Bäst: Konami

Konami är inte någon vidare spelskapare numera - det vet vi alla - men en gång i tiden så svarvade man faktiskt fram det ena mästerverket efter det andra, och det var få som kunde hålla jämna steg med det japanska spelhuset under 90- och tidigt 2000-tal. Att välja ut tre favoriter har därför varit lite besvärligt, och att Konami har stått bakom en hel del fullpoängare är tämligen uppenbart när denna lista inte kommer innehålla något från vare sig Metal Gear-, Silent Hill- eller Contra-serien. Vilka tre som dock lyckas norpa en plats i den sylvassa konkurrensen kan ni läsa här nedan.

Tidigare delar ut denna artikelserie:
Bäst: Forza
Bäst: Far Cry
Bäst: Half-Life
Bäst: Pokémon
Bäst: Fallout
Bäst: Gran Turismo
Bäst: Mario Kart
Utvecklarspecial:
Bäst: Id Software
Bäst: Capcom
Bäst: From Software
Bäst: Insomniac
Bäst: Rockstar
Bäst: Rare

(3) Suikoden II
Snackar man om japanska rollspel är det lätt hänt att man tar fram Final Fantasy 6 och 7, Dragon Quest 8 samt Chrono Trigger för att belysa genrens höjdpunkter. Och absolut, det är ju inte så konstigt egentligen med tanke på att såväl Fina Fantasy som Dragon Quest hör till de mest framgångsrika spelserierna i kategorin samt att de endast är slagna av Nintendos monstruöst populära Pokémon-följetong sett till försäljningssiffror. Ett spel man däremot ofta missar i diskussionen (inte om man heter Johan Vahlström) är Suikoden, och då pratar vi främst om uppföljaren som släpptes under 1998 i Japan för att sedan lanseras i USA och Europa under de efterföljande åren. För även om Suikoden 2 initialt inte nådde den framgång spelet förtjänade så har det under de senaste tjugo åren cementerat sig till en odödlig klassiker bland fansen, och detta beror givetvis på dess hjärtskärande story och de mänskliga karaktärsyttringarna samt de djupa rollspels-komponenterna som än i dag är svårslagna. Att spelet är så pass svårt att komma över har såklart inte gjort det lättare för spelare att testa äventyret i fråga, men oavsett försäljningssiffror eller faktumet att serien aldrig nådde samma höga topp igen så tar det inget ifrån att Suikoden II är ett mästerverk, och ett av de absolut bästa spelen producerade av Konami.

(2) Teenage Mutan Ninja Turtles: Turtles in Time
Det finns otroligt många bra Beat 'em ups från 90-talet. Streets of Rage, Final Fight, Battletoads, Double Dragon, Golden Axe och Knights of the Round är bara ett axplock av briljanta spel och spelserier från innan millenniumskiftet, men ingen av dessa kommer riktigt upp i samma klass som Teenage Mutan Ninja Turtles: Turtles in Time, i alla fall enligt mig. För denna SNES-pärla lyckas verkligen med precis allt. Oavsett om det gällde underbar pixelgrafik, snortight spelkontroll, varierande bandesign eller ett perfekt tempo så var de hårdsparkande sköldpaddorna alltid redo, och detta samtidigt som man bjöd på ett av spelvärldens mest bastunga och medryckande soundtrack. Licensspel var på många sätt bättre förr, och Teenage Mutan Ninja Turtles: Turtles in Time var en uppvisning från Konami i hur man tar ett populärt varumärke och gör det bättre på alla sätt och vis.

(1) Castlevania: Symphony of the Night
Om jag ska vara riktigt ärlig så hade denna lista mer eller mindre enbart kunnat bestå av titlar från Castlevania-serien. Det finns nämligen få följetonger i spelvärlden jag håller högre än Konamis blodsugande vampyr-äventyr, och antalet topplir från denna klassiska saga är smått svindlande när man tänker efter. För Castlevania, Castlevania: III Dracula's Curse, Super Castlevania IV, Rondo of Blood, Bloodlines, Circle of the Moon, Aria of Sorrow, Dawn of Sorrow, Portrait of Ruin och Order of Ecclesia erbjuder alla mästerlig palttforms-action från sin respektive era och Lords of Shadow från 2010 hör dessutom till mina personliga favoriter när det kommer till Xbox 360/Playstation 3-epoken. Inget av dessa kan dock såklart mäta sig med mästerverket som Konami lanserade till Playstation år 1997, och Alucards andra försök att förkasta sin farsa kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Allt i denna storslagna symfoni andas nämligen ren och skär perfektion. Grafiken är magnifik, spelbarheten är felfri, rollspelselementen är klockrena, designen är sagolik och musiken är fullständigt fenomenal från första till sista ton. Att Konami sedan hade en så pass stor kaxighet att de vågade "gömma" en tredjedel av äventyret bakom sitt numera odödliga uppochnervända-slottsspratt gör givetvis saken bara ännu bättre, och det finns sannerligen få spel som är så snuddande nära en helhetlig briljans som detta måndränkta pixellir. För ja, Symphony of the Night är inte bara Konamis tveklöst bästa spel, det är även ett av de bästa spelen, någonsin.