Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

Vi testar Nintendo Switch

Vi skickade Oliver, André och Fredrik till Nintendo Bergsala i Kungsbacka för att vara bland de första i Sverige att testa Nintendo Switch. Läs allt om det i vår mastodontartikel...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Den 3:e februari blev Gamereactor inbjudna till Bergsala för att klämma på Nintendo Switch och smygtesta några av spelen. Jag, Oliver, åkte dit tillsammans med Fredrik och André för att kunna bilda ett första intryck av Nintendos framtid, så att vi alla tre kan dela med oss av våra upplevelser med er - en åt gången.

Vi sätter igång!

André om Nintendo Switch:
Min Wii U har under sina år fått kämpa i en riktigt oförlåtande motvind. Det är inte ens en halvdan metafor, utan faktiskt sanning då jättefläktarna på min Playstation 4 blåst kuling inne i TV-möbeln till den grad att Nintendos dumburk begravts i ett täcke av damm. Ett skamtäcke. Det är rent pinsamt att jag fått kröna minispelsliret Nintendoland till min mest spelade Wii U-titel, detta till trots att det finns en handfull suveräna spel till konsolen. Men det i överlag skrala utbudet och de lika frustrerande som barnsliga konsolmenyerna har gjort detta möjligt, och bägaren rann förstås över med flera kubik efter deras pinsamma Treehouse-sändning på E3 i fjol.

Vi testar Nintendo Switch

Nintendo har alltså en del förtroende att vinna tillbaka, därför var jag dödligt uppspelt över att få sparka upp dörren till Bergsalas kontor i Kungsbacka med förhoppningen om att få klämma på Breath of the Wild i en hel arbetsdag. Nu blev det ju inte riktigt så, utan ynka femton minuters speltid efter att Fredrik, Oliver och jag köat i närmare två timmar till de Zelda-laddade Switch-enheterna.

Trots speltiden kändes det smått fantastiskt att få ratta omkring Link i tjusiga boxershorts; nästan svårt att vara lugn och fokuserad där och då. Bland det första jag gjorde var nämligen att hysta iväg en nyfunnen yxa rätt i en gigantisk pöl medan ett brandgult fiendeslödder dansade omkring mig, något som fick Bergsala-vakten bredvid att bränna av ett hånfullt garv. Efter några minuter fick jag dock lite bättre koll på spakarna, och hann knappt ett par meter innan den öppna världen med sin mystik, fiendefyllda grottor, och gömda kistor gjorde mig olyckligt kär. Att skriva om det känns just nu, en hel månad från släppdatumet, som en kallsvettig avtändning.

Det var förstås svårt att få ett gediget intryck av "nye" Link på så kort tid, så den större upplevelsen landade istället i hur handkontrollen kändes, och jag föredrog faktiskt Joycon-greppet framför Pro-kontrollen. Nu har inte jag några bamselabbar som kan enhandsgreppa basketbollar, utan helt normala nävar som tycker det är jobbigt att ta barréackord på en gura. Så till skillnad från många andra kommer jag inte inhandla någon dyr proffsdosa då jag varken behöver, eller finner den värd sitt pris - inte i närheten faktiskt.

Vi testar Nintendo Switch

Ända sedan den mycket kloka finnen skrev i en artikel om hur de löstagbara Joycon-kontrollerna skulle underlätta för handkramp vid portabelt spelande har jag varit väldigt nyfiken över hur just det kan revolutionera även soffspelande. Jag tog varenda chans jag fick i Kungsbacka för att hålla de båda halvorna långt ifrån varandra, och det känns förvånansvärt bra. De ligger som ett smäck i handen och jag tänker verkligen stor-bresa med nävarna, bara för bresandets skull, under lanseringshelgen för både Switch och Zelda.

Till samma princip hör också möjligheten att i vissa spel kunna lira tillsammans med en polare till priset av 1 handkontroll, något som Fredrik och jag gjorde i 1-2-Switch och Snipperclips. Det sistnämnda var faktiskt en överraskande rolig titel vars trailer och utseende inte gör spelet någon rättvisa över huvud taget. Med hjälp av varandra skulle vi klippa våra karaktärer till lämpliga verktyg för att klara av olika utmaningar, och om vi skulle få ett generöst antal nivåer till det färdiga spelet känns 200 spänn riktigt välspenderade. Designmässigt hade det gärna fått vara lite mer tilltalande, men våra huvudbryn och garv räckte gott för att säkra ett köp för min del.

