Redaktionen Resonerar: Marvel vs DC 2022

Jonas Mäki:
När Marvel Cinematic Universe tog form och snabbt blev en väl sammahållen übersuccé, var det lätt att förstå paniken hos DC. De ville såklart också ha något liknande, och började etablera DCEU. Men filmerna var tämligen mediokra (eller sämre ändå) och efter bråken med Ben Affleck och Zack Znyder gick luften ur dem helt. Men ungefär samtidigt som DC tycktes ge upp idén om ett delat universum, började deras filmer lyftas i kvalitet ordentligt medan Marvel var klar med sin Avengers-saga och kvaliteten började dala betänkligt. Idag befinner vi oss i en märklig sits där Marvel verkar ha siktat in sig på att allt de gör ska vara familjeanpassat och ärligt talat ganska uselt, medan DC genomgående kör på en betydligt råare stil på alla sätt och vis. Sistnämnda märks inte minst i produktioner som Joker, Peacemaker, The Batman och även en animerad serie som Harley Quinn, vilka alla är tydligt inriktade mot en vuxen publik. Vad tänker vi om detta? Kommer Marvel kunna hitta tillbaka till fornstora dagar igen eller är det familjepubliken först och främst som gäller hädanefter och är DC nöjda med att få vuxenpubliken för sig själva?

Petter Hegevall:
Att DC nu släppt alla pretentioner och ambitioner på att tävla med Marvel Studios om samma målgrupp och samma pengar, är såklart välkommet och skönt. DC gör mörkare filmer, vuxnare, våldsammare och det är ju såklart så det alltid borde ha varit eftersom DC Comics alltid gjort mörkare och våldsammare serietidningar än de lite mer barnvänliga Marvel Comics. Problemet med Disney-ägda Marvel Studios senaste produktioner som Black Widow, Eternals, Shang-Chi, Hawkeye... Är ju att de känns som renodlade barnprogram, bara, och som om de gjorts för att exklusivt sändas på barnkanalen Disney XD, vilket man verkligen inte kan säga om exempelvis Guardians of the Galaxy eller varför inte Captain America: Winter Soldier. Jag ser ingen direkt ljusning för Marvel Studios heller, tyvärr. Jag tror inte på Moon Knight, jag tror inte på Ms Marvel, jag tror inte på Captain Marvel 2 eller Doctor Stranger and the Multiverse of Madness och jag tror inte på Thor: Love and Thunder. Tyvärr. "All good things must come to an end", och så. Istället har jag rätt höga förhoppningar på Peacemaker säsong två, Joker 2, Aquaman 2 och Green Arrow-projektet.

Henric Pettersson:
Jag ska inte opponera mig emot påståendet av filmerna baserade på DC-karaktärer generellt sett är mörkare än Marvel, men antagandet att serietidningarna av DC är mörkare och Marvels är mer barnvänliga är ju helt enkelt inte sant. Moon Knight, Daredevil och Ghost Rider är bara några exempel på tidningar som sällan är barnvänliga. Med det sagt är det inte heller ovanligt att Spider-Man, X-Men eller Captain America är riktigt mörka. Detta är en myt som jag även trodde på innan jag grottade ned mig i serietidningsträsket som helt enkelt inte stämmer, och visar bara på att man inte läst tillräckligt.

Petter:
Nu har jag förvisso inte läst särskilt mycket serier alls de senaste 20 åren vilket stämmer in på din slutsats här, men när jag samlade aktivt (1990-2000) var det aldrig någon egentlig diskussion om att DC bjöd på mörkare historier (tonalt) med mer vuxna teman än vad Marvel gjorde. Sen tycker jag nig inte alls vi måste skilja DC från Warner, på samma sätt som vi inte behöver skilja Marvel från Sony i fallet med de tre senaste Spiderman-filmerna. Det man gör då är att krångla till diskussionen eftersom man på det stora hela vägrar inse det faktum att Marvel Studios idag enkom producerar skräp som det direkt fruktansvärda Hawkeye, den absurt usla Eternals eller varför inte Spider-Man: No Way Home som enligt mig kändes som en bisarr mix mellan en kass Saturday Night Live-sketch och Disney DX-Spiderman. Detta medan DC (med Warner som produktionsbolag och distro) spottar ur sig Peacemaker, The Batman och Joker.

Jag tror dessutom absolut att exempelvis Deadpool 3 kommer att stinka fränt av en barnvänligare stämpel än de tidigare filmerna och förmodar att det kommer att vara spiken i kistan för den karaktären på vita duken. Just nu verkar det i allra högsta grad som attr Feige tagit semester och att Bob Chapek istället beslutat sig för att allting som är baserat på seriehjältar - Ska produceras på samma sätt som kanalens barnprogram.

