Kim Orremark:
Star Wars Jedi: Fallen Order
Precis som många andra på redaktionen har jag spelat Star Wars Jedi: Fallen Order som besatt. Respawn lyckas med bedriften att punga ut ett bra äventyrsspel med massor av Star Wars-atmosfär när de blandar genrer och mekaniker från det senaste decenniet. Det är absolut inte perfekt (ibland känns det som att spelet hade behövt en månad eller två till på sig i fabriken) men det är utmanande, tillfredsställande och framförallt roligt att spela. Respawn visar verkligen att de kan behärska mer än bara supertighta multiplayerspel och jag hoppas innerligt att de hinner få ur sig en uppföljare till Fallen Order innan EA blir av med licensen.
Mikael Sundberg:
Pokémon Shield
Visserligen har det blivit en hel del Shenmue III den här månaden, men allra mest har jag faktiskt spelat Pokemon Shield, och femton timmar den första helgen säger en del om hur beroendeframkallande det är. Efter flera år av Pokemon Go och då det för första gången har någon sorts teknisk standard (jag har sedan länge inte kunnat stå ut med den superlågupplösta 3DS-skärmen) ville jag hoppa på redan från start. Och jag har haft väldigt kul i den låtsasbrittiska regionen. Tillsammans med min brinnande kanin har jag utforskat både små pittoreska byar och vandrat fram och tillbaka över öppna landskap, i jakten på en pokemon som bara dyker upp i dimmigt väder. För att sedan få veta att det bara förekommer senare i spelet, jahaja, tack för den. Jag kan konstatera att de flesta av mina favoriter ändå finns på plats, och så är det många intressanta nykomlingar. Den absolut bästa måste ju vara Sirfetch'd - snacka om att göra något kul av en väldigt bortglömd sort. Purjofågeln är helt plötsligt badass.
André Lamartine:
Days Gone
Jag har spelat detta tidigare, men jag har alltid lagt det på hyllan så fort något annat spel har fångat min uppmärksamhet och nu när jag började röra mig tillbaka till mina typiska tidsfördrivare (som Gwent) insåg jag att jag faktiskt saknade zombieapokalypsen lite. Visst känns genren stel vid det här laget, men det är något visst med SIE Bend Studios ursnygga och mysiga MC-saga. Det är märkligt avslappnande att köra på "freakers" likt bowlingkäglor med min trofasta båge, köra runt i Oregons skogar för att peppra ner hjortar och kasta stenar mot aggressiva zombiehorder från ett säkert avstånd. Jag gillar också hur mycket hjärta det finns storyn och upplägget hittills, hur klyschigt det än må vara, och även om Deacons skrikiga röstskådespel har tendensen att paja flera dialogscener gillar jag faktiskt huvudpersonens växande resa. I skrivande stund längtar jag efter att sätta mig på min skruttiga skräphoj och fortsätta mina post-apokalyptiska eskapader.
Petter Hegevall:
Half-Life 2
För mig var det självklart att jag skulle dundra igång Valves 15 år gamla mästerverk i samma sekund som kommande VR-titeln Half-Life: Alyx visades upp, för jag visste att mitt sug efter att återse världens strävaste forskare skulle bli för stort för att kunna hålla mig borta. Jag tillbringade cirka 14 timmar i City 17 innan jag för nionde gången bevittnade slutet och även fast det passerat hela 15 år är det förbluffande hur väl Half-Life 2 står sig och hur otroligt underhållande, varierat, minnesvärt och framförallt utmanande det är. Att vi inte fått ett nytt spel sedan Episode 2 (12 år) känns på flera sätt direkt sorgligt med tanke på hur oförskämt skickliga Valve är på att vända upp-och-ned på inarbetade begrepp från denna specifika genre, och hur snillrika de är på att variera adrenalinstinn action med lugna, atmosfäriska inslag av utforskande och pussellösande. Gordons andra mardröm förblir ett av tidernas absolut främsta spel och jag längtar just nu ännu mer efter Alyx, om det nu ens var möjligt till att börja med.
Johan Vahlström:
Fire Emblem: Three Houses
Årets bästa spel? Efter att ha spelat en tredjedel är det svårt att inte lägga till spelet i den konversationen. Jag har nästan kommit till slutet av berättelsen sedd från den blå sidan och visst skulle det gå att sluta när jag spelat klart denna del av spelet, berättelsen har ju blivit berättad. Men suget över att få se de två andra sidornas perspektiv är väldigt lockande. Jag tycker att utgivarna ska ha beröm för att ha bakat in tre berättelser i samma spel. Detta hade lika gärna kunnat släppas som tre olika titlar, Fire Emblem: Three Houses Blue, Red and Yellow (á la Pokémon), men nä, här får du tre gånger säkert 60+ timmar av speltid. Jag har lärt känna de blå lejonen och det är ju nåt som Fire Emblem-serien alltid varit bra med, att utveckla karaktärer och få samtliga att kännas intressanta. Jag ser mycket fram emot hur denna story slutar och att sedan spela allt igen, två gånger till.
Henric Pettersson:
Star Wars Jedi: Fallen Order
Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag gillade Fallen Order. Jag minns när jag satt på en väntstation med ett grisigt, högljutt ungdomsgäng ett par meter ifrån mig. Med mobilen liggandes horisontellt i händerna försökte jag stänga ute oväsendet och kikade då på E3-uppvisningen av spelet, och det såg inte särskilt bra ut. Med en ordentlig dos skepsis väntade jag mig en monumental flopp men när recensionerna dök upp på nätet och flera fina betyg gavs ut så väcktes ett intresse. Därför passade jag på att utnyttja min Origin Access-prenumeration och började spela samma kväll. Något jag inte ångrar. För trots att Cal Kestis är en mycket blek protagonist och att handlingen har svårt att fånga mitt intresse så har jag under november månad haft mycket svårt att slita mig från spelet. Faktum är att jag älskar blandningen av Dark Souls och Tomb Raider och jag gillar dessutom att striderna känns inspirerade av Batman: Arkham Asylum. Jag tänker dock inte gå så långt att jag tänker samla allt från spelet och nå 100% men jag är glad att Star Wars Jedi: Fallen Order blev en så stor överraskning. För mig är detta kanske till och med årets överraskning och jag råder dig att lira det, om du inte redan gjort det. Detta var precis vad som behövdes för att väcka mitt, idag ganska så svala, intresse för Star Wars.
Andreas Blom:
Pippa Funnell : Ranch Rescue
Efter att jag spelat igenom Take The Reigns ett antal gånger hoppade jag på Jonas rekommendationer över till uppföljaren Pippa Funnell : Ranch Rescue och mycket riktigt har det varit till och med ännu mer underhållande. Jag har räddat Pippas fina hästgård genom att mocka extra mycket, kamma hästarnas ryggar extra mycket samt burit väldigt mycket hö. Jag gillar att bära hö, det påminner mig om när jag på fritiden bär väldigt mycket sågspån till mina kaniner. Jag äger många kaniner, har dem i en garderob, hemma (såklart). Älskar Pippa, älskar mina kaniner.
Johan Jolin:
Slay the Spire
Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen i äventyr som hårt straffar mig när jag dör. Ett litet snedsteg och vips så var jag tillbaka från början. Den tröttsamma cykeln får mitt redan begränsade tålamod att försvinna snabbare än jag hinner sluka en chipspåse på valfri fredagskväll. Men varje gång jag knockas tillbaks till tornets botten i Slay the Spire reser jag mig för att snabbt konstatera att det blir en runda till. Innan jag vet ordet av det har jag hunnit spela in på morgonkvisten. Jag har varit ohälsosamt beroende. Lyckligtvis fick jag en välbehövd paus med hjälp av senaste Pokémon men jag längtar tillbaka till spiran och alla dess fantastiskt hemska invånare. Slay the Spire har redan varit ute ett tag till PC men dagen då allt nytt material även flyttar in till Switch-versionen kommer jag spela in på morgonkvisten ett bra antal gånger till.
Adam Holmberg:
Xcom 2
Xcom är en serie jag fallit hårt för sedan Enemy Unknown som släpptes 2013 och jag kände nyligen begäret att starta en ny omgång av Firaxis oförlåtande uppföljare. Turbaserad strategi när den känns som tyngst där varje val kan ha ödesdigra konsekvenser och varje soldat kan förloras när som helst. Det bästa är såklart att ta en handfull av krigare, döpa dessa efter sina bästa vänner och sedan se hur dessa klarar sig mot de invaderande utomjordingarna erövrat världen. Xcom 2 och dess fokus på att försöka driva en gerillarörelse ger oss också en massa bollar att försöka hålla i luften så stressfaktorn är hög. Men jag älskar ändå spelet fruktansvärt mycket.
André Wigert:
Pokémon Sword
Det spelar inte någon större roll att animationerna är bristfälliga, att intrigen är papperstunn och anpassad till mycket små barn. Det spelar heller inte någon roll att de flesta av de nya fickmonstrens ögon ser ut som skit eller att trädtexturerna är sämre än i Ocarina of Time. Pokémon är pokémon, man vet man får och det är bara underbart att braka upp äventyret på en 65"-teve och mysa omkring. Jag är en av dem som älskar semi-nymodigheterna med att hela laget får erfarenhetspoäng av strider så att jag inte bara har en enda vettig slagskämpe medan resten ligger stabilt på level fem. Upptäckarlusten slår på stort när jag hittar något fjompigt litet äpple som visar sig vara en draktyp, för av ren gamefreak-standard ska de små gulliga sakerna bli riktiga slaktbestar, och även om så inte blev fallet för mitt fruktdjur så finns det ruskigt många fler utvecklingar att upptäcka. Hur detta fortfarande kan vara roligt trots att jag inte är en sjuåring med överdimensionerad keps längre är ett mysterium men någonstans så lyckas utvecklarligan kasta högvis med spelmagi i ansiktet på mig trots många brister.
Jonas Mäki:
Star Wars Jedi: Fallen Order
Jag vet att jag på förhand var skeptisk och förmodligen en smula gnällig, men tystnaden kring Star Wars Jedi: Fallen Order kändes inte direkt förtroendeingivande och mycket av det som visades såg ärligt talat inte ens överdrivet bra ut. Men ibland är det kul att ha fel, och spelet visade sig ha en stabil egen identitet med drag lånade från några av mina absoluta favoritserier. Med geniala pussel, precis lagom svårt gömda hemligheter och hutlöst mycket rolig Star Wars-fanservice överbevisade Respawn min skepsis i en av årets stora överraskningar för min egen del samt tillika ett av mycket få titlar idag där jag faktiskt brytt mig om att göra allt. Och jag har haft kul medan jag gjorde det, så tack för det. Måtte en uppföljare komma förr snarare än senare.
Vad spelade du mest under förra månaden?