Topp-5: Thriller

(5) Oldboy
Det är en mycket, mycket mörk film han satte ihop - Chan-wook Park. En sadistisk film. En hämndlysen sådan som avser att kasta omkull det mesta som tittaren vet och känner till om filmmediet i allmänhet, och thrillers i synnerhet. När Oldboy dundrades ut på biograferna för 17 långa år sedan delade den upp kritikerkåren i två läger. Vissa föll som furor, kärade ned sig totalt i historien om den kidnappat fängslade Dae-su Oh och hans tragiskt mystiska livsöde medan andra kritiserade Oldboy för sitt överdrivna grafiska våld samt sadistiska slut. Andemeningen är skruvat vrickad precis som i flera andra av regissörens filmer och vägen dit är originell, slafsigt unik och annorlunda. Här på Gamereactor har vi alltid älskat Oldboy och kommer såklart alltid att göra det.

(4) Sjätte Sinnet
M. Night Shyamalan må ha tappat vettet de senaste åren, men ingenting kan ta ifrån honom det faktum att han en gång i tiden förtjänade titeln "Den nye Hitchcock". Detta för att han en gång i tiden stått för en av världens skickligaste thrillerupplevelser på vita duken med sitt absolut främsta verk Sjätte Sinnet, en film som förbluffade alla när det väl begav sig år 1999 och som är förbluffande skickligt gjord än idag. Det gjorde ingenting att överraskningsfaktorn försvann efter den första titten, då man istället kunde se filmen ur ett helt annat perspektiv när man såg den igen. Sjätte Sinnet är i grunden så mycket mer än bara en fantastisk dödsthriller med filmvärldens bästa twist; det är en djupt berörande film som alltid såg till att ta vara på de varma mänskliga ögonblicken mellan de kyliga rafflande spökstunderna. Sjätte Sinnet är en kraftfull nagelbitare som aldrig förlorade siktet om sina karaktärer och som påminner oss om hur påtaglig dödens famn faktiskt är i våra vakna liv.

(3) Fönstret åt gården
Alfred Hitchcock var såklart den sanna konungen av hela denna genre. Den mästaren skapade så många standarder för thrillern som filmtyp och bröt så pass mycket ny mark att det vore direkt tjänstefel att inte plocka med minst en av hans främsta filmer på denna topplista, och om vi bara ska välja ut en, blir det 1954 års mästerverk Fönstret åt gården (Rear Window). För även om det passerat en himla massa tid sedan Alfred satte ihop denna magnifika uppvisning i tät, snyggt uppbyggd spänning - är den precis lika intressant och nervigt läcker idag som den var för snart 70 (!) år sedan. Historien om hur en rullstolsbunden JB börjar bevaka sina grannar med hjälp av en kikare, en syssla som föds ur tristessen att inte kunna röra sig fritt eller ta sig ut ur sitt eget hus, och mitt i allt lyckas bli vittne till ett brutalt mord i en av grannlägenheterna - har sedan dess kopierats och plagierats in i absurdum men det här är originalet, och enligt oss Hitchcocks finaste stund som regissör.

(2) Seven
David Fincher har genom åren fullständigt vräkt ur sig fantastiska filmer såsom The Game, Fight Club, Benjamin Button, The Social Network, Gone Girl samt hans magnum opus; Seven. Den idag 25 år (!) gamla thrillern är gubbens överlägset främsta verk och en absolut stilstudie i hur man bygger upp en värld dränkt i atmosfär och hur man på ett perfekt vis passar in sina karaktärer i den, och utifrån snäva förutsättningar förvandlar ett regndränkt New York till en figur i sig själv. Seven är iskallt sotsvart, mardrömslikt blöt, unik, ursnygg, noir-aktigt fantastisk och den innehåller Brad Pitts, Kevin Spaceys samt Morgan Freemans bästa rolltolkningar. Vilket naturligtvis är en bedrift i sig. Uppbyggnaden, på det sätt som de omaka poliserna Mills och Somerset sakta men säkert pusslar ihop ledtrådarna som leder dem till seriemördaren John Doe, är perfekt genomförd och en del av en thriller som ingår i grundundervisningen i många kurser i långfilmsdramaturgi. Slutet, därtill, är ett av de bästa som någonsin visats på film. Briljans... Är vad det handlar om när vi pratar om Seven.

(1) När lammen tystnar
Jonathan Demmes filmadaption av Thomas Harris fantastiska bok handlar som vi alla vet om hur den aspirerande FBI-nykomlingen Clarice Starling lyckas bli en spelpjäs i en mordutredning där ledtrådarna leder till en särskilt våldsam psykopat. Hjälp tar hon av den fängslade kannibalen Hannibal Lecter och det hela förvandlas snabbt till en tredelad katt-och-råtta-lek som är så isande otäck, så visuellt avskalad och så effektiv rent dramaturgisk att den hypnotiserar precis/exakt lika hårt idag som den gjorde för 29 år sedan. Demme regisserar med en fingertoppskänsla och en stilsäkerhet som han sedan dess aldrig kommit nära, igen, och medan Foster gör ett superbt jobb som den starka men ytterst sårbara Clarice är det såklart fortfarande Sir Anthony Hopkins rolltolkning som kannibalen Lecter som stjäl denna fenomenala film. Tidernas bästa thriller, är vad den är.

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Topp-5: Action
Topp-5: Komedi
Topp-5: Krig
Topp-5: Fantasy
Topp-5: Scifi
Topp-5: Skräck
Topp-5: Drama
Topp-5: Maffia