Svenska
Gamereactor
artiklar

Spelindustrin har aldrig mått sämre

Trots att den globala totalomsättningen ökar år efter år och trots att spelarbasen växer lika stadigt som intäkterna - är Hegevall djupt kritisk till var spelbranschen just nu befinner sig...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag älskar ju spel. Såklart. Annars skulle jag aldrig varit med och grundat Gamereactor, jag skulle aldrig ha grundat Missil och jag skulle knappast ha gjort detta (på heltid) på ett eller annat sätt sedan 1998. Gamereactors livsviktiga honnörsord är förvisso en klyscha men en bra sådan och det är enligt devisen "Vi älskar spel" som vi jobbar, och har så alltid gjort. Den här siten, vår gamla papperstidning, min blogg och det vi på daglig basis gör här på Gamereactor är lustdrivet, där vår passion och entusiasm driver oss framåt.

Med det sagt går det för egen del inte blunda för att spelvärlden idag befinner sig i situation som i mångt och mycket är tragisk. Jag anser att spelvärlden aldrig mått sämre än just precis nu. Och då pratar jag knappast om intresset, spelförsäljningen eller antalet aktiva spelare. Där slås det nya rekord varje vecka. Jag pratar om hur nästan alla typer av vettig kvalitetskontroll slängts ut genom fönstret, hur vi spelare betalar för att arbeta som aktiva beta-testare åt varenda namnstark utvecklare och om hur många av dagens största, dyraste och mest efterlängtade produktioner släpps i ett skick som jag inte anser att vi längre bör acceptera. Det är dags för oss att rösta med plånboken och tillsammans styra denna bransch mot en från utvecklarnas och utgivarnas sida mer hälsosam syn på hur man bäst bygger upp ett förtroende och en hälsosam relation till sina fans och sin spelarbas.

Det är dags att vi ryter ifrån.

För det finns så många exempel idag på hur stora, namnstarka, älska spelserier och gigantiska, haussade miljardprojekt släpps i ett skick som ingen av oss bör acceptera. Jag tänkte skriva om ett litet axplock bara och ser gärna att du fyller i, kompletterar och tycker till för detta handlar ju mer än något annat om du och den spelvärld vi som spelare vill ha, i framtiden. Kolla bara på hur Bethesda valde att arbeta med Fallout 76. Idag, ett par år senare, är spelet enligt de mest inbitna till stort del reparerat men när det först rullades ut på butikshyllorna var det någon slags place-holder med Fallout-logotypen på, ett fullständigt prakthaveri med usel spelbarhet, tonvis med alfaversions-doftande buggar och en innehållslös värld. Fallout, så starkt som det varumärket varit i över 25 års tid, drogs i smutsen riktigt rejält och det visste naturligtvis Bethesda mycket väl innan de väl släppte spelet.

Detta är en annons:
Spelindustrin har aldrig mått sämre
Den globala spelindustrins total omsättning ökar år för år och under 2021 omsattes 1,5 biljoner kronor - Men det innebär ju i det här fallet inte att spelvärlden känns välmående hälsosam ur ett kvalitetsperspektiv. Tvärtom.

Ett annat lysande exempel är givetvis Cyberpunk 2077. Den polska Witcher-studion CD projekt Red hade under ett drygt årtionde arbetat stenhårt för att bygga upp ett stort förtroende hos världens alla rollspelsfans och det förtroendet kastade de rätt ned i en bottenlös brunn med det som vi idag, i efterhand, mest troligt kan beskriva som ett av tidernas tre mest efterlängtade spel. Trailer efter trailer, intervju efter intervju med spelskaparna fylldes med skvaller och information om saker som skulle göra spelvärlden mer levande än allt annat i open world-världen någonsin och enligt CD Projekt Red själva skulle möjligheterna för oss spelare bli snudd-på obegränsade. Utöver det faktum att vi utlovades et väldigt djupt och avancerat rollspelssystem där vi själv fick skräddarsy vår story (och vår karaktär).

Hur mycket av det visade sig stämma när Cyberpunk 2077 väl släpptes? 12%, ungefär. Resten av marknadsföringstugg, tomt sådant. Lögner, om du så vill - för att lura spelare att köpa en undermålig produkt med sämre open world-element än det åtta år gamla barnspelet Lego City Undercover, sämre artificiell intelligens än i det 25 år gamla Deus Ex och sämre rollspelsmoment än titlar till Playstation 2. Tillkom gjorde gränslösa mängder spelförstörande buggar och en papperstunn story som inte hade någonting att säga om cyberpunk som tema eller den inbyggda samhällskritik som konceptet vanligtvis är proppat av.

