Bäst: Fallout

Fallout är en av få klassiska rollspelsserier som fortfarande släpper nya delar under åren, även om det inte är under samma skapare, eller ens i samma stil. Att välja favoriter bland dessa är såklart väldigt subjektivt så det var en en fortsatt inre kamp mellan min uppskattning för både det gamla och det nya. Men efter en lång, spirituell rannsakan med vad jag själv uppskattat under åren med dessa spel och nöjet de bidragit med under mina år har jag skakat fram vad som av olika skäl är Fallouts bästa.

(3) Fallout 4
Bethesdas andra spel i Fallout-serien är kanske ett kontroversiellt val, men när jag spelade Fallout 4 var jag väl medveten om att berättelsen är som bäst... sådär. Och konversationerna har förenklats till en nivå som skulle få Mass Effect att rynka på näsan, men trots allt detta, så sänkte jag fortfarande en hiskeligt massa timmar i Fallout 4; för Bethesdas beroendeframkallande koncept kring utforskning, skrotletande, basbyggande och hantverkande var utan tvekan en succé. Att min digitala son var bortförd och försvunnen i en värld av förödelse kunde lugnt vänta, för jag hade eltejp och bordsfläktar att hitta. Om detektiven Nick Valentine hade ledtrådar så fick vi ta det efter att min växande skrotekonomi svept över Bostons omnejd. Leksaker, vapen, komponenter och tillbehör, allt skulle införskaffas för min expansion där varje bosättning blev ett kugghjul i mitt fortsatta byggande av husrum och vapen. Det kanske inte är exakt vad mitt hjärta sökte i ett Fallout, men det är precis vad min primitiva del av hjärnan fortsatte hamra på handkontrollen efter.

(2) Fallout 2
Det kanske ser ut som en hög biega pixlar som skjuter på varandra idag, men Fallout 2 var för för sin tid en av höjderna för sin genre med isometriska rollspel. Det påminde mycket om sin föregångare på många sätt, de flesta av sätten till och med, men det var helt enkelt större och mer än tidigare. Att färdas över det postapokalyptiska södra Kalifornien och interagera med dess befolkning var ett äventyr och att vara delaktig i de olika, växande bosättnignarna där en ny civilisation sakta reser sig ur askan av den gamla världen gjorde det lätt att glömma hur primitivt spelet i sig var. Det var även här seriens lite sardoniska, mörka humor tog sig lite större utrymme för att liva upp stämningen med flera minnesvärda uppdrag och personligheter att bekanta oss med. Även om det inte var seriens början, så är mycket av det vi idag ser som Fallouts signum ett arv av Fallout 2 och utvecklarna Black Isle Studios.

(1) Fallout: New Vegas
Mina åsikter kring moderna Fallout har studsat fram och tillbaka som pingisbollar under åren. Allt från Bethesdas val av perspektiv, brist till mekaniskt djup och berättarteknik har ifrågasatts mentalt. Men den moderna erans Fallout-spel fick sig en känsla av hopp 2010 när Obsidian fick chansen att släppa sin avstickare Fallout: New Vegas; ett spel som snarare var en uppföljare till Fallout 2 än Fallout 3. Även om Gamebryo-motorn fortfarande puttrar under ytan så tog utvecklarna sig an att göra om nästan alla spelmekaniska system från grunden. Tal gjordes om så nästan alla våra färdigheter kan få chansen att skina in konversationer, spelets olika fraktioner och karaktärer kan formas och påverkas av våra val och ställningstaganden i världen och Nevada var i sig en mycket tajtare designad skådeplats. Detta var vad som gjorde att trots min oerhört buggiga spelstund på ett hostigt Playstation 3 för över tio år sedan fortfarande står sig starkt i mitt minne. För det kändes som att Fallout i vår tid äntligen hade funnit sin plats och att Obsidian förstod vad serien kunde, och i vissa fall borde, vara.

Tidigare delar ut denna artikelserie:
Bäst: Forza
Bäst: Far Cry
Bäst: Half-Life
Bäst: Pokémon