Svenska
artiklar

Speltyperna som bara försvann

Sugen på något liknande Singstar, Fight Night eller Skate? Då har du inte mycket att hämta från denna generations konsoler...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

I år fyller både Playstation 4 och Xbox One fyra år. Innan den förra generationens konsoler var kutymen att en generation skulle vara fem år. Sedan släpptes ny hårdvara. En tumregel som stämt ganska bra. Under dessa fem år kom sedan alla spelen vi fick uppleva till de aktuella konsolerna, och sedan nyare hårdvara kommit fasades de liksom ut. Spelen fick sedan definiera varje era och sätta något slags standard för framtiden och nya spelupplevelser, oavsett om vi snackar intensiv skräck i Resident Evil, tredimensionellt plattformande i Super Mario 64 eller förstapersonsaction i Halo: Combat Evolved.

Men under de fyra år som gått nu har det sannerligen inte sett ut på det här viset. Lätt överslätande skulle jag vilja påstå att de första två åren bestod av spel som var grafiskt lätt uppdaterade uppföljare från förra generationen i serier som Call of Duty eller Assassin's Creed, och resten återutgivningar. Faktum är att inget av de tio mest sålda spelen till Playstation 4 är nya spelserier (det är olika installationer av Grand Theft Auto, Uncharted, Fallout, FIFA, Call of Duty, Battlefield och Star Wars Battlefront).

Speltyperna som bara försvann
Resident Evil till Playstation bidrog till att forma hela skräckgenren och satte standarder som gäller än idag.

Därmed är det inte så lätt att säga vad som definierar denna generation. Det är istället mer av den förra men med lite bättre grafik. Det här är såklart tråkigt i sig självt för alla oss som älskar spel och vill se nya grejer som faktiskt är nya. Att få enbart pizza med olika fyllning är inget jag vill leva av för alltid (trots att pizza är sjukt gott), utan det behövs nya rätter mellan varven för att liva upp smaklökarna.

Faktum är att det gått så långt med uppföljare och nyversioner att flera typer av spel till synes helt har försvunnit och med andra ord gjort spelvärlden mer strömlinjeformad än tidigare snarare än bredare och bredare. Ta en sådan uppenbar grej som tennis. En av världens största sporter och tillika en som gör sig oerhört väl som TV-spel. Virtua Tennis i synnerhet, men även Top Spin har bjudit på flera höjdare genom åren och längre tillbaka hittar vi underbara spel som Pong och Nintendos egna klassiker som heter kort och gott just Tennis (och för den delen Super Tennis). Det enda vi kan hoppas på är egentligen att Nintendo släpper ett nytt Mario Tennis, men så underhållande de brukar vara till trots - så vet jag att det inte är vad många hoppas på.

Speltyperna som bara försvann
Virtua Tennis 4 kom för sex år sedan och är sista riktiga spelet i serien. Samma sak kan sägas om Top Spin 4.

Om vi håller oss kvar i sportgenren så hittar vi även grenar boxning och friidrott. Båda dessa är speltyper det ofta frågas efter och som det dessutom finns otaliga höjdare bland. Antalet gånger det efterfrågats ett nytt Fight Night i brevlådan är halvt oräkneligt och spel som Track & Field brukar vara vansinnigt roliga. I förstnämnda fallet har boxningsspelen till viss del ersatts av UFC-titlarna, men det är en liknelse och förklaring som verkligen inte håller.

Samtidigt som boxningen har försvunnit fortsätter exempelvis regelrätta fightingspel med varierande grad av realism att välla ut, och likaså wrestling. Det är inte precis som att det slutat komma rallyspel för att det finns Nascar, eller att trucksimulatorer försvunnit på grund av F1-spel. Det är verkligen helt olika speltyper (och sporter), och boxningen borde absolut kunna få en ny chans. Inte ens Nintendo tycks villiga att satsa efter att Punch-Out till Wii sålt halvbra som bäst, trots att viftkontrollerna säkert bidrog till att det inte blev lika stort som originalet. Ett bra boxningsspel har framtiden för sig och Fight Night Round 3 var rent av ett av de spel som bidrog till att göra Xbox 360 stor tack vare ett suveränt demo.

Speltyperna som bara försvann
Boxningsspelen lyser med sin frånvaro. Somliga har framfört teorin att UFC-spelen tagit över, men dessa spel väller ju inte precis ut på marknaden.

I kategorin friidrott är vi numera i bästa fall hänvisade till olympiska spel, men allra mest troligt till Mario och Sonics eskapader på temat. Återigen, detta är ofta roliga spel, men jag vet att många är sugnapå lite mer realism än Nintendos och Segas galjonsmaskotar. Jag och vännerna drar fram Virtua Athlete till Dreamcasten varje gång det vankas stor spelkväll och det är fortfarande lika underhållande, och alla som vill kan vara med och ha chansen från start just för att det är så intuitivt och enkelt.

En del av problematiken för friidrottsspel är att allt måste bli simulatorer idag (vilket gör att sportspel som Virtua Striker, 3 on 3 NHL Arcade, NBA Jam med mera försvunnit nästan helt, annat än halvhjärtade försök), vilket tyvärr ofta sker på bekostnad av spelbarheten. Det skryts mer om hur autentiska arenorna är, hur publiken följer med aktivt i det som händer samt om alla finesser som klämts in än det görs om spelbarheten. Därmed diskvalificeras friidrott eftersom det är minst tio grenar som måste övas in och alla är komplicerade, och de som är gamla nog minns säker hur grenar som höjdhopp eller stav ofta hörde till de minst roliga i sådana spel just för att de var så tillkrånglade.

