Mina favoritögonblick med Xbox - (Jonas)

Xbox
Ninja Gaiden
Team Ninja blev snabbt favoriter för mig till den första Xboxen, och faktum är att de var orsaken till att jag överhuvudtaget skaffade mig en, men det berättar jag mer om senare. Det av deras spel jag minns bäst är Ninja Gaiden, som var som om den unge (nåja, 27 bast) Jonas Mäki fått önska sig ett spel som skulle skräddarsys perfekt för honom. Det resulterade i en grafisk fest som skåpade ut exakt allt, hade totalt sinnessjukt övervåld, några av de mäktigaste bossfighterna jag någonsin sett samt massor av japanskt lullull med ninjor, mystik och liknande. Jag verkligen mös mig igenom med spelet, om och om igen och än idag skulle jag ranka Black-versionen av detta som ett av tidernas bästa spel.

Crimson Skies: High Road to Revenge
Crimsons Skies överraskade rejält vid lanseringen, det var en kraftigt uppdaterad version av PC-diton och bjöd på en underhållande kampanj att spela igenom med gott om klassisk äventyrarkänsla. Men det var inte den som fick mig att placera spelet på denna lista, utan multiplayerkomponenten. Jag föll pladask för det rätt sävliga flygspelet som gav mig komplett kontroll över luftrummet. Jag jobbade natt på Ericsson vid denna tid, och cyklade alltid hem i ilfart för att hinna spela en timme eller två ostört på morgonen. De olika planen, de fräna banorna, det underhållande upplägget och de vanebildande matcherna gjorde detta till en personlig favorit jag sent ska glömma.

The Elder Scrolls III: Morrowind
Min gamle väl Mikaels Sundberg tjatade på mig om och om igen; "spela Morrowind din tölp!". Rollspel för mig var lika med japanska äventyr, och jag fattade inte alls grejen med Elder Ecrolls. Det gjorde jag inte i rättvisans namn sedan jag började spela heller. Jag hatade det mesta faktiskt och försökte ta mig an det som när jag spelade Final Fantasy, alltså länsa folks hus och tro att jag skulle ha en chans mot alla fiender som uppenbarade sig. Man kan säga att det blev en våldsam kulturkrock, men Sundberg stod på sig och sakta men säkert öppnade det något otillgängliga spelet sig och trollband mig i hundratals ljuvliga timmar som gav minnen för livet och förändrade min spelsmak i grunden.

Halo: Combat Evolved
Jag har skrivit om det förr, men jag ville ha Dead or Alive 3, inte Halo. Min äldsta vän var på väg till New York just när Xboxen släppts och jag bad honom köpa med konsolen år mig samt just Dead or Alive 3. Det gick han med på om han fick köpa Halo också. Jaja. Så fick det bli. Sägas ska att Dead or Alive 3 nästan också platsar på denna lista, men det var såklart Halo som blev det mest spelade. Vi släpade TV-apparater varje helg under några ljuvliga år och spelade ohyggliga mängder Halo som förmodligen är det enskilda spel i världen jag har flest riktigt ljuvliga minnen ifrån.

Xbox 360
Red Dead Redemption
Det är på flera sätt suboptimalt att resa någonstans för att få recensera ett spel. Jag är själv inte särskilt förtjust i det. Men i fallet Red Dead Redemption blev det just så. Jag hälsade på hos Rockstar i London och fick själv spendera fyra dagar med spelet. Det gav mig tiden att snacka med Rockstar om spelet, sitta i deras underbara soffa och bara njuta med mer godis, läsk och snacks till hands än någon rimligen kan begära. Spelet i sig hade platsat på denna lista oavsett eftersom det är en av tidernas bästa titlar, men inramningen bidrog verkligen till att lyfta det för mig ytterligare. På kvällarna kunde jag knappt sova om nätterna eftersom jag bara ville fortsätta Marstons äventyr i ett spelminne för livet,

Borderlands 2
Det klickade aldrig riktigt med mig när Gearbox släppte det första Borderlands, som mest kändes brunt och lite tomt. Men när det blev dags för uppföljaren, föll precis alla bitar på plats. Grafiken var utsökt, humorn den förmodligen bästa i ett spel någonsin, de popkulturella referenserna färska, boss-fighterna magiska, persongalleriet av toppklass och till råga på allt var det enormt vanebildande. Det ledde till att jag, min sambo, min kusin och en god vän sköt oss igenom spelet tillsammans och slogs om loot, skrattade och ibland försakade all sömn för att komma vidare. Det finns så mycket underbart att minnas från denna ljuvliga pärla som gav mig den kanske bästa co-op-upplevelsen jag haft i ett spel sedan Phantasy Star Online till Dreamcast.

