UFC Undisputed 3 @ Las Vegas

Vi landar i Las Vegas tidigt på morgonen. Staden sover. Efter att ha checkat in på The Cosmopolitan efter en händelselös flygning från Chicago gör vi oss redo för en heldag hos UFC.

En taxi tar oss från hotellet till The Ultimate Fighter Training Center bara några minuter från Las Vegas Strip. Jag blir alldeles fnittrig av blotta åsynen av Zuffas provisoriska träningsklubb. Orsaken är såklart att jag detaljgranskat stället på TV, via reality-serien The Ultimate Fighter, i tretton hela säsonger.

Väl inomhus möts vi av Chad Mendez, Urijah Faber och Chael Sonnen. Det delas ut shorts, UFC-tröjor och sparring-handskar. Sonnen meddelar oss om att vi ska träna tillsammans med dem. Kickboxning och wrestling, tydligen. Urijah visar ett par enklare tekniker. Jag känner hur svettningarna börjar komma. Träna brottning med dubbla diskbråck... mot Faber, dessutom. Skulle kunna sluta i förskräckelse.

Några journalister tränar. Andra äter smörgåsar och fotograferar lokalerna. Jag är en av dem som spenderar mer tid vid lunchbordet än vid shorts-högen. Gamereactors husfotograf Måns Hegevall överväger att träna med Urijah innan han ändrar sig och bestämmer sig för att filma mig medan jag försöker lära mig att boxa på en boxboll. Det går inget vidare, alls. Min finmotorik är inget att skryta med, direkt.

Ett par timmar senare skjutsas vi tillbaka till hotellet. På nattklubben Marque har UFC och THQ anordat en middagsfest. På plats är en hel drös UFC-fighters och överallt på golvet står det demo-maskiner med beta-versionen av UFC Undisputed 3 i. Gamereactor är först ut med att hugga en handkontroll och vi kastar oss omedelbart in i det nya Pride-läget. Sekunden senare kliver Dana White (UFC President) ut på golvet med en mikrofon i högsta hugg. Han pratar om de framsteg som gjorts i UFC Undisputed 3 samt om hur stolt han är över samarbetet med THQ.

Vi väntar tålmodigt på presentationen som är en gnutta... överdriven. Minst sagt. Under vissa av dessa pressevent känns det nästan som att vissa utgivare/utvecklare utgår från att vi i spelpressen inte har någon aning om vilket spel det är vi rest 16 timmar för att kika på. Jag har recenserat sex mixed martial arts-spel sedan 2001. Jag har sett 130 galor. Jag känner till UFC Undisputed 3 och jag har läst om nyheterna.

Efter en timmes gameplay-tid och lite snack med minglande UFC-fighters haffar jag Dana för att ställa några frågor. Jag börjar med att fråga honom vad det är som han tycker utmärker sig mest med den tredje installationen i Undisputed-serien.

- Det är ett helt nytt, helt annorlunda spel. Vi har gjort om det från grunden och det är mycket bättre än UFC 2010.

Jag gillar verkligen UFC-chefen Dana White. Jag har träffat honom ett par gånger och hans entusiasm för sporten samt karismatiska utstrålning smittar av sig. Trots detta krävs det kraft och ett stort mått av självbehärskning för att inte himla med ögonen då han under vår intervju försöker förklara för mig att UFC Undisputed 3 är ett helt nytt spel, som är radikalt annorlunda från de två föregångarna.

Jag har nämligen ägnat de senaste två timmarna åt att spela UFC Undisputed 3. Jag har klämt på den uppgraderade spelmekaniken, testat ett trettiotal nya fighters samt provat de nya Pride-reglerna. Undisputed 3 känns tveklöst som det bästa mixed martial arts-spelet jag någonsin testat. Helt klart en förbättring jämfört med fjolårets UFC-spel. Men särskilt annorlunda känns det då rakt inte. Faktiskt inte alls.

Spelstudion Yuke's har ett förflutet som utvecklare bakom Smackdown vs Raw-serien. En spelföljetong som under en tioårsperiod inte förändrades särskilt mycket. Enligt vissa (Läs: Jonas Mäki) inte alls. Några nya fighters varje år samt ett uppgraderat menysystem var väl i grunden det som utgjorde nyheterna från år till år. I fallet UFC Undisputed är uppgraderingarna mellan de olika uppdateringarna större, men inte särskilt radikala.

UFC Undisputed 2010 innehöll aningen bättre spelkontroll jämfört med 2009 års upplaga, onlinebaserade träningsställen samt ett bättre system för att slåss i clinch. UFC Undisputed 3 innehåller ytterligare förbättringar beträffande striking-systemet, en ny submission-funktion samt ett efterlängtat Pride-läge. Jag frågar Dana varför Pride Mode inte fanns med i de tidigare spelen.

