Amatördesign i spelhyllorna

Ibland blir jag gråtfärdig när jag ser mig omkring i spelaffären. Trots att marknaden har vuxit och mognat ser vi fortfarande exempel på riktigt usla spelomslag. Hur svårt kan det egentligen vara att rita en sjysst bild? Eller helt enkelt använda de japanska omslagen som i 101 procent av fallen är betydligt snyggare? Allra värst är det i USA där hejdlöst gräsliga framsidor verkar vara en eftersträvad utopi. Låt mig visa vad det är jag pratar om.

Nej. Jag saknar ord. Det är precis det här Vice City är en parodi av. Vedervärdig åttitalsdesign när den är som sämst. Vem lät tecknaren göra Mega Man till en medelålders fet gubbe med en Star Trek-picka? Vem godkände den plottriga lila skapelsen i bakgrunden? Kunde de inte i alla fall ha valt någon tecknare med en smula kunskap om perspektiv, anatomi och design? Hur kunde ett enda exemplar av det här spelet säljas? Frågorna är många, men Mega Man sålde, liksom alla andra vedervärdiga Capcom-omslag. Ibland har vi fått samma, ibland bättre, någon enstaka gång sämre. Det känns bara så orättvist när man ser originalen.

Det här, en dekal från arkadversionen av Nightwarriors: Darkstalkers' Revenge, är en riktig höjdare. Alla 2D-fans har väl någon gång bett Capcom att rita om Morrigan, men man ska se upp med vad man önskar sig. Här blev hon en blåhårig Barbie med nån sorts underkläder och vingar som inte ens sitter rätt. Talbain förvandlades till jag vet inte vad... Lejonkungens onda tvillingbror? Pyron fick ett gristryne. För att inte tala om Donovans svärd som i själva spelet faktiskt är aningen längre än en tandpetare. Och lilla söta Anita, oförmögen att känna några känslor, är här en vettskrämd lönnfet ungjävel.

Det här är en tidig version av det slutgiltiga Shenmue 2-omslaget amerikanerna fick. Originalet och PAL-versionen har ett av de snyggaste omslagen någonsin, och så hittar de på att rita en helt ny bild som inte föreställer någon överhuvudtaget! Varför är Ryo en förbannad 30-åring av oklar nationalitet? Varför ser Lan Di ut som någons elaka skolfröken? Detta blev som sagt inte den slutgiltiga versionen och på hyllorna där borta står nu en Ryo med ungefär hälften så stort huvud. Grattis amerikaner, ni klarade er den här gången.

Och så Final Fantasy. Av någon anledning tror Square att ytterligare ett pastellfärgat omslag med en tjusig rendering kommer att synas i butikshyllorna. Vore det inte smartare att köra på det helvita, stilrena och effektiva japanska omslaget? En massa renderat jox kan man ha på baksidan, framsidan är till för att synas. Vi vet redan att Square kan fixa snygga renderingar.

Det lilla spelhuset Jaleco måste få ett hedersomnämnande för att konsekvent lyckas åstadkomma sämsta tänkbara omslag. Vidare kommentarer känns överflödiga.

Slutligen då ett av Microsofts senaste. Det här bryter mot i stort sett alla designregler som finns. Till att börja med - färgsammansättningen. Rött, blått, grönt, gult, vitt och svart i en salig röra. Xbox Live-linjen bryter helt av mot det vanliga grön-svarta temat. Och så är det en regel i layout att aldrig använda mer än max tre teckensnitt på samma sida. Här har vi ett tiotal. Och alla smårutorna verkar slumpmässigt utkastade där de fick plats i originalbilden.

Sen ifrågasätter jag själva bilden. Vi har alltså en mecha. Poängen med mechas är att de är stora, men det märks egentligen bara på de små människorna. Ett perspektiv underifrån hade funkat bättre. Och så skjuter den - på vad? Inte dit den tittar i alla fall, där står kameran. Den är alltså inte hotfull, utan står mest och poserar. "Kolla, jag kan skjuta också! Vänta, var är knappen nu då? Där!". En mecha som inte verkar stor eller hotfull - smart. En liten rosa kanin hade varit mer skrämmande, och hade definitivt dragit blickarna till sig.

Nu har jag tagit upp en massa exempel på dålig design. Listan tar aldrig slut - de amerikanska versionerna av Suikoden, Ico, Street Fighter Alpha och många, många fler. Det finns givetvis också guldkorn, men dem tar jag upp nästa gång.