Rock Band 2
Jag spelade faktiskt gitarr när jag gick på mellanstadiet. Hatade det innerligt. Lyckades väl plinka fram 'Lilla Snigel' på ackord efter orimligt många lektioner och lade av. Men när Guitar Hero släpptes väcktes lusten efter att bli gitarrhjälte. Ändå var det först när Rock Band 2 släpptes som det verkligen blev en livsstil för mig att bjuda hem de bästa kompisarna för att tillsammans rocka så grannarna bankade i väggen. Polaren på trummor smiskade läder så svetten rann, bassisten stylade och själv headbangade jag sönder uppemot hälften av inventarierna i vardagsrummet. Det var en absolut ljuvlig era av mitt liv, en sådant där period jag nästan önskar att det gick att gå tillbaka till. Ett favoritögonblick i ordets rätta bemärkelse.

Halo: Reach
Det var något vemodigt med hela Halo: Reach. Jag hade ju läst Fall of Reach och visste vilket öde som väntade den arma planeten, och Bungie jämförde historien med Titanic, där väldigt få i biosalongen nog trodde att båten på Hollywood-premisser till sist skulle komma fram till New York ändå. Dessutom var det Bungies avsked till Halo överhuvudtaget. Det vankades skilsmässa med Microsoft och nya äventyr för deras del, medan framtiden för Halo var... oklar. Jag har så otroligt många fina minnen kring Halo: Reach, där vissa är sådana som andra har svårt att få uppleva, som mitt besök hos Bungie där jag som en av de första i världen fick se spelet och hänga med bland annat kompositören Martin O'Donnell. Dessutom gjorde min kusin comeback som konsolspelare efter att ha harvat på med World of Warcraft i åratal, och summa summarum är detta mina förmodligen finaste Halo-minnen någonsin efter Combat Evolved.

Xbox One
Sea of Thieves
Jag gav Sea of Thieves en sjua när det släpptes, och det tycker jag än idag var rätt. Det var inte bättre där och då. Inte heller idag är det någon fullpottare, men det har byggts ut enormt och jag höjde betyget nyligen när vi recenserade om piratkalaset, och det i grunden ganska ytliga spelet lyckas bättre än något annat spel jag sett med att få folk att arbeta tillsammans och har så otroligt många faktorer som spelar in. Det finns en väldig massa olika uppdrag, saker att göra samt såklart pirater som seglar omkring. Att stanna vid ett sjunket vrak - fullt med skatter - och dyka ner i det bara för att höra någon i utkiken på vårt skepp ropa att de ser sjörövare i horisonten för att sedan stressa för att hinna få upp allt, nervöst undrandes om piratsvinen kommer försök attackera oss för att ta våra surt förvärvade dyrgripar... är bland det mest nervpirrande jag vet. Och det här bjuder Sea of Thieves på varje gång jag, min kära sambo (som kan fickparkera en Galleon med förbundna ögon) och goda vänner spelar tillsammans, med oförutsedda händelser deluxe, något som gett otaliga fina spelminnen.

Gears 5
Det var något som inte riktigt klickade för mig med Gears of War 4, men till Gears 5 hittade The Coalition formen och bjöd på ett riktigt fläskigt actionepos. Jag spelade igenom storyn med min bror där vi verkligen utforskade allt och fick chansen att umgås trots att jag varit isolerad under pågående corona-pandemi. Parallellt med detta har vi även spelat en massa Horde tillsammans och även blandat in andra vänner och bekanta samt flera av er Gamereactor-läsare (samt gamla kollegor som Lisa Dahlgren och Kim Orremark). Sammantaget har Gears 5 varit ett klockrent sätt för mig att kunna träffa folk och snacka med dem på det otvungna sätt som Horde medger och gjort pissåret 2020 betydligt roligare för mig än det annars hade varit.

Ori and the Blind Forest
Trailers och bilder skvallrade om något alldeles i hästväg, och jag såg väldigt mycket fram emot att få lotsa den lille krabaten Ori fram genom vad som tycktes vara generationens kanske vackraste spel. När det väl kom till redaktionen, fick vi faktiskt två koder och således kunde jag och den gamle Gamereactor-medarbetaren Oliver Thulin tillsammans spela Ori and the Blind Forest parallellt. Och det gjorde vi. Det blev en osedvanligt trevlig vecka av gaming där jag och herr Thulin satt och pratade med varandra, snörvlade åt allt ledsamt och hittade hemligheter ihop i det bästa Metroidvania jag spelat sedan... ja, förmodligen gamla Metroid och Castlevania.

Halo 5: Guardians
När jag nyligen gjorde min Xbox Story stod det klart att det spel jag lirat överlägset mest på mitt publika konto är Halo 5: Guardians. Och med så mycket speltid, finns såklart också otaliga ljuvliga minnen. De flesta av dem inkluderar min kusin 'Loot-tjuven från Jukkasjärvi' samt de båda gamla Gamereactor-medarbetarna Oliver Thulin och Aldin "Amöban" Sadikovic. Tillsammans har vi spelat ohyggligt många dödsmatcher, och givetvis haft fenomenalt roligt ihop. Och fler ska det bli, för titt som tätt samlar vi ihop kvartetten igen för mer dödsmatchmys i generationens förmodligen mest finslipade multiplayer.