Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar
Grand Theft Auto: San Andreas

Save: Ett soldränkt 90-tal

Andreas Blom minns ungdomsåren och all den tid han tillbringande med San Andreas...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag tänker ofta tillbaka på tider som flytt, på saker som varit. Den där sommaren efter första året i högstadiet, den där friluftsdagen i skolan, den där Halloween-festen under gymnasiet... Vart var jag och vad gjorde jag då? Inte för att bli emotionell och sörja att jag inte tog vissa chanser eller sa det jag tänkte (well, en aning kanske, men det får jag ta en annan gång). Utan för att det är kul. För att skratta åt dumheter, omognad eller finurlighet. Första gången jag upplevde ett av mina favoritögonblick var just under första året i högstadiet. Verklighetens kalender visade 2006 men året i spelet var 1992. Jag pratar om första gången jag startade Grand Theft Auto: San Andreas.

Jag hade inte spelat något annat GTA än Grand Theft Auto III, och i ärlighetens namn så var grafiken ganska grå. Visst fanns det sol och grönt gräs men så fort jag satte i gång San Andreas fick min uppfattning revideras helt. Jag hade precis blivit upplockad av konstapel Tenpenny och anklagad för mord då jag, lämnad i "worst place in the world. Rollin heights Balla Country", måste ta mig hem till mitt eget kvarter.

Cykelturen hem till Grove Street var i det ögonblicket ett av de mest tekniskt magiska stunderna jag upplevt. Jag cyklade i en detaljerad omgivning, sicksackade mellan då superbt modellerade bilar och vid varje gathörn stod gängmedlemmar som alla tycktes titta misstänksamt på mig. Min hjärna kunde knappt smälta intrycken då mina stackars ögon var överallt samtidigt.

Grand Theft Auto: San Andreas

Carl stannade framför sitt hus och redan då kände jag på mig att Grand San Andreas skulle bli något alldeles extra. Bara möjligheten att kunna gå omkring inuti huset var för mig revolutionerande. Innan hade man bara gått in i ett hål i väggen och sen blivit uppmanad att spara. Men nu, nu kunde jag gå omkring på undre och övre våningen. Beundra inredning, spela spel (!), byta kläder och spara såklart. Sen har vi gatan som gick till historien, Grove Street. I mitt 12-åriga sinne saknade detaljerna motstycke. Bilar på garageuppfarterna, hyggligt mycket personer på trottoaren och en fullt fungerande basketkorg bredvid Sweets hus.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Hela spelet präglades (liksom serien i övrigt) av detaljer som fick det att sticka ut och imponerade därför stort på mig. I dag kanske jag inte höjer ögonen så mycket men då var det en annan femma. Men då jag stängt av min Playstation 4 där Grand Theft Auto V just snurrat, tänker jag tillbaka. Tillbaka på den där 12-åriga Andreas som satt tillsammans med ett spel som hans mamma inte direkt slog kullerbyttor över att han spelade, och ler. Ler åt hans fascination, glittrande blick då han i en stulen Picador gled ner för Los Santos Boulevard eller irritationen då han för hundraåttonde gången i ordningen dog och förlorade hela sin vapenarsenal. Tillbaka till ett soligt, pixligt 90-tal.

Relaterade texter

Grand Theft Auto: San AndreasScore

Grand Theft Auto: San Andreas

RECENSION. Skrivet av Lars Jensen

Soliga (oftast) San Andreas där eight-ball flödar som vin och gangsta rap ljuder från varje hörn. Rockstars svordomsfyllda actionepos har letat sig till PC och Xbox.



Loading next content