Svenska
Gamereactor
artiklar

Redax Resonerar: Alla dessa remakes

Efter Resident Evil 2, Spyro, Crash Nsanity, Resident Evil 3 och Final Fantasy VII samt med Crysis Remastered på horisonten diskuterar redaktionen det här med nyversioner...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Petter:
Final Fantasy VII, Resident Evil 2 Remake, Resident Evil 3, Saints Row the Third Remastered, rykten gällande Crysis Remastered... Det är hett just nu (och har varit en längre tid) att fräscha upp gamla succéer och släppa dem igen. När det gäller framförallt FFVII Remake samt nysläppta Resident Evil 3 går åsikterna isär gällande hur utvecklarna "tagit sig friheter" och skapat annorlunda totalupplevelser jämfört med originalspelen. Vissa älskar att bli överraskade, andra verkar avsky dem. Jag blir nyfiken på att höra vad ni andra tycker om allt detta?

Adam Holmberg
Filmer har i årtionden haft nytolkningar och jag har inga problem med att spel försöker göra samma sak egentligen. Men det kräver också att utvecklarna verkligen rättfärdigar sina beslut och släpper ett spel som verkligen visar upp varför förändringar var nödvändiga. Resident Evil 2 har långt ifrån en exakt kopia av originalet men lyckades på många sätt höja sig över sitt källmaterial på ett riktigt spännande sätt. Eller Black Mesa för den delen som sällan tvekar att ändra på saker med originalet så länge andan och den allmänna strukturen är kvar.

Mina personliga favoriter vad gäller remakes är dock ofta de titlarna som tar en klassiker och som mest putsar till och moderniserar ett redan fantastiskt spel. Som Pokémon Soul/Silver jag för tillfället spelar lite i halvfart. De tog en klassiker och uppdaterade i klass med dåtidens moderna Pokémon på Nintendo DS med ypperligt användande av touch-skärmen, uppdaterad grafik och mängder av små förbättringar för spelaren vad gäller komfort och liknande. Denna filosofi har också gett oss ypperliga nysläpp av Zelda med Wind Waker eller Age of Empires II: Definitive Edition. Det är nysläppen som inte direkt tillför något vettigt eller i många fall försämrar originalet som är det största problemet med remakes. Jag har fortfarande inte förlåtit Ubisoft för sin portning av Prince of Persia-trilogin till Playstation 3 med trasigt ljud och buggar de aldrig fixat, eller Konamis ökända Silent Hill-konvertering. Det är sånt som ger remakes ett dåligt rykte.

Redax Resonerar: Alla dessa remakes
Nyversionen av tidernas bästa rollspel är redan hyperpopulärt men även om de flesta älskar spelet är det en del fans som hatar sakerna som Square förändrat.
Detta är en annons:

Henric Petterson:
Att tillfredsställa oss nördar är ju verkligen inte en enkel sak eftersom det alltid finns de som inte kan släppa taget om sina älskade barndomsspel (eller ett spel de älskade i vuxen ålder). Heck! Petter skrev ju själv att han inte ville spela nyversionen av Final Fantasy för att inte förstöra sitt band till spelet. Personligen kommer inga spel (eller film för den delen) någonsin att förstöra den relation jag har till verket sen tidigare. Själv ser jag inte heller några som helst problem att ta sig friheter som utvecklare och ändra saker. Snarare tror jag det är en begränsning att göra samma sak igen och här tror jag verkligen att vi konsumenter måste förstå att ett spel inte behöver vara detsamma som det var förut. Jag tycker dessutom det är trevligt att känna att man kan bli överraskad och inte kunna räkna ut allt på förhand. Det behöver nödvändigtvis inte vara till det bättre alla gånger, men jag tycker inte det är fel att utvecklare testar någonting nytt.

Sen har jag läst kommentarer i stil med att Square Enix har ljugit för oss och att Final Fantasy VII remake inte alls är en remake. En remake innebär inte nödvändigtvis att allt stämmer till punkt och pricka. The Magnificent Seven (1960) är ju exempelvis en remake av Seven Samurai och det är två helt olika filmer. Remaken av Final Fantasy VII är inte annorlunda, fastän spelet innehåller andra element än originalet.

Petter:
Jag borde kanske förtydliga just det blogginlägget, för som du är inne på Hence blir ju inte mina 20+ år gamla minnen från genomspelningen av Final Fantasy VII sämre för att jag kanske spelar en 2020-nyversion som inte känns lika... Bra? Det är jag naturligtvis helt med på. Men samtidigt vill jag bara... Jag vill bara spara på FFVII, låta det vara. Jag vill nog inte återbesöka Gaia, egentligen. Tror jag. Känner inget behov, även om jag dyrkar originalet. Där ligger mycket av skillnaden för mig personligen. Vill jag återvända, och i mångt och mycket handlar det nog om att inte späda ut min sinnesbild av ett visst verk. Eller så är jag bara larvig här, jag vet inte. Inte fan sabbade den usla Kinnaman-nyversionen av Robocock min kärlek till originalet, heller. Inte ens i närheten. Detsamma gäller usla, usla remaken av Point Break. Minns den knappt. Samtidigt förstår jag ju en del av läsarna också, de som bland annat hävdar att Square delvis ljugit. För ja, om så mycket har förändrats kanske det snarare är en "nytolkning" likt Magnificent Seven, snarare än en remake?

