Årets Besvikelse 2019

(5) Rune 2
Prey-gubbarna borta på Human Head både nyskapande och höll sig inom ramarna för vad actiongenren huserade rent allmänt när de för 19 långa år sedan släppte lös det första Rune. Strålande vikingadöd med allt vad skickligt sammansatt mekanik och snygg grafik innebar erbjöds och idag står sig Rune som en actionklassiker som vi här på Gamereactor minns med värme. Tvåan? Herregud vilken sörja. Efter att ha fått det mycket lovande Prey 2-projektet nedlagt av utgivaren Bethesda lade Human Head allt krut på Rune 2 som efter drygt fyra års utveckling släpptes i ett skick som på flera sätt än ett kändes skamligt, pinsamt... Patetiskt. Fult, trögt, tunt, trasigt och hopplöst töntigt får lov att sammanfatta årets femte fetaste besvikelse för vår del.

(4) Rage 2
Rage delade, när det kom för vad som känns som en smärre livstid sedan, upp oss i två läger. Vissa uppskattade det, medan andra menade att det var en platt upplevelse, helt utan substans i en jämnbrun skrud. Så när tvåan väl landade i våras, hoppades vi att detta skulle vara åtgärdat. Men trots en underhållande actionfest där det mest meningsfulla var att skjuta på allt som rör sig, och en kuliss som såg ut att ha varit hinken till en magsjuk färgpalett, var det samma lika. Visst, det fanns en viss tillfredställelse i att låta puffran tala och slitas bort i någon timme, men när det begynnande adrenalinet lagt sig, var det precis som föregångaren; rätt platt, lättsamt och utan större fokus på annat än striderna. Vilket gör oss rätt besvikna.

(3) Grid
För elva år sedan krossade Codemasters all konkurrens (inom arkadracinggenren) när de dundrade ut Race Driver: Grid. Snillrik form av variation, massor av atmosfär, variation och karaktär i kombination med superb bilfysik och strålande körkänsla (för att inte tala om den otroliga grafiken) gjorde det till en vinnare. Och ja, just därför var vi såklart larvigt förväntansfulla på uppföljaren, som släpptes för ett par månader sedan. Tyvärr var det inte ens i närheten av lika genombra som föregångaren utan snarare än ett rätt plågsamt tråkigt hafsverk där ingenting stämde. Fysiken var platt, stel och fartkänslan var genomgående katastrofal. Tillkom gjorde urtrista banor, avsaknaden av skillnad mellan bilarna i de radikalt olika klasserna samt semiful grafik.

(2) Ghost Recon: Breakpoint
Det känns som att Ubisoft i rask takt blivit både lata och defensiva. Efter succéerna med The Division och Ghost Recon Wildlands, var det som att de beslutade sig för att kopiera dessa spel istället för att hitta på nya inslag. Det här märkes tydligt i Ghost Recon: Breakpoint, som redan från start kändes tomt och övergivet. Visst var världen stor, men vad hjälper det när vi inte ville spendera någon tid i den. Detta hjälptes heller inte upp av att tekniska tillkortakommanden också hade hängt med och i slutändan kändes det bara som att Ubisoft ville leva på gamla meriter. En djup besvikelse för oss på redaktionen som hoppats på fartfyllda äventyr ihop, men nu hoppas vi bara att Ubisoft lär läxan till framtida live service-titlar.

(1) Anthem
Bioware, hur går det för er idag - egentligen? Hur mår ni? Det var frågan många av oss utbrast efter ett par timmar med Anthem. Det påkostade spektaklet som skulle utmana Destiny 2 föll plattare än en pannkaka på.. något annat väldigt platt. Anthem är i grunden inte dåligt. Det är kul att flyga omkring som själva Iron Man och designa sin rustning själv. Det är utformningen av spelvärlden och strukturen på uppdragen som gör att Anthem mer känns som att slösa tid än någonting annat. Fienderna är tråkiga. Världen är tråkig. End game är tråkigt. Uppgradering är tråkigt. Anthem är inte roligt att spela, även om det ser ut som det på ytan.