Svenska
Gamereactor
artiklar
Midnight Club: Los Angeles

Midnight Club: Los Angeles

Tolv timmars kneg i ökenhetta kan låta segt, men när man man omges av Playboymodeller, vrålåk och grillkorvar stora som underarmar går tiden lustigt nog förvånansvärt fort. Mattias åkte till Los Angeles för att träffa Rockstar och provspela den fjärde installationen av Midnight Club

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det var en frisk Septemberdag. 90 °F (något som Phil från Rockstar London konverterade till 35 °C), men om det var temperaturen i skuggan eller i direkt solljus framgick aldrig. I Willow Springs fanns i och för sig ingen skugga, så det kvittade. I Willow Springs fanns ärligt talat ingenting. Varken pilträd, videbuskar eller källor, bara karga ökenlandskap och asfalt. Men det var å andra sidan precis just därför vi var där.

I programet uppmanades man inte bara en, utan tre gånger, att bruka rikligt med solskyddsfaktor och dricka duktigt med vätska i sensommarvärmen. Som den envisa skandinav man ändå är sket jag naturligtvis högtidligt i alla dessa uppmaningar, något som enligt Murphys alla lagar borde blästrat mitt ansikte till baconröd bubbelplast, men faktum är att jag klarade mig ganska bra. Det var först när en bekymrad tyska uttryckte sin oro över att min kuvertbleka hy hade börjat anta nyansen utav en normal och hälsosam hudton som jag gav efter för grupptrycket och lät Phil spruta mig i ansiktet. Med solkräm alltså.

Willow Springs är en femtiofem år gammal motorsportsarena lokaliserad ungefär en timmes bilfärd norr om Los Angeles. Här har legender som Nigel Mansell, Michael Andretti och även John Fogerty susat fram och satt rekord. Och fort fram går det.

Så fort att innan man ens släpptes i närheten utav körbanan så var man tvungen att skriva under en så kallad waiver, det vill säga ett papper som fråntar dig rätten att stämma Rolexklockorna av arrangörerna om man skulle få en motivlackerad motorhuv så hårt i huvudet att man sväljer sina egna ögon.

Detta är en annons:
Midnight Club: Los Angeles
Jag ska köpa vingar för pengarna, och sätta fast på min syndasvarta Mitsubishi Eclipse GSX och flyga fram över vägarna. Precis som i den klassiska Mikael Rickfors-hitten från 1988.

I en luftkonditionerad hangar bjöds det på kalla drycker, TV-spel och salta snacks. Utanför hade man riggat upp en vräkig discoutrustning som spelade en lovande potpuri utav låtar från spelet. Bortsett från klubbmusiken så lät det riktigt trevligt. Skrytig hiphop och stilig radiohardcore, det vill säga ungefär vad man förväntar sig av ett spel som detta.

Du kan dock inte själv bläddra mellan radiokanalerna som i Grand Theft Auto vilket är lite tråkigt. Det hade varit grymt att kunna glida längs med Pacific Coast Highway till tonerna av just The Travoltas Pacific Coast Highway (om den nu figurerat i spelet), men ärligt talat så är det ganska grymt att bara kunna glida längs med Pacific Coast Highway överhuvudtaget.

Mannen som gjort denna konsolbaserade sightseeingtur möjlig heter Jeronimo Barerra. Han är en kortklippt herre med ett stort burrigt skägg som lustigt nog inte ens äger en bil. Istället tar han varje morgon tunnelbanan till jobbet, som en sann rockstjärna.

Detta är en annons:
Midnight Club: Los Angeles
Skyltar med texten No Cruising Zone sitter uppsnickrade lite här och var i spelet. Dessa uppmaningar är ingen nyckel i lacken på Midways vrålfula arkadracer utan finns faktiskt i verklighetens Los Angeles. Definitionen av en Cruise är tydligen då man passerat samma kvarter mer än tre gånger under loppet av fyra timmar. Raggardiskriminering?

"Det är många som har frågat mig vilken min favoritbil i spelet är, och varje gång har jag gett ett helt nytt svar. När de här artiklarna trycks så kommer alla att ha sitt eget unika citat", säger Jeronimo och skrattar. "Men jag gillar 180Z, du vet Datsun. Det är en cool bil, och så enkel att dekorera. Det räcker med en stripe rakt över huven och det är klart. Men det finns något för alla. Jag pratade tidigare med några grabbar från olika biltidningar, och alla kände de igen någon av bilarna från när de var yngre.

Bilkulturen är en stor del av många människors liv, och alla minns sin första bil, eller så ha de en drömbil. Jag känner ingen som inte har en drömbil. Alla har en drömbil, och har man inte det så är man antagligen kommunist", säger han och skrattar igen. "Som sagt, det finns någonting för alla, och för mig är det de där bilarna jag ville ha när jag var en liten grabb, och en av dem var en Datsun 280Z", säger mannen vars käraste ägodel i leksakslådan var en elektrisk bilbana.

