Petters nyårskrönika!

Ja, jag sjöng kanske en, eller kanske två. Jaja, jag sjöng väl fler då, kanske fem eller så, svårt att hålla räkningen då man stämmer upp som bäst i allt vad mormor föreslår. Jag pratar såklart om julsångerna och hur jag i år tycktes ta över hela julaftonskvällen som den sopran jag är. Eller? Njae, sanningen är att jag mest nynnande till vad de andra sjöng medan jag samtidigt förgäves försökte tyda de konstiga rim min lillebror skrivit. Jag åt även av julskinkan, trots att jag avskyr den, trots att jag, som jag skrev i min julkrönika, kommer att jobba för att avskaffa denna hemska köttklump.

Jag avskyr julskinkan nästan mer än jag avskyr lutfisken... Men jag åt av den ändå. Inte lutfisken, julskinkan.

Efter detta kändes ett eller flera nyårslöften lagom förutsägbart. Jag måste lova någonting, nåt litet. Jag slår till med tre saker som gått upp för mig på slutet. Löfte nr.1 kommer att innefatta min ständigt överfyllda diskho och en vilja från min sida till bättring. Löfte nr.2, ett mer krävande sådant, kommer att handla om en skrämmande snabbvuxen tjockmage jag dragit på mig under det senaste fem månaderna. Magen och jag trivs, inget snack om den saken. Jag klappar den ibland och säger saker som "tjock och stark" eller "här kommer en kaka till" utan att se problemet. Gränsen var dock tvunget att dras, mina närmaste vänner gjorde detta klart för mig bara häromdagen och försökte sedan klargöra hur den långsmale speltoken helt plötsligt blivit långtjock! Kakmagen måste alltså väck, och för första gången sen den dök upp, eller växte ut, har jag lite dåligt samvete för alla de där smaskiga kakorna.

För det är kakorna som är boven, om man nu ska skylla på någon. Fettobilringen har uppkommit efter långa och krävande kakätarsessioner där de smaskigt sockriga Tom & Jerry-kexen utgjort grundfödan. Ja, ni som följt med i tidningen det sista året vet exakt vad jag snackar om. Priset jag tvingats betala är en mage som lika gärna kunnat framställts av ihärdigt förtärande av enorma pizzor eller varför inte hundratals kilon pommes frites. Visst äts det strips till förbannelse vid mitt skrivbord men inte på samma sätt som det har ätits kakor. Frukost, lunch och middag har åtföljts av stora mängder kex... Det har helt enkelt bara blivit så.

Löfte nr.3 då? Jo... mitt sista löfte får lov att bli till er läsare, och en aningen sliskigt sådant. Jag tänker nämligen lova att Gamereactor blir ännu bättre, ännu rättvisare, ännu mer informativt, ännu mer underhållande, ännu snyggare och ännu snabbare nästa år - allt för att du inte ska behöva läsa någon annan tidning eller besöka någon annan spelsite än vår under hela 2004. Detta, tillsammans med mitt löfte om att diska oftare hemma, kommer jag att hålla, det vet jag på förhand. Och kakorna då, frågor du! Sannolikheten att jag kommer att kunna ge upp dessa kakor är liten, jag måste erkänna det innan jag går vidare. Härefter handlar det bara om självdisciplin.

Nästa år då, spelmässigt, hur blir spelåret? Svaret på frågan är givetvis "strålande, med all säkerhet", något som vi kommer att berätta mer om i årets första nummer av Gamereactor Magazine. Jag själv hoppas först och främst väldigt mycket på en handfull spel som jag redan fått chansen att kika närmare på under ett antal resor under året som gått. Halo 2, Doom
3, Stacraft Ghost och Driver 3 ser ut att bli allt jag hoppats på och lite till. Men som sagt, mycket mer om dessa i nästa nummer av tidningen som utkommer första veckan i februari.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt spelår tillsammans med oss på
Gamereactor. 2003 var fantastiskt skoj, 2004 blir ännu bättre. Det kan ni skriva upp!