LIVE

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Live broadcast
Annonsera
logo hd live | Crucible
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

En dödsruna över PS Vita

Det är bara att acceptera. PS Vita har framtiden bakom sig och är idag att betrakta som närmast död och begraven. Jonas Mäki berättar var det gick snett...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Var PSP en flopp eller en succé? Det beror nog lite på vem man frågar. Ett sätt att se på saken är att det var den första enheten Sony släppte som inte lyckades bli marknadsledare, och den lyckades bara sälja i runda slängar hälften av sin värste konkurrent. Men man kan såklart vända på steken och slå fast att den faktiskt sålde över ofattbara 80 miljoner och blev den överlägset största bärbara framgången någonsin i spelsammanhang som det inte står Nintendo på.

Det var naturligtvis den fullständigt förkrossande överlägsenheten från Nintendo DS som gjorde att PSP fick stå i total skugga, och därför kändes det alltid som att det gick sämre än det egentligen gjorde. Att ha i åtanke att PSP på flera sätt därför faktiskt var en framgång är viktigt att komma ihåg när vi kollar på vad som hände sju år senare, då Sony utannonserade PS Vita. Det sannolikt sexigaste stycke hårdvara spelvärlden någonsin sett.

En dödsruna över PS Vita
Tjusiga PS Vita hade ett fiffigt användargränssnitt där det enkelt gick att flytta omkring allt som man ville ha det.

2011 var under den period då Sony fortfarande blödde pengar på ett hiskeligt sätt, och det var långt ifrån någon självklarhet att Playstation 4 skulle bli den gigant den två år senare blev. Sony hade lärt sig läxan efter PSP och förbättrade alla dess brister till uppföljaren, vilket bland annat betydde att vi slapp de rätt eländiga och sladdriga UMD-skivorna. Den knivskarpa OLED-skärmen var dessutom av multitouch-modell, analogspakarna ursköna, knapparna genomtänkta och den tryckkänsliga plattan på baksidan gav många unika spelmässiga möjligheter. Dessutom andades enheten byggkvalitet rakt igenom.

Det spelar liksom ingen roll hur vi vänder och vrider på saken, PS Vita var ett tekniskt mästerverk som gjorde det möjligt att ta med sig en konsol på resande fot. Vid tidpunkten fanns inte Playstation 4 och Xbox One, och PS Vita var inte så långt efter Playstation 3 och Xbox 360 prestandamässigt att det på den mindre skärmen spelade någon större roll. Med Uncharted: Golden Abyss visade Sony tydligt hur påkostad och kapabel enheten var, och det egentligen enda de hade snålat in på var minneskorten som inte följde någon vanlig standard utan fick köpas för svindyra pengar från Sony själva.

En dödsruna över PS Vita
PS Vita bjöd på bärbar grafik av ett slag som saknade motstycke.

Sistnämnda var onekligen en ganska rejäl brist som gjorde att många spelare hade för små och för få minneskort med konstanta lagringsproblem som följd, men knappast något som spelade större roll i slutändan. Det är inte direkt som att Nintendo alltid levererat de mest behändiga lösningarna till sina bärbara enheter heller, vilka historiskt ändå sålt så in i bängen. Men för att göra en lång historia kort så ville det sig inte riktigt för PS Vita.

Detta var sex år sedan, i tekniska sammanhang en halv evighet. 2011 var Apples Iphone 4S var det hetaste på mobilhimlen (om du nu inte ville ha en Sony Ericsson Xperia Arc då förstås) och Ipad hade precis släppts året innan medan folk funderade på om de verkligen behövde vad som i allt väsentligt var en större smartphone... fast utan phone. Att det var på gång att bli stort med smartphones var uppenbart, men det hade inte riktigt exploderat ännu.

En dödsruna över PS Vita
Sony satsade på att erbjuda populära appar. Problemet var bara att PS Vita inte kunde matcha en bra smartphone som gjorde allt detta bättre. Satsningen blev därför underutnyttjad.

Sony kunde knappast bräcka telefoner för flera tusen kronor i hårdvara (en bärbar enhet för dubbla priset av en konsol skulle inte vara gångbar), men gjorde ändå ett gott arbete med vad de hade och försökte dessutom erbjuda stöd för sociala medier, Youtube och liknande. Satsningar som förmodligen såg rätt ut där och då, men som folk snart hellre körde på sina mobiler. Nintendo lanserade ungefär samtidigt Nintendo 3DS, men hade ett helt annat tänk. Nintendo skräddarsyr sina enheter för spel och i synnerhet sina egna sådana och 3DS var inget undantag.

Den hade inget av den coola teknik PS Vita erbjöd, inga av funktioner som att kunna nyttja sociala medier, ta egna screenshots eller liknande. Bara Nintendos egensinniga appar och avskalade menyer. På något sätt lyckades Nintendo betydligt bättre med sin lösning ändå, vilket sannolikt beror på att de helt enkelt är bäst i världen på att göra spel för det bärbara formatet och på sitt grundmurade rykte. Den som köper en bärbar Nintendo-enhet vet att det kommer att släppas bra spel och att den kommer få ett långt och kärleksfullt stöd.

En dödsruna över PS Vita
Kanske hade ett bättre avslut för den ändå väldigt framgångsrika PSP lett till att fler varit sugba på PS Vita?

PSP kändes tyvärr även lite kantstött i väst mot slutet eftersom det framför allt var i Japan den sålde sådär riktigt bra och många var besvikna på hur Sony hanterade enheten på våra breddgrader. Det kan också ha dämpat ivern efter uppföljaren. Och hur roliga spel som Uncharted, Wipeout och liknande är, så är de inte riktigt den där typen av spel som gör sig under några futtiga minuter i Apotekskön, på en skumpig bussresa eller liknande. Gravt förenklat erbjöd Sony stationära upplevelser på resande fot, medan Nintendo hade skräddarsytt spelet för sistnämnda.

Snabbare än jag och nog många andra räknat med, drog Sony in stödet för PS Vita. Knappa halvåret efter att enheten släppts i Europa kom Resistance: Burning Skies som kändes ofattbart utstressat av ett B-team. Som att de redan där dragit ur proppen och lät sina starka varumärken misshandlas på det viset. Runt ett år efter att PS Vita släppts i Europa kom sedan Killzone: Mercenary - och efter det släpptes inga fler grafiktunga och påkostade titlar. Enda någorlunda stora titeln var Tearaway senare samma år.

En dödsruna över PS Vita
Redan efter ett år med PS Vita började det kännas riktigt tunnsått med stora spel.

I Japan sålde PS Vita hyggligt ändå vilket ledde till att ett flertal bra japanska spel lanserats till formatet. Det har jag själv haft stor glädje av inte minst eftersom jag älskar denna typ av spel. Det är dock en väldigt smal publik i väst, och knappast något som fick försäljningen att tuffa igång. Istället vände Sony blicken mot indieutvecklare med verktyg, stöd och andra satsningar, vilket även det för min egen del bidragit till att göra PS Vita till en självklar reskamrat på de flesta av mina längre resor sedan den släpptes.

En av de saker som sannolikt talade emot PS Vita extra mycket var prislappen på enheten. Den var klart dyrare än Nintendo 3DS (som tidigare hade fått chocksänkas i pris). Det försökte Sony åtgärda genom att designa om enheten år 2013. Flera positiva saker gjordes, men den otroligt skarpa OLED-skärmen offrades också till förmån för en billigare LED. Men redan vid det här laget var känslan ändå att det var... kört. Sony hade inga spel att visa och presskonferenserna blev besvikelser för de som hoppades på mer Uncharted, Gran Turismo, God of War eller något annat populärt Playstation-spel.

En dödsruna över PS Vita
Mikrokonsolen Playstation TV, i allt väsentligt en PS Vita utan skärm avsedd för TV.

