Vi summerar årets serietidningsfilmer

Med några få undantag var fjolåret ett ganska så hopplöst år för serietidningsfilmer. 15 filmer släpptes totalt och i år var det ännu fler filmer som släpptes. Flertalet av dem var usla men nog fanns det också ett par guldkorn i år och nu ska vi summera dem alla från sämst till bäst!

(16) Hellboy
Det var med en stor entusiasm som vi såg fram emot nyinspelningen av Hellboy som skulle bli både barnförbjuden och inneha David Harbour i huvudrollen. Men det går inte att att beskriva filmen som något annat än ett haveri. Det fanns verkligen ingenting i Hellboy som fungerade. Humorn var malplacerad och var inte rolig en endaste gång och handlingen var inte originell för fem öre och när det återstod en halvtimme hade vad som helst varit roligare än att se färdigt filmen. Tvätta, diska, byta blöjor - ja, vad som helst hade varit mer underhållande än att se färdigt denna soppa som står sig som årets kanske sämsta film (och en av decenniets).

(15) Invader ZIM: Enter the Florpus
När Invader ZIM tog steget från serietidning till TV-serie berömde många kritiker serien för dess humor, manus och animation. Därför är det inte så underligt att det har fortsatt skapas filmer och TV-serier baserade på serietidningen, däribland Invader ZIM: Enter the Florpus som släpptes på Netflix i år. Filmen var dock allt annat än rolig och består endast av skrikande karaktärer som får tittaren att vilja strypa dem vid första ögonblick man ser dem. Vi har mycket svårt att se att filmen ens skulle mottas väl av en yngre publik.

(14) The Kitchen
Serietidningen The Kitchen var en relativt trevlig sådan som sträckte sig över åtta nummer. I år gjordes en filmatisering av filmen med Melissa McCarthy, Tiffany Haddish och Elisabeth Moss i huvudrollerna som fruar till gangsters som måste ta över deras verksamhet efter att de blir arresterade och åker in i fängelse. Varningsklockorna började dock ringa redan när McCarthy på förhand berättade att de tagit många kreativa friheter med filmen. Vi kan väl säga redan nu att du ska hålla dig långt ifrån den här rullen som för tankarna tillbaka till Suicide Squad som bara känns som en enda lång musikvideo. Var femte minut spelas nämligen en ny låt som ska sätta en häftig prägel på filmen (bra musikval, dock) men det förstör flytet något otroligt. Något som egentligen inte spelar någon roll eftersom manuset aldrig fungerar till att börja med.

(13) Dark Phoenix
Sedan Fox började om på ny kula med X-Men: First Class har deras filmserie om X-Men varit en ordentlig bergochdalbana rent kvalitetsmässigt. X-Men: Days of Future Past var exempelvis en fantastisk film medan X-Men: Apocalypse fick motstå rejäl kritik, men med Dark Phoenix levererade de en så usel film att Henric (som var den enda från redaktionen som såg filmen på bio) att vilja lämna biografen och frågade sig själv om detta kan ha varit den sämsta filmen om X-Men någonsin (ja, The Last Stand är nog inte den värsta). Berättelsen var totalt genomusel och behandlade inte Dark Phoenix-berättelsen med omsorg alls. När Mystique dessutom spottar ur sig att de kanske borde döpa om X-Men till X-Women eftersom de verkar göra mer nytta än männen begravde vi våra ansikten i händerna. Bortsett från Hans Zimmers musik fungerade ingenting i den sista berättelsen om X-Men och vi glädjer att de hädanefter står under Kevin Feiges kontroll.

(12) Justice League vs. the Fatal Five
På förhand kändes det som en kul idé att DC ville skapa en film med samma animationsstil som TV-serien från början av 2000-talet. Men i själva verket kom man inte långt med denna nostalgiska känsla utan levererade istället en vedervärdig film som vi redan har glömt. Dessutom var uppsättningen av hjältar så urbota tråkig (ingen Hal Jordan, Barry Allen, J'onn J'onzz eller Kendra Saunders). Framför allt var dock manuset så fruktansvärt ointressant och än en gång är det Sam Liu som regisserat filmen och det är på allvar dags att sparka honom från alla framtida projekt. Han har fått flera chanser än någon annan och det slutade fungera för länge, länge sen.