Speltyperna som bara försvann
Lättsamma sportspel har nästan helt gått förlorade till förmån för realism och kopiöst med innehåll. När lättsammare alternativ dyker upp, säljer de ofta bra dock, förutsatt att spelen också är bra.

Jag vill absolut hävda att det här är en tankevurpa från utvecklare och utgivare. Intresset finns för spel som de ovan nämnda. Ta golf som exempel. Av oklar anledning är det enda sporten där det fortfarande dräller av mindre seriösa spel. Men så länge de är bra är det skitsamma, de säljer. Ett annat bra exempel hittar vi i Rocket League. Knappast fotboll, men likväl ett spel som visar att bara det är kul kommer vi spela lättsamma sportspel sönder och samman trots knapert med innehåll. Det måste inte vara realism.

En annan speltyp som saknas idag är skateboard. Att folk slutade köpa Tony Hawk beror på att spelen ofta var skit mot slutet, inget annat, och i fallet Skate slutade folk inte ens köpa dem. Tvärtom, trean är en mångmiljonsäljare och efterfrågan på en fjärde del fullständigt enorm. Skulle någon seriös och skicklig utvecklare försöka crowdfunda ett skateboardspel på hyggligt realistiska premisser tror jag det hade blivit samma dundersuccé som när Yooka-Laylee eller Bloodstained: Ritual of the Night fick chansen. Kanske rent av uppemot Shenmue 3-nivåer om det blivit bra spridning. Idag består skateboardspelen numera av indies, smartphone-spel och återutgivna grejer, och det känns som en otroligt försummad genre av oförklarliga skäl. Inte minst med tanke på att skapandet av eget innehåll är större än någonsin, med rätt verktyg kunde det få snudd på evig hållbarhet.

Speltyperna som bara försvannSpeltyperna som bara försvann
Microsoft lät inte Rare göra ett nytt Banjo-Kazooie, och Konami lät inte Koji Igarashi göra mer Castlevania. Då lämnade utvecklarna och satsade på andliga uppföljare via Kickstarter istället - och belönades med rekordintresse samt säckvis med pengar.

En annan speltyp som nästan helt försvunnit är det här med att spela på delad skärm. När Halo 5: Guardians släpptes ledde det till ett smärre ramaskri som fick 343 Industries att be or ursäkt och förklara att det blir bot och bättring till nästa spel. Betyg sänktes, Halo tappade fans och man kan absolut misstänka att det ledde till sänkt försäljning. Detta borde inte ha passerat andra utvecklare obemärkt, ändå var det precis vad som skedde.

I tidseran för multiplayer online finns inte utrymme för detta och det prioriteras slentrianmässigt bort. Till och med i ett spel som Micro Machines: World Series som borde vara helt konstruerat för detta, har det prioriterats bort till förmån för onlinedelen. Idag är konceptet med delad skärm så utrotat att ingen ens efterfrågar det längre trots att så många spel blivit roligare om jag kunnat spela dem med eller mot vänner.

Speltyperna som bara försvann
Micro Machines: World Series är på pappret världens roligaste miniatyrracing nr man spelar med vännerna lokalt. Det sket dock utvecklarna i och lade fokus på onlinespelande.

De enda som inser detta är Nintendo som i grund och botten släppt en konsol dedikerad till just lokal multiplayer på delad skärm, samtidigt som deras egna spel som stödjer detta fortsätter sälja löjliga mängder. Trots det är ingen annan sugen och delad skärm förblir något bortglömt. Nintendo klagar nog inte över detta, men det borde vi gamers göra.

Tyvärr kan jag hålla på rapa upp fler speltyper som mer eller mindre gått förlorade i svallvågorna av uppföljare, remaker och HD-versioner av gammal skåpmat. Det inkluderar flygspel (Ja, jag vet att World of Warplanes kom till PC 2013 och att ett nytt Ace Combat är på väg till konsol, men det är inte ens i närheten av hur det varit), frågesport, karaoke, vintersport och mycket annat. Hur kul vore det inte med en riktigt bra sportsamling av modell California Games, ett skateboardspel med olika grenar som Skate or Die eller lokal multiplayer av samma modell som Kung-Fu Chaos?

Speltyperna som bara försvann
Buzz roade oss furstligt med sin frågesport och tykna gliringar. Men denna breda typ av underhållning har försvunnit helt idag.

"Spela indies då", tänker kanske någon. Och det gör jag, väldigt ofta till och med. Men så charmiga som de ofta är, är det kul med något mer påkostat och innehållsrikt ibland. Jag skulle vilja att spelbranschen tog sig i kragen lite och tittade bortanför gamla spelserier. Var är den här generationens Demon's Soul, Dead Rising, The Last of Us, Gears of War, Call of Duty, Assassin's Creed, Uncharted, Borderlands, Batman: Arkham Asylum, Bioshock, Mass Effect, Dance Central och Saints Row?

Jag säger inte att det inte finns nya spelserier - men jag vill påstå att de är färre, är mindre påkostade och överlag har betydligt mindre inverkan på en spelvärld som tycks mer inriktade på att bjuda på mer av det gamla än något nytt. Och det är faktiskt en småtrist utveckling.



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy