Vi intervjuar Zack & Deborah Snyder om Justice League

Vad har du att säga om fansens roll i Snyder Cut och hur allt detta blev möjligt, mot alla odds?
Zack: Fullständigt fantastiskt, den här filmen har ju - som du vet - inget egentligt existensberättigande om man ska vara krass, men det är naturligtvis helt fantastiskt att vi står här, nu. Det är såklart ett faktum att den här filmen inte hade släppts i det här skicket som den nu gör utan fansens kärlek. Jag tror inte att jag kan säga detta tillräckligt många gånger, att fansen har gjort det här möjligt och det är såklart alldeles fantastiskt. Att fansen också hjälpt till att skapa medvetenhet kring mental ohälsa och förebyggande av självmord i och med The Snyder Cut är jag och Deborah såklart ofantligt tacksamma för. Som jag sagt förut, är ju filmer roligt och att göra dem är coolt, ett coolt arbete, med den roll som den här produktionen haft i kampen mot psykisk ohälsa har varit den viktigaste biten där vi står idag, anser jag. Den här filmen är ett tackbrev till fansen.

Med tanke på hur filmen slutar, finns det planer på mer, vill Warner göra mer eller är detta slutet på Snyderverse?
Zack: När det gäller storyn tror jag att alla känner till att vi hade planer på att göra mer, absolut. Om inte annat så blir ju det tydligt i slutet på den här filmen. Men ja, samtidigt har Warner Brothers inte uttryckt något intresse av att de vill fortsätta arbeta tillsammans och Walter Hamada har ju vid flera tillfällen klargjort att bioversionen av Justice League är officiell kanon medan min version bara är ett stickspår. Det är så de vill gå vidare och med tanke på att jag aldrig sett eller kommer att se den filmen, har jag lite och ingen aning om vad det innebär.

Deborah: Det har också varit en sån lång resa att ta sig hit, att vi nu efter alla dessa år bara vill pausa, hämta andan och känna sig nöjd och glad med vad vi åstadkommit med den här filmen

Vilken är din favoritscen i den här versionen av Justice League?
Deborah: Min favoritscen är helt klart den med Iris och Flash, och det av ett antal anledningar. Dels får vi se mer av Flash egenskaper och krafter men jag gillar också motsatsen i allvaret som bilkraschen medför och varmkorvarna som flyger omkring i slo-motion, vilket tillsammans med musiken som passar så väl enligt mig blandar dramatik med en viss mängd komik.

Zack: Den scenen är en favorit för mig också och en av de där scenerna som blev ganska exakt som jag hade ritat upp den på förhand när jag jobbade med filmens storyboards. Jag är också svag för ett antal av Cyborgs scener då filmen handlar mycket om hans resa. Hur han lär sig sina krafter och så vidare.

Om du fick göra film av ett spel, eller en spelserie, vilken skulle du välja?
Zack: Jag tror att jag skulle välja Halo. Den spelserien ligger mig varmt om hjärtat och det är ju en sån enormt framgångsrik och omfångsrik följetong som ännu inte filmatiserats. Det finns så mycket potential där och mytologin är ju redan utstakad och så himla detaljerad. Det finns mängder av berättelser inom den världen som skulle kunna bli riktigt bra filmer, tror jag. Gears of War är en annan spelserie som jag gärna skulle filmatisera.

Vi har ju pratat om fansen roll i detta, fansens makt. Finns det gånger som du ser fansens röst som påträngande eller negativ, också - eller är allting positivt? Jag tänker på hur fansen just bland annat nu samlar in namn för att få Amber Heard kickad från Aquaman 2?
Zack: Amber är ju med i min film, som du redan sett och det innebär ju såklart att jag filmade henne igen för att göra dessa kompletterande scener, så när det gäller den där insamlingen har jag egentligen inget konkret att säga. När det gäller mina fans som helhjärtat stött The Snyder Cut kan jag bara säga att det alltid funnits en respekt för min grundvision och det jag velat berätta med den här filmen, som jag anser varit viktig. Ibland finns inte den respekten, och det blir då svåra frågor att hantera. Amber är lysande. Man får svälja det dåliga med det goda, som de säger.

Även om det nu inte blir någon fortsättning på din vision av vad DC-universumet kan och kanske borde vara, på film, skulle du kunna tänka dig att skriva en serietidning som fortsättning, istället? Kombinationen du och Jim Lee vore något som vi comicsnördar skulle kunna mörda för.
Zack: Jag och Jim har pratat om detta, vi hade en plan. På en hel serie serietidningar innehållande min story, här. Jag hade också planer på en tidning om Joker vs Robin och allt som hände, där. Mellan dem. Vi var båda supertaggade men DC har skjutit det projektet på framtiden på grund av budgetskäl, tror jag.

Efter detta, skulle du kunna tänka dig att dig an en annan serietidning, göra film av något från kanske Marvel, Dark Horse eller Top Cow?
Zack: Jag vet faktiskt inte. Jag jobbar just nu på en hel hög med idéer och det finns en tanke på att skapa ett eget universum så att vi helt slipper förhålla oss till storbolagen, eller en särskild förlaga. Jag älskar att arbeta i serietidningsgenre, som du vet. Det var ju 14 år sedan jag gjorde Watchmen och 300 innan det, så jag säger absolut inte nej.

Deborah: Vi har även haft riktigt roligt när vi nu återvänt till zombiegenren och samtidigt som vi rullar ut Snyder Cut håller vi på att färdigställa Army of the Dead för Netflix. Och det har varit ett riktigt tokroligt projekt.

Funderade du någonsin på att köra det långa håret och skägget på Superman som han har i serien när han drar på sig den svarta dräkten?
Zack: Ja! Det fanns långt gångna planer på det men studion ville inte se det. Jag brukar vara ganska bra på att filma scenerna som studion ber om och samtidigt hinna filma scenerna som jag vill ha, utan att provocera dem, men vi hittade inget sätt som vi kunde möjliggöra detta på.

Den filmen som nu släpps, är det exakt filmen som du hade tänkt dig då, 2017, eller har du ändrat saker nu?
Zack: Nej, detta är exakt samma version som jag snabbt klippte ihop i januari 2017, bara utan effektscenerna och rätt musik. Det var efter detta för lite drygt fyra år sedan som jag skulle inleda arbetet med att korta ned min initiala klippning på fyra timmar till kanske hälften, när vi beslutade oss för att lämna projektet. Trots detta sparade jag allt hemma och fortsatte klippa och förfina den, eftersom jag såg att jag kunde lära mig något av processen, ändå. Under hela den här tiden gillade jag fyratimmarsversionen överlägset bäst och det visade sig snabbt att det skulle blir otroligt mycket svårare att klippa ned Justice League till en längd som Warner ville ha än vad jag först hade trott. Jag tror att den här långa versionen, min grundvision, fungerar så väl för att vi satte ihop den utan noteringar, krav eller regler från studion utan bara pusslade ihop bitarna vi filmat för att ha något slags ramverk. Det var sen som konflikterna tog form och det försämrar ofta en film, såklart.