Mina favoritögonblick med Xbox (Joakim)

Mina favoritögonblick med Xbox 360:
Viva Piñata
Jag skaffade inte en Xbox 360 på releasedagen. Jag hade nämligen inte pengarna till det vid den tiden, och att äga en Nintendo Wii var där och då lite viktigare. Ett av de första spelen jag däremot skaffade när det väl var dags att inhandla en krysslåda från Microsoft var Viva Piñata, ni vet det där färggranna management-liret om godisfyllda kartonglådor som förökar sig med varandra genom att dansa breakdance. Ja, precis - det spelet. Jag hade nämligen haft ögonen fästa på denna sockersöta paiper maché-saga från Rare under en längre tid, och när jag äntligen fick lägga mina labbar på den virtuella spaden och börja bygga mitt eget piñata-paradis, fyllt av gullig wellpapp-rävar och busiga tidningsfåglar, var jag till en början väldigt nöjd. Notera att jag skrev "till en början" där dock. För lite visste jag att mina små hopklistrade pappersdjur skulle börja döda varandra och äta varandras sockrade innanmäten för att tillfredsställa sina biologiska behov, och inte blev det bättre såklart av att hela progressionssystemet var uppbyggt runt denna kannibalistiska våldsnatur. Eftersom jag förövrigt hade döpt alla mina små varelser efter personer jag och min familj kände vid den tiden var det extra störande när jag insåg att Lena och Gunnar satt och nafsade på de sötaktiga inälvorna från deras båda söner Håkan och Eric, och det var typ runt den tiden jag slutade spela Viva Piñata. This is not a kids game!

Halo Reach
Halo: Combat Evolved var riktigt bra och Halo 2 var därefter lite sämre. Halo 3 och Halo 3 ODST tog sedan serien i rätt riktning igen, men en bästa delen i Microsofts populära flaggskeppssaga kommer för alltid vara Halo Reach, i alla fall enligt mig. Jag kommer nämligen så väl ihåg hur Elgiganten sålde spelet på lanseringsdagen för vrakpriset 299kr, och jag minns därtill när jag tog mina första staplande steg som spartankrigaren Noble 6. Storyn var fenomenal från första till sista stund, och det var verkligen något speciellt att få lira ett äventyr där man redan visste hur utgången såg ut på förhand, och där man egentligen endast kämpade i ett slag som var förlorat från start. Multiplayer-delen var sedan minst lika fenomenalt, och jag kan med handen på hjärtat säga att detta är spelet jag har lirat allra mest online under hela mitt liv. För jag satt uppe kväll efter kväll efter kväll i flera år. Dagarna passerade i sällskap av Slayer och Rumble Pit (Free for All), och jag kommer alltid se tillbaka på tiden jag och min ena syster tillbringade med att stjäla flaggor från olika fiendeläger med extremt stor glädje. Ord kan slutligen inte beskriva kärleken jag känner för Bungies sista riktiga kärleksbrev till fansen, och jag kommer personligen alltid komma ihåg de som slogs, kämpade och föll på planeten Reach.

Battlefield: Bad Company
Om Halo Reach är spelet jag lirat allra mest online så är Battlefield: Bad Company en tämligen odiskutabel silvermedaljör i samma kategori. För än idag har Dice inte lyckats återskapa magin som detta avstickarspår lyckades förmedla för 12 år sedan, och även om jag älskar uppföljaren så är balansen mellan humor, action och frihet helt perfekt fördelad i detta mästerverk från 2008. Karaktärerna var briljanta, spelbarheten perfekt, och att bara sitta och spränga husfasader, och se de tapetserade väggarna falla till marken, var en mindre uppenbarelse för en tämligen ny generation spelkonsoler. Jag kommer alltid hålla Bad Company som Battlefield-seriens starkaste kort och jag hoppas verkligen att vi får se en tredje del inom kort som vågar gå tillbaka till det som gjorde spelet så otroligt underhållande till att börja med.

Mina favoritögonblick med Xbox One:
Destiny
Precis som i fallet Xbox 360 så avvaktade jag med att införskaffa en Xbox One när den släpptes i Europa 2013. Det skulle faktiskt dröja till den "riktiga" svenska lanseringen under september 2014 innan jag kände att det var dags, och titeln som fick mig att slå till på den nya generationens krysslåda var Bungies sinnesjukt hypade Destiny. Jag hade visserligen börjat testa mina Guardian-vingar via 360-versionen, men det var tydligt att detta skulle spelas med mer kraft under huven, och en uppgradering var således ett måste. Destiny var sedan - tyvärr - kanske inte det där mästerverket vi alla innerst inne hoppades på (en stark 7:a i betyg), men det är framförallt dessa rymdkrigare tillsammans med Peter Dinklages släpiga måntrollkarls-snack som jag kommer associera allra mest med mina första intryck av förra generationens Xbox-konsoler.

Witcher 3
Witcher 3: Wild Hunt är än idag, i mitt tycke, den gångna generationens allra bästa spel. Jag spelade titeln i fråga på Xbox One när det begav sig, och minnena från min tid bland de nordliga kungarikena är än idag inget annat än fullkomligt underbara. Att få uppleva denna fantastiska fantasy-värld i skorna på en av spelindustrins mest hårdkoka monsterjägare var nämligen en ren fröjd för alla ens sinnen, och varje gång jag ser äventyret säljas på en hemsida så är jag halvvägs igenom betalningsprocessen innan jag inser att jag redan köpt äventyret tre-fyra gånger förut. För CD Projekt Red gjorde något utöver de vanliga när de lanserade detta mästerverk år 2015, och den enda anledningen till att jag inte är hundraprocent sugen på stundande Cyberpunk 2077 är att det just inte är Witcher 4. Så bra var det.

Introduktionen av Xbox Game Pass
När det kommer till antalet sålda konsoler och mängden högkvalitativa AAA-spel så är det svårt att utse någon annan vinnare än Sony den här gångna generationen. Microsoft fumlade nämligen med bollen redan från start, och att det har varit svårt att hålla jämna steg med konkurrenten har varit tydligt, även om man absolut har gjort successiva framsteg lämgsmed vägen. En av de bästa dragen dock, och förmodligen det jag nästan har älskat mest de gånga åren, är introduktionen av speltjänsten Game Pass. För gällande min egen del har detta betytt mycket rent ekonomiskt då jag har spenderat betydligt mindre pengar på spel då jag alltid vet att jag har något att spela ändå. Möjligheten att hitta titlar man i vanliga fall inte skulle ha lirat har sedan givetvis också eskalerat och många av mina favoritögonblick de senaste åren har kommit från spel som Oxenfree, Blazing Chrome, Spiritfarer, Crosscode, SteamWorld Dig, Subnautica, Children of Morta, Remnant: From the Ashes, Timespinner och Wizard of Legend för att nämna ett par. Sony må sedan ha vunnit generationen på det stora hela, men Microsoft har mot slutet agerat som en förälder som måste gottgöra sina barn efter en osnygg skilsmässa, och introduktionen av Xbox Game Pass är verkligen en ruskigt fin julklapp från Pappa Xbox.