Vi testar Nintendo Switch

Så, vart landar helhetsintrycket av Switch nu då? Det är till hälften riktigt goda vibbar som handkontrollen och Breath of the Wild gav i fredags, och resten rena förhoppningar. Jag tänker ge Nintendo till 2018 på sig att presentera ett nytt Metroid, eller åtminstone avslöja att Pokémon-liren äntligen slår sig in till den stationära familjen. Om jag istället ser ett utvecklargäng som ens påminner om deras senaste E3-uppvisning kommer både Xbox Scorpio och Playstation 4 Pro få ordentligt med andrum i min TV-möbel. Oavsett framtiden var Bergsala-besöket definitivt värt sin tid, framförallt när Oliver kompletterade sin hejdå-kram med påståendet att jag såg ut som den före detta skriksångaren i Dead By April. Tack?

Fredrik tyckte såhär:
Jag kom fram till Nintendos nordiska distributör för att testa Switch redan klockan 08:25, (trettiofem minuter innan insläpp) vilket innebar att jag var först på plats och kan således skryta med att jag fick stå längst fram i kön. Mina förväntningar var skyhöga och det visade sig snabbt att Nintendo Switch var en betydligt mindre konsol än jag hade räknat med, och utseendemässigt såg den modernare ut än övriga Nintendo-maskiner. På förhand var jag mest orolig över hur Joycon-kontrollerna skulle fungera och jag var inte alls säker på om dessa skulle vara rätt val till majoriteten av Switch-spel. Jag hade dock fel, baserat på mina första intryck.

Vi testar Nintendo Switch

Under mitt besök hos Nintendo Bergsala spelade jag samtliga Switch-titlar som fanns tillgängliga och kontrollmetoden kändes fullständigt perfekt i spelen som krävde just den typen av styrdon. Till en början kändes den mest obekväm och under tiden som jag väntade på mina kollegor Oliver och André passade jag på att testa kontrollens grundläggande funktioner genom att sätta mig ned i lokalens skönaste soffa för att spela det urmysiga pusselspelet Snipperclips; ett samarbetsspel för två personer. Under spelets första banor var jag inte alls lika säker på kontrollen utan tyckte mer att den förstörde helhetsupplevelsen. Styrspakarna samt knapparna kändes på tok för små och resultatet av detta blev att jag på regelbunden basis hamrade på fel knappar.

Detta visade sig vara en vanesak och ju mer jag spelade desto bättre blev det. Med facit i hand är Joycon-kontrollen ett utmärkt förstahandsval och när jag väl hade fått in rutinen så kändes den fantastisk. Den passade som handen i handsken och oavsett vilket spelläge jag använda den i så kändes det för det mesta riktigt bra. Det kanske mest ointressanta spelet under hela evenemanget var inget annat än Mario Kart 8 Deluxe och detta var också det första spelet jag testade där spelets platta kom till användning. Detta är exakt samma spel som tidigare utöver lite nya karaktärer och föremål samt ett uppdaterat Battle Mode-läge. Den här gången kan du plocka upp två föremål åt gången, vilket i mitt tycke skapade mer kaos än tidigare. Tyvärr underskattade jag mina kollegor och slutade "medvetet" sist under vårt lopp. Plattan låg behagligt i mina händer och skärmen på den handhållna manicken kändes förvånansvärt skarp. Mario Kart 8 Deluxe är ett spel jag med all sannolikhet kommer att plocka upp, just med tanke på konsolens bärbara funktion.

