Topp-5: Sci-fi

(5) District 9
Det började som en hemmapulad amatör-kortfilm vid namn Alive in Joburg, sammansatt av en ung, aspirerande filmskapare vid namn Neill Blomkamp. En film som sagan om ringen-gubben Peter Jackson fick syn på, och beslutade sig för att hjälpa den unga filmskaparen att försöka få finanser och resurser för att kunna förvandla Alive in Joburg till en långfilm. Tre år senare dundrade District 9 upp på biografdukar över hela världen och resten är såklart historia. Blomkamps scifi-thriller är en magiskt cool, hutlöst originell, unik, spännande och minnesvärd historia om mänsklighet, rasism och acceptans och den är precis lika fantastisk idag som för elva långa år sedan.

(4) The Matrix
Wachowskis magnum opus är filmen som definierade en hel generation av ångestfyllda tonåringar och inspirerade unga filmskapare världen runt med sin för tiden helt unika blandning av action och science fiction. The Matrix förändrade genren för all framtid och satte en ny standard med sin bullet time, wire-fu och ett engagerande manus fyllt av djupgående filosofiska meningar. Den lyfte fram frågor om existentiell paranoia, nihilism och teknofobi som Wachowskis stilfullt blandade med intensiva actionscener vars inspiration lyftes direkt från den japansk manga-kulturen. Tillsammans bildade dessa faktorer en bestående klassiker där Neo, Trinity och Morpheus är en lika självklar del av fundamenten inom den moderna populärkulturen som Darth Vader eller Stålmannen. För oss på filmredaktionen hade The Matrix en självklar plats på listan över de fem bästa science fiction filmer som någonsin gjorts och är om möjligt ännu bättre idag än när den släpptes för mer än tjugo år sedan.

(3) Ghost in the Shell
Kan den mänskliga själen sammanfattas med en rad siffror? Är den mänskliga potentialen inget annat än en illusion, en utbytbar kropp med en programmerbar ande? Finns det någon individualitet? Definieras vi av våra minnen, eller är det tvärtom? Vad innebär en falsk verklighet där verkligheten betyder allt och vad innebär i sin tur en "sann" verklighet? Dessa, och många fler frågor, höll oss vakna i TV-soffan när vi för första gången äntrade Mamoru Oshiis filosofiska mästerverk från 1995, en genuint fängslande cyberpunkupplevelse som känns lika angelägen idag som när den först släpptes och lämnade oss lika förfärade som förförda av den cybernetiska framtiden. Motoko Kusanagi, en av de mest fascinerande kvinnliga karaktärerna i genren, vägledde oss genom sin svåra identitetskris utan att besvara livets tyngsta frågor och lämnade oss kallsvettiga i ett osäkert vakuum av existentiell ångest på ett sätt som få science fiction-historier har lyckats med. Oshiis Ghost in the Shell var inte bara en banbrytande, subtil och intelligent animefilm som kom att forma science fiction-genren (i synnerhet The Matrix), det var också ett fönster till vår oundvikliga evolution.

(2) Star Wars V: Rymdimperiet slår tillbaka
Det var en chanstagning, särskilt såhär i efterhand. Efter supersuccén som stavades Star Wars IV: A New Hope beslutade sig George Lucas för att överlåta regiansvaret inför produktionen av uppföljaren till den relativt orutinerade Irvin Kershner vars meritlista inte direkt imponerade. Lucas själv var dödstrött på Hollywood vid det här laget, dödstrött på att produktionsbolaget bakom Battlestar Galactica hade norpat 95% av alla som arbetade med effekterna inom Lucasarts-ägda, nystartade Industrial Light and Magic. Trots detta, trots mängder av problem, står sig uppföljaren till Star Wars som en av de absolut bästa filmuppföljarna genom alla tider och det vi anser vara den näst bästa scifi-rullen någonsin.

(1) Blade Runner
Det har hunnit gå mer än trettiofem år sedan Blade Runner premierade på biograferna runt om i världen och är än idag en av de mest diskuterade och debatterade filmerna inom genren, ja hela mediet för den delen. Så gott som varje råbarkad science fiction film eller bok som skrivits eller gjorts efter Ridley Scotts inflytelserika mästerverk lånar element från hans film på ett eller annat sätt och där finns inga som helst tvivel om dess historiska betydelse och vikt. Manuset lyfter etiska likväl som moraliska frågor om vad ett liv egentligen är, en central fråga som löper som en röd linje genom hela filmen och som legat till grunden för science fiction som genre sedan dess uppkomst. Människorna bygger inte längre deformerade ting utav använda kroppsdelar utan istället i formen av nästan perfekta kopior som lever, dricker, älskar, tänker, känner och slutligen förgås. Men har de själar?

Blade Runner är lika mycket ett moralspel som den är en action eller äventyrs-film och den överhängande frågeställningen kring huruvida dessa människokopior är levande eller inte kan vi se paralleller till i åtskilliga andra böcker och filmer, kanske allra främst Issac Asimovs I, Robot. Nej Ridley Scott uppfann inte frågeställningen men han populariserade den genom Blade Runner som levt kvar över generationer tack vare det abstrakta ställningstagande filmen tar och de frågor den väcker. Tillsammans med Vangelis ihållande vackra elektroniska musik som bildar en perfekt harmoni med det dystopiska, våta mörker som framställs och fenomenalt, smakfullt återhållsamt skådespel så cementerar sig Ridleys vision så djupt i våra hjärtan att den nästan totalt uppslukar oss. Blade Runner är en film att älska och som bjuder in till eftertänksamhet och som påverkar djupt på ett sätt som helt saknar motstycke inom denna underbara genre. För oss på Gamereactors filmredaktion representerar Blade Runner spjutspetsen inom genren och det är en film vi kan återvända till om och om igen utan att någonsin tröttna. Wake up. Time to die.

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Topp-5: Action
Topp-5: Komedi
Topp-5: Krig
Topp-5: Fantasy