Niclas Wallin om sin Donkey Kong:
Jag har nog aldrig ens försökt rita en apa tidigare i mitt liv. Någonstans kan man säkert ana att detta ska föreställa Donkey Kong, men det skulle lika gärna kunna vara Rilla Roo från Crash Bash eller någon annan oidentifierbar primat som gör bäst i att inte föröka sig. Donkey Kong hade inte blivit smickrad av det här porträttet.

Detta är en annons:

Henric Petterson:
Här är han. Donkey Kong. Vackrare än någonsin förr. Förklaring är överflödig. Skåda!

Marie Liljegren:
Denna uppgift kändes rätt lätt när jag fick den, vet inte om det var för att jag vid tillfället käkade en banan som gjorde mig kaxig eller bara det att jag levt med en hårig man i många år som fick mig att tro att det skulle bli lätt som en plätt för kom jag inte ihåg hur Donkey Kong såg ut kunde jag ju bara måla honom ur minnet. Så här i efterhand får jag väl säga att jag tog ut min vinst i förhand för han blev ju inte särskilt vacker. Min apman väcker bara en massa frågor hos mig. Varför twerkar han? Och i sådana fall vilken musik gör han det till? Trazan och Banarne? Och varför har han en mangina? Varför ser alla mina figurer ut som om de är osäkra på sin sexualitet? Och vem är det som kastar en klase bananer på honom? Kan det vara Henric för att min Donkey Kong blev sexigare än hans?

Detta är en annons:

Måns Lindman:
En apa som faktiskt ser ut som apa. Visst, han har en bruten tumme och groteska fötter i stort behov av Mäkis fina tvålar och mytomspunna fotmassage men efter ett körigt liv i ofta ohygienisk djungelmiljö så är väl det fullt rimligt trots allt. Lite skavanker här och där. Nej, så här nöjd har jag aldrig varit.

Joakim Sjögren:
För första gången sedan den här artikelserien startade har jag gått ifrån mitt trofasta kollegieblock till att istället testa lyckan på en whiteboard med tillhörande färgpennor. Tyvärr insåg jag dock tämligen snabbt att underlaget hade marginell påverkan på mina tecknaregenskaper, och min Donkey Kong ser således lika usel ut som min Mario, Pikachu, Kratos, Mega Man, Crash och Master Chief gjorde dessförinnan. Den enda skillnaden är möjligen att min Kong ser något mer deprimerad ut än mina tidigare figurer, och det kan man ju förstå när man ser hur primaten ser ut. Inte ens Mamma Kong hade kunnat älska det där fejset liksom.

Johan Mackegård:
Jag har banne mig knäckt koden. Hur uselt man än må rita så blir resultatet många, många, många gånger bättre om man lägger lite extra tid på att låta bilden bada i färg. Mitt arbete med allas vår favoritbananslukare började i ett fullkomligt haveri där jag för första gången hittills i Redax Ritar- serien funderade på att fuska. Att sudda, göra om, göra rätt. Men jag höll mig till den ljusa sidan och efter färgläggningen så är jag återigen ganska nöjd med min insats och det enda spåret från mitt initiala magplask är några konstiga streck vid den ena foten. Jag ville sätta Donkey Kong i en miljö där han stormtrivs, ett djurreservat perfekt för halsduksprydda bananentusiastiska jätteapor om man så vill. Och där kan han gott få sitta under sin palm och blicka ut över horisonten utan att behöva bry sig det minsta om stökiga faror som hotar djungeln och Svampriket. Det kan Mario och gänget ta hand om. "Sköt det ni så sitter jag här så länge", hojtar han glatt, vinkar avslappnat och tar en till banan.

Olof Westerberg:
Jag presenterar: den sidan av Donkey Kong Nintendo helst vill att du ska glömma.

Johan Vahlström:
Ah, min barndomsfavorit, Donkey Kong. Nog den enda figuren jag har haft en bild i huvudet av om hur jag vill rita den. Den klassiska från sidan a'la Donkey Kong Country helt enkelt. Och det här är så bra det kommer bli från min sida. Nu kan jag lägga blyertspennan på hyllan och gå i pension. Rita händer och fötter kommer jag aldrig lära mig.

Patrik Severin:
Donkey Kong mötte jag redan under 1990-talet med spel på NES, SNES och senare Nintendo 64. Mitt foto skulle vara ett försök att fånga hur jag såg på denna apa som yngre. Därför tog jag Whiteboard pennan och satte min plan i verket. Proportionerna blev inte bra och utseendet lämnade lite att önska men samtidigt anser jag att jag fångat lite av karaktären. Min förhoppning är att Donkey Kong får lite mer rampljus igen hos Nintendo under de kommande åren.

Marcus Persson:
Hårig tingest med banan-armar och slips. Tveksam gorilla och ännu mera tveksam Donkey Kong.

André Lamartine:
Jag vet inte varför några av mina figurer ger sig på andra karaktärer från samma franchise. Jag har nog fått mig en släng av Petters nerknarkade och mörka TV-spelstolkningar, men i övrigt är jag nöjd med min multitasker-apa.

Jonas Mäki:
Jag kom allra hjälpligast ihåg hur Homer Simpsons mun såg ut, och hade för mig att Donkey Kong var en liknande primat med Elvis-hår. Och visst blev det en apa, men om man fattar att det är herr Kong får var och en avgöra.