Mina dumma ovanor i spel

Jag har ett litet problem. Jag tror att jag vet precis vad jag gillar, att jag har hittat allt jag gillar och att allt annat är sämre. Jag är onekligen en kille som trivs rätt bra i beprövade hjulspår. Har jag tre restauranger jag gillar så kan jag rulla på dem resten av livet och vara nöjd. Jag var i Portugal i höstas. Det var helt fantastiskt och jag har bestämt mig för att Portugal är mitt resmål och inga andra. En tanke som borde slå mig men allt för sällan gör det är den att allt jag gjort har gjorts för första gången. Den logiken biter dock inte på den här gubben, inte i första, andra eller tredje taget åtminstone. Ett rätt tydligt problem här är att man kan missa en himla massa guldkorn. Detta är ett av flera dumheter jag håller på med. I den här artikeln tänkte jag ta upp sådana saker som jag gör när jag spelar som inte är supersmarta. För det finns ett par trista små ovanor jag har som det är dags att råda bot på. Först ut när jag nu ska bryta ny och personligt revolutionerande mark rör vapen i spel och just min ovana att inte testa något nytt.

När det kommer till vapen finns det ju en rätt given punkt som måste kunna checkas av, möjligheten att döda allt och alla. Nästan oavsett vilket actionspel som det ska skjutas har mina många år av empiriska studier kommit fram till vad som är bäst. Eller det är egentligen inte riktigt sant om man ska vara petig. Vanedjuret i mig har sagt en sak och det är att automatkarbiner alltid är bäst. Att statistisk från utvecklare, åsikter från proffs och vad som är roligast att använda säger något helt annat spelar ingen roll. Jag bär runt på automatkarbiner när chansen ges. Även om krypskyttegevär är roligast enligt mig så går jag alltid karbinens gamla väl vandrade stig. Det kanske tråkigaste vapen jag vet i spel är SCAR-H, ändå brukar jag alltid spela med det. Varför? Inget sunt och friskt svar finns. Nu har jag dock börjat tvinga mig själv att testa andra vapen och då menar jag verkligen tvingat. Det var faktiskt inte så farligt som jag trodde. Det gjorde faktiskt spelen roligare och mer varierade. Vem kunde ana det? Otroligt. En spelserie som ni kanske hört talats om, Halo, har varit en utmärkt vägvisare i min KBT-resa genom vapenvariationens väg. Bungie och 343 Industries gav mig nämligen aldrig tillräckligt med ammunition till ett enda vapen så variation var ofrånkomligt. Tack för det snåljåpar!

På tal om snåljåpar så kommer vi till mitt nästa problem, min snålhet i spel. Det kan handla om The Witcher 3: Wild Hunt, The Last of Us eller i princip vilket spel som helst där man samlar på sig prylar. Har Ellie samlat på sig lite burkbomber så kommer de bara fungera som en ikon med en siffra i ryggsäcken, inte ett dödligt vapen. Min Geralt skulle kunna öppna ett apotek med alla oljor och elixir han absolut aldrig kommer konsumera. Eller nä, för då skulle han behöva skiljas från sina oljor. Hellre dör min Geralt när han är ute och försöker döda monster än skiljs från en flaska med magisk dryck som kunde stärkt honom. Min oro för att saker kanske behövs senare gör att jag gång på gång når spels eftertext långt innan jag varit nära att testat alla tuffa prylar jag samlat på mig. Jag tackar gudarna för de spel som låter en starta en ny spelomgång med alla prylar från tidigare genomspelningar. Det jag nämnt ovan är onekligen dumsnålt. Det råder ingen tvekan om saken. Värre blir det dock tyvärr. Jag snålar i absurdum med att uppdatera karaktärer också. Ofta är det en tragisk samling veklingar som snubblar över mållinjen vid spelets slut med väskan fulla av föremål som levlar upp karaktärer i bagaget. Alltså sådana föremål som inte är till för något annat än just levla upp karaktären. Dessa föremål kunde gjort mina karaktärer till Muhammed Ali under sin storhetstid. Jag däremot spelar ofta med den sjuka, darrande och slagne gamla hjälten Ali med OS-elden i hand till följd av denna idiotiska snålhet. Som om det inte vore dumt nog blir det ännu värre. Jag kan ibland snåla så mycket med förmågor som tar lite tid att ladda upp mellan användningar att jag i princip aldrig använder dem. Ju ballare förmåga desto värre blir det. Idiot.

En annan sak jag gör dumt är att fokusera på lite fel saker i spel med öppna världar. Red Dead Redemption och Grand Theft Auto är två underbara spelserier med fantastiska och levande världar. Att gå runt i dem är en fantastisk upplevelse. Det finns så mycket att se och upptäcka. Nyligen märkte jag att man kan upptäcka världarna till häst eller bakom ratten. Det tog bra många år, långt över ett decennium faktiskt för mig. Jag har nämligen levt i tron att det enda man kan se när man sitter i eller på ett transportmedel är minikartan. I åratal har jag blint stirrat ner i det högra hörnet som en skräckslagen struts. Det kanske säger sig självt för er men jag har blivit helt överväldigad av det faktum att det finns en värld utanför minikartan även om man inte rör sig till fots.

Dumheterna är dock inte slut där. Inte än riktigt än. Om du behöver tänka över det beteende som jag ska prata om nu kommer du nog dock tyvärr aldrig läsa det här stycket. Kanske borde jag lagt stycket i början? Hur som helst har jag ett litet problem med att läsa uppdragsbeskrivningar. Halvvägs igenom texten vet jag precis vad som ska göras, tror jag. Att det inte riktigt fungerar blev smärtsamt tydligt när World of Warcraft kom. På den tiden fanns inte massa "addons" och annat som hjälpte en med olika uppdrag. Läsa sig fram till vad som skulle göras eller förgås var alternativen som fanns. Detta ledde inte sällan till att jag befann mig på helt fel kontinent, virrandes i något träsk för att jag missat en båtresa, eller två. Jag vet inte hur många gånger jag som finnig tonåring satt och skrek att olika föremål som skulle hittas inte fanns och att Blizzard var klåpare tills min far suckande påpekade att man inte vet vart man ska om man bara läser rubriken i en text. Kanske känner ni någon som lider av det problemet och som kanske läst början på den här texten men slutat halvvägs. Då kan ni ju tipsa dem om att det finns något för dem i slutet av texten. Den läxan kunde ha sparat mig många timmar rosenrasande med mus i hand som ung.