Din guide till Ghiblis film-bibliotek: Mars

Förra månaden fick vi bland annat bekanta oss Totoro-trollen i den japanska landsbygden, äta pannkakor med tonårshäxan Kiki och katten Jiji, sola med Porco Rosso i en avskild liten ö och föras tillbaka till 60-talets Tokyo... att hitta Ghiblis filmbibliotek är att hitta hem till en plats man aldrig vill lämna. Februari har med andra ord varit en underbart mysig, varm och kärleksfull introduktion för nya som gamla Ghibli-fans och nu är det dags att ta oss en titt på nästa omgång magiska animefilmer. Under helgen släpptes en rad monumentala guldklimpar från mästaren Miyazaki, men också några mindre kända pärlor som är minst lika sevärda för sin sällsamhet, mystik och unika personlighet.

Nausicaä från Vindarnas dal (1984)
Mars-månad börjar starkt om man vill fortsätta sin Ghibli-resa med Miyazakis kritikerhyllade verk, där Nausicaä från Vindarnas dal hör till studions mest älskade berättelser. Medan filmen tekniskt sett gjordes innan studion blev till räknas den ändå som en Ghibli-produktion då giganterna Hayao Miyazaki, Isao Takahata och Joe Hisaishi hjälpte till att definiera Ghiblis karaktäristiska filmvärld och påbörja en lång tradition av starkt skrivna hjältinnor. I centrum för denna postapokalyptiska epos står prinsessan Nausicaä i mitten av en eskalerande konflikt, vars fredssökande drivkraft ger filmen ett brinnande osläckbart hjärta som lyfter en annars häftig actionfilm till känslosamma nivåer. Fokus låg på människans natur, potential och makthunger, vilket smaksatte ett redan imponerande världsbygge i vad som ofta anses vara en japansk filmklassiker som är rik på 80-talsmagi och får alltså inte missas. Är man dessutom sugen på att fördjupa filmupplevelsen kan jag också tipsa om Miyazakis tänkvärda manga som komplement!

Prinsessan Mononoke (1997)
Om barnen där hemma klarar av avhuggna lemmar och intensiva stridsscener kan hushållet välsignas med ett av Ghiblis mest kritikerhyllade mästerverk: Prinsessan Mononoke. Vuxensagan kretsar kring konflikten mellan medeltida Japan och ursinniga skogsgudar och brukar allmänt kallas för "animationens Star Wars", men Prinsessan Mononoke är betydligt mer komplex än så: Miyazaki lyckas med konststycket att skapa en engagerande gråzon snarare än att mata tittaren med moralkakor eller dela in världen i svart och vitt. Istället gjuter han sin återkommande tematik om människans korrumperande förhållande till naturen med allra största försiktighet och omtänksamhet, där varma mänskliga ögonblick varvas med hårresande starka moment. I korthet är Prinsessan Mononoke ett fantasyepos av rang, som i Miyazakis händer förstärks tack vare det passionerade berättandet. Finns med svenskt tal.

Mina grannar Yamadas (1999)
Förra månaden fick Netflix-användare en introduktion till Isao Takahata filmhantverk i form av tårdrypande Minnen av Igår, men är man nyfiken på att utforska Takahatas mer humoristiska sida kan helylle-japanska och charmiga Mina Grannar Yamadas säkerligen glädja de som är ute efter något lite mer lättsamt - och som ändå besitter det där livserfarna djupet som Ghibli får till så klockrent. Filmen är baserad på Hisaichi Ishiis söta nyhetstidningsmanga Nono-chan ända in till sin sketchiga stil, vilket ger Ghibli-filmen en egensinnig sitcom-känsla med som fyller vardagslivet med så mycket humor och hjärta att Yamada-klanen på något vis definierar livet självt. Yamadas må kanske inte vara lika märkvärdig som många andra Ghibli-verk, främst för att filmen inte följer ett fast narrativ och som snarare väver samman ögonblick från det kaotiska familjelivet. Samtidigt kan denna roande slice-of-life belöna den som letar efter något lite mer annorlunda.