Vi testar Nintendo Switch

Sedan var det dags att testa Pro-kontrollen till Nintendo Switch och den påminner mer eller mindre om en Xbox One-handkontroll. Handkontrollen kändes riktigt bra och gav en bättre spelupplevelse eftersom den upplevdes mer som en traditionell handkontroll. Men å andra sidan är det värt att återigen påpeka att vi inte bör undervärdera de medföljande Joycon-styrdonen. De fungerade bra att spela med och var inte heller särskilt hemska som många internetindivider har målat upp på förhand. Att använda Pro-kontrollen till det färgsprakande actionspelet Splatoon 2 samt till The Legend of Zelda: Breath of the Wild kändes som en ren fröjd och även om jag inte tog chansen att testa de båda spelen tillsammans med Joycon-kontrollen så kan jag redan nu garantera att detta blir två speltitlar som jag kommer att avnjuta tillsammans med Pro-alternativet.

Höjdpunkten under evenemanget var inget annat än det nya Zelda-spelet och trots att vi bara fick spela i 20 minuter så blev jag rent utsagt förtrollad. De vackra miljöerna såg magiska ut och demoversionen gav mig mersmak. Just nu är jag mer peppad på Links kommande äventyr än vad jag var innan jag besökte Bergsalas lokaler. Ett annat intressant spel var partyspelet 1-2-Switch och det fungerar lite som en demonstration av Joycon-kontrollens funktioner. Vi fick testa tre minispel och det häftigaste av de alla var spelet där man skulle gissa hur många kulor som fanns i en låda genom att vrida på den. Det simuleras av Joycon-kontrollens omtalade "HD Rumble"-funktion och det övertygade faktiskt. De andra två spelen var revolverduell som antagligen kan vara roligt en liten stund innan det känns gammalt, och en mjölka ko-duell som kan se aningen suspekt ut om du sitter med ryggen mot fönstret samtidigt du mjölkar.

Vi testar Nintendo Switch

Det är svårt att säga om 1-2-Switch verkligen motiverar ett köp men "gissa-antalet-kulor-i-handkontrollen" var riktigt roligt och ett spel jag gärna spelar mer av. Däremot har vi inte fått någon information om hur många minispel som kommer inkluderas men det behövs nog betydligt fler för att det ska vara värt sitt fullpris. Ett spel jag däremot tycker är värt sitt fulla pris är Super Bomberman och precis som väntat briljerade multiplayerläget med råge. Hysteriskt roligt och med många goda skratt som följd.

Kanske den största överraskningen under hela evenemanget var indiespelet Snipperclips. Jag återvände till spelet tillsammans med min kollega André och den här gången hade jag betydligt roligare än förra gången. Ett charmigt pusselspel där två figurer ska samarbeta sig förbi ett gäng olika banor genom att klippa i varandra och tillsammans lösa en mängd kreativa pussel. Spelet går att spela på varsin Joycon-kontroll och jag kan redan nu se det framför mig när jag sitter där tillsammans med en polare på tåget och löser ett gäng mysiga pussel.

Vi testar Nintendo Switch

Det var en väldigt lyckad dag hemma hos Nintendo och just nu kan man lugnt påstå att jag är mer upphetsad över att få lägga mina labbar på den kommande hybridkonsolen. Nintendo Switch hade mycket av det jag önskade men det finns fortfarande frågetecken att reda ut. Det är fortfarande svårt att få en ren känsla över hur Switch egentligen känns att hålla i händerna eftersom enheterna var fastbundna vid sina montrar och det är också omöjligt att säga hur Joycon-kontrollerna uppskattas efter en längre spelperiod. Alla spel, förutom Zelda, var tidsbegränsade till tio minuter och det återstår nu att se hur pass väl enheten kommer att leverera när den släpps. Just nu är jag väldigt förväntansfull och jag ser i allra högsta grad fram emot releasen den 3 mars. Av det lilla jag fick testa så lovar den gott besöket hos Nintendo gav mig mersmak.

Oliver är ett uns mer skeptisk över ergonomin:
Idén med Nintendo Switch är briljant. Sist Nintendo talade till mig som spelare på samma sätt som nu var inför släppet av Gamecube för två evigheter sedan. Ja, Nintendo, jag vill ta med mig mitt Zelda, mitt Mario och mitt Metroid (snälla?) var jag än går. Ni har min uppmärksamhet, så att säga. Den enskilt största funderingen jag ville räta ut under mitt besök på Bergsala var om enheten var skön att hålla i, hur knapparna kändes och vilka fördelar de olika kontrollmetoderna - som det ju finns en del av - har. Att The Legend of Zelda: Breath of the Wild kommer bli kanon har jag inga större tvivel om, så att få testa det på evenemanget var mer av en bonus snarare än målsättningen.