"Jag gillar spel som Burn Out, men det är inget racingspel, det är ett bilkrockarspel. Jag gillar även Grid, men problemet där är att du är fixerad vid en bana. Du kan köra genom skogar och allt möjligt som gör att spelet känns som en trovärdig simulation, men vi vill ge dig upplevelsen av att kunna göra allt det där, fast där du själv vill. Det kanske låter som om vi försöker för hårt, men vi har jobbat med den här serien i tio år nu.

Det är en väldigt lång tid och arbetslaget har verkligen fått chansen att utveckla sina färdigheter, något som jag verkligen tycker syns. Vi tog oss tiden att skapa något helt unikt, något som är annorlunda, vackert, snabbt, och vad mer finns det att sukta efter?", frågar han. "Möjligheten att bläddra mellan radiokanaler eller götta in sig i en folkmassa så att armar och ben exploderar omkring dig likt partysmällare", tänker jag, men väljer att inte svara eftersom jag antar att frågan är hypotetisk.

Midnight Club: Los Angeles
Alla hingstar kör Mustang. Se artikel för ytterligare information.

Men faktum är att både radiokanalssurfing och massmord är skvatt omöjligt i Midnight Club. Likbilarna står avställda och liemannen ligger vid hotellpoolen med en paraplydrink i näven och granskar de dubbla X-kromosomerna. Inte ens en liten oskyldig hit 'n' run går att komma undan med, och tro mig, jag har försökt. Los Angelesborna är väldikt uppmärksamma och kastar sig ur vägen när du kommer brännandes på full patte, något som känns ytterst oortodoxt för en utgivare som tjänat miljarder på moralfördärv och etisk dekadens. Men det var bara att acceptera och köra vidare. Köra vidare och förundras över allt som änglarnas stad har att erbjuda.

"Det är inte en exakt Los Angeles-klon, men det är en karikatyr som fångar själen och känslan av staden. När vi började kartläggningen så insåg vi att vi bara var tvugna att ha alla dessa riktmärken som kännetecknar Los Angeles, för om vi inte hade det så skulle det se korkat ut. Om du kör runt hörnet och det ligger ett 7-eleven där, då måste den 7-elevenbutiken finnas med i spelet. När du kör längs med Rodeo Drive så måste Ferragamo, Bulgari och alla andra karakteristiska Los Angeles-drag finnas där. Vi har spenderat massor med tid på att få till alla de här sakerna, och jag tycker att resultatet ser riktigt coolt ut", svarar han när jag frågar hur lång tid de tagit på sig att konvertera Los Angeles till polygoner.

Och visst har han rätt, det ser riktigt riktigt coolt ut. Faktum är att vi dagen innan promenerade längs med Colorado Boulevard och svalkade våra strupar på ett litet hak strax intill Santa Monicas pir. Och nu, tjugofyra timmar senare, åtskilliga mil från såväl kust som barer så var jag plötsligt där igen. Från förarsätet på min 1969 Mustang Boss 302 blickade jag ut över Stilla havet och Pacific Park. Det är inte en exakt kopia, men visst känner man igen sig, och det var en häftig känsla. Andra häftiga detaljer är The Performance Shop där du i stort sett kan göra precis vad du vill med din bil, så länge du låter sedlarna regna över oljeaporna.

Midnight Club: Los Angeles
Stöter du på en tungtrimmad tvillingsjäl på på motorvägen kan du genom att blinka med helljusen (Y-knapp eller trekant) när som helst starta ett Freeway Race och skrämma byxorna fulla på varenda familjefader och fotbollsmorsa.

"En nyhet är att spelet inte bara satsar på exteriörer utan även interiör. Du kan byta ratt, säten, färg på instrumentbrädan, eller varför inte pula in lite neonljus för att liva upp hastighetsmätaren? Gillar man att pyssla om sin bil så finns alla möjligheter att göra det. Det är inte nödvändigt, men möjligheten finns i alla fall. Har du ett konto på Social Club kan du även ta bilder på dina åk och lägga ut på något som heter Rate my Ride, en funktion där folk kan rösta på din bil och även köpa ritningarna för att importera bilen till sitt eget stall", säger han, men glömmer att påpeka att ägaren av ritningarna även får $10.000 för upphovsrättigheterna. Pengar som kan läggas på att utöka garaget ytterligare. Men möjligheten att koppla upp sig fyller naturligtvis fler funktioner än bara skryt och skrävel.

"Onlineläget är helt sömlöst i karriärsläget. När du kör runt i spelet och plötsligt kommer på att att du vill tävla mot riktiga människor behöver du bara pausa, klicka på multiplayerknappen och vips, där har du multiplayer. Du behöver inte bläddra bland menyer eller ladda spelet. Det bara finns där, och det här tror jag är framtiden för många kommande spel", säger Jeronimo som har mer än bara sömlöshet att bjuda på när det kommer till bilsport i plural.