Spirited Away (2001)
Här har vi den. Filmen som inte bara blev en rungande biosuccé i Japan, det blev också Ghibli-filmen som tog hela världen med storm och som vann en Oscar för Bästa Animerade Film. För många öppnades ögonen till en värld vi inte trodde kunde existera och vi lämnade biograferna som helt nya människor. Förutom detaljarbetet i karaktärernas rörelser, de frasiga matscenerna och den förhöjda realismen fanns det ett påtagligt emotionellt liv i både dramaturgin och andevärlden som än idag känns sällsynt att uppleva. Filmen andas av förtvivlad mod och dess mystiska hjärta bultar av självklarhet och djup resonans om allt som är livet kärt. Förtrollningen är så stark att man blir tårögd av dess tystnad, dess ensamhet, dess omväxlande humör. Man kan inte sätta fingret på vad exakt det är som gör den här filmen så ljuvligt känslosam - man bara lever med den, tänker på den, minns den för all framtid. Har du på något sätt missat Spirited Away kan du med andra ord se fram emot ett av världens mest omvandlande animerade filmer någonsin. Finns med svenskt tal

Katternas rike (2002)
Detta är ett märkligt beslut från Netflix sida. Detta för att Katternas rike egentligen är en slags "pseudouppföljare" till Om du lyssnar noga från 1995, en söt coming-of-age-historia om en flicka med författardrömmar som skapar en fantasivärld om ett ett kungarike fyllt av katter. Katternas rike är alltså en historia som utspelar sig i samma sagovärld och som dessutom följer Aoi Hiiragis karaktärsdesign snarare än Ghiblis signaturstil. Det gör dock det hela inte sämre för det, som på korta 75 minuter lyckas förflytta oss till en pigg och kreativ Alice i Underlandet-fabel. Då filmen är en fristående "komplement"-historia går det såklart bra att se Katternas Rike utan att ha sett ursprungsfilmen, men man får ut betydligt mer av äventyret om man faktiskt har sett 1995-filmen. Ett tips är alltså att vänta med Katternas Rike fram tills Om du lyssnar noga släpps på Netflix i april. Om du dock verkligen känner för att drömma dig bort till en kattdimension redan nu går det som sagt också finfint, för detta är ett förtrollande, gulligt och fluffigt äventyr.

Arrietty (2010)
Goro Miyazaki visade sig tyvärr inte följa i sin fars gigantiska fotspår, men hoppet om att hitta en ny efterträdare till Ghiblis fortsatta filmproduktion var inte helt förlorat. Hiromasa Yonebayashi, som ansågs vara studions bästa animatör, visade sig nämligen ha det rätta virket när han fick i uppdrag att filmatisera Mary Nortons bokserie "Lånarna" och blev då studions yngste långfilmsregissör. Det finns nämligen någonting mysigt Miyazakiskt i regissörens stillsamma berättande om småfolkets enkla liv, som med en Ghiblisk sinnrikhet fascinerar och kittlar tittarens fantasi. Att förvandla vardagliga inomhusmiljöer till svindlande klätterscener och ständigt leka med storleksperspektiv är en konst i sig, men det är filmens oväntat jordnära och vuxna ton som egentligen griper oss. Till skillnad från exempelvis filmatiseringen från 1999 finns det en skön fridfullhet i denna bortglömda filmskatt som, om något, bevisade att Ghibli-magin fortfarande fanns kvar i världen. Finns med svenskt tal

Sagan om prinsessan Kaguya (2013)
Då har vi kommit till vad jag brukar kalla Ghiblis "nådastöt" - en film så tidlös, så känsloladdad och så vacker att det gör ont att tänka på den. Det är inte utan anledning som vi utsåg denna animerade uppväxtdikt till en av årtiondets bästa filmer, då Takahata visar att han har bemästrat konsten att beröra tittaren och sammanfattar allt han har lärt sig om den emotionella berättarkonsten i en lika omtänksam som djup historia om att gå miste om livet. Takahata är nämligen en melankolins mästare, som med en mänsklig touch och ärlighet talade direkt ur hjärtat en sista gång innan han avled 2018. Den vackert penslade sagan om den mirakulösa bambuflickan lämnar ingen oberörd, som lämnar en öm påminnelse varför vi känner smärta och som mästerligt smälte samman genuin lycka med förödande sorg - något som omöjligt kan tröstas av vaggvisan i eftertexterna.

________________________________________________________________________

Nästa månad kommer den sista Ghibli-klungan, som består av följande filmer: Pom Poko (1994), Om du lyssnar noga (1995), Det levande slottet (2004), Ponyo på klippan vid havet (2008), Uppe på vallmokullen (2011), Det blåser upp en vind (2013) och När Marnie var där (2014)