Henric:
Jag tycker att det är svårt att tala om DC versus Marvel så ensidigt. Medan Marvel släpper filmer och TV-serier under Disney, är DC betydligt mer uppdelat. Hade det varit DCEU versus Marvel hade denna ensidiga jämförelse varit helt rimlig. Men det finns liksom inget DC i The Batman eller Joker, snarare Warner Bros. Om man ändå vill jämföra bör man även väga in Kick-Ass, Logan, Deadpool eller Netflix-serierna som inte heller är barnvänliga. Alltså kan vi inte per automatik säga att allt Marvel-relaterat vi sett de senaste åren är familjevänligt, och inte säga att DC är annorlunda då många av deras animerade filmer och TV-serier i allra högsta grad också är det.

Som vi har pratat om tidigare kan man inte ta för givet att alla bryr sig om universum, vilket är helt rimligt. Men då får vi också ta hänsyn till de exempel jag nyss nämnde och inte bara fokusera på MCU versus DCEU och övriga filmer och TV-serier som signeras Warner Bros. Jag ska dock inte ta Marvels parti här, men diskussionen behöver nyanseras i så fall. Jag instämmer hur som helst med er båda att Marvel aldrig varit svagare än idag. Disney har däremot inte uteslutit att göra karaktärer som Blade eller Deadpool rättvisa och göra dem barnförbjudna, men om det verkligen kommer bli så är väl ändå tveksamt. När Disney nu (åter igen) äger näst intill alla karaktärer finns det tyvärr en risk för att det blir mer familjevänligt i framtiden och inte alls som exempelvis Daredevil i Netflix-anda. Moon Knight känns som det ultimata testet för om Disney verkligen vågar, och jag är skeptisk.

Måns Lindman:
Jag tillhör de där 99.78 procenten. Har aldrig plockat upp en serietidning i hela mitt liv. Eller det är faktiskt en lögn. Någon Kalle Anka i unga år och Tung Metall och Brök under en obstinat tonårstid har jag unnat mig. Men jag har aldrig ens övervägt varken DC eller Marvel, av den enkla anledningen att de inte intresserat mig. Jag menar, jag vet grunderna och vilka de huvudsakliga superhjältarna är men när till exempel Ant-Man letade sig till vita duken hade jag ingen aning om var de grävt fram honom. Som sagt, jag kan ändå njuta av en bra superhjälterulle, när det släpps en, cirka en gång per decennium. Om den sedan börjar med en Marvel-logga eller DC är för egen del helt oväsentligt. Är den bra så är den. Suger den så gör den helt enkelt det och jag går vidare i livet.

Jonas:
Jag tror, som Petter, att de absolut allra flesta inte har en aning om det här med olika universum och vilka figurer och tidslinjer som hör hemma i vad. En rimlig gissning är att 99,78% av biobesökarna av The Batman satt och trivdes i biomörkret och grubblade aldrig någonsin över vart Wonder Woman, Gröna lyktan eller Peacemaker höll hus. Det var bara en trevlig superhjälterulle från DC istället för Marvel. På samma sätt blev Joker en dundersuccé utan att folk funderade över hur detta sitter ihop med Momoas Aqua Man-tolkning, medan Shazam underhöll på sina premisser. Det där är bara att krångla till det i onödan. Hur underhållen blir man av filmer/serier signerade Marvel eller DC? Det är spörsmålet, och i dagsläget går Marvel med stormsteg mot att bli en plastig fabrik som massproducerar innehåll som verkligen är maximalt fokusgruppstestade för hela familjen. Det är just därför en serie som Peacemaker blir så underhållande, det är raka motsatsen mot allt sådant.

Måns Lindman:
Jag vet inte riktigt. För mig som inte är överdrivet imponerad över genren över lag, för att uttrycka mig diplomatiskt men inte heller särskilt insatt så har det mer handlat om enskilda filmer än något specifikt universum men är det något som är säkert så är det att topparna har varit väldigt höga och dalarna avgrundsdjupa. Så till den milda grad att jag numera skyr superhjältar som pesten, med ett enda undantag, The Boys. Jag har märkt att de filmer som behandlar andra ämnen än själva superhjältandet är min räddning. Filmer där huvudpersonen drivs av ett mänskligt mörker snarare än superkrafter. Filmer som Joker, Logan, Chronicle, The Crow. Visst, älskade jag Nolans Batman-trilogi precis som alla andra men där tar det slut så jag gissar att DC går vinnande ur den här striden för mig. Marvel har aldrig tilltalat mig. Det är helt enkelt för trivsamt och tillrättalagt, inte sällan rent av tramsigt. Nu mer än någonsin. Där DC's hjältar är som grekiska gudar, upphöjda över mänskligheten, stoiska, bestämda och bryska i en värld fylld av mörker känns Marvel mer komiskt, ljust och familjevänligt. Om så var fallet i serietidningarna eller ej kan jag inte uttala mig om men för mig är valet enkelt. Att det skulle vara kört för Marvel tror jag dock inte det minsta på. Om en genomusel rulle som Eternals kan spela in 3 miljarder och knipa förstaplatsen på streamingtoppen så känns inte slutet särskilt nära. Snarare är det väl så att Marvel attraherar en bredare publik medan DC lockar en mer hängiven skara.

