Svenska
Gamereactor
artiklar

Mästerliga floppar

Det finns såklart tjogvis med ikoniska titlar proppade med kvalitet som sålde långt under förväntan och därmed floppade rent kommersiellt. Petter har listat ett gäng av dem...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Mästerliga floppar

Psi-Ops: The Mindgate Conspiracy (Midway, 2004)
Fysikmotorn Havok var ny och stekhet omkring år 2003-2004 och när Midway-actionspelet Psi-Ops dundrades ut på spelhyllor världen över marknadsfördes det som en titel som till fullo nyttjade modern fysik genom att låta spelaren via psykiska förmågor kontrollera delar av omgivningarna. Psi-Ops var bra. Bitvis alldeles fantastiskt, men i en tid som regerades av Halo och Half-Life försvann det snabbare än någon kunnat föreställa sig.

Mästerliga floppar

Okami (Capcom, 2006)
Capcoms drömska, akvarelldränkta och därmed ohyggligt stilistiska, Zelda-inspirerade äventyr Okami utvecklades av Clover Studio, lät spelaren axla rollen som en kritvit sagovarg i ett romantiskt, klassiskt Japan. Okami baserades på gammal japansk sägen och spelet hyllades unisont av en enig kritikerkår för dess originalet, fantastiska estetik och varierande, belönande mekanik. Det struntade dock spelarna i och Okami sålde enbart i blygsamma 500 000 exemplar.

Detta är en annons:
Mästerliga floppar

Max Payne 2: The Fall of Max Payne (Rockstar, 2003)
Det första spelet från finska Remedy Entertainment sålde riktigt fint. Uppföljaren, som var ett ännu bättre actionäventyr dränkt i atmosfär, nerv, explosivitet och läcker estetik, sålde dock inte alls lika bra. Faktum är att det idag betraktas som en regelrätt flopp och gjorde arbetet med att skaka loss en vettig budget för utvecklingen av trean - till rena rama mardrömmen.

Mästerliga floppar

Beyond Good & Evil (Ubisoft, 2003)
Rayman-skaparen Michel Ancel och hans begåvade Lyon-team lät sig inspireras av framförallt Zelda när de satte ihop ett av Ubisofts allra bästa spel, någonsin. Beyond Good & Evil var lika originellt designat som det var strukturellt strålande och spelmekaniskt lysande, något som dessvärre inte reflekterades i spelets försäljningssiffror. Under de tio senaste åren har det pratats om en uppföljare men trots att vi fått se två olika produktioner i två olika stadier, verkar det inte bli av.

Detta är en annons:
Mästerliga floppar

Psychonauts (Majesco, 2005)
Internt tjafs mellan utvecklarna Double Fine och utgivaren Majesco samt en övermättad genre gjorde att 2005-titeln Psychonauts försvann i mängden och slutade som en förlustaffär. Vilket är supertråkigt med tanke på hur finurligt och originellt det var, och förblir. Majesco lyckades bara kränga iväg dryga 200 000 exemplar av spelet under 2005-2006 men på senare åt har det fortsatt sälja och erhållit kultstatus vilket gör att vi (som du såklart redan vet) snart kommer att få ta del av uppföljaren.

Mästerliga floppar

Brütal Legend (EA, 2009)
När Day of the Tentacle/Grim Fandango-gubben Tim Schafer bestämde sig för att försöka blanda traditionell tredjepersonsaction med hårdrocksestetik och ett humordränkt komedimanus med en Jasck Black på högvarv, i huvudrollen, såg det såklart ut som ett recept på framgång. Och ja, Brütal Legend var ett strålande spel. Läcker design, underhållande spelmekanik, lysande musik, klockren humor gjorde det till ett av 2009 åras bästa titlar men trots detta sålde det inget vidare och fick aldrig någon uppföljare.

