Hur Bungie förrådde sina fans

Vi går snabbt in på det fjärde året där Bungies största projekt sedan Halo har existerat och det har varit en resa hittills som har varit väldigt ojämn, på flera olika sätt. Det är ingen hemlighet att jag har lyckats kräma ur fler timmar än vad som borde vara möjligt ur Destiny men nu, drygt fyra månader efter uppföljaren har släppts har jag inte bara tappat mycket av mitt intresse för spelserien som sådan utan nästan all min tilltro till Bungie, min absoluta favorit studio genom alla tider. Vad har egentligen hänt under de här fyra åren, varför verkar det som att den forna Microsoft-studion är helt aningslösa inför vad som efterfrågas i deras spel och hur mycket girighet ska en spelarbas behöva stå ut med innan det är dags att sätta ned foten? Utan att låta som en besviken fanboy tänkte jag att vi skulle försöka göra en snabb tillbakablick till hur Destiny blev till vad det är idag.

Alla som var med 2011 då Bungie precis hade släppt sitt sista (och min personliga favorit)
Halo-spel, Reach, vet att det var här det var dags för förändring Bungie hade jobbat hårt med Halo sedan Combat Evolved kom till Xbox 2001 och enligt rykten ville de göra andra saker och det enda som återstod då var att avbryta kontraktet studion hade med Microsoft. Bungie skulle nu bli självständiga igen för att kunna fokusera på sitt kommande "Project Tiger" vars utveckling hade startat redan 2007. Jag ska göra historien kort men den som vill veta mer om bakgrunden bör spana in kapitel åtta i Jason Schreiers bok "Blood, Sweat and Pixels". Project Tiger blev till Destiny och det skulle ges ut av Activision. Hypetåget som kom som ett resultat av ett en av världens mest välsedda studios skulle utveckla det dyraste spelet någonsin är fortfarande historiskt och det måste ha satt mycket press på en relativt liten studio som Bungie.

Vi snabbspolar till september 2014. Destiny släpps och nästan omedelbart går en våg av besvikelse genom spelvärlden. Spelare tillika kritiker mottog spelet ljummet och det klagades främst på den splittrade storyn och halvdant implementerade spelmekanikerna. Skulle ödet vara så grymt att världens dyraste spel skulle bli ihågkommet som mediokert? Det har ryktats om interna problem hos Bungie som ledde till att spelets grunder fick göras om kort innan det skulle släppas och att den interna kommunikationen inte riktigt fungerade som den skulle. Oavsett hur det var med den saken tuggade Bungie på, de hade planerade expansioner som skulle ut och saker att fixa efter feedback från spelare. Destiny lyckades, trots sitt ljumna mottagande, få en stor och levande community och Bungie lade örat mot marken för att försöka bygga om Destiny till någonting spelarna efterfrågade.

Första halvåret var skakigt, tre månader efter spelet släpptes kom den första expansionen "The Dark Below" vilket ändrade ett par fundamentala delar i spelet, lade till nytt innehåll och skapade fler anledningar för att spelarna skulle fortsätta logga in. Som expansion var det dock en rejäl besvikelse, igen. 200 kronor för att göra ett par uppdrag baklänges samt en ny raid (den matigaste end game-delen i Destiny) var lite i det saftigaste laget men det var en påminnelse till spelarna att Bungie var fast beslutna att faktiskt fortsätta satsa. Ett par månader senare (i maj 2015) kom den andra expansionen "The House of Wolves". Om vi ska vara realistiska är det väl självklart att det knappt fanns någon tid mellan spelets släpp och den första expansionen för att Bungie skulle hinna ändra fundamentala saker i spelets struktur? Tillsammans med den andra expansionen kom det dock en del rejäla förändringar på köpet.

Destiny blev långsamt bättre och bättre, Bungie verkade allt mer självsäkra, communityn växte och publiciteten var nästan enbart positiv. Spelet levde och såg mer och mer ut som det vi alla trodde att det skulle vara innan det släpptes. På E3-mässan 2015 avtäckte Bungie vad som skulle hända under Destinys andra levnadsår med den tredje och största expansionen hittills, "The Taken King". Prislappen skulle vara dubbelt så hög som tidigare expansioner men det skulle visa sig att innehållet faktiskt skulle reflektera det också. I september var det dags och The Taken King fick Destiny att explodera på riktigt. Förändringarna som gjordes i spelets grunder tillsammans med en riktig berättelse och ett givande end game gjorde de allra flesta nöjda och frasen "Destiny är faktiskt bra nu" var vanlig att se på diverse olika forum. Det var även med The Taken King som Bungie introducerade mikrotransaktioner (utöver nedladdningsbara expansioner). Det lovades att alla intäkter skulle finansiera den nya divisionen hos Bungie, Live Teamet, som skulle tillgodose fler mindre event som Sparrow Racing League i spelvärlden som skulle vara helt gratis för alla.

Efter The Taken King underhölls Destiny med mindre events och småförändringar ett bra tag. Det skulle faktiskt dröja ett helt år till nästa riktiga expansion, i september 2017 kom "Rise of Iron" som var helt okej. Det märktes att Bungies resurser nu hade skiftats mot den ofrånkomliga uppföljaren. Destiny började på riktigt skakiga grunder men växte sig till ett ordentligt bra spel. Jag brukar ofta säga att det gick från en femma till en nia i konversationer jag har haft och det är ungefär så jag känner. När det var dags att utannonsera Destiny 2 var jag på plats i Los Angeles med snabbt bankande puls och höga förhoppningar. Skulle Bungie lyckas komponera det där spelet vi drömde om 2014?

Destiny 2 utannonserades och visades upp i maj 2017 med beskedet om att det skulle släppas i september. De partierna som jag fick spela vid avtäckandet var häpnadsväckande bra. Jag var lyrisk och tämligen övertygad om att Destiny 2 skulle bli att det som Destiny inte var. Ett par korta månader efter det får jag spela merparten av spelet hos Bungie i Seattle och i min recension (där spelet belönades med 9/10) prisade jag spelet för sitt expansiva innehåll, den bombastiska kampanjen och den insupande spelvärlden. Jag var lite bekymrad över att det kändes lite väl bekant och strömlinjeformat men betyget står sig, Destiny 2 är ett fantastiskt spel, från början och 50 timmar in. Problemen kommer efter det och framför allt för de spelare som är som mig, där Destiny 2 mer är en hobby än ett spel som bara ska spelas igenom en gång.

Det blir snabbt uppenbart att Bungie har försökt att fånga en så bred målgrupp som möjligt och som ett resultat av det hamnar "hardcore"-publiken lite i baksätet. Det blir lite extra arrogant av Bungie om vi blickar tillbaka till där den första expansionen släpptes till Destiny. Det var den publiken, det communityt, som höll ihop spelet och nu lämnas det nästan utanför? Att man vill snärja så många spelare som möjligt är såklart ingenting som någon kan beskyllas för men att helt ignorera sin grundpublik, de spelarna som är ute på forumen och visar tilltro och sitt fulla stöd för studion, känns som ett ordentligt dåligt beslut och som bäddat för skapa mycket negativitet på forum och hemsidor.

Det har främst klagats på att det saknar riktigt end game-innehåll för spelare som är klara med allt annat samt ett riktigt driv att fortsätta spela. Bungie har strömlinjeformat saker som var självklara delar av första Destiny, som att nivåkravet på Trials of the Nine är helt borta vilket leder till att det inte ens finns en anledning att spela upp sig till högsta nivån. Det är anledningar som behövs för att hålla spelarna kvar, de som verkligen vill tillbringa timme efter timme i spelet per dag eller vecka. Missnöjet har bubblat på Reddit sedan spelet släpptes och just att saker som gjorde Destiny bättre med tiden men nu saknas helt är någonting som är ett horn i sidan på många. I Destiny 2 har även fokuset på mikrotransaktioner blivit tydligare. Det är fortfarande rent kosmetiska saker men prylar som tidigare var självklara belöningar för att spela raid som olika skepp och sparrows är nu helt låsta bakom spelets lootlådor, Bright Engrams, vilket ytterligare minskar det faktiska behovet att spela och längta efter någonting.

Det reflekterar det skiftet vi har sett under året i spelvärlden ganska väl men den största kontroversen i Destiny 2 kom ett månader efter det att spelet släpptes. Bungie hade medvetet skalat ned erfarnhetspoängen spelarna fick i spelet (de som leder till gratis lootlådor) men valt att alla siffror som visas på skärmen inte reflekterar det. En ren och skär lögn alltså. När detta uppdagades av en otroligt målmedveten spelare på Reddit var studion snabba på att backa, be om ursäkt och påstå att det inte riktigt var meningen att det skulle vara på det viset. Mång var beredda att ge Bunige en chans. "Okej, alla kan göra misstag, det är åtgärdat och nu går vi vidare." Mycket av den här negativiteten ledde till att Bungie ställa in en planerad livesändning där nya expansionen skulle visas upp och man fick även gå ut med en blogg och en podcast där man skulle ingjuta hopp om framtiden för Destiny 2. "The State of Destiny 2" lades ut och här visade studion för första gången på mycket länge att de faktiskt lyssnade och skulle börja kommunicera.

I bloggposten berättar Bungie att de nu förstår att de måste tänka på spelarna som vill ha Destiny 2 som en hobby. De som spelar mest. Man passade även på att berätta vad som jobbades på och ungefärliga släppdatum för efterlängtade funktioner och tillägg. Många blev genast positivt inställda igen, kunde Bungie ta sig i kragen och visa lite jävlar anamma nu och få Destiny 2 på rätt köl var många beredda på att stanna kvar. Det kan mycket möjligt vara så att det är lite för lite aningen för sent dock. I kölvattnet av allt det här skulle den första expansionen till Destiny 2 släppas, Curse of Osiris, och kort därpå kom även nästa stora skandal.

När expansionen släpps blir det snabbt uppenbart att spelare som inte äger expansionen blir utelåsta från en del av spelets aktiviteter som kräver den nya kraftnivån. Alltså innehåll de har haft tillgång till sedan Destiny 2 släpptes och redan betalat för behöver låsas upp igen genom att betala mer pengar för en expansion. Alla som hade spelet på PC hade alltså bara tillgång till de här sakerna i drygt sex veckor innan det låstes och de som inte hade tagit platinum trofén på Playstation kunde inte göra det utan att köpa expansionen först. Det behöver väl knappast skrivas men det här är såklart inte okej och även om Bungie redan har fixat problemet lämnar det här en bitter eftersmak hos mig och många andra. Två händesler inom loppet av några veckor där Bungie huxflux erkänner sin inkompetens ber om ursäkt med "Ojsan. Vi tänkte inte riktigt på det här" ordnar en snabb uppdatering och sedan går vidare.

Att en studio med över 300 anställda skulle missa två sådana här massiva saker tror jag inte en endaste sekund på och att många villigt köper det som misstag och att Bungie själva erkänner att de är sämst på att utveckla sitt eget spel känns bara vidrigt. Säg som det är; "vi försöker skapa en anledning för spelare att köpa expansionen, det här var nog inte rätt väg att gå". Respektera communityn istället för att behandla den som ett gäng dumskallar, det kommer alla att vinna på i slutändan.

Nu är det dags för Bungie att verkligen ta sig en funderare över vad som fick Destiny att växa. Det är okej att bredda målgrupper men gör det inte på bekostnad av resten av spelarna och sättet mikrotransaktioner hanteras på behöver justeras. De kan existera men det måste finnas balans och värde i att faktiskt spela spelet. Med Destiny 2 känns det som Bungie har backat bandet, medvetet kastat ut många förbättringar som gjordes i första spelet utan uppenbar anledning och sedan bara ignorerat kritiken, vägrat att prata och upplevts som tjurskalliga. Ändringarna som har gjorts är många sådana som ingen efterfrågade medan viktiga delar som spelarna älskade försvann helt. Det ingjuter inget som helst hopp för att saker och ting ska kunna vända till det bättre och att se Bungie i princip göra om exakt samma misstag som en gång till får mig att tappa allt hopp.

Jag såg hur Destiny växte och blev bättre med tiden. Jag stod vid min favoritstudios sida och var alltid beredd att ge dem chansen att realisera sin vision och jag blev konstant belönad för det med mer och bättre innehåll. Jag försvarade mikrotransaktionerna för att de var komsetiska, jag bet ihop under perioderna utan innehåll. Jag har även försvarat Destiny 2 mot anklagelser för att det skulle vara för casual eller att Bungie inte skulle bry sig och jag har varit övertygad om att det finns en plan, en riktigt vision. Jag gör inte det längre. Jag har inget hopp för Destiny 2 som spel och min tilltro till Bungie som studio är nästan icke-existerande vid det här laget. Jag vill att min tid i en spelvärld ska respekteras men i Destiny-världen behandlas jag mest som ett vandrande Visakort, och det är inte okej.