Kan man göra så?

Kan den här Mcdonaldsleksaken flyga om jag tejpar på vingar? Kan jag stå på den här kanten när jag ska hjälpa Mamma kasta upp blöjor på hyllan? Kan man förstöra klädskåpet om man fortsätter banka på det? Livet är fyllt av stora och små frågor gällande fysik. De två första exemplen ovan är hämtad från verkligheten och min barndom. Svaret på båda frågorna är tyvärr nej och efter blöjincidenten har jag än idag ett rätt rejält ärr på hakan som kvitto. Det sista exemplet är från spelvärlden och nu kommer en liten anekdot. Jag satt hemma hos mina två bästa kompisar (tvillingar) i deras radhus i Vällingby, fem minuters spelsugen jogging ifrån mig. Metal Gear Solid 2 var fortfarande relativt nytt och skivan snurrade för första gången i deras PS2 denna dag. Det var också långt ifrån sista gången kan man lugnt säga. Vi var väl runt tolv år gamla vid det här tillfället.

Vi hade minuterna innan det där klädskåpet fick agera försökskanin blivit förhäxade av den första bossfighten i spelet. Vid ett tillfälle sköt bossen av ett fäste till en presenning som täckte ett gäng lådor. Detta gav bossen, "Olga", en chans att gömma sig. Givetvis (fast det hajade vi nog inte direkt) var lösningen för att få fram henne igen att skjuta bort resterande fästen så presenningen blåste i väg. Briljant tyckte vi och för sin tid var det nog ett makalöst fysikpussel. Det var dock inte den detaljen som verkligen fick oss att tappa hakan. Då min ärrade haka verkligen tappades var när en spark på villovägar träffade ett klädskåp som skakade till. Vi tittade på varandra, vad skulle hända om vi gav skåpet en riktig omgång? Sagt och gjort, nu skulle skåpet få smaka. Resultatet blev allt vi kunde hoppats på och mer. Dörren till skåpet lossnade men det roliga tog inte slut där. Chockade över att dörren faktiskt lossnade reagerade vi inte snabbt nog och snart låg Snake, utslagen på marken av en hämndlysten dörr som fallit över honom. Efter detta gick inga flaskor, frukter eller gud vet vad säkert. Detaljrikedomen och fysikmotorn skulle granskas med all den kreativitet tre tolvåriga killar kunde uppbåda tillsammans.

Detta experimenterande var inget unikt för Metal Gear Solid 2 utan de flesta spel fick denna granskning av oss. Vilka fönster höll för vad, kunde man spränga olika lådor med granater, hände det något när man tryckte på spelens alla knappar osv. Med åren blev resultaten alltmer tillfredsställande och grafiskt imponerande. Att kunna göra plockepinn av skjulen i Crysis på en rad olika sätt samt skjuta av stammen på ett träd så de delades upp i decimeter stora bitar är än idag en av de mest fantastiska spelupplevelser jag varit med om. Men detta var år 2007, idag då?

Idag är det med viss sorg jag upplever att fysikmotorn inte fått den ömma behandling jag hade hoppats på. Att se hus rasa i de senare Battlefield-spelen är en riktigt mäktig känsla när man står där bredvid med en klump C4 i handen och fnissar. Detta känns dock inte riktigt tillräckligt idag när vi inte längre har Playstation 3 och Xbox 360ståendes i våra vardagsrum som när Battlefield 3 släpptes. Jag vill se vad dagens hårdvara kan åstadkomma i fysikensvärld. Frågan "kan man göra så?" dyker upp alltmer sällan nu i mitt huvud men borde väl snarare dyka upp oftare nu än någonsin tidigare med vår idag rejält mycket kraftfullare hårdvara? Tänk att kunna leka fritt med de flesta vardagliga föremål vi ser i ett spel för att kunna göra livet surt för våra fiender. Half-Life 2 gav oss ju mer utrymme att leka med en hink än dagens spel gör och dessutom var det ofta färg i den hinken som rann över fienderna. Repet i The Last of Us 2 är ett exempel på fantastiskt fysikarbete av Naughty Dog. Nu vill jag kunna knyta ett snöre runt en plånbok för att lura ett kidnappningsoffer runt ett hörn i nästa GTA (lassot i Red Dead Redemption-spelen är förvisso en väldigt fin början) eller varför inte gillra fällor med allsköns bråte vi hittar i alla spelvärldar på ett mer komplext sätt än att tryck "gillra fälla"-knappen. Bara fantasin sätter gränser och den gränsen kan ju omöjligt redan vara nådd hos spelskaparna? Den förstörelse Call of Duty: Vanguard visar idag kunde vi ju se i spel för 14 år sedan. Att det nämns som ett försäljningsargument idag snarare än är något man bara tyst skäms över tillkommit till serien först nu är för mig en smula märkligt.

Jag kan komma på hundratals sätt där fysikmotorn i spel skulle kunna få en större roll och bidra till spelbarheten på fantastiska sätt. Ge mig tre tolvåringar och de har säkert klurat ut tio gånger fler roliga sätt att använda fysikmotorn i spel. Jag tycker det är lite synd att en av de delar som ofta var min favorit i spel och som gav upphov till en hel del kreativitet hos spelarna blivit så pass förbisedd när utvecklingen i spelen gått framåt. Visst blir kläder fantastiskt vackert smutsiga i spel idag (om det nu går på fysikmotorn) men att hälla såpa på ett golv och se förödelsen det kan leda till är något jag saknar. Control är väl ett av få spel där jag kan förstöra en hel del till atomnivå och faktiskt använda exempelvis en trasig bokhylla som projektil. Änterhaken i Halo Infinite är en sådan leksak jag vill applådera. Kombinationen fysikmotor, lösa vapen, fordon, explosioner och kroken har nått helt makalösa resultat i diverse filmer jag sett på Youtube (mindre makalösa när jag spelat) och är något som får mig att dra på smilbanden rejält. Man märker hur spelare ställt sig själva frågan "kan man göra så här?" och 343 Industries har gett spelarna ett fantastiskt verktyg för att locka fram den frågan. Allt detta med hjälp av vår kära fysikmotor troget brummandes i bakgrunden.