(11) Reign of the Supermen
Förra året släpptes filmversionen av Death of Superman (som var en okej filmatisering) och det var väl inte så konstigt att man därefter skulle göra en filmversion av hjältens återuppståndelse. Reign of the Supermen var dock allt annat än en okej film som var så ofokuserad och flera ändringar av serieförlagan gjordes framåt slutet för att passa bättre in i DC:s animerade filmuniversum. Ändringar som däremot föll mycket platt. Precis som med förra titeln är det åter igen Sam Liu som regisserat och vi avstår därför från att göra ytterligare kommentarer.

(10) Wonder Woman: Bloodlines
Vi har länge önskat att DC vågade satsa på flera animerade filmer som inte består av Batman eller Superman, och det verkar som att de nu också börjat tänka på detta. Efter att Wonder Woman hade premiär 2017 har karaktären nått en helt ny publik och i år släpptes den animerade filmen Wonder Woman: Bloodlines. En film som inte var lika hopplös som de två tidigare filmerna på listan, men som ändå inte var en bra film. Romansen mellan Diana och Steve var otroligt krystad och likt Clark och Lois i Man of Steel ska vi som publik bara acceptera att det är dem eftersom de ska vara med varandra. Men det funkar inte om där inte finns någon bra karaktärsutveckling och kemi. Filmen ska dock ha cred för en ganska så underhållande slutstrid med Medusa, men i övrigt finns här inte mycket att hämta. Kan det, åter igen, ha med Sam Liu som regissör att göra?

(9) Teen Titans Go! Vs. Teen Titans
Förra året överraskades vi rejält av Teen Titans Go! To the Movies som innehöll många klockrena skämt som nådde hem till såväl yngre som äldre publik. I år släpptes uppföljaren som uppenbarligen har inspirerats av succéfilmen Spider-Man: Into the Spider-Verse. Här slås Teen Titans Go ihop sig med andra Teen Titans från olika universum för att besegra Trigon. Tyvärr var inte detta en lika fenomenal rulle utan misslyckades istället på flera håll att leverera roliga skämt. Det var inte framåt slutet som vi fnissade rejält åt Trigons transformering till ett ännu större monster men i övrigt var detta en ganska så blek film, men som ändå kan gå hem hos yngre tittare.

(8) Men in Black: International
Som vi förklarade när vi presenterade årets 10 sämsta filmer så var Men in Black: International verkligen inte en bra film. En otroligt livlös film som inte bjöd på en intressant berättelse för fem öre och en twist som inte var särskilt överraskande överhuvudtaget. Hade det inte varit för Chris Hemsworths och Tessa Thompsons charm hade denna film sett en betydligt lägre plats. Men in Black är en dålig film rakt igenom och fastän vi redan glömt det mesta från den (tack och lov!) så hade de minnen som vi har kvar av den behövts raderas omedelbart.

(7) Captain Marvel
Då Captain Marvel är Marvels kanske starkaste karaktär (beroende på hur man ser på det) förväntade vi oss något väldigt bra utav detta. Hon skulle ju verkligen behövas för att besegra Thanos efter att han eliminerade halva universum i Avengers: Infinity War. Hon fick i och med sin fristående film däremot inte en reko start utan står sig istället som bland de mest mediokra filmerna som Marvel Studios producerat. Tråkig skurk, tråkig twist, tråkiga strider... ja, det summerar väl det hela ganska så bra? Trist, men sant.

(6) Batman: Hush
Jeph Loeb överträffade verkligen sig själv när han 2002 släppte berättelsen Batman: Hush som introducerade en helt ny skurk till Batmans fiendegalleri och som samtidigt grävde djupare i Bruces relation med Selina. Filmen var dock inte helt lojal till serieförlagan och de ändringar som gjordes passade inte alltid in så väl och förändrade istället berättelsen radikalt. Vad som däremot fungerade bra var just Batman och Catwomans relation men vi hade ändå önskat att den fick lite mer utrymme i filmen. Denna film är dock ett bra bevis på att det går att göra okej (eller bättre) filmer när Sam Liu inte är involverad. Take note, Warner Bros.

(5) Shazam!
Då Billy Batson varit en av kärnmedlemmarna i Justice League sedan man började om på ny kula med New 52 kom det knappast som en överraskning när DC avslöjade att en film om Shazam var på väg. Vi var på förhand inte så hoppfulla (delvis på grund av DC:s tidigare filmer) och efter att ha sett filmen kan vi också konstatera att detta inte var mer än en okej film. Den var stundtals riktigt rolig och Zachary Levi var verkligen fenomenal i rollen som Shazam. Däremot var Mark Strongs skurkkaraktär Dr. Sivana makalöst ointressant och slutstriden fick oss att vilja spola fram till slutet.

(4) Spider-Man: Far From Home
Vi älskade, verkligen tokälskade, Spider-Man: Homecoming och vi har underhållits rejält av Spider-Mans närvaro i Marvels cinematiska universum sedan han gjorde entré i Captain America: Civil War. Att vi därför såg fram emot Spider-Man: Far from Home kommer knappast som en överraskning. Dessvärre var inte uppföljaren en så bra film som vi hade hoppats på och åsikterna huruvida bra den faktiskt var går isär ganska så rejält här på redaktionen. Vi gillade Mysterio och Peters känsla av att behöva ta ett ännu större ansvar efter händelserna i Avengers: Endgame. Vi anser däremot inte att det var en bra idé att basera filmen på en skolresa som för det mesta var fullständigt ointressant och sövande. Men det fanns flera härliga scener som fick våra hjärtan att bulta lite fortare, men för att inte kliva in i spoilerterritorium avstår vi från att kommentera dem. Ni som sett filmen kan nog tänka er vilka scener vi syftar på.

(3) Batman vs. Teenage Mutant Ninja Turtles
En film med Batman mot Teenage Mutant Ninja Turtles? Pass, tänkte vi. Därför gladdes vi något otroligt över att vi blev motbevisade. För tro det eller ej, men detta är en riktigt bra film som kommer tillfredsställa så väl Batman-entusiaster som älskare av Teenage Mutant Ninja Turtles. Filmen innehåller de mest välkända skurkarna som The Penguin, The Joker, Shredder, Mr. Freeze och många fler, samtidigt som hjältarnas olikheter resulterar i en fräsch och underhållande berättelse. Sköldpaddornas komik höjer verkligen filmen till en hög nivå och gör att filmen på så vis passar hela familjen. Och självklart bjuds det på pizza!

(2) Avengers: Endgame
Elva år... I elva år har Marvel byggt och byggt för att kulminera i en gedigen final där alla hjältar samlas för att besegra den galne titanen Thanos. Avengers: Infinity War var en lysande superhjältefilm och Avengers: Endgame var långt ifrån en besvikelse. The Leftovers-känslan var ett modigt och genomtänkt koncept att bygga den första akten på för att skapa en känsla av hopplöshet där vi verkligen kunde sympatisera med de överlevande och deras försök att gå vidare. Att inse att de inte kunde vinna den här gången och att livet måste gå vidare, på något sätt. Som vi nu vet kom kampen att hitta ett sätt att återställa allt som det en gång att gå vidare och det hela avslutades med en grandios slutstrid som fick flera av oss att gråta. Dels av glädje, fanservice och mäktiga scener men även av sorg. Alan Silvestris ljudspår var dessutom utsökt som gav scenerna något extra. Vi kommer sent glömma denna resa och det ska bli intressant att se om Marvel någonsin kommer kunna göra om detta.

(1) Joker
Kritiken och skepticismen var total när Warner Bros utannonserade en fristående film om The Joker. Varför i hela friden skulle de satsa på detta när deras DC-filmer havererat fullständigt? När fler detaljer om filmen letade sig ut på nätet och Joaquin Phoenix bekräftades vara klar för rollen som The Joker växlades dock våra tvivel till en enorm nyfikenhet, och vi tror att vi är långt ifrån ensamma om det. Idag kan vi med säkerhet säga att Joker är årets bästa serietidningsfilm och kanske en av årets bästa filmer också (det får ni upptäcka i en annan artikel). Todd Phillips hade en intressant vision om hur Arthur Fleck kastades åt sidan i ett samhälle som inte vill hjälpa de som blivit ignorerade. De som samhället sparkat och spottat på för att sedan dö utan att någonsin bli ihågkomna. Joaquin Phoenix var utomordentlig i rollen som Arthur Fleck och gestaltade en djupt deprimerad och skadad karaktär med bravur och vi kommer knappast bli förvånade om han (nog på tiden) vinner en Oscar för sin rollprestation. Joker var en mogen och uppfriskande serietidningsfilm som revolutionerade genren och som visade oss att de bästa filmerna inte nödvändigtvis behöver handla om en hjälte, och att de verkligen inte behöver följa den typiska ursprungsberättelsen som framåt slutet kulminerar i en uppgörelse mellan det onda och det goda.