En närmare titt på Homefront

I en tid där krigsgenren är lika etablerad på gatan som en fembarnsmor med Suzuki och schäfer är det svårt att skapa ett nytt koncept utan att använda gamla inspirationskällor. Call of Duty innehar fortfarande titeln som den ledande multiplayer-jätten, Medal of Honor har utforskat realistiska territorier och Gears of War är gurun av snabb, högoktanig action. Men Kaos Studios låter sig inte skrämmas, och utforskar mer närliggande breddgrader i Homefront - ett spel med en benhård historia om människans överlevnadsinstinkt, i ett Amerika taget på sängen.

Året är 2027, och USA är ockuperat av den koreanska militären. Det tar inte mer än 20 sekunder innan vi blir kidnappade av några aggressiva koreanska män, som bjuder på en bussresa av mindre trevlig natur. Barn blir skjutna på öppen gata, män och kvinnor slåss med batonger och ungdomar faller som flugor av eskalerande skott från kulsprutor. Det ser inte ljust ut, men vi blir räddade av en motståndsgrupp som frontas av Boone, Connor och Rhiana - tre gerillaofficerare med väldigt olika personligheter.

Efter 20 minuter har vi mejat ned minst 70 koreaner, med minst sex olika vapen. När vi äntligen börjar närma oss vår destination som befinner sig mitt i ett befolkat bostadsområde, överraskas vi av enorma tanks och koreaner gömda bakom flygplansvrak. Det är något oroväckande med hur man skildrar hur kriget faktiskt upplevs för civilbefolkningen. Stängsel med taggtråd pryder de tidigare idylliska områdena, gungor och rutschbanor är täckta av damm, och spår av dödliga fordon löper genom huset och plöjer genom trädgården hos din granne. Striderna utspelar sig i fallfärdiga villaområden, som är allt annat än en fastighetsmäklares våta dröm efter 27 år i fångenskap. Koreanska trupper patrullerar området dagligen, och brist på mat och andra resurser präglar vardagen för de som bor i de oroliga områdena.

David Votypka, creative director och chef för Kaos, har lagt mycket tid och kraft på den visuella stilen, och har använt riktiga varumärken och människor för att skapa en realistisk koppling till spelarna. Man har undvikit fiktionsbaserade miljöer och föremål, och har skapat atmosfären genom att vända upp och ned på din ansiktslösa hjältes liv. Kaos vill förmedla den mänskliga desperationen Votypka förklarar inspirationen på följande sätt:

- Allt härstammar från en bild jag såg, på ett lugnt bostadsområde. Vid första anblick såg det ut som en helt vanlig stadsdel. Men efter ett tag såg jag stängslen och taggtråden, något jag upplevde som mycket störande. Jag förstod inte riktigt vad det var i början, men sedan insåg jag att det var kombinationen av bekant och bekvämt, med det okända och farliga. Det gjorde ett rejält intryck, och passade mycket bra med vad jag ville förmedla i Homefront. Det handlar om vad som händer i just din trädgård - inte vad som händer vid Washington-monumentet.

Och det är verkligen mycket som sker i bakgårdar. Kaos Studios har utvecklat en varierad uppdragsstruktur, som sträcker sig från att ödelägga automatiska maskingevärstorn till att förinta miitärläger med EMP-vapen. Vi får också använda flera olika fordon, och under mina två timmar med Homefront, fick jag pröva på alla möjliga högteknologiska åk. Ändå är det uppenbart att USA skildras som ett land utan förberedda militära styrkor, vilket förklarar dne gerilla-baserade stridstekniken. Alla strider sker i skyhögt tempo, där huvudmålet är att skydda civila och dig själv från att dö bland de obehagliga kulisserna.

Kaos har valt att inte använda den tunga orkestrerade musiken vi brukar höra i klassiska krigsspel och ljuden baseras mes på realistiska ljud från omgivningen och människorna runt omkring. Studion har insett att verkliga krigssituationer sällan stöttas upp av tunga melodiska sekvenser, och låter oss höra barn gråta, förtvivlade skrik och koreanska orderskrik i tid och otid. De realistiska miljöerna knyts samman med den ännu mer verkliga ljudmattan, och inlevelsen blir bättre än vad många andra spel lyckas leverera.

Efter ett par timmar med Homefront fick vi även pröva på multiplayerdelen, som har en snabb stridsstruktur som bygger på tunga fordon. När du kämpar dig igenom de olika nivåerna, tjänar du ihop kamppoäng, som låter dig köpa olika fordon när du själv önskar dem. Detta möjliggör bland annat helikopterjakt och åkturer med tanks i de olika stadsdelarna. Poängen får du genom att till exempel döda en specifik person, och därefter får du välja mellan både vapen och tungt bepansrade fordon som hjälper dig i kampen.

Votypka och resten av studion har lagt ned sin själ på att göra spelkontrollen så intuitiv som möjligt. Själv förklarar han att en lång övningssession för att lära sig kontrollerna till en helikopter var helt oacceptabel, och lade fokus på att göra det responsivt och tillgängligt. Överlag finns det mycket nytt som händer i multiplayerns olika lägen, och Votypka har hittat en balans i de hektiska striderna genom att skildra en svag amerikansk militär utan infrastruktur.

- Vi ville skildra USA efter ett energi- och EMP-utbrott, och utforska hur människor skulle reagera i en värld utan infrastruktur. Det var viktigt för oss att skildra överlevnadsinstinkter, och utforska hur långt en person kan gå i sin kamp. Omgivningarna är perfekta för det, och genom att använda välbekanta miljöer med en nedbruten stil får det mycket mer relevans för dig som person. Det betyder att du aldrig har full kontroll över allt som sker, och du måste fatta beslut på löpande band.

Kaos Studios gapar kanske efter mycket, men man verkar absolut inte ha tagit sig vatten över huvudet. Hård realism är nyckelorden för Homefront och av allt att döma tycks man hållit sig till dem så här långt. Det är befriande att se ett krigsspel utan öronbedövande orkestralmusik och överväldigande patriotism, och om slutresultatet är lika slående, finns det ingenting som står i vägen för att Homefront verkligen slår.