Mina favoritögonblick med Xbox - (Vahlström)

Att lista mina favoritögonblick med Xbox-konsolerna är svårare än Playstation. Helt och hållet beroende på att jag bara ägt en Xbox (360) och aldrig riktigt spelat de andra konsolerna hos vänner eller nåt heller. Därför kommer hela detta inlägg vara en genomgång av mina favoritögonblick med Xbox 360. Trots att jag spelade på den under många år är det nog en av konsolerna som jag har minst antal minnen från. Har starka minnen från allt från dåtida första Nintendo till nutida Playstation 4, men inte så mycket från denna. Nåväl, några minnen har jag väl. Så här är dessa.

Mina favoritögonblick med Xbox 360
Första ridturen i Mexiko i Red Dead Redemption
Uppföljaren må ha varit bättre när det kommer till utseendet och det tekniska, men jag hade verkligen kul med det första spelet. Det är nog två minnen som direkt kommer tillbaka när jag tänker på spelet. Ok, tre då, om vi tänker på spoilerscenen i slutet av berättelsen. Det första är en scen som de flesta kommer ihåg från spelet och det var när jag för första gången red in i Mexiko. Sången (so far, so far away...) som spelas var helt perfekt när jag red in i den helt nya spelvärlden. Vad skulle vänta mig från och med här? Denna första, väldigt långa, ridtur i Mexiko kan vara ett av de bästa spelögonblicken någonsin för mig. Det är en stämning som jag nästan aldrig varit med om igen i ett spel. Det andra minnet är inte lika kul utan det är när jag föll från en klippa och min häst dog. Jag hade verkligen börjat gilla den där hästen som tagit mig överallt, men ett snedsteg och allt var över. Jag tänkte direkt på att ladda en sparfil, men när jag såg hur lång tid det gått sedan jag sparade fortsatte jag och hittade en ny häst.

Vara låtsasartist i Guitar Hero III och Lips
Mitt 360 var annars en typ av maskin som lät mig vara den artist som jag inte är. Jag fick Guitar Hero III i julklapp och herreminskapare vad jag nötte ut den där plastguran. Jag tycker det är väldigt synd att hela den här genren dött ut, men när den var populär var den verkligen populär. Jag vet inte om det fanns något spel jag spelade så mycket på konsolen som Guitar Hero och jag anser att jag var ganska bra. Jag lyckades ju trots allt använda samtliga "strängar". Jag har ett tag nu velat köpa en plastgitarr igen och använda på min PC då det finns gratisprogram att använda den i. Tyvärr är de inte så lätta att komma över med USB-sladd. Det var också här jag föll för Dragonforce. Vilket band. Lips, vilket namn, lät mig istället vara en riktig sångfågel. Riktigt roligt i både co-op och att smyga igång nån låt själv, oavsett hur illa det lät.

Slå folk på truten i Fight Night Champion
Jag förstår inte varför EA valde att lägga ner Fight Night-serien, eller åtminstone lägga undan den under en riktigt lång tid. Den blev ersatt av UFC-serien som inte alls har varit lika underhållande. Jag gillade redan boxningsserien från de tidigare spelen, men Champion var ett fantastiskt spel med en intressant berättelse. Att ge en rejäl dos av käftsmällar kändes riktigt bra och den sista fajten i berättelsen var så där äckligt svår, men utan att vara frustrerande. Jag vet inte hur bra spelet håller sig nu, men om du vill få en riktigt bra boxningsupplevelse är det här du bör kolla.

Underskattade japanska rollspel som Lost Odyssey och Eternal Sonata
Xbox 360 är inte konsolen man tänker på för att hitta de bästa japanska rollspelen, men det finns några spel som förtjänas att nämnas. Lost Odyssey skulle jag anse är ett av de mest underskattade i genren genom tiderna. Detta trots att det sålde helt okej med 203 000 sålda exemplar den första månaden utanför Japan. Det fick också bra betyg i recensioner, men ändå nämns det inte längre. Jag kommer ihåg spelets "aim ring system" där vid dina attacker det dök upp en ring som du måste tajma dina knapptryck till. Det gick att lägga till olika ringtyper som hade olika effekter. Verkligen ett speciellt stridssystem. Självklart lider huvudpersonen av en av de mest använda sakerna i genren, minnesförlust. På tal om minnen vill jag också nämna underbara Eternal Sonata. Ett japanskt rollspel som utspelar sig i huvudet på Frédéric Chopin under hans sista timmar i livet. Han är dessutom själv en spelbar karaktär i spelet som handlar mycket om musik. Det ges också riktiga bilder och berättelser från Chopins liv. Det är ett väldigt vackert och mysigt spel som jag helt hade missat om jag inte hittat det i reabacken.