Engage! En hyllning till Star Trek-kaptenen Picard

Den upphajpade spinoff-serien Star Trek: Picard har precis fått svensk premiär på Amazon Prime och flera av er har såklart flera förväntningar och frågor på Trek-kaptenens fortsatta äventyr. Vissa av er ser nog fram emot lite hederlig fanservice i form av gästskådespelare från diverse Star Trek-serier och fortsätta utforska rymdkaptenens komplexa personlighet. Flera av er kanske känner oro för Star Trek-franchisens framtid med tanke på att dunderklåparen Alex Kurtzman ansvarar för Treks TV-franchise. Dessutom skvallrar actiontonen och diverse intervjuer om att detta blir något mer klyschigt än det psykologiska porträttet som först hade utlovats.

Sedan finns det säkert många av er som inte har en susning om vem Picard är och är inte det minsta insatt i Roddenberrys besynnerliga utopi, men som ändå är nyfikna på vad detta rabalder rör sig om. För vem är den där skallige figuren, egentligen? Varför har Patrick Stewarts fiktiva figur en sådan närvaro inom popkulturen? Är han fransk eller brittisk? Oavsett vilka ni är eller hur stort ert intresse för Star Trek är vill jag tillägna detta kärleksbrev till världens bästa rymdkapten och samtidigt guida er genom Picards mest definierande ögonblick inför premiären av Star Trek: Picard. Spoilers kommer att förekomma. Engage!

En man med principer
Till att börja med rekommenderar jag starkt att kika igenom samtliga sju säsonger av pärlan Star Trek: The Next Generation, men jag kommer som sagt att titta tillbaka på de ögonblick som fick mig att älska karaktären och samtidigt tipsa om de viktigaste Picard-avsnitten för er som är intresserade. För mig är kapten Jean-Luc Picard på många sätt en förebild, en mentor, en fadersfigur, en ledare, en vän och den typ av person vi alla vill vara. Som kapten ombord USS Enterprise är Picard en principfast man, en intelligent filosof, en ärlig diplomat och en retoriskt lagd strateg som man alltid vill ha på sin sida när det ser som mörkast ut. Picard är en humanist som har ägnat hela sitt liv åt att tjäna Stjärnflottan, men som alltid tar fasta på vad det är som driver mänskligheten framåt snarare än att upprepa människans misstag i historien.

Framförallt ogillar Picard att betraktas som något annat än en vanlig man, en vanlig människa av kött och blod som inte är ute efter att utnyttja sin makt. I en av seriens mest komiska scener fastnar Picard i en mycket pinsam situation, där han tvingas förklara att "Captain Picard"-dagen firas för att barn ser upp till honom. Kanske är detta en av hans mest beundransvärda sidor, något som framförallt kommer fram i en av mina personliga favoritavsnitt, Who Watches the Watchers (S3, E4). I korthet bildar en mindre civiliserad ras en religion kring Picard efter att, av misstag, ha upptäckt Stjärnflottans hemliga övervakningsinitiativ.

Enligt Flottans primärdirektiv får man inte blanda sig i en annan civilisations naturliga utveckling, men när Picard-tron börjar leda till en skadlig religiös fanatism beslutar sig kaptenen för att tala med en av byns ledare - öga mot öga. Han bjuder upp henne till sitt skepp för att samtala och visa att hon inte behöver vara rädd för honom. Vad som gör detta admirabelt är det fina utbytet av idéer, tankar och känslor som jämlikar, hur olika de än är. Just scenen där han och byledaren diskuterar dödligheten och hur de båda egentligen befinner i samma båt träffade rakt i hjärtat när jag såg avsnittet för första gången. Det var även i detta ögonblick som jag insåg att den här karaktären var bra mycket mer än en auktoritet. Här delar han en dröm om möjligheter och nya perspektiv med någon som, till slut, vågar öppna sina vyer för den skrämmande, nya världen. Om något representerar Picard den optimism som Star Trek alltid har stått för.

The Drumhead (S4, E21) är ett självklart måste-se-avsnitt som verkligen tog vara på Picards orubbliga karaktär, ett avsnitt som sändes först 1991 och som än idag är skrämmande aktuellt. Utan att säga alltför mycket kretsar avsnittet kring häxjakter och hur lätt det är att falla för paranoian som tillkommer i McCarthy-hysterin. I dagens "skyldig tills motsatsen har bevisats"-klimat i exempelvis sociala medier är Picards riktlinjer desto mer belysande, som här utmanas av en pensionerad amiral som sprider rädsla och grundlösa misstankar i rättvisans namn. Patrick Stewart är fantastisk i detta avsnitt, som här ger Picard en återhållsamhet och fokus som lyser allra starkast i en triumferande och osentimental rättegångsscen som odödliggjorde Picards kamp för grundläggande mänskliga rättigheter. The Drumhead är ett måste för den som vill bekanta sig med Picards styrka som karaktär. Världen kan verkligen behöva fler Picards i liknande fall.

