LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Gamereactor
      artiklar

      Att sadla om med spel

      Livet som spelskribent kan vara hårt. Usla licensspel, tradiga pressreleaser och jobbiga redaktörer som skriker "deadline". Daniel funderar på att byta karriär och har spanat in tre yrkessimulatorer

      Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

      * Obligatoriskt att fylla i
      HQ

      Högen av hotbrev från missnöjda läsare växer allt högre under brevinkastet. "BARA 8/10?! Jag ska strypa dig med Jespers rygghår!" bokstaverar det senaste med slarvigt urklippta tidningsbokstäver. Man kan bli knäckt av mindre. Nej, nu får det räcka! Det var droppen. Jag tar mitt pick och pack. Säger upp mig!

      Men... vad ska jag göra nu? Inget hos Arbetsförmedlingen känns speciellt lockande. Pokerproffs kanske? Nä, det enda jag har chans i är "Finns i sjön". Borstbindare? Enväldig världshärskare? Nej. Det känns inte rätt.

      Inspirationen visar sig istället komma från det lokala lågprisvaruhusets mest ljusskygga reaback. Dit de allra oheligaste av ettor och nollor normalt förpassas. Här hittar jag en hel hög av yrkessimulatorer. Men istället för avsmak känner jag en ohämmad upphetsning bubbla upp inom mig. Är detta ödet? Framför mig, i en slapp hög av plastfodral, ser jag dörren till ett helt nytt liv stå på glänt.

      Tre dagar, tre sysselsättningar. Det är planen. En intensiv period karriärsurfning. Sedan har jag resten av livet utstakat för mig. Min resa börjar som gatusopare i ett mellanstort samhälle någonstans i Tyskland. Häng med nu.

      Detta är en annons:

      Dag 1: Street Cleaning Simulator
      Astragon/TML Studios

      Att sadla om med spel
      I Street Cleaning Simulator får man chansen att knega kommunalt som gatusopare. Här röjs det upp med både vatten och grovkalibrig sopborste på kommunhusets parkering.

      En pedagogisk introduktion tar mig genom städfordonets olika funktioner. Hur man lägger ur handbromsen, hur man snurrar igång sopen och hur man sätter igång blinker-lamporna. Snart får jag lägga i växeln och dundra ut ur garaget i hisnande 8 km/h. Mitt första uppdrag blir att städa kommunkontorets parkering. Av bara farten lär jag mig att dumpa avfall, fylla på vattenreserverna och vikten av att ha varningslamporna påslagna ute i trafiken.

      Jag går in på kontoret för att kolla jobbmejlen. Oh! Stadens borgmästare, i egen hög person, frågar mig om jag kan ta mig an ett jobb ute i den verkliga världen. Och jag får 1000 spänn för besväret! Inte illa må jag säga, särskilt då valutan är i euro. Finner ingen anledning för att tveka, och snart bränner jag med guldvittring ut på vägarna. I 8 km/h.

      Detta är en annons:

      Det dröjer dock inte länge innan jag börjar ana oråd. Det är något som inte stämmer här. Samtidigt som jag långsamt betar av kvarter efter kvarter i mitt korståg mot skräp ser jag fotgängare som passerar genom husväggar. En olustig känsla kommer krypandes.

      Plötslig smäller det. Jag och mitt fordon flimrar till och flyger två meter upp i luften. En personbil har just rammat min front. Efter flygfärden ställer sig de båda fordonen på bakhjulen, och fastnar i en konstig position stegrandes mot varandra. Jag hoppar ur i panik.

      Att sadla om med spelAtt sadla om med spel
      Ju längre dagen led desto värre blev det, tyvärr.

      Hur kunde detta hända? Vad som inledningsvis verkade som en trivsam arbetsdag har tvärt utvecklat sig till en mardröm. Samtidigt präglas omgivningen av ett onaturligt lugn. Ingen som tutar och ingen som gormar ut hädelser för att vi blockerar trafiken. Bara en prydlig och tyst bilkö. Fotgängare som går förbi som ingenting har hänt. Inte en tillstymmelse till oro eller medkänsla.

