Decenniets 30 bästa spel (3)

(10) Journey
Med Journey bevisade That Game Company en gång för alla vilket otroligt begåvat gäng utvecklare de verkligen är och när vi sammanfattar det senaste decenniet råder det inga som helst tvivel om att detta är et av de mest märkvärdiga spelupplevelserna vi haft de senaste tio åren. Från de där första, försiktiga, stegen där ute i öknen, via katakomber, grottor, bergskanter vidare in i snöstormen där vi plötsligt vandrade runt ett istäckt klipphörn och möttes av en annan spelare, som precis som vi gärna ville ha sällskap på det som återstod av resan. Journey var vackert, unikt, spelmekaniskt finurligt, finstämt, spelade fiol på våra känslosträngar och stannade kvar i våra kollektiva medvetanden.

(09) God of War
Det hade kunnat vara vilket spelintro som helst. Vi ser en skäggklädd karl som yxar ned ett träd. Bandagebindningen på en av underarmarna släpper något och han blir tankspridd för en stund innan han rättar till det. Nu var det inte vilket spelintro som helst utan det till God of War. På knappt två minuter lyckades Santa Monica få varenda fan av spelserien att vrida sig i känslomässigt överflöd, för Kratos ärr som han försöker dölja representerar inte några heroiska slag eller mäktiga erövringar - utan ånger för hela hans förflutna och vi som känner honom vet precis vad det är han tänker på. Men God of War gjorde mer än att bara spela på fanskarans förflutna med sin kära antihjälte, för regissörsfavoriten Corey Barlog var tillbaka och den här gången hade han något helt annat än huvudlös gudaslakt att berätta då han sedan det tredje spelet i serien gått och blivit pappa. Delvis tack vare detta fick Kratos ett helt nytt känsloregister, en son vid sin sida och spelbarheten var nu mer intim och kraftfull, helt annorlunda mot vad vi tidigare sett men samtidigt kändes det också mer rätt än någonsin. Santa Monica lyckades pånyttföda sin bödelspelserie på ett så spektakulärt sätt att vi alltid kommer att tala om den. En tidlös klassiker, som vi garvat åt, fällt tårar till, och fått så mycket gåshud att vi sedan dess är känslomässigt urdruckna.

(08) Mass Effect 2
Få inledningar i spel har varit så brutalt ultrasmaskiga och känslomässiga som i Mass Effect 2. Shepard dör efter bara några minuter och allt vi kom att älska från det första spelet krossades på ögonblick. Där startade resan som endast kan beskrivas som Biowares absolut bästa spel. Mass Effect 2 blev en modern klassiker över en natt tack vare snillrik design, otroligt välskrivna karaktärer, indragande berättande och ren och skär spelglädje. Det kan möjligtvis vara ett av de absolut bästa rollspelen som någonsin gjorts och definitivt ett av decenniets bästa spel.

(07) Portal 2
Av de spel som Valve har släppt ut i världen så är det inte Half Life-duon som Gabe håller varmast, utan Portal 2. Hur vi själva ställer oss till det låter vi vara osagt för stunden men om man enbart ser till det senaste årtiondet så har han förstås rätt. Att göra en uppföljare till något så originellt, välskrivet, finurligt och fullständigt unikt som original-Portal var måste ha varit bland det mest prestationsångestframkallande som en spelstudio någonsin gjort, men Valve svarvade rätt på alla sätt och visade att det innovativa originalet minsann kunde få sällskap av något ännu finurligare, roligare, och mer välregisserat om det nu ens var möjligt. Pusslen hade nu byggts ut från samma grundkoncept utan att på något sätt kännas som trötta eller oinspirerade och den nya karaktären Wheatley borrade sig djupt in i våra hjärtan utan någon som helst respekt för de andra som trängdes därinne. Vi kan motivera det briljanta, det magiska i Portal 2 i en hel artikel om det så skulle krävas, men någonstans räcker det att säga att tvåan fick ettan att kännas som en ren prototyp.

(06) Dark Souls
I en tid då det verkade som om alla spel gick mot att bli lättare och lättare för att tilltala en publik som inte hade tid med sånt tjafs som "att läsa manualen" eller "lära sig", valde From Software helt motsatt väg. Efter att ha provat sig fram med det fenomenala men opolerade Demon's Souls vände de upp och ner på spelvärlden med Dark Souls. Vi slet och kämpade, men Dark Souls vägrade envist att belöna tjurighet. Istället belönade det tålamod, uppmärksamhet och eftertanke. Vem som helst kan lära sig att besegra Anor Londos legendariska väktare Ornstein och Smough eller den brutalt våldsamma Manos. Det gäller bara att man lär av sina misstag och aldrig ger upp. Redan där etablerade From Software en helt ny genre, även om de egentligen bara gick tillbaka till en gammaldags, klassisk spelstruktur. Men det som gjorde Dark Souls till ett så enastående spel var också den vansinnigt genomtänkta spelvärlden, den påtagliga atmosfären och den fläckfria spelkontrollen som alltid såg till att varje förlust var ditt eget fel.

(05) Super Mario Galaxy 2
Vad som höjer Super Mario Galaxy 2 från sin redan perfekta föregångare är att den, omöjligt men sant; lyckas triumfera sett till både perfekt plattformsparty som lättillgängligt mästerverk. Vi trodde på förhand att det skulle bli en uppföljare som, på sin höjd, stod sida vid sida med förlagan. Men ack så fel vi hade. Fröken Peach lyckades ännu en gång bli kidnappad och ännu en gång var det Mario som satte efter henne. Och detta genom plattformar, två- som tredimensionella, sprakande miljöer den ena helt olik den andra och mängder av Nintendo-mys. Vi pratar, trots en något högre svårighetsgrad, ett mer ett-till-ett hoppande som inte bara bjuder in, utan även gör det till ett av detta decenniums främsta äventyr tillsammans med den hyperaktiva rörmokaren (& Co).