Just det här med rättigheter är dessutom ett återkommande tema när det kommer till Picards relation till Data, en lika naiv som intelligent android som inte bara vill förstå mänskligheten - han vill också vara en del av den. Denna relation leder ofta till komiska scener om hur lite Data förstår mänskliga vanor och jargonger, men framförallt är det Picards lärdomar om människans natur, moraliska grund och vänskap som utmärker denna relation. Genomgående i serien försvarar Picard Datas mänskliga rättigheter, där de utmärkta avsnitten The Measure of a Man (S2, E9) och The Offspring (S3, E16) visar hur Picard försvarar Datas rätt att styra över sitt eget öde och är villig att utmana sina egna övertygelser för att respektera Datas perosnliga önskemål. Dessa avsnitt är ganska Data-centrerade, men här hittar man även flera exemplariska Picard-ögonblick som när han uppvisar sin retoriska tunga i en rättegång om Datas status eller hur han riskerar sin karriär genom att läxa upp en amiral om människans samvete. Dessa är såklart bara smakprover på Picards principfasta väsen, men som passar väl som en introduktion till rymdkaptenens persona. Let's see what's out there...

Ärr och förlåtelse
En introduktion till Picard som karaktär vore såklart inte komplett utan att nämna vad som allmänt betraktas vara några av de bästa episoderna i seriens historia: The Best of Both Worlds, Del 1 & 2 (S3, E26 & S4, E1). Om du frågar fansen är dessa obligatoriska episoder, då dessa utgör grunden för ett trauma hos Picard som har utforskats många gånger under seriens gång och i filmen Star Trek: First Contact. Dessutom introduceras vi till en av franchisens mest uppskattade antagonister, Borg. Denna assimilerande kollektiv introduceras först i avsnittet Q Who (S2, E16), där en gudalik varelse kallad Q - ett utomvärldsligt väsen som av någon anledning leker med Picard likt en labbråtta - ger Picard en knuff i rätt riktning för att förbereda kaptenen för framtidens hot. Detta är kanske seriens första och tydligaste väckarklocka inför det som komma skall, då Borg visar sig vara en obeveklig kraft med ett kollektivt medvetande som skördar allt i sin väg. Dock är det i Best of Both Worlds-episoderna som Picard får ett riktigt smakprov på Borgs assimileringsfilosofi och blir förvandlad till en kallsinnig, mordisk cyborg kallad Locutus - en ostoppbar kraft som krossar flottans motstånd på några sekunder.

Detta utgör inte bara grunden till Star Trek-serien Deep Space Nine (också en fantastisk Trek-serie), det utforskar också Picards PTSD i nästkommande säsonger. Ärren som han fick av Borg har aldrig riktigt läkt och detta ser vi främst i avsnitten Family (S4, E2) och I, Borg (S5, E23). Förstnämnda är ett mycket intimt porträtt av Picard, som i ett försök att läka från sina hemska upplevelser återvänder hem till sin bror på en fransk vingård. Det är ovanligt att se Picard återvända till sina "familjerötter" på det här sättet och det är desto mer ovanligt att se honom bryta ihop i tårar efter att ha stängt in sina känslor så länge. Hans liv som Borg, och alla de liv som han släckte under Borgs kontroll, är något han tvingas leva med under resten av sitt liv.

Detta är också något som återkommer i det utsökta avsnittet I, Borg, där Enterprise kommer åt en Borg som har separerats från sitt kollektiv. Flottan ser detta som sin chans att skicka tillbaka den ensamme Borgen med ett virus som kan utplåna Borg en gång för alla, men Picard ställs inför ett etiskt och moraliskt dilemma - en av Star Treks styrkor - när Borgen börjar utveckla en individualitet. Det är alltså möjligt för Borg att "rehabiliteras", utveckla egna personligheter och lossna från det slaviskt kollektiva medvetandet. Inte nog med att denna Borg (spelad av Jonathan Del Arco) kommer att återvända i Star Trek: Picard, jag känner också att det är viktigt att se Picards reaktioner när han möter sin fiende i vitögat. Är Picard villig att förlåta Borg, och sig själv, för allt som har hänt? Är Picard kapabel att se över sitt trauma och utvidga sitt perspektiv? Scenen där han testar Borg-varelsens individualitet hör till en av de bästa i Star Trek-historien.

