Epic Åberg: Den Ofrivillige Gamern

JONAS: Ute i sista minuten som vanligt. En Epic Mickey-T-shirt och en snabb blick i spegeln får räcka. Men precis när jag ska lämna badrummet håller något mig kvar. Spegeln. På något sätt ser den annorlunda ut. Jag lockas till ett Epic Mickey-hopp genom den. Jag vet att det är galenskap, men plötsligt ser jag mig själv ta sats, hoppa och slå i huvudet rejält. Det bultar i skallen när jag tittar på klockan och inser att jag måste dra. Till Mr. Musse Pigg. Till mannen bakom Gamereactors favorithälsning, hejpåhre. Till...

DANIEL: "...Lasse Åberg. Intervju, onsdag. Hänger du med?" Ska möta upp med Jonas och tänker på hur självklart mitt jakande svar var. Sällskapsresan-filmerna har ju en given plats i svensk kultur och än idag, vid en blygsam ålder på 70 bast, behåller Åberg sin aktualitet med bland annat filmen "The Stig-Helmer Story" i pipelinen. Karln i sig är ett fenomen, och vare sig han porträtterar en tafatt och nördig kuf, sjunger barnsånger eller avbildar en känd mus på snillrika sätt lyckas han charma sig in i svenska hjärtan. Jag hoppar på pendeln mot Bålsta och störs knappt alls av träsmaken i baken. Det här ska bli intressant.

JONAS: Promenaden från Bålsta Station till Åberg-muséet är inte jättelång, men med absurda mängder minusgrader känns den av. Jag och Daniel försöker hålla stämningen uppe med Killinggänget-citat - "Lasse Åberg är otroooooligt på!" - men efter ett tag tystar kylan oss. Daniel macho-mumlar något om att vara norrlänning och jag ignorerar honom ovänligt men bestämt. Mina öron är kalla. Och värkande. Inte bara från kylan utan även från spegelincidenten i morse. Så ser vi den i fjärran till slut. Vindflöjeln.

DANIEL: Det är sannerligen kallt, men det håller jag käft om. Jag kan se Jonas öron lysa upp som illröda varningslampor och att se Musses karaktäristiskt runda motsvarigheter blir en lättnad, då de skvallrar om en uppvärmd museumentré. Längtan efter värme erkänner jag förstås inte. Norrlänningar biter ihop. Jag norrlänning. Ugh!

Så står vi där. Det fyrfingrade dörrhandtaget antyder att vi nu kommer att äntra en annan värld. Är det månne verklighetens Cartoon Wasteland vi kommer att stiga in i?

Den första syn som möter oss är faktiskt Lasse själv. Han sitter på en öronförsedd Musse-stol i lokalens cafeteria och pratar med en nyfiken Gävle-journalist. Efter ett tag stegar Lasse mot oss, räcker fram handen och bjuder sedan på kaffe och ovanligt goda pepparkakor. Vi riggar och sätter igång Epic Mickey och tar Lasse genom nyckelsekvenser ur spelet. Han namnger blixtsnabbt Disneys mer eller mindre okända karaktärer, och trots att herr Åberg kan beskrivas som en ofrivillig gamer i denna situation fascineras han av Wii-spelet.

Vad är dina spontanta reaktioner efter att ha kikat på Epic Mickey?
- Det är en kul spelidé och produktionen är väldigt välgjord, tycker jag. Animationsarbetet ser riktigt bra ut, det märks att Disney varit inblandade. Ingen studio kan egentligen mäta sig med Disney vad gäller kvalitet. Det var roligt att de fått med Yen Sid från Trollkarlens Lärling och The Mad Doctor också, det är ju en riktigt gammal karaktär.

Epic Mickey är inte det första Musse Pigg-spelet, det har gjorts såna förr. Har du varit intresserad av dem?
- Inte datorspelen, nej. Det har varit mest "analoga" spel för mig, nästa generation får ta hand om de digitala. I min Disney-samling har jag en del spel, men det är mest pussel och andra gamla grejer. Primitiva saker. Samlingen är mellan 1928-1940 och när man tittar på projektionsapparaterna, klockorna och så vidare så blir det tydligt hur gammal Musse faktiskt är.

