Svenska
Gamereactor
artiklar

Best of: Ambilight-filmer

Till chefredaktörens enorma förtret har André Wigert rankat sina Philips Ambilight-favoriter i denna ljusstarka artikel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Bildteknikrevolutionen har nått oanade höjder. För knappt femton år sedan krävdes det minst tre stycken stora pappor (och ett barn vars enda uppdrag var att hålla i strömsladden så ingen halkade på den) för att frakta in en silvrig 32-tumsapparat med inbyggda högtalare och burken var oftast lika stor i arslet som den var bred. Strömknappen strax under fabrikatlogotypen fjädrade tillbaka med en orimligt hög smäll när man tryckte på den, och från soffan som var placerad strax fem meter bort kändes bilden något helt enorm. "Nästan som på bio", sade familjen. "Det här är precis lagom, 37 tum hade varit för mycket", tyckte familjen. Men familjen hade fel. Det kan vi nu konstatera med en dryg efterklokhet för idag finns inte någon teve som är för stor. Om ditt synfält kan registrera en vägg där vid sidan av bildskärmen så är teven för liten - så enkelt är det.

Medan apparaterna blev allt plattare och större, allt eftersom att bildteknik vässades och skärmbelysningen inledde sin revolution från klassiskt bakgrundssken till enskilt belysta bildpunkter, så hände det också grejer utanför själva ramen. Den klassiska möbeln TV-lampa slog tillbaka, i form av lysdioder på baksidan av panelen med syftet att bädda rummet i en färgförlängning av vad som visades på skärmen och samtidigt ge inbillningen av en skarpare svärta. Jag älskar det, innerligt. Det har gått så långt att en riktig Gunvald-utskällning från Petter på fräsande fly förbannad norrländska inte ens skulle få mig på andra tankar. Tevens stjärtbelysning med strålande strålar är här för att stanna - vilket en enorm majoritet av GR-läsarna höll med om här. Så även om jag bestraffas med att översätta danska recensioner av mediokra indietitlar fram till nästa mellandagsrea kommer här en lista på de fem rullar som varken du eller din ambilight kan vara utan:

Best of: Ambilight-filmer

(5) Ready Player One (2018)
Den enligt oss sjätte bästa filmen från 2018 är en orimligt vass hyllning till populärkultur förklädd som en välregisserad äventyrsrulle. Kontrasterna från den brungråa slumvärlden till neondränkt discodans och en tillfredställande vapenstorhandling gör Spielbergs senaste fullträff till en rasande bra ambi-film.

Detta är en annons:
Best of: Ambilight-filmer

(4) Eden Lake (2008)
Rysare är egentligen totalt bannlysta från ambilight-toppen, av den enkla anledningen att det ska vara mörkt i rummet. En sökande ficklampa i ett annars kolsvart rum gör att en lång ljusstråle går som ett streck i taket och förstör stämningen totalt, men Eden Lake bygger inte skräck på det sättet. Färgpalettmässigt är den identisk med The Green Inferno och Predator (grymma ambilight-filmer likaså) och av den enkla anledningen att en av mina favoritskräckisar faktiskt går hem med bakfästa ljusdioder gör att den är ett måste att se.

Best of: Ambilight-filmer

(3) Upp (2009)
Nej, det är inte någon mäktigt färggrann ballongklase som gör Up till den tredje bästa ambilight-filmen. Carls heliumprojekt blir bara till en liten lila fläck på väggen. Istället är det Disney & Pixars alltid överdrivet färgsatta kostymer, kulisser, där till och med något så banalt som en fönsterkarm kan vara klarlila som får baklamporna att stråla. Det fina är att den första halvan läggs i diffusa men ändå varma icke-färger vilket blir en härlig variation till det annars blå eller brandgula konstanta skenet till Disney-rullarna. Den sista halvtimman av Up blir dock ganska urvattnad i färgerna och därför når den inte längre än till en tredjeplats.

Detta är en annons:
Best of: Ambilight-filmer

(2) Mad Max: Fury Road (2015)
Decenniets bästa film är inte bara brandgul utanför TV-ramen, utan också läckert Hitta Nemo-blå tack vare den klara himmelen över sanddynorna. Detta ger en skön och behaglig strandkänsla vilket passar perfekt till den lättsamma, roliga Mad Max som kan skryta med de bästa actionscenerna och ett av det bästa fotot vi sett under årtiondet.

Best of: Ambilight-filmer

(1) Avatar (2009)
Ja, vad annars? Nu går förvisso Avatar i enbart gröna, blå och lila toner men sett till mängden ambi-valuta man får för pengarna kommer få filmer ens i närheten av den färgexplosion som James Camerons djungeläventyr pumpar ut. Jag själv tillsammans med de övriga entusiasterna ute i landet kan förstås inte vänta tills uppföljarna landar på Bluray, för statistiken kommer att tala sitt tydliga språk. "Åtta av tio filmtorskar väljer det ambilight-smyckade vardagsrummet" är den oundvikliga rubriken på förstasidan år 2021. Jag lovar.



Loading next content