Mästerliga floppar

Grand Theft Auto: Chinatown Wars (Rockstar, 2009)
Det var Rockstars demonproducent Leslie Benzies som tillsammans med miniteamet Rockstar Leeds utvecklade 2009-spelet Chinatown Wars som en avstickare inom GTA-universumet och trots att det utan tvekan är en av spelseriens höjdpunkter, sålde det nästan ingenting. Under titelns första två veckor på butikshyllorna lyckades Rockstar endast kränga cirka 90 000 exemplar vilket cementerade detta spel som en monumental flopp. Till dags dato har GTA till Nintendo DS fortfarande inte passerat 500 000 sålda spel, vilket är helskruvat med tanke på att Rockstar bland annat sålt 150 miljoner exemplar av GTA V.

Mästerliga floppar

Freedom Fighters (EA, 2003)
Det bästa spelet som danska Hitman-studion Io Interactive gjort innehåller faktiskt varken Agent 47 eller actionduon Kane & Lynch. Istället är det 2003-titeln Freedom Fighters som hör till danskarnas finaste stund som spelmakare och i 17 långa år nu har jag väntat på den där överraskningsutannonseringen av en mustig uppföljare. Lär inte ske, dock. Trots att Io Interactive under förra året köpte loss rättigheterna till licensen från sin förra utgivare. Freedom Fighters sålde dåligt, föll i glömska - vilket såklart är sorgligt och synd.

Mästerliga floppar

Giants: Citizen Kabuto (Interplay, 2000)
På det sättet som MDK-skaparna Bruty/Stevenson blandade element från actiongenren med delar ur strategispel som Warcraft och Command & Conquer gjorde det bortglömda Giants: Citizen Kabuto väldigt originellt och väldigt, väldigt underhållande. Tyvärr sålde spelet knappt 100 000 exemplar vilket naturligtvis gjorde det till en rejäl monsterflopp.

Mästerliga floppar

Fracture (Lucasarts, 2008)
I Day 1 Studios nytänkande actionrökare fick vi möjligheten att förändra terrängen för att både nå nivåer och byggnader som annars varit omöjliga att komma nära men även för att förvandla inget ont anande fiendesoldater till rena rama nyårsraketerna. Detta såg mången gamer som en ganska slö gimmick men det var snarare en superunik och framförallt slaviskt underhållande funktion som var väl implementerad och en del av spelets grundstruktur, något som tillsammans med en av genrens mest uppfinningsrika vapenarsenaler gjorde Fracture till en riktig toppenupplevelse. Tyvärr sålde det knappt alls och slungades mot närmaste reahylla relativt kort efter premiären i oktober 2008.

Mästerliga floppar

Grim Fandango (Lucasarts, 1998)
Peka-och-klicka-äventyret om researrangören Manny Calavera och hans liv och leverne som döing i De dödas rike, står sig som ett av de bästa äventyrstitlarna som någonsin gjorts. Tim Schafer och hans Lucasarts-team bytte ut de pannkaksplatta 2D-pixlarna mot polygoner och byggde tematik och story som få andra spel i den här underbara genre kan ens drömma om att tävla med, men det kvittade eftersom fansen ville ha något lite mer... Bekant. Grim Fandango sålde inte ens i 500 000 exemplar och floppade därmed. Det har sedan dess erhållit absolut kultstatus men någon uppföljare fick vi aldrig.

Mästerliga floppar

Singularity (Activision, 2010)
Raven Softwares fantastiskt coola actiontitel Singularity förtjänar i allra högsta grad massiva försäljningssiffror samt flertalet omedelbara uppföljare. För så bra var det, så bra är det. Möjligheten att kunna manipulera tiden fungerande hysteriskt väl i spelet och att kunna skruva på klockan och därmed förvandla en grupp anstormande legoknektar till aska, samt det faktum att Raven ursnyggt blandade skräck med sci-fi och action, gjorde detta till ett av 2010 års bästa spel. Synd bara att det tokfloppade, delvis eftersom delar av spelmedia envisades med att kalla det för en Bioshock-kopia (vilket det inte var).



Loading next content