Den blir film nu. Watchmen. Efter fem månaders rättighetsbråk med Fox Searchlight har Warner Brothers gett Watchmen grönt ljus för storstilad premiär i mars nästa år. Watchmen... som film. Milda Matilda. Jag trodde aldrig det skulle inträffa. Jag läste Alan Moores stilbildande mästerverk för 15 år sedan, och sögs då in i en grafisk värld så olik allt annat jag vid det laget läst - att jag under flera år knappt gjorde annat än geniförklarade mister Moore.
Watchmen (1986) är något mer än en serietidning. Det är ett tidlöst mästerverk som inte bara placerat sig på Times Magazines Topp-100-lista över tidernas 100 bästa noveller. Det är också en fantastisk skarp och hänsynslöst realistisk bild av en alternativ dåtid proppad med läckra referenser.
Watchmen är nyanserad, tät, balanserad och innehåller en plot så full av liv, karaktär och dynamik att jag än idag återvänder till den med jämna mellanrum. Den formade mig som ungdom, utan tvekan, och har gjort avtryck i en hel generation med sin filmiska presentation och gripande dialog.
Dan Dreiberg: Maybe this was a political killing?
Rorschach: Maybe. Or maybe someone's picking off costumed heroes.
Dreiberg: Um. Don't you think that's maybe a little paranoid?
Rorschach: That's what they're saying about me now? That I'm paranoid?
Alan Moores historia om de splittrade, slitna och pensionerade superhjältarna som en gång utgjorde gruppen "The Minute Men" är komplex och mörk, våldsam och viktig. Karaktärerna är lika sofistikerade som i den bästa bok du läst, och Moores paranoida inställning till människans destruktivitet och samhällets avskyvärda förmåga att uppmuntra den, griper tag och släpper inte taget förrän Watchmen är slut.
Tillkommer gör såklart Gibbons fantastiska bilder som inte bara osar av old school-känsla och förstärker Moores unika stil på ett perfekt sätt. Watchmen kommenterar världsläget i kalla krigets slutskede, en samhällsbild som känns lika aktuell idag. Moore och Gibbons öser på med intelligent symbolism och blir aldrig genomskinliga eller enkla. Poängerna känns aldrig övertydliga och tematiken förblir genial genom hela volymen.
Doctor Manhattan: A live body and a dead body contain the same number of particles. Structurally, there's no discernible difference. Life and death are unquantifiable abstracts. Why should I be concerned?
Ja. Watchmen är den enskilt bästa serietidningen som någonsin tryckts. Den är bättre än allt. Och om filmen bara blir hälften så bra, kommer den att gå till historien som den främsta serietidningsfilmatiseringen, ever.
Filmen är regisserad av Zack Snyder, spretig musikvideokungen som långfilmsdebuterade med nyversionen av Romeros gamla skräpklassiker "Dawn of the Dead". 600 miljoner i vinst senasre var han ett nytt Hollywood-namn att räkna med. Snyder följde sedan upp zombie-succén med en stilistisk och lyckad filmatisering av Frank Millers 300.
Nu är det alltså snart dags igen. Snyder gillar serier. Han älskar dem. Han har själv sagt att hans absoluta favoritserie är Watchmen och att han jobbade i över ett år med storyboards och extremt noggranna förberedelser för att göra Moores mästerverk rättvisa. Vi blir under en TV-intervju som Variety gjort försäkrade av Snyder att han "filmat serien, ruta för ruta" på samma sätt som Robert Rodriguez gjorde med Sin City.
Det lovar gott, såklart. För att börja riva, plocka, stycka och skriva om Watchmen bör på alla tänkbara sätt och vis anses som ett brott straffbart med omedelbar avrättning. För oss serienördar är Watchmen bibeln. Den viktigaste boken. Den vi lever efter.
Samtidigt som vi förbereder oss för Watchmen-filmen pysslar danska Deadline Games (Total Overdose, Chili Con Carnage) med Watchmen-spelet som kommer att släppas till PC, Playstation 3 och Xbox 360... till våren.
"A Comedian died last night, and nobody cares. Nobody Cares but Me..."