André Lamartine:
För mig är det tråkigt, men samtidigt inte särskilt förvånande, att Marvels superhjältar har valt den mer barnvänliga riktningen. Marvel-jätten känns mer som en fabrik än någonsin, men här massproduceras inte drömmar längre; bara samma ljumma mikrovågsmat om och om igen. Topphönsen har insett att de inte längre behöver anstränga sig för att skapa bra historier för att tjäna pengar, då räcker det med att man kastar in hovar och näbbar i köttkvarnen. Folkmassan fortsätter att proppa i sig deras svulstiga mångmiljardrullar likt lättsmält snabbmat, då finns det ingen anledning att förändra, innovera eller experimentera.

Detta är ju vad som gör DC så spännande just nu. Deras fräscha och vuxna tag har ju uppstått för att de vet att de inte kan mäta sig med Marvels Happy Meal-doftande produktioner efter den första Justice League-floppen. Då skadar det inte att röra om i potten och dundra ut en nattsvart Taxi Driver-inspirerad Joker-film eller låta James Gunn göra precis vad sjutton han vill i den suveräna Peacemaker. Jag vet att jag var lite hård mot den senaste Batman-rullen, men åtminstone satsade Warner Bros på en lång, mörk och intelligent berättelse som åtminstone försökte visa en ny sida av Läderlappen. Filmbolaget har gjort rätt i att distansera sig från Marfels formula sett till TV- och filmutbudet, även om det såklart inte håvar in Endgame-stålar. Genom att inte kopiera Marvel-filmerna blir det nog enda sättet för DCEU att fungera, bli omtalade och bli framgångsrika. Tecknen fanns ju alltid där egentligen sedan Edgar Wright lämnade Marvel-skutan, där det blev tydligt att framtiden redan var utstakad för att komma åt Kinas plånböcker så effektivt som möjligt. Att familjeanpassa storfilmer idag är ju inget nytt, men att se Marvel gå från Iron Mans fräsiga era till fjantig Bolimbompa-trams är såklart sorgligt om nu den äckligt Disney XD-doftande Ms. Marvel-trailern är någon som helst indikation.

Petter:
Jag hoppas nu stenhårt på att DC mosar på och verkligen inser att mörkt och våldsamt, är vägen framåt för dem. Jag vill ha en Joker 2 där Arthur börjar jävlas med Batman, grisigt blodigt, mörkt (tonalt) och våldsamt och jag vill ha en andra säsong av Peacemaker med ännu mer våld, ännu mer mos. Jag hoppas också att Aquaman 2 blir mindre glättigt matinémysig och mer våldsam och jag hoppas att de gör en stand alone-film om Green Arrow baserad på The Longbow Hunters, redigt barnförbjuden och vuxet blodig. Blodet måste flyta!

Marcus Persson:
Det är inte nödvändigtvis mörker som behövs. Bara vuxna, välskrivna historier som inte dumförklarar publiken. Något varken DC eller Marvel egentligen varit speciellt bra på rent historiskt med sina Bolibompa-filmer där varken spänning eller konsekvens existerar. Superhjältefilm är idag ungefär lika spännande som ett mål mat på McDonalds. Slätstruket, massproducerat och tillrättalagt. Vad världen behöver är en paus. Men publiken fortsätter ju alltjämt att svälja varje ny film och serie som släppts med en käpprydd tomte i huvudrollen så någon förändring lär knappast ske. Disney och Marvel kommer köra sitt race, deras formel fungerar ju uppenbarligen. Tryck in så mycket karaktärer och referenser det bara går. Perfekt stimulering för en generation som blivit förstörd av Tiktok och Instagram.

Petter:
Du menar minus Watchmen, Dark Knight, Snyder Cut, Joker och The Batman då eller? Hehe...

Marcus:
Ja där finns ju en handfull undantag. Några guldkorn i en ocean av medelmåttighet.

Petter:
"Jag e int bitter"

Jonas:
I just fallet Aqua Man och Momoa, kan jag känna att Marvel-grejen med helt osannolika grejer och familjeunderhållning funkar. Den karaktären är för inneboende ostig för att det ska funka utan en leende Momoa som har precis lagom distans. Men generellt är jag nästan som mest nyfiken på alla kommande TV-serier, de om något är verkligen raka motsatsen till vad Marvel gör. Istället för megaplastiga produktioner som The Falcon and the Winter Soldier, Hawkeye och Loki lassar de på med det diametralt motsatta. Vi snackar kommande serier som The Sandman, Green Lantern, Gotham Knights och The Penguin. Till detta kommer sedan mer Peacemaker, Harley Quinn och Pennyworth. När Disney bestämt sig för att Marvel ska vara något för barnen, verkar det som att Warner tänkt precis tvärtom med DC och sett till att mata den lite äldre publiken istället, och det är något jag verkligen gillar. Framtiden är ljus tack vare att den är mörk hos DC.

Vad tycker du om Marvel Studios och DC/Warner idag?