Det vore såklart inte Star Trek om inte besättningen blev fångade eller transporterade till någon oundkomlig mardröm och det är framförallt spännande att se Picard sitta i knipa utan att någon kan transportera ut honom (ursäkterna till dessa presenteras i form av övertygande teknobabbel eller byråkratisk krångel), då vi ser Picard vara mer utsatt och ensam i sitt fångenskap. Förutom Borg-avsnitten ovan kan man se spår av Picards tålamod och deduktion i exempelvis Alligience (S3, E18), där han plötsligt hålls fången med tre olika individer i vad som visar sig vara ett slags experiment och i avsnittet Darmok (S5, E2) fastnar han i en planet med en varelse som enbart kan kommunicera i allegorier och metaforer. Detta är ett av mina favoritavsnitt, då den behandlar Picards uppdrag att etablera kommunikationen med en ny civilisation på ett universellt, mänskligt sätt. I episoden Tapestry fångas Picard dessutom i sitt förflutna efter en dödlig olycka, där han får en chans att rätta till ett misstag som ung kadett - ett våldsamt bråk som ledde till att han fick ett artificiellt hjärta. När han väl lyckas ändra detta nyckel-moment visar det dock sig att han i samma ögonblick förvandlades till en passionslös och ambitionslös man som aldrig lärde sig att forma sitt ideella liv. Om något visar denna kontrast vem Picard verkligen är i grunden och vad det var som formade resten av hans liv. Detta är ett obligatoriskt avsnitt för er som vill förstå vad är som får kaptenen att "ticka" inombords.

Chain of Command, Del 1 & 2 (S6, E10 & 11) är två episoder jag, och förmodligen många fans, också skulle rekommendera för att berika er Picard-upplevelse. Medan Cardassian-rasen inte tycks vara aktuella inför Star Trek: Picard är denna dubbelepisod något som verkligen sticker ut på grund av sin Orwellska premiss och som . Picard får nämligen sitta i första parkett i vad som bäst kan beskrivas som en utriven sida från 1984, där Picard torteras dagligen för att få fram ett falskt erkännande och som senare leder till en av de starkaste ögonblicken i Star Treks historia. Här sopas Picards diplomatiska egenskaper bort när han hamnar i klorna på en dystopisk stat som inte vill något annat än att kontrollera honom ända in i blodcellerna. Att se Picard bli förnedrad, förminskad och strippad av allt som utmärker honom som den kapten vi alla älskar är en stark TV-upplevelse och vi får tillfälle att se honom kämpa för sin själ, att inte låta sina ideal brytas ner när han väl når sin bristningsgräns. Dessa avsnitt var också en av många påminnelser om att Roddenberrys framtid inte var fullt så utopisk och mysig och ställer därmed Picard mot en oförlåtande värld som inte har råd med samma lyx, samma bekvämligheter och fredliga intentioner som Federationer så ofta tar för givet. Med andra ord är dessa avsnitt, i synnerhet den andra delen, obligatoriska Picard-avsnitt om man vill förstå sig på den politiska världen i Star Trek och Picard som person.

Förändringens vindar
Picard prioriterade sin karriär framför äktenskap och familjebildandet, vilket gör honom till en väldigt fokuserad och inriktad man - något som dock också gör honom emotionellt distanserad till människor. Han ogillar barn, föredrar professionella relationer med sin besättning och föredrar helst en boks sällskap - även när han befinner sig i den mest sexdrivna planeten i galaxen. Därmed inte sagt att han inte tillåter lite intima band i sitt liv då och då. Förutom till-och-från flörtarna med Dr. Crusher och gammaldags matiné- äventyr med förföriska Vash har Picard fått känna på det här med förändring i sitt liv. Enligt mig märks detta allra tydligast i vad jag anser vara det absolut starkaste Star Trek-avsnittet som någonsin har gjorts: The Inner Light (S5, E25).

Jag har såklart hört legenderna om detta exceptionella avsnitt, men när jag väl nådde slutet av den femte säsongen var jag ärligt talat inte beredd på den emotionella storm som var The Inner Light - ett mänskligt, vackert, hjärtslitande, optimistiskt och underbart avsnitt som på många sätt och vis... överskred tid och rum med sitt tidlösa budskap. The Inner Light kan ses av någon som aldrig har sett Star Trek i sitt liv och ändå bli berörd ända in i benmärgen. Faktum är att detta är en av två gånger som jag någonsin har gråtit till en TV-serie (tätt efter Six Feet Under). Picard sätts nämligen i ett nytt ljus när en mystisk rymdsond transporterar honom till en annan kropp, i en annan värld, i en annan tid och lyckas leva ett fullständigt liv med människor han aldrig trodde skulle älska så mycket. The Inner Light är en kärleksfull historia om att göra det bästa av en svår situation, lära sig att älska, minnas det som betytt mest för oss och föra över traditioner - det mänskligaste vi kan göra, förmodligen. Det mest definierande, mest troligt. Något som vi dessutom återser genom seriens gång när Picard försöker spela på sin numera ikoniska flöjt och spelar en melodi som varit förlorad i tidens gång. Om ni ska se ett enda TNG-avsnitt, så gör er själva en tjänst och se The Inner Light. Make it so!