Spelindustrin har aldrig mått sämre
Fallout 76 släpptes i ett skick som inget spel någonsin bör släppas i, framförallt inte en del ur en så pass älskad, hyllad och respekterad spelföljetong som Fallout är - eller var.
Detta är en annons:

Nysläppta Gran Turismo 7 är ett annat, ännu fräschare exempel, på hur våra största spelutgivare (och utvecklare) inte bara tappat all respekt för oss spelare utan även beslutat sig för att gå över gamla gränser med stora jättekliv, bara för att se om det går - om spelen säljer ändå. Vilket de bisarrt nog ändå gör. Sony och Polyphony Digital skickade oss inom spelpressen recensionsversioner av Gran Turismo 7 som inte innehåll mikrotransaktioner med information rörande "kommande" sådana som skulle fungera som i Gran Turismo Sport. I och med det kommenterade vi dem inte ens i vår recension eftersom den delen i GT Sport var försiktigt implementerad och allt annat än spelförstörande. Bilarna var dessutom billiga. En bil som kostar 39 kronor i GT Sport kostade dock upp mot 599 kronor i GT7 när Sony ett par dagar efter upphävt recensionsembargo låste upp deras stora mikroköpssystem i spelet. Samma bil, baserad på samma polygonmodell och samma fysik, ljud och texturer - Exakt samma identiska kärra, kostade 15 gånger mer i GT7, trots att Polyphony bara föst över samma produkt från en titel till en annan.

Ännu värre blev det när Polyphobny Digital och Sony aktivt gick in i sitt spel och plockade bort alla möjligheter att förhållandevis snabbt samla ihop ingame-valuta för att köra de bilarna i Gran Turismo 7 som från start borde varit gratis, och upplåsta - För att göra hela processen mycket mer tidskrävande. Detta för att tvinga spelare som redan betalat 849 kronor för ett racingspel att lägga 2000 kronor till, för att låsa upp de bilar som alla som köper Gran Turismo vill ratta. Att behandla sina kunder på det sättet borde i mångt och mycket inte ens vara lagligt, om jag ska vara helt ärlig.

Spelindustrin har aldrig mått sämre
Gran Turismo 7 är det senaste spelet här på Gamereactor som hamnade i vår Rewind-snurra där vi spolade tillbaka tiden och ändrade vårt bet5yg när Sony införde mikrotransaktionerna (efter vi recenserat det) och även gjorde "easy grind" betydligt svårare - Enbart för att pressa in folk i ett hörn där man tvingas betala mer än de 849 kronorna som spelet kostar.

Samma gräns av vidrig girighet balanserar exempelvis även Take 2 på, inte minst med basketsimulator-följetongen NBA 2K, som för ett par år sedan proppades med mikrotransaktioner som skapade en "pay-2-win"-miljö där den som "bara" köpte spelet för 700 kronor i stort sett var helt chanslös i samtliga onlinematcher eftersom de som investerat ytterligare 5000 kronor (eller mer) i sin spelare, med enkelhet kunde springa ifrån dem, skjuta dubbelt så bra och spela dubbelt så effektivt försvar. Samma sak gäller idag EA Sports FIFA-serier där man under de senaste fyra till fem åren dragit in flera miljarder kronor på Ultimate Team-portionen där mikrotransaktioner tagit över spelets huvudsakliga fokus. Och det är väl naturligtvis en sak om mikroköp, ren kosmetika för den som vill köpa en fin hatt och därmed särskilja sig från andra spelare som ränner runt på diverse servrar, finns med när spelet i sig är gratis. Som i Fortnite, eller Apex Legends. det har jag i grunden noll problem med men som det fungerar idag i fullprisspel - Måste få ett slut.

Spelindustrin har aldrig mått sämre
Istället för att lägga resuserna på GTA VI har Rockstar och Take 2 sedan 2013 fokuserat mer på mikrotransaktioner i GTA Online samt risiga GTA V-konverteringar till 12 000 spelformat.

Idag är det snarare än regel än ett undantag att stora spelserier misshandlas och missköts på ett sätt som sviker sin mest trogna, lojala spelarbas. Forza Motorsport 7 var ett mikroköpstjockt skämt med arkadigt bortslarvad bilfysik, uselt rattstöd och något slags kortsystem som var tänkt att efterlikna samlarkortshysterin från FIFA, och jag hatade upplägget innerligt. Grand Theft Auto V har sedan 2013 släppts till varenda existerande spelplattform och istället för att färdigställa GTA VI har Rockstar under många, långa år istället satsat på att ta betalt för i stort sett meningslösa grafiska uppdateringar och nya föremål i GTA Online, på ett sätt som gjort att de mest lojala fansen börjat tröttna. Detsamma gäller idag för Halo.

Det 780 personer urstarka 343 Industries med Bungie-veteraner som Frank O'Connor och Joseph Staten spenderade dryga två miljarder kronor (!) och sex hela år på utvecklingen av Halo Infinite, vars multiplayerdel släpptes den 8 december och då i form av ett Live Service-spel, som sedan dess (i fyra raka månader) helt ståt utan allt vad Live Service-tjänster och funktionalitet heter. Spelarna har börjat tröttna, spelarna flyr Halo Infinite och jag kan för min värld bara inte begripa hur alla dessa stora, namnstarka, älskade utvecklare och utgivare inte kan se hur de sabbar sitt rykte, sin image och säljer spelarnas förtroende för deras kapacitet att utveckla köpvärda spel, för all tänkbar framtid.

Spelindustrin har aldrig mått sämre
Halo Infinite (MP) är ett Live Service-spel utan Live Service-aspekter och där ingenting skett under spelets första fyra levnandsmånader. Det är såklart extra bisarrt med tanke på att 780 personer haft sex (!) år på sig och två miljarder kronor på att skapa ett riktigt bra multiplayerläge med inplanerade uppdateringar och nya banor.

Ett annat supertydligt skräckexempel är Call of Duty. Med över 1000 personer i fem olika studios och miljardbudgetar efter miljardbudgetar har Activision inte bara låtit tiden springa från världens mest populära actionspelserie, utan liksom försökt släppa undermåliga upprepningar av 15 år gamla spel, med nya namn och marknadsföringsklyschor. Detsamma gäller i allra högsta grad Battlefield som spelserie som framförallt via den senaste delen, 2042, förmodligen satt spiken i kistan och dödat vad Battlefield sedan debutspelet alltid varit, och stått för. EA och svenska Dice rullade ut ett slarvigt, innehållslöst, ofärdigt, buggigt gratisspel med en prislapp på närmare 700 spänn och efter månader av problem har det krympt så mycket i popularitet att det utan tvekan är Dice största flopp någonsin.

Kollar vi på det som en gång i tiden var spelvärlden tveklöst mest omtyckta spelutvecklare som dränktes i lovord och "good will" var de än gick, och vad de än gjorde - Är läget där sämre just nu än vad någon någonsin kunnat föreställa sig för tio år sedan. Jag pratar naturligtvis om Blizzard som under de senaste åren gått från en sol till rena rollspelspannkakan som är på god väg att tyna bort, helt. Efter det katastrofala Warcraft 3: Reforged (som släpptes i ett nästan pinsamt ofärdigt skick och innehåll cirka 12% av allt som hade utlovats på förhand) har studions interna problematik med otaliga fall av sexuella trakasserier uppdagats och när vi på Gamereactor nu fått testa Overwatch 2 inför årets premiär, står det klart att detta är det närmaste en poänglöst papperstunn uppdatering av originalspelet än vad någon av oss hade kunnat gissa på förhand. Det Blizzard vi en gång älskade verkar vara ett minne blott, precis som så otroligt många andra omtyckta studios runt om i spelvärlden.

Need for Speed som spelserie känns i min värld misskött. Street Fighter och Silent Hill likaså. För att inte tala om Silent Hill, Metal Gear Solid, Burnout, Splinter Cell, Medal of Honor, Warcraft, Killzone, Crysis, Half-Life, Burnout, Thief, Command & Conquer, Ridge Racer, Saints Row, Guitar Hero, Virtua Fighter, F-Zero, Wipeout, Dead or Alive, Sim City, Ghost Recon, Prince of Persia, Sonic, Mass Effect, Fable, Mega Man, Metroid, Castlevania och mängder av andra älskade spelserier som antingen fyllts till brädden av ofärdiga standardproduktioner eller lagts i malpåse av utgivarna själva.

Spelindustrin har aldrig mått sämre
Med Battlefield 2042 har Dice mest troligt dödat sin egen hyperpopulära spelserie eftersom de släppte vad som i grunden var ett free-2-play-spel i alfa-stadie, till fullpris.

Jag skulle hemskt, hemskt gärna vilja avrunda denna djupt kritiska krönika om vår underbara spelvärld med något positivt. En glädjande sammanfattning av vad jag hoppas och tror kommer att ske sett till förbättringar inom den globala spelindustrin. Men det går inte, jag kan inte. För jag tror dessvärre att detta kommer att bli sämre innan det vänder. Det vi sett under det senaste året är hur techgiganter som Google, Meta, Netflix med flera gett sig in i spelindustrin och en värld som idag till viss del känns som den har förstörts av överdriven girighet och noll respekt för oss spelare tror jag därmed, tyvärr, kommer att få smaka på mer exploatering och misskötsel av diverse älskade spelserier och spelkoncept innan spelarna ryter ifrån på riktigt, och då står vi mest troligt i en ny spelbranschkris. Spelbranschen har i mångt och mycket byggts på innovation, förmågan att inovera och på att både ge spelköparen vad de vill ha och saker de ännu inte vet att de vill ha. Det som skett under framförallt de senaste två åren är raka motsatsen, på stor skala, och min enkla åsikt här är att något drastiskt måste ske.

Vi spelare förtjänar bättre.



Loading next content