Vi testar Nintendo Switch

Jag och André kom fram senare än Fredrik, som vid det laget redan hade fått klämma på maskinen. Min första upplevelse med den var med Mario Kart 8 Deluxe, och det vankades ett race på Hyrule-banan som släpptes som DLC till Wii U-versionen. Vi fick här testa på att spela i det bärbara läget och det första som slår mig är hur mycket mindre än Wii U-plattan den var, på alla sätt och vis. Det andra var att mina händer (som till skillnad från Andrés utan problem kan ta ett barré-ackord på en normalstor gura) inte var helt överens med hur pyttesmå både knappar och spakar var. Den närmaste jämförelsen jag kan komma på är hur det känns att spela på en PS Vita. Spakarna känns nästan sladdriga och ömtåliga, och saknade det motståndet jag söker i en joystick.

Det handlar mest troligt om en vanesak och det var inte så illa att det påverkade mitt spelande nämnvärt i och med att jag smiskade sönder både André, Fredrik och övrigt motstånd i loppet vi körde - men det står helt klart för mig att det är något jag kommer behöva tid för att vänja mig vid. Kontrollen saknar också, återigen, analoga avtryckarknappar vilket för mig känns helt oförsvarbart år 2017. Istället kör de på klick:iga digitala knappar likt de du finner på en Wii U-gamepad. På den positiva sidan har vi skärmen som trots att den inte kör full HD lyckas återge spelen riktigt fint. Visst finns det skarpare skärmar idag men det hände inte en enda gång att jag tänkte "den här displayen hade behövt vara bättre". När det kommer till spelet i sig var inget som rockade strumporna av mig då jag har tillbringat många timmar med det på Wii U. Den Switch-ägare som missade Mario Kart 8 sist har dock något att se fram emot i april.

Vi testar Nintendo Switch

Nästa spel att testas var Splatoon 2 och här fick jag chansen att testa både handhållet läge och med Pro-kontrollen. Den sistnämnda är, föga förvånande, den kontrollmetod som kändes bäst i händerna. Dosan väger lagom mycket och kommer med både större knappar och större spakar, som i sin tur känns mer gedigna och gjorde bättre motstånd vid användning. Det blev inga analoga avtryckare där heller men de kändes åtminstone mjukare i sitt klickande och var därför skönare att använda. Det är emellertid svårt för mig att hoppa ur byxorna av förtjusning med tanke på det rekommenderade priset på runt 800 spänn. En del av mig önskar att Pro-kontrollen ingick i paketet som standardkontrollen för stationärt spelande medan Joycon-dosorna användes för bärbart bruk.

Splatoon 2 var dock en trevlig upplevelse. Jag har väldigt begränsad med erfarenhet av originalspelet men mig veterligen finns det väldigt små skillnader mellan spelen - det såg mest ut att handla om nya kartor och vapen. Magkänslan är att Nintendo har övervägt att helt enkelt porta över det första spelet till Switch som de gjort med Mario Kart 8, för Splatoon var ett universalt uppskattat spel som tyvärr hölls gisslan på ett format ingen spelade på. Nintendo tror uppenbarligen på varumärket och vill ge det en nystart på Switch, men har nog någonstans på vägen insett att de kan fånga även ägarna av originalets intresse genom att göra en ordentlig uppföljare. Det kändes... sådär, att sikta med kontrollens gyro men när spelet släpps lär det gå att sikta med den högra spaken precis som i ettan. Jag ser fram emot att spela mer.

Vi testar Nintendo Switch

Efter detta ställde vi oss i kön för att spela Breath of the Wild, och där stod vi i över två timmar. Det var här jag insåg att min rygg kan vara ännu mer tantig än Petters, för jag ville mest lägga mig ner på golvet efter en halvtimme - och dö. André gjorde det lite lättare genom att berätta lite om sina fina döds-tatueringar. Han har bland annat en karp intatuerad på högra skinkan, som ser ut att simma in i springan - något han säger att en kompis kom på vore en bra idé efter att ha vänt och vridit på uttrycket "Carpe Diem" och fått fram "Karp i Dajmen". Jag känner nog ingen så Göteborgerlig som André.

Efter en smärre evighet blev det min tur att få testa på Zelda och det var... Zelda. Min nackdel här var ju att demon vi fick testa var samma som de visat om och om igen sedan E3, så det blev inte många överraskningar eller nya insikter för mig. Innan jag hann så mycket som påbörja en Shrine var min tid ute och jag hade fram tills dess mest tittat på blommor och testat vattenfysik. Breath of the Wild kommer bli något speciellt, det tror jag faktiskt, men det visste jag redan innan. Även här spelade jag med Pro-kontrollen, och den kändes återigen som det givna valet av kontrollalternativ.

Vi testar Nintendo Switch

Jag testade även på 1-2-Switch, som både André och Fredrik redan nämnt. Det lär bli en samling av roliga teknikdemos som man har kul med tillsammans i gott sällskap en helg men att mjölka kor, skjuta revolver snabbt och känna efter en simulerad kulsamling är inte något jag skulle betala mer än någon hundring för i slutändan. "HD Rumble", funktionen som gör att det känns som att du har små objekt klirrandes i din Joycon, är en rätt cool sådan men jag kan inte riktigt föreställa mig hur det ska användas i "riktiga" spel. Tiden får utvisa, helt enkelt.

Arms stod näst på tur och detta fightingspel kördes med en Joycon i varje näve, där rörelse nästan exklusivt gjordes med gyro. För att dänga din motståndare jabbar du framåt (genom att hålla den lite lutad blev det en skruv på slaget) och för att röra dig på planen lutar kontrollerna åt hållet du vill gå. Axelknapparna användes för att väja undan och hoppa. Arms är inget jag lär köpa själv men jag har å andra sidan inte köpt ett fightingspel sedan Soul Calibur 2. Här fanns faktiskt mer djup än jag hade trott på förhand och kontrollerna är responsiva nog för att fungera väl. Kanske kommer Arms bli en sleeper hit?

Vi testar Nintendo Switch

Min sista test av Switch var återigen med Mario Kart 8 Deluxe, denna gång i det nya Battle-läget och med Joycon fastspända på grepptaget som ingår när du köper konsolen. Det var skönare att spela så än utan grepp, då det plötsligt finns mer att... ja, greppa tag i. Det är nog såhär de flesta kommer spela The Legend of Zelda: Breath of the Wild den 3 mars och även om jag som sagt har mina förbehåll vad gäller knappstorlek och känsla i spakar så lär det duga gott för många. Det nya Battle-läget känns som det borde ha varit redan på Wii U, men jag är helt usel på det. Jag åkte på tokstryk och hamnade näst sist. För den som undrar, liksom.

I taxin tillbaka till Göteborgs centralstation försöker jag sammanfatta vad jag lärt mig och hur jag upplevt allting. Den största saken jag tar med mig hem är att jag är en gnutta besviken på hur maskinen känns att hålla i. Nintendo Switch är inte lika behaglig att spela på direkt ur lådan som Xbox One eller Playstation 4 är och det känns surt att jag tvingas lägga ut ytterligare 800 kronor för att komma upp i samma nivå. Däremot, om man ska se det ur ett mindre strikt stationärt perspektiv, är den ju ändå skönare än Nintendo 3DS som också har små knappar och en risig "circle pad" istället för riktiga spakar. Det är svårt att säga hur det hela kommer se ut efter flera timmar av speltid. Förhoppningsvis är det en vanesak, och ingenting som stör mig länge. Även detta får tiden utvisa.

Vi testar Nintendo Switch

Hur som helst är jag fortfarande positivt inställd inför konsolen. Idén är ju som sagt fortfarande skitbra och jag får ändå ge enheten att den är snygg - den ser ut och känns mer som en produkt för vuxna till skillnad från Wii U i sin glansiga plast.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Har ni frågor är det bara att langa dem till oss.



Loading next content