Svenska
Gamereactor
artiklar

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Efter att vi alla kluddat ned Super Mario, ur minnet, står det klart att Nintendos korpulenta rörmekare kanske var en lite för enkel uppgift. Sonic verkar ha varit mer av en utmaning, eller vad tycker du?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Jonas Mäki om sin Sonic:
Som jag skrev i Mario-artikeln, så kan jag hjälpligt rita Mario, en Ninja Turtle samt en helikopter tack vare flitigt kopierande av barndomsvänner. Tyvärr är Sonic varken Mario, en Ninja Turtle eller en helikopter och resultatet är därefter.

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Henric Pettersson om sin Sonic:
En konstnärs arbete präglas av tolerans, noggrannhet och en vision. Som hobbykonstnär måste jag därför helt enkelt erkänna att detta inte är mitt främsta verk. Visionen fanns där... Bilden var så klar i mitt huvud men i slutändan liknar mitt konstverk mer en hemmagjord cosplay-kostym av den blåa igelkotten. Jag säger inte att jag är missnöjd, men jag säger inte heller att jag inte är det.

Detta är en annons:
Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Adam Holmberg om sin Sonic:
Min Mario blev finare. Denna känns mest konstig.

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

André Wigert om sin Sonic:
För att springa snabbt krävs stora skor, det vet alla. Därför målade jag mycket stora skor som kompensation för det exakt käppraka vindfångarplyte som Sonic uppenbarligen bär på enligt min minnesbank. Jag är ändå nöjd, troligtvis mer nöjd än vad Olof är med sitt bidrag?

Detta är en annons:
Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Petter Hegevall om sin Sonic:
Det börjar oroa mig en smula att spelfigurerna jag ritar ur minnet alla verkar bli äldre, mer väderbitet knarkade versioner av sina original-jag. Sömndrucken, slö Mario och en lastgammal Sonic är helt enkelt det enda jag kan tänka mig komma fram till, just nu. Olustig insikt.

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Marcus Persson om sin Sonic:
Inget kludd på datorn denna gång. Klassiskt analogt. Penna och papper. Så som det ska vara. Kul att få använda världens plojigaste rymd-penna också. Inte för att den gjorde min kreation mer lik originalet men skön att rita med var den i varje fall. Och slutresultatet, ja det blev väl ganska okej om jag får säga min mening. Klart mer inspirerad av den klassiska 90-tals versionen av den blå kotten snarare än den kraftigt skitnödiga 2000-tals förlagan. Komplett med gigantisk näsa och en härligt rund kulmage. Är övertygad om att min Sonic föredrar att jaga hamburgare snarare än guldringar. Och jag klandrar honom inte.

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Olof Westerberg om sin Sonic:
Om jag inte var medveten om mina absoluta begränsningar som tecknare förr, så är jag det definitivt nu. Efter att jag försökt mig på "håret" så insåg jag rätt fort att det mer såg ut som Pokémonen Mr. Mime än Sonic, och jag kom inte på något som direkt kunde rädda upp det. Jo, förresten - farten! Är det något Sonic är känd för så är det ju sin snabbhet - och visst ser man hur otroligt fort det går va?

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Marie Liljegren om sin Sonic:
Min målning av Sonic gör mig mållös. Aldrig har Sonic sett mer atletisk och sexig ut, allt från de perfekt lagda hårlockarna till den lilla gubbrumpan. Visst ser det kanske ut som om han missat bendagarna på gymmet, men storkben är det nya svarta har jag hört. Tyvärr råkade jag sabba min vackra bild när jag skulle göra en virvelvind som skulle visa Sonics snabbhet, vilket tyvärr mer fick honom att se ut som en medelålders man på söndagspromenad med för mycket gas i tarmen. Men jag får ta det, och göra det bästa av min småpruttande igelkott, som nu går under det mer passande namnet Sonic the Farthog. Väntar nu med spänning på att SEGA ska höra av sig och köpa namnrättigheterna av mig.

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

Johan Vahlström om sin Sonic:
Mario var ju ändå ganska lätt. Ett stort ansikte, med en stor jäkla näsa och en fet mustasch, sen ser alla att det är Mario. Sonic ska väl också vara bland de "enklare" karaktärerna. Jag gjorde två versioner av honom, en som ni aldrig kommer se. Det var en helkroppsbild från sidan som var så där dålig att den skrämmer små barn. Så jag körde på ansiktet istället. Det blev en lite halvtaskig Power Ranger. Go, go, Blue Ranger! Efter att ha sett förra veckans Mario-exemplar är jag glad över att jag i alla fall inte hade den sämsta versionen. Mitt mål från och med nu är inte att inte vara sämst, det är att vara så medelmåttig som möjligt. Inte sämst, men inte heller att bli (ouppnåeligt) bäst. Någon måste ju fylla ut det tråkiga mittenträsket. Zonen där ingen blir imponerad, men där det heller inte är så dåligt att det går att skratta åt.

Redax Ritar: Sonic the Hedgehog

André Lamartine om sin Sonic:
Fick bli ännu en framstressad lunchrastskiss med hjälp av några trogna Frixion-pennor, därav småkladdet över Sonics nylle. Tanken var egentligen att det skulle vara edgelord-Sonic med en betydligt mer kaxig uppsyn, men jag brottades med mig själv om huruvida Sega-ikonen faktiskt hade ögonlock (samt om öronens storlek) och valde i slutändan en gulligare Disney-variant. Inte särskilt Sonic alls, egentligen, och jag fuskade lite med hans dojor (var de Knuckles-blockiga eller bara stora röda skorpor?) genom att sätta igelkotten i rörelse. Här är jag nog betydligt mer nöjd med Robotnik, en korpulent herre som har etsat sig fast i mitt minne sedan de gyllene Youtube Poop-dagarna.

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Redax Ritar: Super Mario



Loading next content