Årets bästa filmer 2019

(10) Toy Story 4
Det fjärde kapitlet i Pixars magiska leksakssaga markerar både slutet på en era och början på ett helt nytt äventyr som involverar självmordsbenägna plastgafflar, hotfulla buktalardockor, en kanadensisk Keanu Reeves av plast och en genuint bedårande kärlekshistoria. Andys berättelse må vara slut, men Woodys historia var långt ifrån över och vi anser att filmskaparna gjorde helt rätt i att ge världens bästa animerade cowboy den final som han förtjänar. I synnerhet slutscenen på karuselltaket förvandlade oss till förvuxna lipsilar och gjorde oss dessutom sugna på fler Toy Story-äventyr. To infinity and beyond!

(09) Burning
Legendaren bakom både Peppermint Candy och Poetry berikade oss med den näst bästa sydkoreanska filmen för året, tätt i hack i häl på den sanslösa kioskvältaren Parasite. Löst baserad på ett av Murakamis verk så bjuder Burning med oss på en resa som utforskar klassfrågor ur tre olika perspektiv, alla mästerligt spelade med en skrämmande komplexitet och mänsklighet som så ofta hör sydkoreansk film till, men som här ställs på sin spets. Att enbart kalla filmen genial är att göra den en otjänst. Från början till slut är detta en perfekt orkestrerad upplevelse som griper tag om ens hjärta och engagerar sinnena på ett sällan skådat sätt. Vi på redaktionen är lyriska och Burning förtjänar verkligen sin plats som en av detta årets absolut mest träffande och uppslukande upplevelser.

(08) Den Skyldige
En av detta årets största överraskningar kommer från nykomlingen Gustav Möller som med sin debutfilm Den Skyldige ger oss en strålande thriller med snyggt och snävt manus uppbackat med en fullständigt övertygande insats från Jacob Cedergren i sin roll som Asger Holm. Med sin minimalistiska setup och sitt laser-fokuserade filmfotografi från Jasper Spanning så griper Den Skyldige tag i en med sina klor och bjuder med på en kort men ihållande och tillika frenetisk resa som knappt tillåter en att andas. Helt och hållet fenomenal från början till slut. Det är med stor spänning som vi ser fram emot Gustav Möllers framtida verk och vi spår honom en lysande framtid inom branschen.

(07) The Lighthouse
Robert Eggers gjorde ett minst sagt grandiost intåg på filmscenen med det utsökta dramat The Witch för ett antal år sedan, och det var med rejält spänd förväntan vi myste ner oss i biostolarna till hans senaste skapelse The Lighthouse. En film som likväl sin föregångare är djupt rotad i atmosfär, anspelar mycket på känslan av paranoia och använder naturen runt huvudkaraktärerna som utlösare och primärt övergripande hot för att driva narrativet framåt. Det är väldigt tydligt att Eggers tillsammans med sin bror här bygger vidare på lärdomarna från The Witch och lyfter filmupplevelsen till en helt ny nivå. The Lighthouse är rent stilistiskt bland det mest osannolikt otroliga vi beskådat de senaste åren, och det parat med den drypande, tryckande atmosfären som får en att stundtals nästan kippa efter andan gör The Lighthouse till en av detta årets bästa och mest intensiva filmupplevelser.

(06) Knives Out
Här på Gamereactor har regissören Rian Johnson fått mycket hätsk (och rättvis) kritik för sina märkliga val i utskällda The Last Jedi, men med Agatha Christie-doftande Knives Out förtjänar den kontroversielle regissören lite andrum från "The Fandom Menace". Johnson visar nämligen att han är en filmskapare vi kan räkna med i framtiden, som med en genuin lekfullhet och berättarglöd målar upp en färgstark mordgåta som fullständigt exploderar i roliga skådespelarinsatser, knivskarp humor, roliga detaljer och kaskadspyor. Knives Out värmde med sin sprakande charm likt en skön vinterbrasa och vi hoppas att Johnson fortsätter att tackla olika genrer i samma skojfriska stil.

(05) Marriage Story
Det var under fjolåret som The Squid and the Whale-regissören Noah Baumbach dundrade till med sin kanske bästa film hittills då han, Scarlett Johansson samt Adam Driver släppte in oss på insidan i ett tragiskt skilsmässogräl med allt vad det innebär. Marriage Story var känslomässigt rå, äkta, uppriktig utan att för den skull bli alldeles för diskbänksrealistisk. Den var även finstämd, originell och fylld med urstarkt skådespeleri.

(04) Once Upon a Time In Hollywood
Vi på Gamereactor antar väl att det faktiskt krävs en Tarantino för att kunna skapa en nästan tre timmar lång film om i stort sett ingenting, och ändå trollbinda oss som publik fullständigt. Once Upon a Time In Hollywood var Quentins kärleksbrev till Hollywoods guldålder (enligt honom själv) och en film så proppad av atmosfär, karaktär och identitet att det nästan blev övermäktigt under långa partier. Den hade i slutändan kanske inte jättemycket att säga och Tarantinos sätt att skriva om historien på uppskattades verkligen inte av alla, men vi älskade den - innerligt.

(03) The Irishman
I vår lyriska filmrecension av The Irishman skrev vi att Martin Scorsese fortfarande var mästaren på att måla hus på vita duken, vilket är en formulering som vi fortfarande skriver under på. Tre timmar och 30 minuter kändes som tre minuter i Scorseses genialt sammansatta och lyxigt paketerade gangsterepos, som trollband oss från första till sista bildrutan med hjälp av den heliga maffiatrion Robert De Niro, Joe Pesci och Al Pacino. Scorsese befann sig i sitt rätta regi-element med det snortajta manuset, men mest av allt älskade vi hur den sista timmen förvandlade en elektrisk återförening till ett sorgset farväl. Vi undrar nämligen om vi någonsin kommer att få se något av denna kaliber igen...

(02) Parasite
Ingen gör film som husguden Bong Joon-ho. Med världssensationen Parasite visar den sydkoreanske regissören att han med självsäker fingertoppskänsla lyckas hålla full kontroll över sin utsökt kaotiska klasskollision. Med sitt egendomliga mörker, unika sinne för humor och fast grepp om våra hjärtan innoverar Joon-ho socialsatiren och tycks operera i sin helt egna genrevärld. Så exceptionell är denna becksvarta thriller: den kryper och kittlar skönt under våra skinn och i skrivande stund slås vi fortfarande av hur väl Joon-ho vävde samman det intensiva allvaret med den märkvärdiga fyndigheten. Parasit lämnar ingen oberörd, vilket gör den till en av årets allra starkaste filmupplevelser.

(01) Joker
Vi ser den flinande clownen över hela världen och inte bara på filmaffischer. I Hong Kong, i Chile och i Libanon ser vi det utsmetade pajassminket över demonstranters ilskna ansikten, på plakat, på väggar, på blodstänkta gator. Todd Phillips har omvandlat Jokern i vår popkulturella medvetenhet med en sådan styrka och personlighet att det inte går att förneka att DC-figuren har trängt sig in i våra liv med en oförglömlig genomslagskraft. Hangover-skaparens karaktärsporträtt av Arthur Fleck var hänförande deppig och presenterades som en i mängden av utsatta Gotham-bor som smetas ut på Gothams grumliga trottoarer för att de saknar en röst till sin bubblande ilska. Bakom det gula leendet dolde en magnifik Joaquin Phoenix en djup frustration som i bästa Taxi Driver-stil drev oss rakt ner i ett lika fasansfullt som frälsande fördärv. Samma stund som Arthur konfronterade idolen Murray visste vi att vi hade att göra med en mycket speciell filmhändelse. Upptrappningen till den strålande sista akten sjöd av intensiva kyla och frätande ilska och dess angelägenhet gjorde att filmen vägrade släppa taget om oss. Phillips vision för den mentalt instabile clownen var storslagen på alla sätt och vis och visade att man kunde göra något fräscht av serietidningsgenren efter all den lättsmälta Marvel-gegga vi har matats med de senaste åren. Faktum är att Todd Phillips Joker-tolkning var mer än bara en blodig serietidningsfilm: det var en vuxen, ärlig och brutal berättelse som vågade gå sin egen väg och är en film vi på Gamereactor sent kommer att glömma. Det är med andra ord ett sant nöje att kora detta vilda hantverk till den absolut bästa filmen år 2019.