelse! Så även om jag har lagt Ubisoftmodellen bakom mig så tror jag att det är en viktig del av spelvärlden som många gamers framöver kommer att ha väldigt roligt med. Tills de också är mätta och går vidare, de också.

Henric Pettersson:
Ja, att Far Cry har stagnerat är ju inte begränsat till just denna spelserie. Hela Ubisoft har stagnerat. Dock känner jag ändå att Assassin's Creed tagit några små steg för att göra det annorlunda, vilket inte minst märktes i Assassin's Creed: Origins. Men vad det gäller Far Cry känner jag mig oerhört mätt och tycker det känns precis lika ointressant som när varje Call of Duty släpps. Jag har spelat mängder av Far Cry 3 (har säkert spelat det tre gånger). Far Cry 4 var också kul, även om det var väldigt likt. Sen kom Far Cry: Primal och först då kände jag att det inte var kul längre. Därför har jag inte rört vare sig Far Cry 5 eller Far Cry: New Dawn. Allt är likadant, om och om igen. Visst kan det vara kul att bara fortsätta spela om man finner konceptet roligt men för egen del blir spelen förutsägbara och i slutändan ganska tråkiga. Därför ser jag inte fram emot sexan, tyvärr.

Far Cry 6
Hur ser du på Far Cry som spelserie, eller på Ubisofts affärsmodell?

Patrik:
Jag tror att spelvärlden mår bra av en salig blandning nytt och gammalt. Sen är det svårt att slänga bort beprövade koncept som säljer. Hela spelindustrin vilar på en rad varumärken som bara byter skinn år efter år. Samtidigt ser vi också otaliga mängder nytänkande och nya upplevelser som bråkar om vår uppmärksamhet. Det är tråkigt att så pass lite händer i en del spelserier som Far Cry, samtidigt är det svårt att argumentera mot att det fungerar och är rätt roliga upplevelser. Nintendo är ganska duktiga ibland på att ta beprövade koncept och få dessa att kännas nya. En modell Ubisoft annars kan kopiera är den Mario serien använder sig av. Jämför Super Mario World med Super Mario N64 och Super Mario Galaxy. Tre spel som bygger på samma koncept men är otroligt distinkta i sin utformning. Att bli bättre på att ta sina beprövade koncept men slänga ihop det på nya sätt som skiljer sig men ändå är bekant. Samtidigt är det svårt att veta hur serierna säljer om de blir för stora skillnader. Jag har ingen beprövad lösning på vad Far Cry behöver bli för att sluta vara stagnerad och ändå fortsätta att sälja.

Petter:
Nä, så är det ju såklart, precis som du säger Patrik. För min egen del är jag hopplöst inkonsekvent och kanske till och med en regelrätt hycklare när det gäller det där. Pratar vi Halo Infinite önskar jag mig allra mest att spelet är exakt som Halo och Halo 3, på pricken - med toppmodern grafik och nya multiplayerbanor. Där vill jag verkligen bara ha samma gamla sak - igen. Detsamma gäller Dirt Rally 3.0, som jag längtar något outhärdligt efter. Ge mig exakt samma sak på samma sätt igen med något vässad däckfysik samt nya rallyländer proppade med roliga sträckor. Jag vill inte ha något nytt-nytt, grundkonceptet får absolut inte förändras. Och så tänker nog mången Far Cry-fanatiker, också.

Far Cry 6

Relaterade texter

Far Cry 6Score

Far Cry 6

RECENSION. Skrivet av Johan Mackegård Hansson

Ubisofts enormt framgångsrika kassako är tillbaka med en ny konflikt i ännu ett påhittat land. Mackegård har kämpat med gerillan och är redo att sätta betyg.



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy