Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

Petter om: Tomb Raider - Från bäst till sämst

GTA, Resident Evil, Sonic, Mari, Zelda, Halo... Många ikoniska spelserier har avhandlats i denna artikelföljetong och nu är det dags för Lara Crofts äventyr...

När jag listar mina favoritkaraktärer ur spelhistorien är Lara där uppe i topp tillsammans med Alyx, Ellie, Samus och Clementine. Jag har massor av minnen som jag kommer att spara på livet ur från Tomb Raider som spelserie och även om det existerat bekymmer och släppts en hel del usla titlar i denna följetong är det ändå en "franchise" som jag värderar väldigt högt och därför har jag nedan rankat mina tre favoritspel med Lara Croft i huvudrollen.

Petter om: Tomb Raider - Från bäst till sämst
Såhär såg det ut när allting tog sin början. Spelhjältinnan som på kort tid blev världens mest populära, digitala, karaktär.

B Ä S T
(1) Tomb Raider
Få spelminnen består som detta, för egen del. Och det finns så mycket att berätta om min första introduktion till Toby Gards mästerliga äventyr, så många minnen. Jag recenserade på den här tiden spel för lokal dagstidning (samt för en liknande publikation i Umeå) och eftersom Tomb Raider släpptes först till Sega Saturn här hemma i Sverige var det den versionen som jag mottog först, från svenska Sega-distributören Brio Leksaker. Jag hade väntat relativt länge på Cores hypade 3D-äventyr och minns hur jag och grannen Gullberg dundrade igång så fort vi sammanstrålat efter avslutad skoldag. Men det fanns en bugg i Tomb Raider till Saturn, i den första omgången skivor, som gjorde att det inte gick ta sig vidare förbi ett enklare pussel där två gigantiska stenpelare skulle puttas in mellan två bergsshakt för att agera trappa till fröken Croft. Stenarna gick att putta men det var enbart själva texturen som flyttades medan polygonmodellen stod kvar, osynlig. Detta hade vi naturligtvis väldigt roligt åt och det handlade bara om en dryg vecka innan Playstation-versionen av samma spel damp ned i brevlådan, vilket innebar att vi startade om och den hår gången kunde hoppa nedför den där stentrappan. De kommande två veckorna var sådär förlovat magiska som vissa spelminnen/spelupplevelser är.

Jag lirade oförskämda mängder Tomb Raider och körde fast fler gånger än vad jag på den tiden vågade erkänna. Orsaken stavades (förutom att Cores originalspel innehöll en del ultrafiffiga pussel, såklart) brist på rutin. Jag spelade på den här tiden väldigt lite äventyrsspel och var ovan när det gällde att lösa systembaserade gåtor med hjälp av delar av omgivningen. Något som min pussel/äventyrs-tokige granne Gullberg däremot inte var. Och just därför var hans assistans under mina evighetslånga spelpass såklart avgörande. Vi spelade tillsammans. Jag styrde Lara, han pekade ur uppenbara hot och pusselmoment och inte förrän vi nådde Damokles matsalsrum mot slutet av spelet, körde vi fast riktigt ordentligt. Jag minns alla turerna kring detta pussel, också. Om hur jag frågade min historielärare vem Damokles var, varpå han berättade om den delen av den grekiska mytologin, vilket fick mig att tänka i andra banor och lösa gåtan samma kväll. För då, på den tiden, spelade det verkligen ingen som helst roll att Lara Croft rörde sig som ett 1200 kilo tungt frysrum. Inte när det på fler sätt än ett hade matchats med själva inramningen, miljödesignen samt tempot. Det blev aldrig frustrerande, för mig. Bara något som man var tvungen att vänja sig vid och sedan nyttja för att nå slutet. Jag kommer alltid att minnes Tomb Raider, hur fantastiskt atmosfäriskt, stort, spännande och utmanande det var och hur det förde spel som underhållningsform framåt i tiden.

(2) Tomb Raider: Anniversary
När Eidos skulle fira Laras födelsedag (10 år) gjorde de det med pompa och ståt. Minst sagt. De kontrakterade Soul Reaver-studion Crystal Dynamics (som sedan dess gjort rena underverken med sin "nya" serie Tomb Raider-titlar), knöt upp originaldesignern Toby Gard som extern konsult och började från scratch med att återskapa det allra första spelet. Resultatet? Strålande. Inte lika viktigt och inte lika proppad av atmosfär som originalet men såklart snyggare, smidigare och mer ett expanderat berättande som gav en större inblick i Lara som karaktär samt världen hon florerar i. Jag recenserade det för Gamereactors räkning för 13 (!) år sedan och minns hur mycket jag trivdes med att vara tillbaka i fröken Crofts kapabla kängor.

(3) Rise Of The Tomb Raider
När Crystal Dynamics beslutade sig för att starta om, göra något annat av Lara Crofts äventyr och därmed släppte Tomb Raider (2013) var det flera av oss som kände sig splittrade. Jag minns fortfarande diskussionerna på redaktionen. "Jaha, suck. Nu ska Lara Croft försöka vara Nathan Drake" kunde det låta, och med tanke på att det ju såklart var Lara som inspirerat Nate Drake till att börja med, kändes hela grejen lite väl meta-bisarr. Men det var ju i grunden ett väldigt bra spel. Hysteriskt snyggt, filmiskt, expansivt, spännande och utmanande. Uppföljaren var ännu bättre och står sig som min favorit när det kommer till denna "nya" trilogi. Jag gillade storyn även om den var proppad av klyschor (vilket Oliver Thulin kritiserade hårt i sin recension här på siten) och jag tyckte att Crystal Dynamics hittat en mycket bättre balans, skapat mer homogen harmoni mellan narrativ och spelmekanik. För det som irriterade mig mest med Tomb Raider (2013) var tveklöst det faktum att jag spelade som en rädd, sårad, vettskrämt uppjagad tonåring fast på en avlägsen helvetes- proppad av mordiska människojägare, för att samma sekund (utan en kommentar eller ett tvivel i kroppen) brassa ned 30 000 fiender med allsjöns vapen. Det stämde förbannat dåligt, det där - det fanns en dissonans som retade mig. Och även om det är närvarande i samtliga av dessa tre spel blev det markant bättre redan i Rise of the Tomb Taider. Detta är dessutom, fortfarande, ett av de snyggaste spelen jag någonsin testat - både tekniskt och rent estetiskt.

S Ä M S T
(1) Tomb Raider: Angel of Darkness
Jonas Mäki delade ut 4/10. Då. 2003. Gamereactor var ett år gammalt och jag minns hur jag diskuterade detta med min kollega som menade på att det absolut fanns förtjänster i spelet, detta medan jag med stor övertygelse propsade på att spelet var genuint, genomgående horribelt. Och det var det ju. Ett enda stort, långt skämt. En buggfest utan dess lika med estetik och mekanik som då, och nu, doftade på betyget 1/10 om du frågar mig. För allt gick fel när Core Design, utan seriens chefsdesigner och Laras skapare Toby Gard vid rodret, skulle försöka skapa ett eget Splinter Cell genom att kasta in den kylskåpssega, snortunga klumpedunsen Croft i moderna stadsmiljöer, iklädd moderiktig mörklila spionblus och Matrix-solglasögon. Det gick nästan inte att navigera de trånga miljöerna och fienderna var dummare än tåget. Jag minns det tydligt, hur förbannad jag var efter endast några få minuter.

(2) Tomb Raider: The Last Revelation
Det fjärde spelet i Core Designsa originalhög med Lara Croft-titlar var och förblir deras näst sämsta efter fiaskot Angel of Darkness och även om det aldrig når samma avgrundsdjupa bottennivå som Laras Splinter Cell-eftermiddag, var och är det fortfarande dåligt. Det märktes så tydligt i detta spel att fantasin och skaparglädjen var helt borta. Död. Det var snarare Eidos ekonomiska intressen som drev på utvecklingen och resultatet av detta var en seg och platt upprepning av Tomb Raider 2 samt 3. Spelvärlden hade dessutom ordentliga problem med att acceptera Cores supersega, tunga, bökiga spelmekanik som inte hade förbättrats ett dugg sedan 1996. Jag minns att jag hade ledsnat på semiklena uppföljare vid det här laget men ändå köpte Tomb Raider: The Last Revelation för att kanske hitta något av värde där i, någonstans. Jag drev vid det här laget speltidningen Missil och minns hur jag delade ut betyget 4/10 till denna titel.

(3) Tomb Raider: Lara Croft and the Temple of Osiris
Vi hade en skribent, vid tillfället då detta betygsattes här på Gamereactor, som alltid låg 2-3 betygspinnar högre än alla oss andra, på allt. Det strösslades med toppbetyg på allt. Precis, exakt allt, och även om jag som chefredaktör såklart hade vissa problem med detta - valde jag som så många andra gånger att förbli knäpptyst. För ens höst subjektiva smak är ju subjektiv. Smaken är som baken. Alla tycker vi olika. Och jag minns hur otroligt tråkigt jag tyckte att Temple of Osiris var när jag spelade igenom det tillsammans med Jonas Mäki och Jonas Elfving. För mig var upplägget inget som hörde Tomb Raider-världen till och jag minns hur uttråkad jag var en bandesignen. Fortfarande långt ifrån lika kasst som Angel of Darkness men mitt tredje sämsta Tomb Raider-spel, alltså.

Petter om: Tomb Raider - Från bäst till sämst
Här avslutades Crystal Dynamics påkostade trilogi där en ung, sargad och härdad Croft återvände hem till sin herrgård för att ta en "paus".

F R A M T I D E N
Hon gick ju pension, där i slutet av Shadow of the Tomb Raider. Eller ja, kanske inte pension - men Lara var ju tydlig med att hon var trött på att "umgås med de döda" och ville tillbringa tid med att leva, istället. Och det var väl på flera sätt ganska passande det med tanke på att utvecklarna Crystal Dynamics avslutade det äventyret för att senare samma vecka kasta sig in utvecklingen av kommande licenssoppan Marvel's Avengers. Att Lara Croft kommer att återvända, råder det dock ingen som helst tvekan om - vi vet bara inte när. Jag tror dock att Crystal Dynamics kommer att plocka upp stafettkäppen (eller "eldfacklan") igen efter att Avengers slutförts och att vi då, i nästa spel, kommer att få stifta bekantskap med en mognare ochmer vuxen Lara som under pausen vuxit på sig. Jag hoppas på mer av det som teamet gett oss i Rise och Shadow med lite bättre manus, ärligt talat. Hyr in någon begåvad filmskribent som kan mosa ut ett riktigt gripande, mörkt och finurligt manus utan de där trötta klyschorna som fröken Croft idag ofta förknippas med.

Vilka är dina favoriter ur denna spelserie?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Petter om: GTA
Petter om: Halo
Petter om: Metal Gear
Petter om: Resident Evil
Petter om: Zelda
Petter om: Super Mario
Petter om: Sonic
Petter om: Street Fighter
Petter om: Call of Duty



Loading next content