Känns Disney och Musse Pigg lika aktuella idag som då?
- Mja, nu lever Disney vidare tack vare de duktiga produkterna Toy Story och så vidare. De ligger fortfarande i framkant vad gäller intelligent barnfilm som fungerar även för vuxna. Musse Pigg är mest ett varumärke numera, han har ...glidit in i logotypernas himmel.

Som konstnär, varför fastnade du just för Disneys grejer?
- Jag får ofta frågan, "varför gillar du Musse Pigg så mycket"? Men jag tycker faktiskt att till exempel Wallace & Gromit är roligare att titta på än Musse Pigg. Mitt intresse av Musse Pigg kommer från att jag började teckna av figurerna. Jag var väldigt intresserad av popkonst och popkonstens mantra är att "kan du inte hitta nåt inom en meter du kan teckna av, så är du ingen riktig konstnär".

- Lichtenstein och Warhol tog ju det som fanns nära dem: en burk soppa, en banan, serierutor och så vidare. Och det där gillade jag. Så jag köpte på mig grejer: jag kunde köpa en badskumsflaska och måla av den. Sedan blev jag gripen av samlardjävulen...

Musse är ju väldigt ikonisk som figur och tacksam att rita av också, som de stora öronen till exempel...
- Det var förutsättningen på den tiden, när man hade primitiv animation. Man kunde lägga tre mynt på ett papper och rita av Musse. De tog bort ett finger från hans hand för att det skulle bli lättare att animera.

- En annan intressant grej är att Musse från början var mer av en äventyrare. I de första Gottfredson-stripparna var det en jävla fart på honom: han fajtades med Svarte Petter, han räddade Mimmi och han fick stora blöta pussar... Sen så blev han så älskad av ungarna och skulle bli ett föredöme. Till och med Disney själv sa "fan vad Musse blivit tråkig".

Warren Spector som gjort Epic Mickey har också sagt att han gillade den tidiga Musse mer, när han var mer busig...
- Jo precis, Musse blev dock rätt trist med åren. Som grädde på moset klädde de om Musse i löjliga hawaii-skjortor och rågummidojor. I samlingen har jag en Gottfredson-strip ovanför den nya Musse, och där ser man tydligt utvecklingen: han går från att leva rövare i Balkan till att flytta möbler med Långben - från äventyrare till förortsbo med villa...

JONAS: Det gör ont i huvudet. Det känns som att jag har två blessyrer på vardera sida skallen, två pulserande bulor. Hur kan jag ha ont på två ställen när jag bara slog i högersidan i spegeln? Jag måste ta mig samman. Fortsätta intervjun.

Disney är ganska måna om sina varumärken. Har du aldrig råkat ut för några copyright-problem med din konst?
- Disney har 300 advokater, man har ingen lust att mucka med dem liksom... Jag har bra kontakt med dem, och med Egmont som ger ut Kalle Anka här. Vid tillfällen där jag uppenbart tecknat en Disney-figur har jag betalt licenspengar. Dessutom har jag gjort en del officiella uppdrag, jag har gjort en poster till en Kalle Anka-tidning. Det är ungefär så långt man kommer utan att vara en officiell tecknare. Det ni!

Du får ingen "konstnärlig drift" att stå utanför allt det där då? Och slåss mot storföretagen?
- Mja, Disney har blivit mer liberala med tiden. Här på muséet till exempel har jag flera konstverk av andra konstnärer där Disney-figurer använts. Disney är liberala om man gör konst, jämfört med om man skulle trycka T-shirts eller dra nytta av det på nåt sånt sätt. Art wants to be free, eller hur?

Har du någon favorit bland de mer bortglömda Disney-karaktärerna, som skulle passa i Epic Mickey?
- Jag måste nog nämna Oswald där. När jag guidar brukar jag säga att Musse hade varit lika bortglömd som Oswald om Disney inte kommit på det här med ljudfilm, och använt Musse där. Sedan har vi Pegleg Pete, han är en av favoritskurkarna. Han blev senare Svarte-Petter. De satte på honom benet sen, man fick inte driva med krymplingar. Det är skönt att Kapten Krok får heta Kapten Krok i alla fall... Men gremlins till exempel, som vi såg i spelet, de hade jag faktiskt inte koll på.