(04) Grand Theft Auto V
När bröderna Houser och deras 1000 man (!) starka superteam berättade för en samlad presskår att spatiala spelmoment skulle vara själva huvudaspekten, honnörsordet, för del fem i världens mest sålda actionspelsföljetong - Var det många av oss som började klia oss på fontanellen. Spatiala vaddå? Ett par år senare var det dags för Grand Theft Auto V att rullas ut på spelhyllorna och det blev snabbt uppenbart att Housers ultraambitiösa vision hade fört genren och spel som underhållningsform flera år in i framtiden. För de spatiala värdena i detta mustiga gangsteräventyr innebär ju, som vi alla vet, att den hysteriskt detaljerade, enorma spelvärlden som Mike, Trevor och Franklin röjer loss i, lever och frodas oavsett om vi är på plats eller inte. Den känslan är hela tiden närvarande i GTA V och det är verkligen ingen enkel sak att programmera. Just därför finns det i stort sett inget annat open world-spel som ens är i närheten av atmosfären i GTA V. Tillkommer gör det tredelade berättandet med storytrådar, manér och vinjetter som vävs ihop på ett sätt som redan 2013 skåpade ut all tänkbar konkurrens. Idag, sex och ett halvt år senare är detta odödliga mästerverk dessutom precis lika bra.

(03) The Witcher 3: Wild Hunt
Det känns nästan overkligt att skriva det idag, men när The Witcher 3: Wild Hunt släpptes för fyra år sedan var CD Projekt Red inte alls den fantastiska utvecklaren de är idag och var inte alls samma gigant. Visst hade de gjort två bra Witcher-spel tidigare och visst hade de GOG, men det var med denna enda titel, en stor respekt för spel-communityt och en vilja att göra ett osedvanligt kompromisslöst rollspel de på allvar blev den gigant de är idag. Och det är inte svårt att förstå varför, Geralts senaste (men förhoppningsvis inte sista) äventyr hade ganska precis allt, där till och med en sådan sak som sidouppdragen var fenomenalt välskrivna och där expansionerna var tillräckligt bra för att spöa de flesta fullpristitlar. Kort sagt ett sådant brutalt och skoningslöst välgjort mästerverk att vi inte tvekade att peta in det på medaljplats över decenniets bästa spel.

(02) The Legend of Zelda: The Breath of the Wild
Nog för att Zelda alltid stoltserat med namn nästa lika vackra som undertecknads fritänkande frisyr när denne nyss gått upp ur sängen, anspelade inte bara Breath of the Wild på dess skådeplats, utan även spelet som på allvar omdefinierade (och utmanade) Zeldas anrika, älskade konventioner. Inte nog med en magiskt designad spelvärld (uppmålad i ett kreativt inferno av charm), som för första gången rörde sig i en helt öppen sådan, utan det kan mycket väl ha varit den perfekta mixen. Rollspelselementen kändes aldrig krystade eller överdrivna, varje atom hade ett syfte och tjänade inte bara som utfyllnad och tempot i flöt på i utopisk harmoni. Tack vare att spelet behandlade resten av sagan om Zelda inte som avlägsna händelser, utan genialiskt insydda i berättelsen, de näst intill mest perfekta pusslen vi någonsin sett och att allt var inslaget i ren och skär magi, gör att vi anser The Legend of Zelda: Breath of the Wild, utan någon som helst tvekan, vara ett av decenniets bästa spel.

(01) The Last of Us (De senaste tio årens bästa spel!)
År 2013 tog spelmediet ett stort steg framåt sett till berättande, perfekt porträtterad mänsklighet och harmoni mellan spelmekanisk design och generell ton. De två spelen som nästan på egen hand stod bakom detta stavades The Walking Dead: A Telltale Series samt det postapokalyptiskt underbara The Last of Us, signerat Uncharted-folket borta på Naughty Dog. Historien om Joel och Ellie var inte bara det årets överlägset mest märkvärdiga upplevelse, det var en stilstudie i snillrik design, homogent berättande proppat med verkliga känsloyttringar samt den kanske mest gripande avslutningen i spelhistorien.

The Last of Us står sig som det första riktiga exemplet någonsin i spelhistorien där ett moget, intelligent, mörkt, homogent, väl genomtänkt och framförallt berättarmässigt perfekt, interaktivt tema delges utan tillstymmelse till exposition. Här finns inga panikartat genererade story-hjälpredor som ljudfiler eller obligatoriska textdokument som ger spelaren viktig backstory. Allt har en mening, alla moment spelar en viktig roll. Det finns en sensmoral och ett djup här som så gott som alla andra spel saknar. Det finns subtilitet och empati i berättandet som gör The Last of Us till något väldigt, väldigt speciellt. Många spelare har sedan länge beslutat sig för att mäta hur bra berättandet i spel genom att betygsätta mellansekvenser samt kommentera vad huvudpersonen har att säga under tiden som man spelar. Även vi här på Gamereactor har under många år gjort detta men i och med The Last of Us tog Naughty Dog ett mycket viktigt kliv rakt fram i framtiden vad det gäller narrativ i spel som underhållningsform och detta gör att vi korar Naughty Dogs mästerverk till det gångna decenniets överlägset bästa spel.

Här hittar du del ett och del två av denna lista.