Ska jag vara lite cynisk tolkar jag det som att Sony korrekt hade läst av det vikande intresset och agerat korrekt rent ekonomiskt. PS Vita var en fantastisk produkt utan egentlig marknad i en tid där smartphones tog över. Alla appar fungerade bättre på dem, spelen var billigare och de där fantastiska exklusiva spelen avsedda att spelas på resande fot saknades i för hög grad. Och när man var hemma, var det för många trevligare att bara spela Playstation 3 eller 4 istället.

Sony gjorde ändå flera smarta saker som sitt crossbuy-program, möjligheten att streama sitt konsolspelande till enheten och även Playstation TV, men det räckte inte. De som köpte sin PS Vita är nog lite besvikna att det inte kom mer stora spel till den, men jag tror ändå inte de ångrar sitt inköp i de flesta fall. Bra spel finns i drivor och som indieenhet på resor har PS Vita varit (och är) helt magiskt bra.

En dödsruna över PS Vita
Allt fokus från Sony ligger nu på Playstation 4 och dess VR-satsning.

Anledningen till att jag skriver denna krönika nu beror i huvudsak på två grejer. Det ena är att vi nu stor inför E3 där vi återigen kan räkna med att PS Vita totalt förbises och sannolikt inte ens nämns hos Sony. Det andra är Nintendo Switch som sugit upp den lilla kvarvarande marknad som eventuellt kunde ha funnits för PS Vita. De som vill ha bärbara spel med riktiga kontrolldon och stor skärm har nu ett mycket bättre alternativ.

Nintendo har sannolikt tittat en hel del på PS Vita och funderat över varför den inte fungerade, och kollar man på Switch så ser man hur Nintendo mycket medvetet arbetat för att ge den möjligheter en smartphone helt enkelt inte kan erbjuda. Däremot har de helt hoppat över sådant smartphones redan klarar av och gör så himla bra. Därför kan vi inte ens kika Netflix på enheten.

En dödsruna över PS VitaEn dödsruna över PS VitaEn dödsruna över PS VitaEn dödsruna över PS Vita
Shovelknight, OlliOlli 2: Welcome to Olliwood, Danganronpa 2: Goodbye Despair och Severed är ett axplock av riktigt bra mindre titlar som kunnat avnjutas till PS Vita sedan storspelen slutade komma.

Men med det sagt så finns det för mig mycket hos Switch som påminner om PS Vita. Prestandamässigt så förhåller de sig ungefär likadant till rådande generation när de släpptes (de kan köra samma spel som de vanliga stationära enheterna, men märkbart sämre), PS Vita fanns både för TV-anslutning och bärbart, de kör båda kombinationen av kassetter/minneskort och mycket annat.

Eftersom Switch däremot verkar sälja ohyggligt bra, kan man ändå misstänka att Sony kan tänkas vilja ha en del av den kakan. Därför skulle jag inte utesluta att PS Vita tids nog kan få en efterföljare. Idag är Sony i ett otroligt mycket bättre skick än när PS Vita släpptes, smartphone-marknaden har stagnerat något utvecklingsmässigt och Nintendo har med all tydlighet visat att det finns en efterfrågan på hybridkonsoler. De allra flesta köper fortfarande hellre en vanlig Playstation 4 än att betala extra för en Pro, och grafik tycks inte vara så viktigt som många nog skulle önska.

En dödsruna över PS Vita
Med Switch har Nintendo visat att det fortfarande finns en bärbar efterfrågan. Kommer Sony låta dem äta hela den kakan, eller är de sugna på att försöka på nytt?

För min egen del tycker jag Sony fyllt ett tomrum på den bärbara marknaden med sina enheter och jag hoppas verkligen de är villiga att satsa vidare. Konkurrens vinner vi alla på. Däremot kommer det inte ske med PS Vita som jag tyvärr tror är död och begraven, vilket på flera sätt skedde redan när Resistance: Burning Skies släpptes och det började stå klart att det inte var särskilt många fler stora spel planerade.



Loading next content