Lasse tar med oss på en rundtur i muséet. Efter att ha hoppat genom Mickeyjunk Mountain i Epic Mickey förstår man Junction Points fascination över det visuellt mycket spännande i gamla Disney-prylar. Armbandsklockor och lunchboxar, dockor och termosar - allt har en mycket tilltalande design, där både material och typsnitt osar 40-tal. Förhoppningen som dök upp när vi stod utanför dörren visar sig uppfyllas: visst är det här verklighetens Cartoon Wasteland, fylld av historia och i vissa fall skruvad estetik.

Själva konsten är också imponerande. Warhol-tavlan av Musse Pigg är så snygg att vi nästan börjar skissa upp inbrottsplaner i huvudet, men då Lasse berättar om att man faktiskt blivit bestulna på ett tidigare Warhol-verk för något år sedan överger vi tanken och byter ut girigheten mot empati.

DANIEL: Jag tror Jonas har en skruv lös. Han flackar med blicken, rynkar på näsan och klagar på huvudvärk. Samtidigt kittlar det till i svanskotan och jag känner hur mina jeans blir allt trängre. Vad i...?

Medan vi låter oss guidas återknyter vi den pågående diskussionen till Musses senaste spel. I förbifarten nämner Lasse att det under hans uppväxt fanns en viss aningslöshet i samhället man levde i. "Idag vet ungarna efter två minuter om det skett en katastrof på Haiti", som Lasse uttrycker det. Vår verklighet är mer upplyst och uppdaterad, men samtidigt även bistrare. Lasse menar att det kanske är en av anledningarna varför en sådan pass mörk barnhistoria som Epic Mickey får utrymme idag.

- Eller som filmer som Wall-E till exempel, där man för in skräckmiljöer och vuxna teman i barnkulturen. Förr i tiden hade man reagerat mycket starkare på det, säger Lasse.

Det ligger mycket i Åbergs ord. Samtidigt är Epic Mickeys sagostil en återgång till det gamla. Och då menar vi riktigt gamla sagor, sagor från 1800-talet och bakåt, från den tiden då de ofta var mörkare och läskigare. Bröderna Grimms Hans och Greta samt Rödluvan är ett par exempel. Lewis Carolls Alice i Underlandet är ett annat (kanske mer träffande) sådant.

Vi tar en pepparkaka till och fyrar av en sista fråga, relaterad till faktumet att vi namedroppade Åberg i Gamereactor för några nummer sedan.

I en förtitt på Epic Mickey skrev vi att spelet såg ut som "något ur Lasse Åbergs feberdrömmar". Har du någonsin haft märkliga Disney-drömmar?
- Haha, nej, inte av den typen kanske. Jag har dock drömt att jag gått och fyndat Disney-prylar. Du vet, man kommer in i en butik och där står rariteterna uppradade, och till billiga priser. Och alla har missat dem!

Så säger vi hejpåhre till en samlare, nostalgiker och Disney-fantast. Vi har blivit klokare vad gäller Musse Piggs barndomsår, och även uppdaterat Lasse Åberg med musens status 2010. En tidslinje mellan gamla träpussel och moderna Wii-spel har målats fram - med magisk färg och pensel från verkligheten.

JONAS: Jag är hemma, intervjun är klar. Sista biten hem försökte jag dölja min märkliga metamorfos med två ICA-kassar. Jag måste berätta för någon nu. Måste SMS:a Daniel. Ögonblicket då jag greppar mobilen piper den, och även jag, till. 1 Nytt Meddelande.

DANIEL: "Jag har fått svans." Herregud, skrev jag just det i ett SMS? Han kommer att tro jag är galen. Nåväl, den passar mig trots allt rätt bra.

JONAS: Skönt att inte vara ensam. Det kan bli så här antar jag, om man överdoserar Disney en dag. Jag knappar in svaret. "Jag har fått..." Nej, "musöron" finns förstås inte i ordboken.

Foto: Gun Noord