Förutom en himla massa olika race som går ut på att man ska ta sig från punkt A till punkt B på de mest innovativa sätt så kan du med din T-Mobile Sidekick (inte helt olik mobiltelefonen i Grand Theft Auto IV) samla ihop sju polare för att förnedra varandra i upp till tio olika rallygrenar. I allt från flagglekar till den klassiska kampen mot klockan. Vad som däremot inte är riktigt lika klassiskt (såvida du inte spelar Mario Cart) är de fula tricks som kan tas till när lyckans ost har börjat mögla.

Dessa fula knep kallas för Powerups och kan få dina motståndare att glida av vägen eller kastas upp i luften medan du själv kan komma över värdefulla superkrafter som osynlighet, imunitet mot andras Powerups eller säker slalomkörning i slow motion. Man kommer även ha möjligtheten att skapa sina egna banor, men det lär inte vara mer spektakulärt än att du får placera ut dina checkpoints där du själv behagar.

Midnight Club: Los Angeles
För att vinna respekt på gatan gäller det inte bara att köra fort och strutsa snutar, man måste även (till skillnad från den afroamerikanske gentlemannen körandes en spenatgrön Ford till höger) våga släppa på tio-i-två-greppet då och då samtidigt som man fläskar på med en Blue Steel.

"Vi har lagt en betydligt större betoning på historien i det här spelet, och fler mellansekvenser. Jag tycker att vi har fått till ett riktigt kul och välskrivet spel med många sköna typiska Rockstar-karaktärer, så även om du inte nödvändigtvis är helt såld på racinggenren så finns det ändå något av värde för dig med", förklarar han utan att avslöja för mycket. Vad vi egentligen vet om historien är att man är en Vin Diesel-kis som gillar när det går fort. Dessto Vin Diesligare man är, dessto fler är det som vill utmana en, och ju fler utmaningar du klarar, ju mer pengar tjänar du. Och pengar lär behövas. Det finns nämligen över fyrtio olika bilar att spendera sina stålar på, alla fullt modifierbara i något utav spelets alla garage.

Lamborghinis, Corvetter och en och annan hoj, det är bara att välja och vraka. Själv spenderade jag nästan all tid med en blodröd Mustang från 69. Mycket på grund av att det är en fantatiskt stilig muskelkärra, men mest för att det var den enda utav de fyra tillgängliga bilarna som inte såg ut som en familjebil. Jag var ju där för att leva djävul, inte storhandla inför annandag pingst.

Spelkontrollsmässigt var det bara att tuta och köra. Man kom snabbt upp i vansinniga hastigheter som jag i början hade svårt att kontrollera, men precisionen kändes smidig och precis och jag sicksackade snart utan problem mellan söndagsbilisterna trots att jag stormade på i ett rasande tempo som om jag vore självaste Kung Carl XVI Gustaf. Det var en mysig känsla, och när jag bländades utav morgonsolens reflektion i motorhuven rullandes längs med Wilshire Boulevard i jakt på Palomar Hotel (mitt boende under vistelsen) så glömde jag för en stund bort att jag egentligen satt i en luftkonditionerad hangar mitt ute i den stekheta Kaliforniaöknen.

Midnight Club: Los Angeles
Hollywoodskylten är bara en av många transplantationer från verklighetens Los Angeles som förekommer i spelet. Förutom Hollywood Hills så kan du även rulla längs gator som Santa Monica Boulevard, Mulholland Drive, Pacific Coast Highway eller klacka pedal på motorväg 101.

Bilspelsfantaster och rallyführers som Petter och Jesper kanske inte flaxar ur tofflorna av förtjusning när det kommer till att ratta en flådig stilbil nedför Wilshire Boulevard, men för en simpel baksäteschaufför som mig själv så känns det både fräckt och beroendeframkallande.

Naturligtvis har detta mycket att göra med att jag faktiskt fått chansen att se många av dess platser från ett taxifönster i verklighetens Los Angeles, men gillar du Rockstar och deras tidigare delar i serien, samt att förtjäna din respekt genom att klacka pedal och fly från Ragge Blåljus med fara för andra människors liv? Ja, då tror jag definitivt att Midnight Club: Los Angeles kan vara klubben för dig.

Midnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los Angeles
Midnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los Angeles
Midnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los Angeles
Midnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los AngelesMidnight Club: Los Angeles

Relaterade texter

Midnight Club: Los AngelesScore

Midnight Club: Los Angeles

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Utvecklarna bakom Grand Theft Auto IV bjuder på mer cool street racing i form av Midnight Club: Los Angeles och en racingsugen Petter har kört pimpad Gallardo...

Midnight Club: Los Angeles

Midnight Club: Los Angeles

ARTIKEL. Skrivet av Mattias Hegerius

Nykomlingen Mattias "Likdel" Hegerius åkte till Los Angeles för att träffa Rockstar och provspela den fjärde installationen av Midnight Club. Detta är hans reportage...



Loading next content