      Med ett allt mer växande obehag tänker att jag min uppdragsgivare måste ändå informeras om olyckan. Så att vi kan ta hand om den administrativa biten så snart som möjligt, fylla i försäkringspapper och så...

      Men jag hinner inte långt innan nästa olycka drabbar mig. En jäkla blådåre till bilist kör rakt in i mig, nej GENOM mig, och plötsligt sitter jag i framsätet bredvid en svart skuggdemon. AHH! Nu börjar jag förstå varför borgmästaren erbjöd mig en tusing för jobbet. Den här stan är ju helvetets första cirkel fylld med trafikmarodörer, empatiskt avtrubbade psykopater och vålnader.

      Jag finner mig själv löpa för allt vad benen bär. Jag måste bort. Bort från denna gudsförgätna plats. Aldrig ska jag utsätta mig för denna ohållbara arbetssituation igen. Har dessutom i samband med olyckan ådragit mig en arbetsskada, som yttrar sig i en konstig, bakåtlutad kroppshållning. Facket ska kontaktas, omedelbums.

      Att sadla om med spel
      Olustigheterna kulminerade när jag hamnade i Belsebubs passagerarsäte.

      Dag 2: Garden Simulator 2010
      Astragon

      Att sadla om med spel
      I Garden Simulator 2010 skall man med spade, vattenkanna och ett set gröna fingrar sköta om en otroligt medioker trädgård.

      Efter att ha blivit förd bakom ljuset, påkörd och antastad känner jag mig så psykiskt och fysiskt knäckt, att suget på ett fortsatt yrkesverksamt liv är nere på noll. Därför har jag bestämt mig för att dra mig tillbaka. Känna på livet som förtidspensionär. Lösa korsord, spela bingo och påta i trädgården.

      Ah, lugnet. Jag insuper den friska villaförortsluften i lungorna. Bara jag, ett skjul och en väldigt platt och kvadratisk trädgårdsyta framför mig. Livet är bra trivsamt när vildvuxet gräs är ens största bekymmer. Ett bekymmer som snart är borta ur världen när jag väl kört ut gräsklipparen från skjulet.

      Strax efter jag satt mig tillrätta på maskinen börjar det dock regna. Radion spelar klassisk musik i burkig kvalitet. Den goda sinnesstämningen börjar så sakteliga slå över mot irritation. Men gräset ska trimmas.

      Sagt och gjort. Men är inte trädgården lite trist ändå? Likgiltig och kal. Samtidigt som jag parkerar gräsklipparen inne i skjulet igen tittar jag efter något som kan liva upp atmosfären. Hittar en trädgårdstomte. Ställer den mitt på gården och beskådar. En känsla av meningslöshet sköljer över mig som en flodvåg.

      Att sadla om med spelAtt sadla om med spel
      Räfsa, krafsa, frusta. Arbetet i den egna trädgården gränsar till dödstrist. Men gräset är grönare på den andra sidan. När grannen ber mig pyssla om hans skrytgård låter jag givetvis frustrationen gå ut över den istället.

      Strax därefter tar min kära granne kontakt med mig. Han ska tydligen iväg på semester och vill att jag ska ta hand om hans trädgård under tiden han är borta. Varför inte, tänker jag. Har ändå inget bättre för mig än att klippa gräs.

      Snart börjar dock helt orimliga krav ramla in. Han vill att jag även ska gödsla rabatten och räfsa ogräs, utan ersättning. Dessutom är hans trädgård mycket finare än min med växthus, stenbelagda gångstigar och en smärre gäststuga till trädgårdsskjul. Vilken oförskämd och utnyttjande snobb. En trädgårds-Hitler i Anna Anka-klass. Nu är jag både kränkt, avundsjuk och trött på det händelselösa livet som pensionär.