I seriefinalen All Good Things, Del 1 & 2 (S7, E25 & E26) står Picard inför sin största utmaning hittills när han tvinga tänka i olika tidslinjer samtidigt för att lösa ett dödligt pussel - som bevis på att mänskligheten har potentialen att utvecklas. Självfallet är det hela orkestrerat av Q, som har valt Picard att representera mänskligheten och som leder till ett spektakulärt äventyr som sträcker sig mellan det förflutna och framtiden. Jag älskar framförallt scenen där den mystiske Q berättar för Picard att han för ett ögonblick kunde se bortom sin begränsade potential och som tittare är känner man plötsligt också av denna expanderande, vackra kosmos - i en bråkdel av en sekund.

Ändå är det seriens absolut sista tre minuter som bevisar vem Picard är som människa. Mot slutet av TNG bestämmer han sig nämligen för att spela poker med sina närmaste vänner. Det är allt. Picard har nyss varit med om en ytterst utmattande komplex utmaning som bokstavligen sträckte sig över tid och rum för att bevisa för den gudalika Q att mänskligheten har potentialen att utvecklas bortom sina fysiska förmågor, men nu befinner han sig vid poker-bordet och inser vad han har gått miste om. Han bevarar sakta minnet av Datas, Rikers, Crushers, Worfs, Geordis och Trois ansikten och önskar att han hade gjort de sällskap på det här viset för länge sedan. Babysteg kanske, men för Picard betyder det i princip i hela världen och för fansen är detta ett varmt farväl till en oförglömlig TV-familj.

Captain's log, stardate 372863.4...
... vi har nått slutet på denna genomgång av Picard som karaktär och förhoppningsvis har jag samlat de mest nödvändiga Picard-ögonblicken i denna kärleksförklaring till en mycket älskad TV-serie. Förhoppningsvis inspireras nyfikna läsare att glutta på Star Trek: The Next Generation och upptäcka en unik värld efter denna svammel. Men vad händer nu? Vad händer med Picard när Star Trek: Picard väl börjar?

Händelserna i filmen Star Trek: Nemesis har påverkat Picard starkt som person och är det sista vi ser av karaktären fram till spinoff-serien. Personligen tycker jag att detta är en riktigt medioker film, men för den som vill fästa bryggan mellan The Next Generation och Star Trek: Picard kan behöva kika på denna. Den nya seriens premiss kretsar hur som helst kring att Picard tar över familjeverksamheten på Jorden och lever ut sina pensionsdagar i ett franska vinodlingsfält, men det är något som gnager i honom. Han drömmer om Data, som ju offrade sig i bästa Spock-stil för att rädda sina vänner från undergång i Nemesis, och han drömmer om att ta sig ut i rymden igen - där han egentligen hör hemma. När en mystisk flicka letar upp honom blir det tydligt för honom att han fortfarande har ett syfte, vilket leder oss till Star Trek: Picard.

I skrivande stund har Star Trek: Picard inte hunnit få premiär i Sverige ännu, men jag måste säga att jag är ganska nervös. Det kan gå precis hur illa som helst och värst av allt kan Picard-karaktären förstöras i ett försök att tilltala en publik som aldrig varit bekant med den intellektuelle mentorn vi lärde känna för så länge sedan. Detta behöver dock inte vara något negativt i sig: jag vill såklart att fler bekantar sig med denna djupt inspirerande karaktär, att fler tar till sig Picards läror. Frågan är bara om skaparna av den nya serien förstår detta nu när karaktären har bekräftats en riktning som inte liknar The Next Generation. Om något sjuder ju denna franchise fortfarande av outforskad, spännande potential och jag hoppas att man hittar en god balans nu när Star Trek: Picard har bekräftats få en andra säsong.

Jag kommer att kika på premiäravsnittet senare i helgen, men fram tills drömmer jag mig bort till den stjärnspäckade oändligheten. Förlorar mig själv i kosmos, låter fantasin sväva iväg, stirrar in i universums öga och undra vad som väntar oss. Hur vår framtid blir. Hur vi utvecklas. Var befinner vi oss om hundra år? Tusen år? Söker vi nya hem? Söker vi ny kunskap? Kommer vi att stanna upp en vacker dag, inse våra misstag och röra oss framåt, tillsammans?

En sak är i alla fall säker. Om vi alla var mer som Picard tror jag att mänskligheten kommer att nå långt - mot stjärnorna.

Star Trek: Picard är just nu tillgänglig på svenska Amazon Prime.