- Det handlar om timing. Vi ville göra något riktigt bra av Pride när vi väl bestämde oss för att stoppa in det i spelet och till Undisputed 3 anser vi att vi gjort denna legendariska organisation rättvisa.

I grunden tror jag att det handlade om att EA Sports inkluderade traditionella boxningsringar och japanska mixed martial arts-regler i EA Sports MMA, vilket nu fått UFC och THQ och göra detsamma. En analys som Dana med glädje stampar sönder.

- Inte alls. Vi köpte Pride för flera år sedan och har sedan starten för den här spelserien haft planer på att inkludera det i Undisputed.

Dana vill inte prata mer om Electronic Arts konkurrent. Och jag tänker då absolut inte försöka tvinga honom. EA:s utmanare floppade, rejält, och det tog bara några månader för EA innan de bestämde sig för att hoppa av mixed martial arts-tåget helt och hållet. Undisputed-serien däremot har hittills sålt som smör och med tanke på det nytillkomna Pride-läget måste jag anta att så även kommer att bli fallet denna gång. Pride Mode känns bra, dessutom. Riktigt bra.

Presentationen är klockren och atmosfären andas verkligen Pride. Man kan nyttja både soccer kicks och headstomps i Pride Mode samt knäa mot huvudet på en liggande motståndare. Inga regeländringar jag vanligtvis gillar, men är det Pride så är det. I övrigt känns Undisputed 3 väldigt, väldigt bekant. Man märker små skillnader i timingen och samtliga fighters har bättre raka slag, vilket har eliminerat de där märkliga situationerna från fjolårets version där man nästan direkt hamnade för tätt inpå varandra under en slagduell. Något som slutade med att man stod på 12 centimeters avstånd och kastade halvskeva armbågar mot varandras hakor. Även grapplingen känns smidigare, och bättre.

Clinchen är enkel att kontrollera. Man får snabbare och aningen mer tydliga signaler från sin fighter över vad som händer och det är inte längre lika enkelt, eller chansartat, att vinna över sin motståndare via submission. I tidigare delar har det i princip endast handlat om vem som kunnat rotera den vänstra analogspaken snabbast när det kommer till submissions kontra submission-försvar. I Undisputed 3 har Yuke's tagit fasta på den kritik man fått för detta och utvecklat ett helt nytt system som vid första anblick istället känns för svårt. På tok för svårt.

Varje gång man kopplar ett grepp om någon av ens motståndares kroppsdelar dyker en åttkantig symbol upp på skärmen och hela upplägget påminner om ett pusselspel där timing och precision avgör huruvida man lyckas låsa sin motståndare eller inte.

En av plupparna som åker längs kanten på den åttakantiga symbolen är blå, den andra är röd. Varje fighter styr varsin prick. Det gäller för den som aktiverat greppet att försöka ställa sin prick ovanpå den andres och hålla den där. Allt medan fightern i underläge försöker smita med sin plupp längs octagon-symbolen. Det blir en katt-och-råtta-lek som jag inte riktigt tycker passar in i ett fightingspel, även om jag såklart håller med om att submission-funktionen var på tok för chansartad i föregående spel.

Jag spelar ett par matcher mot före detta WEC-champen Urijah Faber. Han har tränat, det märks. Jag slåss som Dominick Cruz medan Faber slåss som sig själv. Jag frågar honom om det inte känns märkligt att kontrollera sin virtuella avbild i Undisputed 3:

- Först kändes det helkonstigt, det måste jag medge. men samtidigt smickrande och roligt. Jag känner mig mallig över att de lyckats återskapa mina stora vita tänder, dessutom.

Urijah garvar, sen knockar han mig med en huvudspark och säger:

- Är det inte meningen att du ska vara expert på sånt här?.

Jag skäms lite. Men samtidigt måste jag förmoda att Urijah har tränat lite extra på UFC Undisputed 3, bara för att kunna klämma åt spelpressen. Joe Lauzon ser även han riktigt vass ut. Och även han utmanar mig på en fight. Men hittar inte sig själv bland de valbara karaktärerna.

- Jag verkar inte finnas med. Vilket är knepigt... ska prata med UFC om detta. Förhoppningsvis hinner de inkludera mig i spelet.

Några timmar senare har jag hunnit prata med Rampage, Chael Sonnen, Joe Lauzon, Chad Mendez och Chuck Liddell. Alla verkar gilla det nya spelet. Och ja, det gör även jag. UFC Undisputed 3 är ingen radikal förändring. Det är inte "helt annorlunda". Det är en liten men naggande god förbättring av ett redan klockrent mixed martial arts-spel.