      Därför kändes det inte mer än rätt att ta ut min inre frustration på hans blomrabatter. Tjoff-tjoff-tjoff med klipparen, och borta! "You lost!" står det på skärmen. Men jag känner mig som en vinnare. Nu är jag banne mig redo för arbetslivet igen.

      Att sadla om med spelAtt sadla om med spel
      Bilden till vänster: före. Bilden till höger: efter.
      Att sadla om med spel
      Hej då, grannens blomrabatt! Hej igen, yrkeslivet!

      Dag 3: Mining and Tunneling Simulator
      UIG Entertainment

      Att sadla om med spel
      I Mining and Tunneling Simulator får man gräva, borra och spränga under världsmetropoler som Paris. Perfekt kneg för en livstrött snubbe utan tidigare erfarenhet. Eller?

      Blomrabatter och gräsklippare är för fjompiga fjollor. Min granne kan behålla sin töntiga lyxträdgård för sig själv. Har efter den destruktiva perioden i mitt liv insett att mitt rätta element är bland grävmaskiner, enorma bergsborrar och TNT. Tredje gången gillt alltså. Här ska det ta mig tusan smulas berggrund.

      Mitt första uppdrag är att utöka tunnelbanenätet i Paris. Lätt som en plätt. Jag packar skåpbilen full med dynamit och placerar ut några laddningar strategiskt. Hoppar sedan ivrigt ur och springer in på kontoret där detonationsknappen finns. Tänt var det här!

      Klick.

      Tystnad.

      Hm?

      Jag går ut och ser efter vad som pågår. Varför hörde jag inte stor, härlig fetingsmäll för? Det borde rimligtvis komma en sådan när man spränger bort ett halvt kvarter.

      Att sadla om med spel

      Tydligen så har jag just detonerat världens tystaste sprängmedel. För visst är det en stor grop där det tidigare var platt mark. Och det enda som blev över är några ynka stenbumlingar. Hopp. Aningen besviken men ändock vid gott mod hoppar jag in i en gul traktor för att skyffla undan resterna.

      Det visar sig vara ett meckigt göra, eftersom bumlingarna verkar vara gjorda av suddgummi samt besitta en egensinnig gravitationskraft (lite som om de vore på månen). Med tungan rätt i mun och under regelbundna förbannelser lyckas jag till slut dumpa studsklumparna i en annan grop (antagligen sprängd med samma ninjadynamit), varpå jag skyndar mig in till kontrollrummet. Dags för storborren.

      Kontrollpanelen framför mig visar klart och tydligt den korrekta färdrutten för borren. Tyvärr skippade jag instruktionsmanualen (som jag gör med all annan elektronik såsom mobiltelefoner, DVD-spelare och mikrovågsugnar) eftersom min stolthet som självutnämnd IT-expert inte tillät mig något annat. Jag säger tyvärr eftersom jag lyckas styra borren i en fjongbåge uppåt istället för lätt sluttande nedåt. Det fick en del... oönskade implikationer.

      Att sadla om med spel
      Notera den gröna linjen där jag egentligen ska borra. Notera nu den blå, där jag faktiskt borrar.

      Närmare bestämt orsakade min missräkning ett avgrundshål värdigt Cthulhu att stiga upp från i de centrala delarna av staden. Ni kan räkna ut att jag i absoluta hast sade upp mig och avlägsnade mig från platsen.

      Så nu sitter jag åter här. Översätter tyska förhandstittar, peppar inför Iron Man 3: The Game och blir hunsad av redaktör Mäki som med sin patenterade frenesi närmast speed-rappar fram direktiven. Och det är inte så pjåkigt, trots allt.

      Att sadla om med spelAtt sadla om med spelAtt sadla om med spelAtt sadla om med spel
      Att sadla om med spelAtt sadla om med spelAtt sadla om med spelAtt sadla om med spel


      Loading next content