Redax Resonerar: Alla dessa remakes
2007 års ultrasnygga actionpärla Crysis släpps i "remaster"-form i höst.
Detta är en annons:

Olof Westerberg:
Själv älskar jag remakes. Mycket på grund av att jag inte är någon spelsamlare utan säljer förbehållslöst av allting, och har inte kvar några av mina gamla konsoler. Att därför kunna spela till exempel Resident Evil 2 och 3 när jag missade dom i första vändan, på nittiotalet när jag var sju år, är för mig guld värt. Dessutom är ju mycket snack om att dom gamla spelen ibland "förstörs" i sin nya skrud, men det rör ju sig flera fall om fantastiska spel som helt enkelt hämmas av ålderdomlig mekanik och grafik, och remakes blir då för mig ett fantastiskt sätt att få uppleva dessa spelen som om de släpptes "för första gången" idag. Om ingen sagt till mig att Resident Evil 2 var en remake hade jag inte tänkt på det, och i bästa fall blir det en kulturhistorisk gärning. Jag hade t ex inte för allt i världen velat spela nämnda spel till Playstation (1) idag, det ser outhärdligt ut och verkar kontrolleras sämre än Rummel och Rabalder-spelet i Lattjo Lajban, däremot vill jag ju uppleva vad dom upplevde som spelade det då, vilket jag utan en remake alltså omöjligt kan. Jag tycker att vi spelare som missat originalen är unnade det. Ser inget fel i det alls, pumpa ut dem på löpande band säger jag bara.

Och om något har ändrats/nytolkats mer generöst får jag väl leva med det, kanske spela originalspelet och sedan remaken ovanpå det som ett "grädde på moset-tillägg". Originalspelet finns ju alltid kvar för alla nostalginissar där ute. Har en rätt pacifistisk inställning till det här med förändringar i remakes, förutsatt att originalet finns att tillgå till nuvarande generation. Det blir då ett absolut krav nästan, kan jag känna, för att på så sätt åtminstone ge möjligheten för oss spelare att själva kunna se och uppleva kontinuiteten.

Jocke Sjögren:
Kan skriva under på mycket av det Henric skriver. Själva definitionen av en remake är ju att det är en nyversion/nytolkning, och att det då ska vara en fräsch upplevelse kontra originalet ser jag nästan som en självklarhet. För varför spela ett 20+ år gammalt spel om man inte tänkt erbjuda något nytt utöver ett upphottat yttre? Remasters fungerar redan perfekt när det kommer till att ge äldre spel en "andra våg" och en chans att nå en ny publik utan att röra runt i själva grundkonceptet, och jag älskar verkligen när förbättrade versioner släpps av spel jag missade när det först begav sig. Ska man dock börja göra om klassiker från grunden så förväntar jag mig faktiskt att man vågar ta lite risker och bygger vidare på de grundstenar som gjorde spelet så pass älskat back in the day. För om du inte tror du kan förbättra något från det förgångna, utan bara försöker återskapa någon magi som redan finns, så har du inget i den nostalgiska kakburken att göra till att börja med.

Petter:
Problemet blir väl då isåfall när man börjar klippa och klistra i delar som fansen älskar, som i fallet Resident Evil 3 där Nemesis förändrats till det sämre och där Raccon City blivit en gata... Eller?

Henric:
Jag tror att i fallet med Resident Evil 3 jämför nog för många, med all rätt, Nemesis med Mr. X eftersom hans närvaro var otrolig i Resident Evil 2. Men helt ärligt så var inte Nemesis bättre eller sämre än i originalet, utan jag tror folk har lite för starka känslor för de val man kunde göra när man mötte honom. Resident Evil 3 var aldrig en favorit hos mig men jag tyckte ändå remaken var ett bättre spel, fastän den korta speltiden. Och vad det gäller Raccoon City så innehåller väl både originalet och remaken lika mycket gata?

Olof:
Håller med Hence-Djupet® här, Nemesis statiska situationer kan inte jämföras med Mr. X dynamiska närvaro, men jag tänker också att det säger något om spelen i stort. Fallet med dispyten kring nyversionerna av Resident Evil 2 vs Resident Evil 3 kan väl också delvis reduceras till att Res 3 är ett något sämre spel i grunden? Capcom har inte sjabblat bort Nemesis, han fungerar rätt mycket som i originalet. Men det är som att fans förväntar sig att remakes av "bara" jättebra spel ska bli fantastiska, och om de inte är det, skyller de det på remake-arbetet. Då kan Res 3 framstå som något framstressat, absolut.

Henric:
Precis! Är på din sida här Olof. En remake behöver inte göra spelet bättre utan kan helt enkelt handla om en reinkarnation som låter nya spelare bekanta sig med serien. Nu tycker inte jag Resident Evil 3 var ett dåligt spel, inte alls, men rent generellt förväntar sig nog folk att spel ska bli ännu bättre med en remake. Hade en remake av ett spel gjort precis samma sak fast med snyggare grafik hade jag snarare blivit besviken. Jag tänker osökt på den amerikanska remaken av Funny Games som är en identisk film med originalet från Österrike. Det enda som skiljer sig är skådespelarna och språket, annars är scenerna filmade på exakt samma sätt och med oförändrad dialog. När jag såg den amerikanska remaken stängde jag av för att jag redan hade sett filmen, ju. På samma sätt vill jag inte att en remake av ett spel ska vara en identisk upplevelse. Då kan jag nöja mig med remasters istället och jag tror att de som inte är öppna för förändringar kanske borde hålla sig till remasters också.

Jonas Mäki:
Mach Rider Remake... Drömmen.

Andreas Blom:
Medan jag själv är helt okej med remakes (inte spelat rejält många, men ändå), tycker jag det är intressant att se på det ur... Affärsperspektiv? Regelrätta remasters görs ju främst för att tjäna pengar och sen kommer det som en bonus att upplevelsen blir mer tillgänglig på konsol X (även fast man själv har PS3 uppkopplad redo att starta har väl int e gemene man det).

Vad gäller friheterna är jag lite inne på samma spår som Petter. Bara för att man spelar (eller ser om) en remake av ett spel eller en film behöver inte det betyda att man grusar sin relation till originalet. Jag såg exempelvis Aladdin (mot förmodan) och tyckte den var okej. Utan att för den delen grusa min syn på Disney-originalet. Slutligen, vilket kanske anknyter något till bekävmligheten i första argumentet, är att det blir en upplevelse för nya generationer och något som yngre förmågor då får uppleva. Kanske leder detta till att de även letar upp originalen och kör igenom?

Redax Resonerar: Alla dessa remakes
2019 års bästa spel (enligt Gamereactor) var en remake av Resident Evil 2.

Jonas:
Alla unga spelare bör få uppleva Mach Rider.

Petter:
Jo, så är det ju säkert i mångt och mycket gällande en ny generation gamers. Och så länge utvecklare tar i från tårna och gör ordentligt påkostade nyversioner som Final Fantasy VII och Resident Evil 2 så bör vi ju naturligtvis fira, med båda händerna uppsträckta mot himlen likt dårar. Det är kanske mer de slöa remaster-spelen som bör kritiseras, om något. Crysis Remastered tror jag kommer att bli ett sådant, tyvärr.

Johan Vahlström:
Frågan som ständigt dyker upp i mitt huvud är om spelvärlden börjar få slut på idéer. Det är ju en sak om det dyker upp en enorm nyversion av ett spel som var fantastiskt populärt någon gång om året, men när jag tittar igenom våra recenserade spel är åtta av 26 av de senaste spelen (expansioner ej inräknade, siffran när jag skrev detta och om jag ej räknat fel) remasters eller remakes. Det är över 30%. Accepterar vi spelare detta på grund av hur kärleksfullt vi ser nostalgi? Jag älskar precis som alla andra när mina favoritspel från barndomen får ny färg, men börjar det inte bli lite för mycket?

Jonas:
Jag har betydligt lättare att vara hypad för kompletta remakes än remasters. Sistnämnda känns ofta som en billig ursäkt att få ge ut sett spel på nytt och har definitivt inte nog med arbetsinsats för att motivera prislappen. Det vore betydligt schysstare att även sälja spelet till de som redan har originalet som DLC isåfall. Men när det kommer till remakes så ser jag syftet. Spel åldras snabbt, och då inte bara grafiskt, utan också gameplay och liknande. En bra remake blir ett effektivt sätt att få en yngre generation att se storheten med svunna tider.

Redax Resonerar: Alla dessa remakes
Spyro-trilogin var ju en mycket välgjord samling remakes. Eller vad tycker du?

Petter:
Håller med. I fallet Crysis har jag gått ifrån att vara megahypat hysterisk inför det rykte som florerade för ett par veckor sedan till att nu vilja skippa Crysis Remastsred helt. För det känns billigt och så sjukt o-hett med samma spel igen fast med lite uppskruvade texturer, eller någon ynka ny bildeffekt. Cryteks bejublade 2007-actionrökare hade verkligen förtjänat att göras om från grunden, likt Final Fantasy VII och Resident Evil 2. För så bra var och är det. Hela det där snacket om att det bara är ett glorifierat grafikdemo hör till spelvärldens tröttaste skitsnack, om du frågar mig. Den frihet som fanns inbakad, möjligheterna, konsekvenserna på hur man valde att spela det - var så ohyggligt beroendeframkallande. Underbart actionspel.

Hur ser du på det här med remakes och remasters av gamla spel?



Loading next content